söndag 27 december 2009

Och ett litet förtydligande

Det är nog på många sätt egentligen inte så mycket fel på fotboll. På rätt sätt. Men feta gubbar som kräver arenor för miljarder av kommunen och feta gubbar som diskriminerar i sin klubb och feta gubbar som Kräver och bär sig illa åt, dem är det fel på. Ungdomar som vill röra på sig och kämpar med loppisar för att kunna åka på läger, dem är det inte fel på.

Och visst är det konstigt att det är så många feta gubbar som får prata om fotboll? De lär ju knappast spela själva!

Fel, fel och... dubbelfel.


I tidningen Mitt i Söderort kan man läsa sport. Japp! Farstas damlag spelar tydligen i division 3. Jag kan det inte, men jag föreställer mig att det är rätt kass. Det finns väl åtminstone ett par serier över det, va? Och rätt många som sparkar boll.

Jaja. Jag blev tvungen att läsa artikeln häromdagen, även om jag av princip helst inte läser sport, pga av rubriken: "Hela laget lämnar klubben i protest".

Jahaja. Ja, då spelar de väl inte i div 3 längre då. Vem bryr sig? Varför det skulle vara av intresse för mig eller någon annan utanför lagets medlemmar och deras mammor är över mitt förstånd, men icke desto mindre...

Tydligen är de förbannade. Det tyckts inte som om de har helt klart för sig vem de är arga på, och de tycks inte bry sig heller. Men, vad hade de väntat sig när de givit sig in i det gubbigaste av allt gubbigt, näst efter bastu med öl och snörull? Herrejesus.

De får inte ett eget omklädningsrum, se. Näha? De skyller själva på gubben som styr och ställer på deras idrottsplats. De menar att han helt kallt nekar dem ett eget privat omklädningsrum, i vilket de kan ha sin utrustning. En låsbar skrubb duger inte. Att få låna det allmänna omklädningsrummet duger inte. Idrottsplatsgubben hänvisar dock till fotbollslaget, som hyr tre omklädningsrum, varav tydligen deras damlag inte kan få något. Nä, men vad trodde ni? Det finns ju grabbar i laget bredvid. Klart de ska ha omklädningsrummen. Vad hade ni väntat er? Men, är det verkligen idrottsplatsgubben? Eller är det era polare i klubben? Ja, det är inte gott att veta, men det kan ju kvitta. Gubbar som gubbar. Vem bryr sig om de är anställda av en förening eller av kommunen? Det är fotboll, så det är väntat.

Men då kommer vi till nästa grej. De har lite interna diskussioner om vem som ska få ha omklädningsrum inom klubben. De flesta som tränar där tycks alltså ha ett, och även dessa "damer" har ett, även om de inte har ett eget de kan låsa in sin utrustning i, utan tvingas låna. (Var har jag hört det förr? Vi vill inte vara hyresgäster. Vi vill vara våra egna.) Själv har jag ägnat mig åt andra sporter. Jag har bland annat ridit mycket. I stall klär man om i en spilta. Omklädningsrum? Skulle inte tro det. Det finns bara inte. Det finns ett stall och ett ridhus. Har man tur finns det en yttepyttetoalett som håller utetemperaturen och har stopp för att någon stoppade en tampong i den för två månader sedan. På sistone har det börjat dyka upp på de större ridskolorna. I allmänhet dock utan duschar. Man får vara glad om det finns skåp att låsa in prylarna i. Som kille är du fortfarande hänvisad till dasset. För det finns bara omklädningsrum för tjejer.

Många kallar ridning överklassport. Då undrar jag hur många sossegubbar som skulle kunna tänka sig att klä om utomhus på vintern, och sedan inte få duscha innan de kör hem. Hockey kostar faktiskt lika mycket per utövare som ridning. Men nej, det är ingen överklassport. Det är ju en lagsport för Grabbar. Så den får bidrag. Som fan. Och nu ska jag i förbigående nämna att jag inte har koll på siffrorna. Det var nog faktiskt så att det kostar lika mycket utrustningsmässigt. Men anläggningen tror jag är dyrare för hockey.

Jaja. Skit samma.

Djävla bortaskämda sopor till fotbollssspelare, och djävla gubbvälde som härskar där.

Och när Svensk Ridsport gör en stor grej över att en klubb slutar arrangera ponnytävlingar, för att det är för många föräldrar som uppför sig illa, är det fortfarande helt ok för en fotbollspappa att kalla domaren nästan vad som helst, och motståndarlaget för allehanda märkliga tillmälen. Bland det bästa är faktiskt att som man kalla någon man inte tycker om för "djävla fitta". Som om man inte tyckte om "fitta". Detta bekräftar den teori jag har om män som helst tillbringar tid med andra män i svettiga omklädningsrum. Själv hänger jag nog helst där det kryllar av tjejer, men så är jag också trygg i min roll som heterosexuell hane.

Och nej, det är inte jag som har problem med homosexuella, utan de homosexuella som inte vågar komma ut ur garderoben, därför att man vet hur jargongen och fördomarna låter i de där omklädningsrummen.

Fotbollsfolk? Ni är på min lista. Som fan!

lördag 26 december 2009

Vilka böcker av top 100 hos BBC har jag läst?

Nej, det är faktiskt inte ett ämne för den här bloggen, hur gärna jag än vill...


23 blev det faktiskt. Och då har jag inte räknat A Tale of Two Cities, som är så tungsint och eländig att jag gav upp halvvägs. Jag struntade faktiskt i hur det slutade, även om jag i övrigt är mycket förtjust i Dickens. Och A confederacy of Dunces håller jag på med nu. Så jag är visst inte alldeles obildad.

Listan hör inte hemma här, men ni kan läsa den hos 30+.
Listan hos 30+

söndag 20 december 2009

Vem ska pröjsa arenan?

Jag kom till insikt, och det här är faktiskt riktigt roligt.

Någon av kvällsblaskorna hade idag som löp att några av Sveriges största skattesmitare tillsammans är skyldiga ca 2,1 miljarder kronor. Nå, det hade ju räckt fint till en arena, eller hur?

Skattesmitare ja. Vad är det för några? Bidragssnyltare och skattesmitare är ju ungefär samma sak. Att ta det man inte har rätt till, eller att inte betala det man är skyldig, det är ju som att räkna subtraktion eller addition med negativa tal. Same shit, different brand. En vän, E, som är gymnasielärare i bland annat samhällskunskap diskuterade en gång bidragssnyltande med den fotbollsspelande medelklasshopen vita gymnasieyngel. Ja, det var många av dem som spelade fotboll, för det var en idrottsskola. Någon påpekade att invandrare kommer hit för att få socialbidrag och slippa jobba. E frågade åtta av klassens 24 elever (Nej, inte 24 närvarande, 24 totalt!) var de hade varit mellan klockan åtta och tio imorse, och de skämdes knappt när de erkände att de varit hemma och sovit. "Men, ni får ju studiebidrag för att vara här och studera. BIDRAG!" Minsann, om han inte lyckades slå spiken i huvudet på dem. Och i kistan på deras svenssonrasism. Det är inte invandrarna som snyltar bidrag. För att kunna snylta svenska bidrag måste man ju kunna systemet och det kan bara... Svenskar!

Så? Vilka är då dessa svenskar som snyltar bidragen? Jo, det är samma fifflande djävla fotbollssupportrar som tycker att man ska använda skattemedel till en arena. Du hör sällan Ahmed eller Pahket orda om arenor. De ber att någon ska ge fan i att riva de fyra ruttna stolpar de slagit ner i grusgropen utanför miljonprogrammet. Arenaroparna heter Lennart. Gubbnamn. De heter Persson och Nilsson. De har hantverksfirmor där de tar halva summan svart. De lämnar barnet hos hemmafrun eller dagis, kvitterar ut föräldrapenning och tar hela summan svart. De har ett handelsbolag med en anställd, och de köper hela huset på firman. Och bilen och båten och resorna och julklapparna. De har en städfirma där de har illegala invandrare som jobbar svart för en bråkdel av minimilön, men tar en rimlig summa i arvode. De äger tre taxibilar och knappar bara in varannan resa i taxametern. När deras barn hellre står och röker hundra meter från idrottsskolan, då ringer de och skäller på läraren för att lektionerna är för tråkiga och för att lille Yngve minsann tappat sugen i tennisen. Fan, grabben är ju för dum för att träffa bollen!

Men det är skattemedel som ska bekosta deras djävla fotbollsarena.

Nej, hörrni. Fotboll, det är en styggelse och borde förbjudas. Och du som menar att jag skulle vara fördomsfull, det är klart du säger det, du med dina skallmått!

Socialt och kulturellt arv



Min son är född och uppvuxen i Stockholm. Han talar klingande stockholmska överlag.

Med vissa undantag.

När hans bror ska fotograferas brukar han, på klingande malmöitiska, kräva: "PO MAAAAAJ!" och alldeles nyss berättade han att man kan ha vatten i en spann.

Pappa är stolt.

Det ska nog bli människa av honom också!

Fenan, tack för bilden! Förlåt att jag lånade utan att fråga...

lördag 19 december 2009

Magsjuka, nästan lika illa som fotboll

Hellre magsjuka än fotbolls-VM, men sedan vet jag inte riktigt. Det finns många sjukdomar som utgör värre lidanden, men näst efter könssjukdomar och prostata-cancer är det få saker man kan kvittera ut så lite medömkan för. Utom, möjligen, från den närmaste familjen som inte kan undgå att se eländet. Och de brukar ändå ha annat att tänka på som överskuggar det. Som, hur de ska slippa själva, till exempel.

Föreställ dig följande konversation:
- Hej, hur är läget?
- Jo, tack. Det är mest skit. Bokstavligen talat. Jag har diarré.
- Nämen? Det låter inte kul?
- Nej, det suger. Var femte minut kan välja mellan att antingen sitta på en ring inom tjugo sekunder eller skita ner mig.
- Aj då. Mycket tvätt alltså...
- Ja, och när man torkar sig för hundrade gången på en dag, känns det som att dra femmans sandpapper* mellan skinkorna.
- Usch! Det låter inte mysigt!
- Nej, och som man fiser. Fast man vet ju aldrig innan om det verkligen är en prutt som kommer. Det luktar för djävligt i hela huset. Trots att radonsaneringsfläkten går på max, hinner dassen inte vädra ut mellan varven.
- Va äckligt. Vet du jag vet inte om...
- ... och inte kan man gå ut och åka pulka, för det finns ju fan inga dass till vilka man hinner på tjugo sekunder, oräknat den extra tiden det tar att klä av sig pulkakläder!
- Tack, men nu...
- Fatta att jag har duschat åtta gånger idag. Asäckligt! Röven är bara en stor sårig krater! Men jag har iallafall slutat spy.

Mer på temat, författat av någon annan.


* Är ett finast eller grövst? Jag chansade...

Av alla dumheter...

... tenderar nog fotboll att vara den värsta.

Fotboll personifierar så mycket dåligt. Fotbollen personifierar kunskapsförakt, för vem var det som var duktig på fotboll i skolan?

Fotboll är icketänkarnas mecka. Det är många människor som tillsammans skanderar hjärndöda ramsor och kastar saker. Det är hjärndöda människor som jagar en boll, på ett sätt någon annan bestämt. Det är en sysselsättning som på alla sätt kväser individen om individen inte är ett unikum på fotboll.

Fotboll attraherar det hjärndödaste av allt hjärndött, nämligen militanta supportrar, och nu börjar vi närma oss kärnan i varför jag faktiskt tycker det är ett problem. Den där hjärndöda mobben av grottmänniskor kostar MIG skitmycket pengar i poliser, och ingen av de andra supportrarna tycks vara särskilt intresserade av att bli av med dem. De är en pyttegrupp, men alla vill tydligen ha dem kvar, för ingen slänger ut dem. Det kostar pengar, men de pengarna visar sig nu tydligen ändå vara ganska små i jämförelse med något annat.

Vore det så att detta inte berörde mig, att jag bara kunde "låta bli att titta då" eller så, då skulle jag orera mindre. Ni hör mig sällan gnälla på handboll, som är om möjligt ännu dummare.

När hundratals utbrända, underbetalda socialsekreterare som jobbar i en miljö de flesta av oss inte kan föreställa sig, demonstrerar mot beslutet att ytterligare hundratals kollegor ska sägas upp, vilket ytterligare kommer att öka deras redan orimliga börda, dränks deras rop på hjälp av tusentals skanderande fotbollssupportrar som kräver... nya arenor! Plural. För de kan inte dela. Djurgården är "inte intresserade av att spela på en arena vi inte förfogar över. Vi vill inte vara hyresgäster."

Det kryllar av fotbollsarenor. Alla de stora stockholmslagen har egna. Det finns stadion, Råsunda, Globen och så något till Bajen.

Och nu, till den riktiga dumheten... De där djävla apskaften till fotbollspuckon tycker att vi andra ska bjuda dem på skiten. Att vi ska finansiera dårskapen med skattemedel.

Om Ica kom och sa "Ge oss gratis tomtmark till tre gigantiska varuhus på Östermalm" där tomtpriserna är bland Sveriges högsta, vad skulle folk säga då? "Dra åt helvete!" antagligen.

Men när Djurgårdens talesman kräver detsamma, för det kommersiella företag han faktiskt representerar, då tycker folk det är ok. Klart kommunen ska hosta upp gud vet hur många miljoner, för det är ju fotboll. Nu är det min tur: Martin Lidman*: DRA ÅT HELVETE!!!

I torsdagens DN (Ja, jag har filat på det här några dagar) kan man läsa som underrubrik "DIF-fansen drömmer om en egen arena - vägrar dela med AIK och Hammarby". Men trist då, DIF-fansen. Passar inte galoscherna kan ni prova en kartong! När min son inte vill dela sitt lego med lillebror brukar jag förklara för honom, att då kan han vara utan helt. Det som finns, det får man dela på! Det där var tydligen inte något de vuxna människorna som kräver miljarder i skattemedel fattat. Ja, govänner. Miljarder!

Man kan som sagt läsa "DIF-basen vill inte vara hyresgäst". Nähä? Nä, men hörrdu, det vill nog inte tiotusentals ungarna i de fattiga förorterna som ser SINA fotbollsplaner och fritidsgårdar nedlagda heller. Men när någon säger "Bygg en fritidsgård i Alby" då heter det att de 200 000 har vi inte, men när det handlar om ännu en meningslös idiotikoloss för fotboll, då plötsligt kan man hosta upp två miljarder. Det går fan inte ihop!

Martin Lidman är storsint han. Han behöver inte få hela arenan donerad. Han vill hellre att Djurgården äger den själv. Det räcker alltså att Stockholms Stad, till det kommersiella företaget DIF, donerar tomtmark på Östermalm. Varför? Varför ska just ett idrottsföretag få det donerat? Hur vore det om man donerade marken åt någon som vill bygga billiga bostäder åt de hundratusentals ungdomar som inte har någonstans att bo? Är han dum i huvudet? De kan fan köpa sin tomtmark som alla andra företag!

Fotboll, det är något som ska spelas av folk som vill leka med en boll, som vill sparka lite på gräsplanen bakom husen, ungdomar som behöver få skuttat runt lite. När det blir sånt här, då har det passerat gränsen för länge sedan. Alla som definierar sin personlighet enligt mönstret [fotbollslag]-are, ni är på min lista. Som fan. Det borde vara skottpengar på folk som presenterar fotbollslagsloggor på kläderna.

Och sköt vi av alla fotbollsmongon, skulle bostadsbristen också vara löst!

* Martin Lidman, talesman för Djurgårdspublikens Arenagrupp

fredag 18 december 2009

Ironi?

Jag hatar vinter. Generellt. De där dagarna med glittrande solsken och vit pudersnö, däremot, tycker jag om. Men de kommer ju inte ens varje år. Idag är det en sådan dag. Det är klarblå himmel, inte ett moln, snön är vitare än mitt samvete, och det är precis lagom kallt. Idag borde jag ha gått med sönerna till pulkabacken.

Men jag är magsjuk. Igår var jag så risig att jag använde dasset och handfatet samtidigt.

Sånt här kan göra en religiös. Resonemanget går då enligt följande:
Det är uppenbart att det finns en gud, ty hon manifesterar sig genom sitt hat.

måndag 14 december 2009

Brott lönar sig inte?

I DN häromdagen kunde man läsa att "Kriminella har sämre livskvalitet". Någon har gjort en undersökning som visar att folk som är kriminella redan från tidig ålder får en sämre livskvalitet som vuxna.

Den ni!

Och det där går våra forskningsbidrag till? Undra på att vi inte får nobelpris i det här landet.

Tyvärr hittar jag inte artikeln på nätet, så jag kan inte referera...

Olika stadsdelar, olika mammor

Jag har nu observerat mammor. I egenskap av föräldraledig, kan jag ju inte gärna undgå dem. Många av dem är tilltalande på många sätt.
Jag råkar befinna mig i Stockholm, och skillnaderna blir tydliga, enligt följande: (jag ber om ursäkt till utsocknes, som högaktligen skiter i Stockholmsområdena, och ber er översätta till era egna städer)

Kungsholmen:
Mammor i jeans, gore-tex-kängor och bekväma mössor i fleece. De är ofta vältränade och rör sig gärna i flock. Håret i en stadig, praktisk hästsvans.

Östermalm:
Mammor i kjol, stövlar, dyr jacka, dyr mössa, skitdyr vagn och välgjorda frisyrer. De rör sig sällan i flock, men är rysligt eleganta. Och ofta vältränade.

Södermalm:
Mammor i noga kombinerade årgångsplagg, färgat hår, ring i näsan, tuffa, men ganska opraktiska skor och vagn från 1973, helst i brun manchester. De rör sig ofta i flock, och skrämmande lika i sin strävan att vara individuella. Ofta vältränade.

IKEA, Kungens Kurva:
Mammor i mjukiskläder, foppisar eller nedgågna uggisar, håret på ända i något som liknar en frisyr som var inne för fyra år sedan, shoppandes doftljus, ätandes utan bordsskick på Restaurangen (läs: förortskärringsbespisningen på plan 3), där de svullar köttbullar som om det inte fanns någon morgondag, som om armageddon stod för dörren, som om Etiopiens största svältkatastrofer alla väntade i bilen på parkeringen. Deras barn har inte snutits en dag i sina ömkliga liv, fyllda med pommes, chips och gorbys, trots att de bara är tre. De förtär lika delar snor, coca cola och bea. Skillnaden på två gula är bara akademisk på IKEA. Deras föräldrar tycker faktiskt det är trevligt att gå på IKEA, och samlas, alla kärringarna på 27, som varit föräldralediga i över tre år, och vallfärdar dit ihop.

Ja, det är sant. Jag såg hela flockar!!!

Nästa gång ska jag fan leta reda på en verkstad i obygden och bara promenera i fem timmar, och ha termosar med varmt vatten i vilka jag kan värma barnmaten. Fy fan!!!

contemno sumo vulgi

Tror jag.
Rätta mig om jag har fel. Latin är viktigare än vilka butiker tedrickare handlar i.

Underbaraste shoppingdagen!!!

Hej alla Fans!
Nu bara måste jag berätta om min härliga torsdag! Jag hade redan fått massor av super bra tips från Uffe
om billiga leksaker. Jag vet inte riktigt hur han fick ihop det med bilderna bara. Men, jaja. Man kan ju inte begripa allt!

När Älsklingen sa att han var tvungen att åka till Kungens Kurva med bilen, bestämde jag mig för att ta ledigt, och riktigt gotta mig åt att julshoppa. Jag var tvungen att ta en härlig bild av den mysiga jul känslan jag kände utanför en av mina favorit affärer.


Man känner liksom hur mysigt det ska bli där inne. Jag köpte massor av härliga doftljus, nya fotoramar till alla bilder jag tar. Jag skulle vilja ha en ny Carpe Diem skylt, men jag hittade ingen. Man kan liksom aldrig få för många såna tihi!

Det är så härligt att gå runt där inne och få en massa inspiration, och är man där innan tio får man gratis kaffe. Jag stannade såklart länge, och åt lunch där också.

På vägen tillbaka köpte såklart en massa annat också. Bland annat på Toysrus. De har massor av fint där inne som barnen bara älskar, och man har ju råd med fler klappar där också.

Till nästa gång
Kjamizaj!

lördag 12 december 2009

torsdag 10 december 2009

hänvisad till Tedrickarmecka

Bilen måste servas. Inte bara är det en skitdyr utgift för något som verkligen är pisstråkigt. Det är ju inte precis en upplevelse att lämna ifrån sig bilen, och få tillbaka den utan att se någon annan skillnad än den i plånboken. Det innebär dessutom att jag är hänvisad till TedrickarMecka - Kungens Kurva.

Av de tillgängliga verkstäderna är den i Kungens Kurva den som ligger minst dåligt till. De andra ligger på platser där vi inte ens hade kunnat gå på IKEA.

Nu kan vi gå på IKEA. Och Heron City. Och OnOff och Elgiganten. Och Siba. Och CityGross.

Fy fan vilken dag.

9.30-14.30.

Och jag har dessutom köpt alla julklappar.

Kan man släppa lös den lilla onda gnomen på glasavdelningen?

måndag 7 december 2009

Björn Ranelid


Det här inlägget har jag filat på länge. Och det kommer ändå inte att bli som jag tänkt, tror jag.

Vem fan är Björn Ranelid?

Nyligen fick jag reklamdyngan Villaliv i min brevlåda. Det är ett reklamblad, friköpt som "samhällsinformation". De har en journalist inhyrd två timmar i månaden som får skriva ett litet kåseri om något trist. Då har det Redaktionerllt Värde.

Vem är han, denne nalle? Vem bryr sig? Han verkar vara en dryg fan, vars främsta företräde är en bil som var flott för trettio år sedan. Han har blonderat hår, och rynkor av överdrivet solande.

Och enligt Villaliv bor han i "drömmarnas hus".

Det enda jag hört om honom egentligen, eller förlåt, hört om hans åstadkommanden, är att han är sinnessjukt dryg på temat "Jag har skrivit en bok om mina böcker". Återigen, meta. Det handlar inte ens om hans böcker. Det handlar om hans bok om hans böcker. Folk talar om honom, men aldrig om vad han gjort.

Varför bryr sig någon? Jag är uppriktigt nyfiken...

Man vet att julen är runt knuten...

... när Carola i Jesu Namn predikar Mammon på OnOff...


tillägg...
Alltså, när jag idag tog en sväng genom OnOff, skrålade Cavråla om att Halleluja, för Jesus kommer, och allsköns liknande dumheter. Och därför borde jag köpa en TV. Eller, hon sjöng inte det, men det var uppenbarligen så OnOff tolkade henne, och jag tror faktiskt inte att hennes egen tolkning var så farligt långt ifrån.

lördag 5 december 2009

Leksaker?

Hur är man funtad om man köper en megafon till sitt barn?

Leksaker som låter köper man till barn, vars föräldrar man hatar. Megafon som leksak tar det till nya höjder...

tisdag 1 december 2009

Varför säga "Din blogg suger"? (till 30+)

Jag har alltid undrat varför man bemödar sig att kommentera en blogg man inte tänker läsa i fortsättningen, bara för att säga att den är dålig?

Är det så att man, med dragen lans, försöker bekämpa de digitala, oräkneliga väderkvarnarna dåliga bloggar kan liknas vid i den fåfänga villfarelsen att alla man dissar ska sluta blogga?

Vad vill man åstadkomma? Är det så att någon med taskiga språkfärdigheter plötsligt lär sig stava, skriva ihop och kommatera för att någon säger "Du kan ju för fan inte skriva!" i kommentarsfältet? Blir någon plötsligt hysteriskt rolig för att någon säger att han misslyckas med humorn i bloggen? Blir någon plötsligt en skicklig konstnär för att någon kommenterar hennes blogg med "Dina verk suger apballe!"?

Varför inte bara konstatera att bloggen inte föll i smaken och sluta läsa? Internet är fullt av dåliga bloggar. Världen är full av dumma männniskor också. Inte fan är det lönt att gå runt och berätta det för dem, sådär generellt?

Vad är det för fel på folk?

(till 30+: PCB är ett spån. Hälsa den från mig!)

23 dagar kvar, hur fan ska jag överleva?

Det spelas julmusik på alldeles för många ställen. Överallt och hela tiden. Man kommer inte undan. Jag hatar julmusik. Djupt och innerligt. Bara religiösa dansbandsartister gör julmusik. Och amerikaner, som i allmänhet är åtminstone religiösa. Ibland gör de dansbandslik musik också. Eller iallafall smörja. Det är snö, renar änglar, jesus, julklappar och allsköns vidrigheter.

Nästa år ska jag tillbringa de 24 första dagarna av december i ett ickekristet land, som ännu inte amerikaniserats.

Äntligen jul!


Det är så härligt såhär års, med jul skyltning och pynt och allt. Man får en anledning att göra fint hemma, och så får man shoppa så mycket. Jag fick brev från American Express idag, att jag kan få ett guldkort hos dem! Kalas bra då kan jag ju köpa massor av jul klappar!

Jag brukar berätta för älsklingen ganska noga vad jag vill ha, för annars köper han bara fel saker. Något år hade han lagt en massa tid på att pyssla och göra en pryl hemma. Den var inte ens fin. Så nu är jag noga med att liksom "beställa". Han brukar säga en massa saker han vill ha, men det är ju såna där saker jag inte förstår, så jag brukar köpa riktigt fina kläder till honom istället. Och inte bara billigt skräp utan fina saker.

Det brukar gå rätt mycket pengar på julklappa (tihi!) så man får ju snåla lite i januari istället, men jag avskyr att behöva ge bort billiga saker. Men nu, med nya kortet, behöver man inte betala på jätte länge, så det kommer att bli hur bra som helst.

Och jag har redan börjat att handla jätte mycket klappar till barnen. Barn kan liksom inte få för mycket julklappar! Jag älskar att se hur de sliter av pappret, och liksom kastar sig över alla saker! Jag fattar inte vad folk gnäller så mycket över det för. Det är ju kul att få många klappar. Varför ska inte barnen få allt man kan ge dem? Med nya kortet blir det hur mycket klappar som helst!

Alla presenter får mig att tänka på sakerna de tre vise männen hade med sig till jesusbarnet, och jag tycker det är så fint.

/Tedrickaren

söndag 29 november 2009

Källkritik? II


En av de saker som retar mig i debatten om FRA och fildelning är att så många av dem som bråkar om det, är så väldigt lätta att associera med diverse anarkistiska varianter och vänsterextremister och liberalextremister, vilket ju i någon mening är ungefär detsamma som anarkister, fast med ett finare ord. AFA, drogliberaler och allsköns puckade människor som tror att de har rätt och andra har fel och därför har de rätt att skita i demokratiska regler och göra som de vill tills de får som de vill. De är våldsamt lätta att likna vid godtycklig treåring, som är stor nog att skrika att han vill, men inte stor nog att begripa varför han inte får.

Jag kan bara inte ta de människorna på allvar. Om det är samma människa som med halsduk för ansiktet kastar molotovkocktails på poliser och slår deras hästar med cykelkedjor, ja då ska de fan inte ha någonting. De ska inte ha någon djävla ungdomsgård. De ska inte ha någon kvällskurs i drejning, de ska inte ha någon fotbollsplan, de ska inte ha varken cigg, sprit eller braj och de ska fan inte ha någon uppmärksamhet heller. De ska ha spö av djävligt många civilister. Jag vill se mammor med brödkavlar, pappor med paraplyer, mustasch och flint. Jag vill se gamla Agda dänga sin handväska i huvudet på de djävla "Aktivisterna".

Och de ska inte ha gratis film. De ska få betala för andras arbete och tid likaväl som alla andra. Varför ska busschaffisen ha betalt för sin tid, men inte manusförfattaren? Nej, just det. Det ska han ju inte. Planka.nu ligger ju i samma linje. Jo, men säkert, djävla spån. Vi får nog gratis kollektivtrafik med världens högsta kvalitet (för det har vi faktiskt i Stockholm) bara för att du skiter i att pröjsa? Skulle inte tro det. Varför dina anarkistkommunistliberalkompisar från Hemliga Partiet inte får något gehör i kommunfullmäktige för idén om fri kollektivtrafik? För att ALLA VI ANDRA SOM BOR I SAMMA STAD SOM DU TYCKER ATT DU ÄR EN DJÄVLA SKITUNGE SOM AVSAGT DIG ALLA DINA RÄTTIGHETER OCH SKA HA SPÖ OCH VI ÄR EN MILJON OCH NI ÄR TIO!!!!

Polisen vi har representerar en demokrati. De är makten som ska se till att våra demokratiskt skapade regler efterlevs. Skitungarna representerar dess motsats, i det att de aktivt väljer bort demokratiska medel för att lösa sina problem. De väljer en explicit ickedemokratisk väg. Jag vill att mina representanter slutar dalta med dem. Jag vill att man förklarar samma krig tillbaka. Jag vill se tårgas och batonger när skitungarna ockuperar hus eller kastar gatsten. Jag vill se dem inlåsta på ett sätt som innebär att jag slipper dem på gatan. De hotar mig. MIG! Personligen. De hotar det samhälle byggt på demokratiska principer som är garantin för att jag och mina barn ska kunna leva i trygghet. Jag skiter i om de är höger, vänster, liberala eller anarkister. Vägrar de demokratin, ska demokratin vägra dem tillbaka.

Varje gång jag ska skriva om det här, blir jag upprörd, och allt flyter iväg, och jag blir osammanhängande, och det blir aldrig så bra som det borde.

Bilden lånade jag från Aftonbladet (utan att betala eller fråga om lov. haha!). Den har blivit Årets Bild 1985 eller något, och dessutom århundradets bild vid någon omröstning. Den är tagen av Hans Runesson, som bodde två kvarter från mig när jag var liten, och som mina föräldrar hängde med. Sådeså.

Och nu, Emster, är jag arg. Nu är jag pissarg.

Källkritik?

Hm
Staten, i Sverige, är hyfsat demokratisk. Det finns ganska många instanser som övervakar varandra. Vi har hjälpligt fria medier*, även om en och annan TV4-reporter tar betalt för att göra ett avsnitt om någon kriminell och hur han kanske inte är så kriminell.

Vilka känns mest trovärdiga, dessa vedertagna kanaler eller någon AFA-rättshaverist som menar att upphovsrätt är fel, och därför ska ignoreras? Hur kommer det sig att så få poliser blir fällda när de blir anmälda? Är det bara kåranda, eller kan det vara så att det finns en djävla massa puckon som inte begriper att om man ska vistas i ett samhälle, så får man följa de regler samhället skapat?

Läs och döm själva...

Siten hittade jag som fb-status hos en bekant med digitalanarkisympatier.


*Nej, kvällspressen är inte ett "media" i den bemärkelsen utan mer en styggelse i pappersform.

Förorten, eller På Landet

Jag var nyss i det lokala centrumet i Förorten (inom tunnelbanenätet!). Döm om min förvåning när en liten, larvig Skoda Fabia kommer rullande över parkeringen med dunkande "musik" på en volym jag är säker på att bilen inte var byggd föroch nedvevade rutor. "Musiken" var dansband. Inte ens schlager.

Vad är det för fel på folk?

fredag 27 november 2009

Kay Pollock

Det är något förhäxat med den människan. Det sista som skrevs hos Idolerna, Tidningen Varför!, var ett inlägg om hur han förvandlat deras liv.

No pressure, nu. Ingen press. Ingen press. Det är bara en knapp procent av den vanliga mängden besökare en vanlig vecka som frågat om jag är död. Min svägerska var och lyssnade på honom häromdagen. Igår, kanske?

En bekant insisterade på att jag skulle läsa hans bok "Att välja glädje". Det är en tedrickarbibel. Den är förfärlig, och skriven precis för att attrahera tedrickare. Gräslig smörja.

Vi kan börja med att sammanfatta hans budskap:
"Om någon är dum mot dig, så är det för att de är dumma. Om du inser det, kan du lite överseende le åt dem, tycka synd om dem, och låta det rinna av dig." Ganska arrogant. Antingen är det ett spån, och då är det rätta att blogga anonymt om människan, eller kanske skvallra med en gemensam bekant och baktala honom. Eller också har han rätt, och då är de fan upp till dig att göra något åt dig. Inte, likt en tedrickare, säga "Jag är en stark person som säger vad jag tycker och en del har svårt att ta det." utan inse att du är en idiot som säger dumma saker.* Han behövde dessutom ganska nära två hundra sidor för att reda ut detta.

Nu till formen, för den är faktiskt värre än innehållet. Jag kan köpa att man mår bättre om man väljer att lägga sin energi på det som gör en lycklig, istället för det som gör en olycklig. Ens blogg blir förbannat tråkig, men det kan det ju vara värt. Men formen. Gud hjälpe mig! Men jag är ateist, och kommer inte undan. Formen!

Han menar att man ska ta hans små visdomsord, som han har här och där, ungefär som affirmationsstenar eller andra dumheter, och skriva på lappar och bära med sig och titta på ofta, för att påmninna sig. Han är noga med att man ska lägga ifrån sig boken ofta och reflekteeeeeeeeeeeeeera över hans kloka ord. Han är inte lite arrogant när han tror sig ha skrivit en ny bibel! Han instruerar också i udda typsnitt hur man bör läsa nästa stycke. Det kan se ut som "läs stillsamt...." eller på något annat tedrickarvis. Läsa stillsamt? Gärna med en kopp te i handen kanske?

Man är också sannolikt inte mogen för andra delen förrän man läst första två gånger med ett halvårs mellanrum. Jag sträckläste. Det gick rätt fort...

Nej, i helvete! Inget te. Ge mig en stor kopp kaffe, en whisky och hagelbrakare, så ska vi nog fan se till att mina medmänniskor håller käften istället för att säga saker jag ska behöva ödsla energi på att ignorera!


*"Du säge' dumma saaaake'!"

torsdag 19 november 2009

Sweet victory!


Slaget vid Lepanto

Inte bara lyckades jag vänta ut belägringen, så att de till slut alla gick hem, jag vann dessutom slaget så till den milda grad att jag fick dem att i panik överge hela sin tross!

Nu har jag precis ätit en halv cheesecake, tjugo (små) lussebullar och tre hundra gram pepparkakor. Och druckit kaffet som blev över. Bin Ladin kommer att vara president i Amerikas Förenta Stater innan jag somnat. Givet att jag inte kräks upp alltihop, kaffet inkluderat.

Det är farligt att plundra sina fiender.

Om någon undrar, kan jag berätta att hustrun är en djävel på cheesecake. (Ostkaka?!)

Sammanfattning: I'm back, and I'm BAD!

Under Siege

Steven Segal, släng dig i väggen! Jag är belägrad. Hela bottenvåningen är full av tedrickare. Jag och grabbarna har förskansat oss med ett lager pepparkakor vi stulit från kalaset där nere. Och saft.

Det kom tusen stycken. Alla dumpade sina jackor i mina armar, och ville ha te. jag gjorde kaffe.

Hur ska detta sluta?

Har ni inte hört från mig om två timmar, så snälla, kom till undsättning.

Hjälp! De kommer upp!

Snälla, kom fort! Jag finns på

Barnklädesparty - Ljusparty II: Disclaimer

Hustrun låter meddela att hon inte är en tedrickare. Hon skulle aldrig ta i ett ljusparty med tång. Tvärtom, är detta "party" ett ställningstagande mot tedrickarkulturen. Huset är inte en inredningsfilosofisk uppvisning, utan ett hem som är helt och rent. På sin höjd. Dessutom är det som ska krängas ett led i kampen mot tedrickarnas Rosa Prinsess/Spindelmannen könsstereotypa kläder.

Jag ska alltså ikväll få uppleva en gerillaattack mot tedrickarna, maskerat som "Home Party".

Ibland blir jag ganska stolt över min fru. Faktiskt. Trots att hon köper doftljus på IKEA.

onsdag 18 november 2009

Barnklädesparty - Ljusparty II

Min fru förfaller å det grövsta. Imorgon kväll är det Party här. Party är ett anglosaxiskt låneord, vars innebörd kommit att innebära allt annat än den fest britterna avsåg. Det betyder numera "Samla alla djävla tedrickarmammor i kvarteret och pracka på dem kläder de kan Oooa och Aaaa om ihop och sedan köpa och sedan beundra på varandras barn."

Gissa vem som tänker låsa in sig på muggen med en laptop!

söndag 15 november 2009

Tidningsdöden är inte konstig

När DN:s förstasida pryds av ett ägg och rubriken "Rockpojken Peter LeMarc har vuxit upp", då läser jag fanimig bara serierna.

Någon som vet vad man kan vinna, om man har alla rätt och extra allt och Finn Fem Fel?

onsdag 11 november 2009

Älskar mitt radhusområde!


Hej alla gullisar!
Jag ville bara visa hur underbart det är att bo här. Vi har fin utsikt från trädgården med kvälls sol, vi har nära till naturen, och ändå ganska nära till stan. Det tar bara en dryg halvtimme med bil, om man åker tillräckligt tidigt. Fast jag brukar ju bara köra in mitt på dagen.

Och framförallt älskar jag våra grannar. De är precis som vi. Inte för att jag är rasist, men det kan ju bli lite jobbigt med en massa konstiga människor som firar en massa konstiga saker mitt i nätterna, och som tycker man är dum för att man tar en drink när det är fest. Eller som ska ha en böne utropare i kvarteret. Och våra grannar är inte såna där konstiga typer som dömer en bara för att man inte pluggat hundra år på universitetet. De är ju trevliga utan det. Och vi pratar ofta om intressanta saker, som heminredning och trädgården. Det är så jätte kul att ge varandra idéer. Fast min trädgård är nog ändå finast. Tihi.

Vi brukar göra en massa kul saker ihop också, som att ha ljusparty och sånt!

Bilden har jag förresten tagit när jag provat sol nedgångs läget på min fina kamera!

Pussipuss!
/Tedrickaren

tisdag 10 november 2009

Underbara hösten!



Hej alla Fans!
Jag bara älskar hösten! Jag har tagit bilder, och jag är jätte nöjd. Jag har använt det speciella höst bilds läget på min fina kamera, och det blir så himla bra! Det är så härligt med höst ljus och de vackra färgerna.

Nu är Älsklingen hemma också, och är föräldraledig. Det är så bra för då kan han fixa allt som måste göras här hemma. Snickra och bygga och ordna saker. Det kostar ju rätt mycket pengar att han inte får hela sin lön, men det kan det ju vara värt några veckor.

Kjamizaj på er allihop!
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

måndag 9 november 2009

Varför?

Om någon talar om bra musik och dålig, i sin blogg, i uppenbart syfte att provocera, och någon annan säger emot, och talar om annat bra och dåligt, varför tar han då illa upp, när han blir ifrågasatt?

Hur tänker folk?

Varför är världen så full av pretentiösa dumma människor som tror att det existerar något sådant som rätt och fel i musiken? Som tror att det de själva tycker om är bra, och det de inte tycker om är dåligt?

Varför är det olagligt att slå dem hårt tills de håller käften?

lördag 7 november 2009

Kay Pollock

Jag hoppas jag snart får tid, ork och lust samtidigt att skriva vad jag tyckte om att välja Glädje.

Jag har mycket att tycka, men ni kan ju överväga att tills vidare "läsa stillsamt" några ord om lycka och en pretentiös typ som på allvar tror att alla förhåller sig identiskt till sina medmänniskor och deras negativa sidor. Eller iallafall borde gör det.

LjusParty?

Är det när du ser stjärnor för att någon till slut slagit dig i huvudet?

Häromdagen återfanns en handskriven lapp i vår brevlåda. Jag scannar det inte, för jag vill inte hänga ut enskilda människor. Idag.

"Intresserad av heminredningsparty*?
(Fokus på ljus)
Öppet hus visning**.
Ring för mer information

"

Alltså, vem är så satans desperat att hon (ja, knappast han, även om det nog vore en het idé för att träffa tedrickarbrudar) ringer någon anonym typ och bjuder in vederbörande för att ha ett "ljusparty". Det låter ju djävligt roligt. Men se det framför er. Åtta tedrickarkärringar, i ett tedrickarhem, som sitter och diskuterar... olika ljus. Doftljus som luktar parfymerat stearin, men är i olika färger och former. Men ljus, va fan. Det finns dyra och billiga. De dyra håller längre. De billiga kan köpas i bulk på IKEA. Och sedan räcker det. Skärp er. Inga djävla LJUSPARTYN!

Fast ändå. Frågan är om man inte borde ordna ett ljusparty bara för att få en tjysst chans att, som ensam kille, få stöta på en handfull utsvultna förortsmammor. Som säkert vill ha tedrickarhannen som är så djävla off att han ordnar ett tedrickarparty.

Pinsam tystnads-rekord? Jag tror vi skulle kunna skapa den på under fyra sekunder faktiskt.



*Nej, inte särskrivet, faktiskt!
** Ja, Särskrivet. Det kom det.

onsdag 4 november 2009

Finn fem fel!


Eller, ett räcker.
Hörrni, djävla SockiPlast-wannabe:ar...

Hur tänker ni? "Helt gratis!"
"Gratis" = "jag slipper betala" = "Priset = 0"

Sedan när är 39 spänn gratis för ett par sunkiga strumpor?

Hjälp mig mailbomba "Soft Flexi" (eller, mikkelsenmedia.dk som tillhandahåller tjänsten)
Testa någon av följande adresser (jag har inte testat själv än!)
info@mikkelsenmedia.dk
kundtjanst@mikkelsenmedia.dk

Och berätta för dem vad "gratis" betyder.

Saknaden är inte ömsesidig

Någon gav mig en länk till någon av alla de vansinniga diskussionerna på Familjeliv. Jag var lite slug, och registrerade mig under "falskt namn"*. Jag har en hotmailadress till vilken jag ganska framgångsrikt lyckas styra all smörja jag får för att jag vill kolla på olika saker.

Ofta berättar nu Familjeliv.se att de saknar mig. Men se, jag saknar familjeliv som jag saknar ett stort hål i huvudet, en kniv i mjälten eller en spik i foten. Förvånad, någon?


*Jag är visst ofta Hemlig på Internettet.




fredag 30 oktober 2009

Sleeping with the enemy

Idag har vi varit i Tedrickare-Mecka - Kungs Kurva i Stockholms södra utkanter. I Kungens Kurva hittar du IKEA, Babyland och samtliga lågpriskedjor som finns.

Tedrickare finns i olika ekonomiska nivåer. Somliga inreder sina hem med ting de köper på IKEA, andra med ting de köper på Coozie, och ytterligare några handlar på Svenskt Tenn. Tror jag. Rätta mig inte om jag har fel, för jag vill verkligen inte veta vad butikerna heter, men jag tror ni förstår. På IKEA har de mjukisbyxor och på svenskt tenn riktig djävla skitdyra mjukisbyxor.

Idag har jag och frun minglat med den förstnämnda gruppen. Tedrickaren i den kategorin uppmärksammas sällan här, men de är i alla relevanta avseende förvillande lika de som handlar på Svenskt Tenn. Visst, deras bilar är sunkigare, och de har mjukisbyxor bland folk, men det spelar mindre roll. Liksom främsta skillnaden mellan pojkar och män är priset på deras leksaker, är främsta skillnaden på tedrickare och tedrickare priset på deras servetter. På IKEA kan man dessutom köpa skitbilliga kuddar att lägga i soffan.

Hur kommer det sig då att jag kan sitta här och skriva nu, trots dagens äventyr? Jo, se, det är tydligen långt ifrån alla som varit lediga idag.Vilken lycka. Jag behövde inte döda så många.

Men så till Quissling-referensen:
Min fru köpte doftljus!!! Både ett stort och ett trepack. Efter middagen krävde sonen "Mysstund" med te och... tända ljus.

De är bortbytingar allihop. Jag svär! Det är en kompott! Någon har blandat äpplena med päronen!

tisdag 27 oktober 2009

Vi som älskar att mysa ♥


Nej, fan.
Nu är det illa!
Den facebookbenägne kan själv kolla!

En bekant gick alltså precis med i en grupp som engagerat över 50.000 pers! Den heter "Vi som älskar att mysa ♥".

Men herregud! Vad är det för fel på folk!!!!!?????!?!?!?!?! Gruppen har den fantastiskt informativa beskrivningen: "En grupp för alla oss som älskar att mysa! ♥ ♥ ♥ "

Fler hjärtan!
De enda meddelanden man kan utläsa från deras sida är att de blir fler och fler. Ganska fort. Läser man långt ner så pratar de om "fredagsmys". Här följer nu några underbara meddelanden från administratörerna:
  • "♥ ♥ Ha en jätte mysig kväll med mkt mys pys!!! :D"
  • "ha en jätte mysig torsdag! o snart är det dax för ..... ♥ ♥ "
  • "♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ Jag sitter & bajsrunkar ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥" (författaren till detta är numera en av mina idoler!)


Vad säger ni? Ska vi införa galet höga skottpengar på de där? Helst innan jag får en regelrätt hjärnblödning!

Skönt med höstlov!


Nu när löven är gula och det äntligen inte är så varmt längre, är det skönt med höst lov. Jag har såklart tagit ledigt, och idag åkte jag in till stan. Jag gick i massor av affärer och tittade på alla fina saker. Det är så skönt att bara... gå runt och vara! Det var lång kö till Buttericks, men det gjorde inget. Jag stog där ändå, och sedan gick jag runt jätte länge och tittade på alla roliga saker. Det är snart Halloween fest. Det var så kul, för det var så mycket folk överallt.

Fast vissa människor fattar jag inte. De har så himla brått överallt. Som om det var viktigt att alltid springa. Man måste ta det lugnt ibland. Jag såg en som bara vände när han såg kön till Buttericks, och sedan, när jag stog och tittade på saker i en annan affär så bara trängde han sig förbi bara för att han inte ville vänta tills jag tittat klart. Suck.

När vi hade ätit middag var vi lite busiga, och tog Tisdagsmys. Vi tände ljus och drack te, och det var så himla fint! Jag passade på att ta en lite höst mysig bild, med min kamera. Den har ett speciellt höst mys läge, och det blir så himla fina bilder! Muggen har jag köpt på samma ställe som jag köpte min "Carpe Diem"-skylt, som hänger på köksväggen. Jag tycker det är bra att påminna sig själv att man måste liksom, Fånga Dagen...

söndag 25 oktober 2009

Bokpush

Här kommer dagens bokpush.

Läs "Vi i villa" av Hans Koppel. Det är en fantastisk liten historia om en kille som helt kallt tar lagen i egna händer, och gör upp med alla tedrickare.


fredag 23 oktober 2009

Morgonradio

Vad är det med morgonradio? Var kommer all meningslös dynga ifrån? Det finns grader i helvetet, men även P3:s, som håller avsevärt högre standard än reklamkanalernas är faktiskt helt hjärndöd.

Av olika anledningar körde jag bil till jobbet idag. Det händer sällan, och på vägen tänkte jag lyssna på P3. Det var så dumt. Det var tre människor som satt och inte sa någonting. Ingenting. Truten glappade, men de hade inget att säga. Inget. Inte ens Nour El-Refai som jag annars tycker mycket om och som brukar vara en rolig typ fick ur sig något annat än ööööö.

Det var som att sitta och lyssna på tre dementa alkisar.

Det som skiljar reklamkanalernas morgonprogram från P3:s är att på P3 har man människor som kan tala i hela meningar.

Nej, hörrni, morgonradio är för tedrickare. Faktiskt.

torsdag 22 oktober 2009

Fredagsmys


Hörrni, vad är egentligen fredagsmys?
Fejjan har bekanta* gått med i en facebook-grupp (under "Other - Business"?!) vid namn "Vi som älskar fredagsmys".
Vad är det här för dumheter? Vad består det här myset i? Dagisbarn som är helt slut efter en hård vecka på dagis, och en lång dag och är hungriga och helst vill se på Teletubbies och kasta mat på varandra? Ska det förstås som familjelivsmys, dvs "knulla på köksbordet"? Betyder det att man kör den klassiska nordiska avslutningen på veckan med en stadig bläcka? Vad är det?

Man kunde i måndags läsa på gruppens sida "Nu går det undan - 10,000 NYA mysälskare på bara 2 dagar! Detta är hur underbart som helst, men det måste finnas fler mysälskare där ute - så bjud in några vetja. Kram på er alla!" Det finns alltså över 10 000 människor som ställer upp på smörjan. Eller, om man ska vara lite petig med svensk standard för matematik, tio pers, med tre decimalers noggrannhet. Noteras kan också att den djävla tedrickaren som ligger bakom hela skiten tycker om hösten.
"Så har man varit ute och plockat svamp en hel dag och totalt missat att vi spräckt 10,000 personers gränsen! Härligt med så många fredagsentusiaster. Mys lugnt i helgen. Kramkram"

(notera sär skrivningen)"Mys lugnt i helgen"? Vad vill den ha sagt med det? Det är ju helt sinnessjukt. Mysa lugnt? Antingen äter man, eller så knullar man på köksbordet, eller så super man skallen i bitar. Mys lugnt? Ja, hur skulle man annars Mysa? Hur mysigt är det att mysa med skrikande småbarn som hoppar upp och ner på en? De är fina, barnen, men fredagskvällar är de knappast just mysiga.

Eller, som det i fredags:
"Kanske ska man gå lite tidigare från jobbet idag? Man vill ju hinna hem, ta sig en fredagsdrink, ordna lite god mat och lugna ner sig innan myset börjar på riktigt. Ha en jättemysig fredag allihopa! *STOR fredagskram*"
Jaja. Det är iallafall inte "kjamizaj". Men drink. Ja. Det talar för att det är den klassiska svenska fredagsfyllan som åsyftas. Typiskt alkisbeteende att behöva en grogg för att varva ner.

Snälla, visa mig den som faktiskt orkar, efter jobbet och dagishämtningar och jag vet inte vad, laga den där fina middagen, som kan avnjutas i stillhet med ett par glas av något lagom exklusivt vin, i sällskap med småbarn. Visa mig den fan, som verkligen lever upp till det där, och han ska få en fet djävla propp!







*Återigen, varför kan man inte skilja på Vänner och Bekanta på Fejjan?

onsdag 21 oktober 2009

Pretentiösa bilder

Nyligen var jag i en stor europeisk huvudstad, och utövade min favorithobby, som råka vara foto. Jag är nog inte särskilt begåvad egentligen, men jag försöker. Jag förstår att vara en smula försiktig med spridandet av mina alster, och jag försöker hålla mig ödmjuk när jag gör det.

Jag har vänner som är väldigt duktiga. En del av dem sprider sina alster. Ödmjukt, men utan att skämmas, och det är helt rätt. För de är faktiskt duktiga.

På besöket i huvudstaden tillbringade jag ett par timmar framför en av stadens största sevärdheter, i alla bemärkelser, där hur många människor som helst poserade fram vänner och familj, på ett sätt som innebar att någon tog en bild där de såg ut att hålla uppe eller lyfta sevärdheten. Som är en enorm byggnad. De flesta hade enkla kompaktkameror, skrattade och var glada och hade roligt och skojade. De kommer att ha ganska kul när de kommer hem också, och tittar på sina bilder. Ur det perspektivet har de tagit bra bilder, i rätt sammanhang på rätt sätt, och använder dem förmodligen rätt. Med humor. Humor är vackert.

Men så kom jag att tänka på en god vän, som varit på kurs. På kursen hade hon mött en kliniskt pretentiöst humorbefriad människa. Den här människan hade sedan, helt utan att reflektera över de sociala koder som säger att adresser och nummer utbytta på kurs, konferens och charterresor inte är avsedda att användas, kontaktat min vän. I ett humorbefriat, pretentiöst ärende.

Hon hade en sidfot som standard i sina mail. Den innehöll en bild på henne själv, på en strand, i en solnedgång, poserandes så att det såg ut som om hon höll solen i sina upplyfta armar.

Detta, govänner, blir för mycket. Kom ihåg det.

Om den här bloggen. Tydligen

Ni som letat efter
"Internet 2",
"humor är intelligens vetenskap"
"demotivational"
"änglamark cleansing milk"
"ebba blitz" ("AOL sök", inte google!)
"inget jävla te i soffan" (danska google!)

känner ni att ni hittade rätt?

Ja, somliga av er måste ju ha hittat galet rätt iallafall...

tisdag 20 oktober 2009

Vad hände?

Emellanåt får jag en nästan obetvinglig lust att bära mitt hår i tre decimeter långa spikar mitt på huvudet, och ha det rakat på sidorna, bära en skinnjacka med nitar och dödskallar och ett par stora kängor och ringen från helvetet i näsan. Jag har lust att synas på stan bredvid en flicka i trasiga strumpbyxor, stora kängor och rosa hår. Jag vill se sura pensionärer ta tre steg bakåt i tunnelbanan och jag vill ta en cigg. Jag vill spela musik som får rutorna att skallra ackompanjerad av bland annat en skränande publik med ölflaskor.


Inte så sällan kliar det i hela kroppen efter att få sätta sig på en motorcykel och vansinnesköra E4:an söderut. Jag vill höra vrålet från 180hk producerade av en motor som snurrar 12000 varv per minut och vars ljud och avgaser pressas ut ur ett par sjyssta undertail-blås. Jag vill känna fartvinden i 280 som nästan sliter mig av maskinen. Jag vill känna hur hjälmen skakar och höra smällarna av insekter mot visiret. Jag vill känna hur maskinen går upp på bakhjulet på rampen ner från macken mot motorvägen. Och jag vill inte stanna. Jag vill fortsätta och fortsätta.

Men jag har inte längre hår precis där man ska ha en tuppkam. Jag reser mig för pensionärerna på tunnelbanan. Det är faktiskt bara jag och tonåringar med påtagligt sydlänskt påbrå som gör det. Jag har ingen motorcykel. Jag har en Toyota Prius. Jag spelar inte punk eller metal. Jag spelar ibland Hasse Alfredsssons sång om Styrman Karlsson för sönerna. Jag röker väldigt sällan. Öl dricker jag nästan aldrig. En folkis ibland. Jag brukar köpa två sexpack när jag storhandlar varannan månad, och jag har därför alltid hemma. Min skinnjacka är från JC och var ganska poppig för två år sedan. Den är fortfarande ok. Den har varken nitar eller bandmärken eller dödskallar. Mina jeans är hela. Jag har ingen piercing. Jag har en ganska stor tatuering, men den sitter så att den precis skymtar om jag har linne på mig. Jag jobbar 8-5. Jag betalar min skatt och diskuterar dagis med mina kollegor. Inte obskyra rockklubbar om vilka man tjugo år senare kan säga att man var med När Det Hände.

Det står blommor i mina fönster. Och jag har två foton av barnen på skrivbordet. De förtjänar att växa upp med en pappa som inte kört ihjäl sig för att han tankat en dödsmaskin med högoktan och radhusångest.

Jag lyssnade på detta när jag på Odenplan väntade på en vän att äta lunch med
spotify:track:3hY5Lp8WCdJzo4m4EvJCkI (för dig som har spotify...)

Jag köper alltid returbiljett när jag ska någonstans.

Vad hände?

Barn och fmailj och Toyota Prius ska inte underskattas. Jag älskar mina barn. Jag skulle inte byta bort dem om jag kunde, men nästa människa som försöker få det att låta som att livet inte kan innehålla något annat, som att allt var meningslöst innan de kom, som om det bara finns fördelar och inga nackdelar med svenssonlivet, som försöker säga att barn är all lycka och inget annat, kommer att få ett djävligt trasigt näsben. Lite blod på den välstrukna manschetten kanske kan kompensera en del.

Världen är upp och ner

Kvällspressens ansvariga utgivare har fått något djävligt intelligent ur sig idag, och visar, måhända i marknadsföringssyfte men ändå, på civilkurage och integritet. Vart är världen på väg?

Läs:
Åkesson visar sitt sanna jag apropå gårdagens debattartikel i Aftonblasket.


Och lite ytterligare uppdateringar:

Ibland får puckona på käften, och alla tedrickarkärringar som sitter där hemma och tycker att man borde förbjuda slöjor och att det är hemskt som muslimska män förtrycker sina hustrur, kanske kan ta och fundera på om de har sopat rent framför sin egen dörr först. Det är inte specifikt för Islam, utan gäller rätt många religioner. Inte minst kristendom.

Puckon

torsdag 15 oktober 2009

Konst, datorer och individualister

En gång, för länge sedan, arbetade jag hos ett stort Telecomföretag. Där arbetade jag på serverdriftavdelningen, med att se till att företagets server-datorer gjorde det de skulle. Avdelningen var uppdelad i två underavdelningar. En för Windows, den lämnar vi därhän, och en för olika varianter av unix och linux. Där jobbade jag.

På den avdelningen fanns det gott om dumma människor. Inte bara, men många. Något som förenar linux-människor är att de ofta är individualister. De kör sitt eget race. Det är åt helvete i en industriell miljö. När resten av världen inser att standardisering är bra, sitter hela det här gänget och uppfinner hjulet varje gång. Hjulen är dessutom sällan runda, för det vore ju lite tråkigt, eller hur? De har en miljon dumma ursäkter och bortförklaringar till varför de upprätthåller detta vansinne, som i botten bara handlar om att de till varje pris inte ska göra som alla andra.

Tedrickarkärringar är en anmärkningsvärt homogen grupp. De är identiska. De tar identiskt värdelösa bilder på blommor, de hänger upp identiska gardiner, alla från samma dyra tyg som presenterats i samma heminredningstidning och finns att köpa för en bråkdel av priset på hemtex och IKEA, och de har alla samma frisyr och samma kläder och samma djävla Carpe Diem-skylt på väggen. Allihop.

Ska man vara konstnärlig, skapande och kreativ, då bör man vara individualist, och hitta på något som ingen gjort förut. Kopior är bara tröttsamma och meningslösa.

Här har vi alltså två gäng, som har mycket att lära av varandra. Om ni, alla linux-mongon i världen, kunde sluta jobba och börja hänga upp gardiner istället, och ni, alla tedrickare, kunde sätta er i ring och komma till ett konsensus om Hur Man Ska Göra, så skulle detta vara en vackrare plats.

Religiösa

Trodde du att religion handlade om Jesus* och Gud? Prova att säga det jag skrev i förrförra inlägget till en datornörd. Eller att påpeka att ingen skickar brev längre, till en filatelist, eller att nämna växthuseffekten för Motorintresserad Ungdom, eller "Varj" i Värmland eller...

Nyss gjorde jag misstaget att offentligt vädra min ilska över att den lösning att fömedla bilder till vänner och familj jag råkat välja visade på vissa brister på grund av att dumma människor tycker att det här:
 ...     Port 80     ServerName server.domain.tld      NameVirtualHost 111.22.33.44            DocumentRoot /www/domain     ServerName www.domain.tld     ...                    DocumentRoot /www/subdomain     ServerName www.sub.domain.tld     ...          
... är ett självklart sätt att uttrycka sig. Folk blir genast rabiata och menar att "En bra dokumenterad textfil är väl minst lika bra som ett bra gui, om inte bättre då man själv kan välja editor =)"

Det svar jag hade väntat mig från intelligenta människor hade varit en kommentar på huruvida mitt skämt var roligt eller inte.

Återigen, folk saknar humor. Religion rymmer nämligen inte humor. Eller tankar över huvudtaget. Bara blind Tro. Total hjärndöd. Avsaknad av reflektion. Och sedan spelar det mindre roll om du tror på Linus Torvalds pingvin eller Shiva.

Och tänk, detta att inte tänka, är inte det ett av tedrickarens signum? Hur ska vi generalisera? Är tedrickare en sorts religiösa i sin avsaknad av intellekt, eller är religion en form av tedrickande?




* eller annan lämplig profet/messias/gudsson

Tedrickare och deras kläder

Nyligen tänkte jag köpa en liten present till hustrun, i form av ett par fina strumpor. De var lite speciella. Och fina. Men... De fanns visst bara i en storlek. One size fits nobody, liksom. Särskilt inte när det är något stickat. Jaja, tänkte jag, de är ju fina, så jag tar dem iallafall.

HUR DJÄVLA TEDRICKARE TROR NI JAG ÄR NÄR NI TAR 800 DJÄVLA SPÄNN FÖR ETT PAR STRUMPOR?! Som säkert inte ens passar den småfotade ganska nätta hustrun, dessutom

Dra åt helvete.

Datormänniskor är iofs inte Tedrickare, i allmänhet, men...

Ett släkte vars främsta skillnad mot vanliga tedrickare är deras insikt gällande den egna avsaknaden av konstnärliga talanger är datornördar.

I kategorin Meningslös Information hittar vi bland annat klassikerna "När vill du åka/när vill du vara framme"-alternativen som finns på nästan alla resesiter och som dessutom nästan alltid har fel skönsvärde*. Hur många som "planerar" sin resa har gjort upp med den de ska möta om när de ska åka hemifrån, och hur många har bestämt hur dags de ska träffas någonstans?

Vidare hittar vi en ny favorit i en av Symantecs produkter. Hos Symantec anser man det lagom att köra en total virussökning av en dator som min en gång i månaden. När detta inträffar kan jag inte göra något annat på min ändå ganska vassa maskin, ety virussökningen tar alla tillgängliga resurser i anspråk. Jag är faktiskt, tro det eller ej, föga intresserad av hur länge denna arbetat, men jag är våldsamt nyfiken på när jag kommer att kunna börja arbeta igen. Vilken siffra tror ni presenteras? Ett motsvarande fenomen hittar vi i många telefonköer.

Användbarhet är enkelt. Det är faktiskt inte svårt att göra mjukvara som funkar för människor. Ändå är det något sällsynt, vilket säger en hel del om mina kollegor. Hade de haft mer pengar och strukit sina skjortor hade de passat som fisken i handsken med tedrickarkärringar allihop!

Anala, människofientliga djävla tekniksociopater, gå och lek på motorvägen!!!


* Den engelska termen Default Value översätts faktiskt med detta ord. På riktigt.

Kunskap i världen


En gång i tiden studerade jag. Jag lärde mig en hel del. Nästan lika mycket glömde jag. En del kom tillbaka när jag behövde det. Vissa saker var intressanta, andra saker lärde mig jag precis så mycket att jag fixade tentan, därför att kursen var obligatorisk om jag ville uppnå den åtråvärda Examen.

En av de saker som satte sig stenhårt och fortfarande sitter som en bult rakt in i pannloben kallades på kurserna jag läste för "Kunskap i världen", i motsats till "kunskap i huvudet".

Poängen är ganska enkel. Ju mindre jag måste lära mig utantill, desto bättre. Särskilt för saker som inte används så mycket.

Det finns några kardinalfel vi kan hitta på det här temat, bland annat den EU-standard för vägskyltar som infördes för några år sedan. Vad är mest intressant för mig som kör bil, att jag snart kommer att hus vid sidan om vägen, eller att jag får köra högst 50km/h. Eller var det sjuttio? Förr sket vi svenskar i stadsplaneringen, och höll oss till hur fort det var lämpligt att köra på en väg. Därför satte vi upp runda skyltar där siffran angavs. Numera sitter det skyltar som talar om vilken typ av väg eller bebyggelse vi passerar, och sedan ska vi, utantill, minnas vilka hastighetsbegräningsningar som gäller i samhällen, på motortrafikled, på motorväg eller på en väg som råkar vara Non Of The Above. Vilken variant är lättast för den som redan har svårt att få sinnena att räcka till musikanläggning, färddator, GPS, telefon, tre skrikande ungar och en hjärndöd Motorburen Ungdom i en rostig, sänkt Volvo 850 med plastspoiler som menar att tjugo centimeter till framförvarande och blinkande helljus är lagom?

Kan någon förklara för mig varför linux-världen krampaktigt håller fast vid textfiler för alla inställningar? Många console-fetischister menar att de arbetar mycket fortare när de skriver sin text, än folk gör som måste klicka med musen. Det finns en hel rad undersökningar som visar att så inte är fallet, men att folk upplever tiden som längre när de tillbringar delar av den med att vänta på ett grafiskt gränssnitt som inte svarar fullt lika fort. Men så var det det där med var kunskapen finns. Det handlar ju inte bara om att faktiskt utföra en befintlig, väldefinierad uppgift, utan också om att faktiskt lära sig den också. Ett system som berättar för mig vilka alternativ jag har går väldigt mycket fortare att lära sig, än ett som kräver att jag googlar mig blå i huvudet. Faktiskt. Jag är ledsen, men, som slutsat:

Linus, din gamle Spheniscidaeofil, du är fan på min lista. Och linux-burken i graderoben där hemma skulle åka ut om jag orkade göra om jobbet.

tisdag 13 oktober 2009

Qi Gong


Jo, jag kan köpa att det kanske är nyttigt att röra sig lite och att statisk träning och balansträning nog kan vara bra.

Men pretentiösa tedrickarkärringar som "så går upp i det" att de inte ens tar instruktionerna från instruktören, det kan bli lite för mycket.

Om man går på ett aerobicspass kan jag förstå att man inte hänger med. Själv skulle jag ha svårt till och med på ett lättare, tror jag, men i qi gong skulle jag fan inte vara en halv takt efter.

Hörrö, tanten, dags att satsa på en annan sport, kanske? Som... rabattrensning? Börja med en blomlåda på balkongen till din chica Paris-våning i närheten av Jardin Luxemburg.

Förbjudet att...


Säg mig, hur var den funtad, som gjorde den första skylten av det här slaget?

I Farlig Midsommar planterar Snusmumriken hattifnattar i Parkvaktens park, så att alla Parkvaktens knappar blir självlysande, och sedan eldar han upp alla skyltar med texter på temat i rubriken.

Varje gång jag ser en sådan, fylls jag av lust att, på rent djävelskap, trampa på gräsmattan. Jag förstår konceptet med regler. Det är smart att ha rödljus i trafiken (något en bekant inte förstått, utan bara blev förbannad på, ety "ingen skulle säga till honom vad han skulle eller inte skulle göra"), och jag förstår konceptet med ett samhälle till vilket vi alla bidrar på olika sätt. Men nej, jag förstår inte varför det ska vara förbjudet att beträda gräsmattan. Faktiskt.

Den där skylten gör ändå ytan så ful, att de hellre kunde asfaltera den.

Djävla tedrickare!

Notera förresten också att den engelska texten förbjuder gräsmattan. Inte beträdandet av den!

Pretentiösa puckon och Tedrickare

På min tur hem med tunnelbanan mitt i natten mellan söndag och måndag, hamnade jag strax brevid ett par i tjugofemårsåldern, som var ruskigt hippa. De var totalt humorlösa, fullständigt utan självinsikt, och helt fantastiskt, gudomligt jobbiga att lyssna på. Och ändå kunde jag inte förmå mig att plugga i min iPod och lyssna på något begåvat istället.

De satt och ältade, i evighet, sin egen förträfflighet, och hur allt socialt liv i världen stannade om de inte deltog. Hur fantastiskt roliga de var när de festade, hur de kände en plikt att kröka och vara roliga och underhålla alla varje kväll, och hur andra inte uppskattade deras storhet. Faktiskt. Bokstavligt. Det där inte min tolkning. Det var faktiskt så de sa.

Jag övervägde att gå fram till dem, och berätta hur djävla glad jag var att de inte ens fanns i periferin av min bekantskapskrets. Men så bestämde jag mig för att verkligen ta tag i det istället, att göra världen till en bättre plats, och att faktiskt lösa mina problem, genom att skriva det här blogginlägget.

FY SATAN VA NI ÄR TRÅKIGA, DJÄVLA PRETTOTEDRICKARE, OCH FAN VA GLAD JAG ÄR ATT NI INTE EXISTERAR I SAMMA SOCIALA UNIVERSUM SOM JAG!!!!

Och just det, de är på min lista också.

En dålig sak med Paris!

En sak jag inte förstår med Paris är alla ute liggare. De sitter någon i vartenda gat hörn och tigger.

Jag tänker inte ge mina pengar till någon som bara sitter där. Folk får faktiskt ta sig i kragen. De borde duscha och börja söka jobb. Klart det är svårt, men allting går om man bara vill tillräckligt. Man måste jobba lite på det, och inte ge upp. Skicka många ansökningar och så.

Nej, bara sitta där och röka kommer de ingen stans på!

/Tedrickaren

Paris är Ljuuuuuvligt!

Vi har det så ljuvligt här, jag och Älsklingen. Igår var vi och tittade på eiffel tornet, men jag vågade inte gå upp, för jag är lite höjdrädd. Överallt säljer de souvenirer, och jag kunde inte låta bli att köpa ett så vackert eiffel torn som var ungefär en decimeter högt. Jag vet precis var det ska stå när vi kommer hem. Det var inte ens dyrt! Bara fyra euro! Det kom fram en man med en kamera också och frågade om vi ville att han skulle ta en bild på oss, men bad en annan turist ta en bild med vår kamera istället. Den har faktiskt ett speciellt Porträtt Framför Sevärd Het läge som tar jättefina bilder. Så nu har vi en bild på oss framför eiffel tornet. Och en på mig, som vi skojade till lite. Jag ställde mig och höll ut armen och liksom ”höll” om toppen på tornet, och så flyttade sig Älsklingen så att det såg ut som om det var jag som höll hela tornet. Det ser jätte roligt ut! :-)

Hotellet är jätte trevligt och personalen är så trevlig. Fast rummen är faktiskt inte så fint inredda, tycker jag och vårt är ganska litet. Sängen är bara 1,40, men då kan man ju Mysa desto mer istället. Tihi! ;-)

Igår skulle vi titta på Notre Damme också, men det var stängt när vi kom dit, och det började regna jättemycket, så vi smet in på ett av kafeerna som ligger precis bredvid. Det så mysigt, och man känner sig verkligen riktigt fransk när man sitter där. Det är liksom genuint Paris kan man säga. Det är så många intryck härifrån. Jag såg människor som stog på broarna och målade, och jag blev lite avundsjuk, men jag har ju inte några målarsaker med mig. Jag får väl måla från fotona när jag kommer hem.

Nej, nu ska vi ut igen, och se om vi kan komma in i Notre Damme idag istället. Fast jag tror det regnar fortfarande. Eller också är det någon som duschar i rummet bredvid.

Kjamizaj på ej allihop! <3 <3 <3 <3

Internationella tedrickarstudier

I hotellets frukost-... utrymme satt jag i närheten av ett spanskt par i förtioårsåldern. Kvinnan var blonderad, sådär halvtaskigt, som folk blir som egentligen har sydländskt svart hår. Hon var inte så blond som gulhårig. Hon såg ut att vara en typisk tedrickare. Den där sorten som är hemmafru, tror sig kunna laga mat, fast hon egentligen bara behärskar den paella hennes mamma lärde henne laga som ingen av dem kryddar ordentligt, och som hänger upp fula gardiner och samlar på dockor i folkdräkter från länder hon besökt. Hon pratade non stop från det att jag klev in tills jag klev ut, och något så trött som maken mitt emot, som inte öppnade truten en enda gång på hela tiden har jag sällan sett. Kanske var han bakis? Jag kan förstå att han söp sig sönder och samman igårkväll.

Vid samma frukost serverar man också äckligt kaffe. Den kontinentala frukosten har för all del ryckt upp sig en smula. Numera får man både en liten burk yoghurt och en halv baguette utöver croissanten och kaffet. Eller. Kaffe och kaffe. Fransmännen har en stark kaffetradition och av alla flygbolag jag åkt med har Air France det bästa kaffet. Lätt. Men det de serverar till frukost vet jag fan inte vad det är. Kanske någon viftat lite med en burk snabbkaffe bredvid tjugolitersgrytan med hett vatten. Kaffe var det i alla fall inte. Och även om det hade varit det, hade det inte gått att dricka, för kaffekopparna är nämligen formgivna av någon tedrickare. De är väldigt låga, och ganska stora i diameter, vilket gör att man inte har några marginaler alls för skvalp, och dessutom är örat så djävla litet att inte ens jag, som köper mina handskar storlek S på damavdelningen, får in fingrarna. Således spillde jag kaffe på mina jeans. Det kan iofs kvitta, för de har inte riktigt torkar från gårdagens skyfall ändå i det här rummet utan ventilation, och luften ute får väl fortfarande sägas vara en smula… fuktig.
Idag tar jag med mig ytterligare studie av Tedrickare, i form av Kay Pollacks bok. Den är inte så stor. Den går nog ner i kameraväskan.

Snart på väg!

(Det fanns inte Internet på hotellet, så jag får skriva det här nu istället.)

Äntligen är jag och Älsklingen på väg till för att fira vår bröllops dag på en lång weekend. Just nu sitter vi på flygplatsen och väntar. Han är i väg och ordnar vår frukost. Det får bli te idag, och inte kaffe, för det är viktigt att ta det lugnt på semestern. Vi var här i god tid och tittade på shopping. Det är fantastiskt va billigt allt är här. De hade mina favoritviner i taxfree avdelningen, och de var mycket billigare än hemma, fast det är fina viner. Jag tycker bäst om vita viner, och det finns faktiskt många kötträtter som det är helt ok att servera vitt vin till, även om man brukar säga att det ska vara rött till kött.

Och så tycker jag de har det så fint här. Allt är rent, och så smakfullt inrett. Och alla serveringar serverar allting, även om jag tycker det är lite dyrt med 52kr för en smör gås. Förra året, när vi åkte till Thailand (Phi Phi Island är helt underbart!) blev planet försenat, och då fick vi middag här. Det var inte alls så dåligt som folk säger!

/Tedrickaren

fredag 9 oktober 2009

Stoppa Pressarna!!!

Idolerna Outade som tedrickare!!!

Den mentala hälsans sista utpost har fallit. Den tredje statsmaktens granskare, (den fjärde statsmakten?) (femte? Jag kommer aldrig ihåg vilket nummer det nu är...) har intagits av fieenden. Det är nu regelrätt krig på öppen blogg!

"We're advising all our customers to put everything they have into canned food and shotguns!"
/Gremlins II

Allt tyder på att Fettlana överträffat sig själv och nu plöjer cynismträsket med ett stålskråv och 300 hk, men om hon faktiskt sjunkit, och tagit sig ut på andra sidan, i Tedrickarnas basläger, måste vi helt enkelt hämta henne, och gemensam ge henne starksprit från Baltikum och läsa högt ur kvällspressen. Och slå henne, tills hon kommer till sina sinnen igen. Vi har helt enkelt inte råd att förlora generalen i kriget mot Idioterna!

Sådeså!

FETTLANA - KOM TILLBAKA!!!!!!!!!!!!!!

onsdag 7 oktober 2009

Tedrickare och Facebook...

... ett aldrig sinanade ämne.

Hur kommer det sig att folk är så förbannat glada för den lilla "Like"- ("gilla")knappen på fejjan? Hur kommer det sig att det inte finns en "Skitpådig"-knapp eller en "Stopyerwhinin'"-knapp? Hur kommer det sig att folk är så djävla ruttna på att läsa innantill att de klickar maniskt på den där lilla gulliga tedrickarlänken? Den är uppenbarligen så skapad för att tedrickare ska kunna gilla varandras "kryper upp i soffan <3"-statusar att folk rutinmässigt trycker där.

Du, spån, som gillar att jag har ångest över tillvaron, och skriver något filosofiskt i min statusrad på temat, hur fan tänkte du?

Du är iallafall på min lista!

Pengar



30+ skrev häromdagen om tomheten efter ett avslutat projekt. Han illustrerar ganska väl hamsterhjulet så många av oss springer i. Inte minst jag. En tillvaro där en stor del tiden går ut på att fly från just den tillvaron. Tedrickaren påstår att hennes jobb som pappersvändare i ett avslägset hörn av mediabrnaschen är givande och att hon får träffa många intressanta människor, när hon i själva verket bara får prata med sin kollega på ett litet produktionsbolag för reklamfilm ibland. 30+ inser att nu, när projektet är klart, vad återstår då? Det är ju bara att hoppas på ett nytt projekt.

Själv sitter jag i motsvarande projekt. Det kan handlar om i vilken ordning en bank ska fylla i siffror när de beviljar eller avslår lån. JAG SKITER VÄL FÖR HELVETE i om Nisses kostnad för service på bilen, givet bilmodell påverkar hans förmåga att kanske betala lånet. Faktiskt. Till skillnad från tedrickaren hycklar jag inte med det. Mycket av mitt jobb är hjärnpussel, ungefär som Sudoku, men ganska mycket mer komplext, och det är ju kul men jag räddar inte världen. Det gör Bill Gates.

Det finns några få sätt att ta sig ur ekorrhjulet. Ett är att bli så ofantligt rik att man kan välja hur man använder sin tid på riktigt. Man kan komma på att man kan sälja Dos. Man kan ta alla pengarna ur ett stort valv med hjälp av en helikopter. För det förra krävs en människa med visioner, idéer, en väldigt stark bild av den egna förmågan, en önskan att Bevisa något och en drivkraft som ett kärnkraftverk. Det senare kräver ett kraftigt pannben och rätt kontakter.

Eller så kan man kasta allt man har och flytta någonstans där de tillgångar man har räcker för att starta ett meningsfullt projekt. Ett barnhem i Afrika eller något.

Själv platsar jag inte i någon av kategorierna. Mitt jobb är helt ok, givet alternativen. Men det är inte min drömtillvaro. Jag tillbringar inte min tid med att fotografera fantastiska bilder åt National Geographic eller Vogue. Faktiskt. Det gör jag inte. (Jag har en fin familj, iofs, men det har faktiskt Bill Gates också.)

Det gör inte tedrickaren heller. Hon är inte inte programledare för det spännande superprogrammer på TV, och hon är inte VD eller producent för det riktigt framgångsrika produktionsbolaget eller tv-programmet som får pris efter pris på galorna. Hon vinner kanske den lokala villaföreningens trädgårdstävling, eftersom det var hennes idé och ingen annan är intresserad nog att ens klippa gräset innan juryn kommer. Kanske hennes avkomma vinner en knattematch i ridsport eller fotboll, beroende på kön>, men de blir varken Zlatan eller Kyra Kyrklund.

Jag vet skillnaden och påstår inget annat. Det skiljer mig från den självgott leende tedrickaren. Mig ser ni bara le i skadeglädje när alla maskrosfjun blåst över staketet in på hennes tomt, och mutantbladlössen från helvetet äter upp hennes ljuuuuuvliga blommor.

Och så begriper jag att fly ibland. Mitt plan går 07.10 imorgon bitti...

tisdag 6 oktober 2009

Tedrickarpress

Igår damp det ner reklam i vår "Ingen Rekam"-märkta brevlåda.

En villatidning med information om hur man hänger upp gardiner och var man ska ställa soffan och en leende hemmafru på omslaget.

När jag får tid och behöver få utlopp för missnöje, tänker jag ta ut det på det tryckta eländet för allmän beskådan.

Fortsättning följer. Förmodligen.

måndag 5 oktober 2009

Senaste flugan?

Några av mina vänner (Jo, jag har faktiskt sådana) ägnade sig med inlevelse åt danskurser för några år sedan. Ungefär tre år sedan. Redan när jag pluggade sent nittiotal hade jag vänner som ägnade sig åt danskurser. På temat Swing i olika varianter.

Dessa vänner har rikligt med goda egenskaper. Att vara på framkanten av vad som är hippt, inne och det senaste tillhör inte den uppsättningen.

I gårdagens DN Söndag kunde man läsa att Lindyhop (varför låter det som något ur Bamse?) är det allra senaste och ballaste.

Nu är jag inte med igen. Har DN anställt tedrickare?

En vacker höst lördag


Jag äääääälskar hösten! Alla färger och den friska luften. Den här bilden tog jag med digitalkameran vi köpte i somras, och jag är så himla nöjd med att den har ett speciellt höstlövs läge för att fånga de ljuvliga färgerna rätt.

Jag och Älsklingen firade vår bröllops dag i lördags. Vi hade pratat om att gå ut och äta, och jag tycker om att prova nya saker, så jag tänkte att vi skulle prova på Brunch, som jag läst så mycket om på sistone. Vi hittade ett helt underbart ställe där personalen var trevlig, och det var så himla fint inrett. De hade orkidéer överallt. De spelade Tomas Ledins senaste CD där också, som jag tycker är så fin. Jag bara älskar hans texter.

Jag tog en kopp Chai te latte istället för kaffe, för det känns så bra när man vet att gifterna lämnar kroppen.

Efteråt tog vi en promenad genom det vackra höst Stockholm. Löven var gula.

Innan vi tog tunnel banan hem, tittade vi lite i affärer och jag hitta jäääätte snygg kläder som han borde köpa på Åhlens.

Puss puss och Kjamizaj alla fina vänner!

/Tedrickaren

fredag 2 oktober 2009

Humor och avsaknaden därav


Vad är egentligen roligt? Det är faktiskt helt ovidkommande för det här inlägget. Idag handlar det om existensen av humor. Och avsaknaden hos somliga individer.

Humor kräver intelligens. Avancerad, riktigt bra humor, kräver i allmänhet ganska mycket intelligens. En människa med ett begränsat intellekt förstår inte humor över nivån dratta-på-rumpan. En av de mest begåvade humoristerna i hyfsat modern tid kan ha varit Kafka. Inte bara vara han skicklig på att skriva och hittade på en spännande vinkling, han förutsåg dessutom både försäkringskassan och CSN nästan hundra år innan de blivit riktigt djävliga. Och dessutom i ett annat land.

Emellanåt springer man på folk utan humor.
En gång hörde jag en flicka i de tidiga tonåren lägga ut, vad som faktiskt var ett ganska avancerat, resonemang, som ledde fram till att alla människor var identiska. Jag minns inte sammanhanget, men jag tyckte det var roligt. Flickans mamma sa med ett fromt leende att "Nääääää, alla människor är olika, men alla människor är lika mycket väääääääääääärda." Detta skämt svepte förbi modern som en sunnanvind och var borta, och hon hade inte ens märkt det. Swosh för en döv, liksom.

Inte så sällan läser man någon av de bloggar, vilka denna blogg försöker göra anspråk på att kunna ascocieras med, och ständigt hittar man, en bra bit ner, en kommentar från någon som totalt missat vari humorn i inlägget bestod. Fullständigt. Det märkliga är att dessa bloggar i allmänhet har som primärt syfte att underhålla. Att vara roliga. Sällan har de ett reellt samhällsviktigt budskap. Bortsett från det självklara att folk är puckon.


Tedrickare är i allmänhet för dumma för humor, utöver den som Hugh Grant förmedlar i sina Romantiska Komedier. Den som går ut på att någon tappar byxorna eller spiller soppa på sin date. Clownerier utan för stora skor. De är ofta seriösa, och allvarliga och "djupt konstnärliga" på ett oerhört ytligt plan. De ler ofta fromt och nöjt, men skrattar, det gör de fan aldrig.

Smaken är som baken - full av skit, och världen kryllar av folk med undermålig smak, men vi kan väl alla åtminstone enas om det faktum att både den här bloggen, och många andra, primärt är humor, om än inte roliga i din handikappade smak? Tar du det som skrivs här på allvar? Är du sugen på en politisk diskussion därför att du tycker att det som skrivs här är fel? Att det är ett utslag av någon elitstisk moderats syn på den stora massan, eller menar du måhända att det du läser tyder på att någon okunnig, arbetsskygg bidragssnyltande hobbykommunist skrivit?

Då ska jag berätta en sak för dig:

DU HAR KOMMIT FEL DITT DJÄVLA APSKAFT!

Läs partiorganet istället och håll käften!




onsdag 30 september 2009

Vaccin


Och idag, lite allvar. Har du redan läst detta någon annanstans, har jag föga nytt utöver extra indignation att komma med.

Jag har precis vaccinerat mig mot den vanliga höstflunsan, när nu arbetsgivaren så stiligt bjöd på det. Det tog tre minuter att ta sig från kontoret till vaccinationscentralen, få sprutan och ta sig tillbaka. Den kändes verkligen inte alls.

Vaccin är inte farliga. De flesta märker, kanske, av små influensaliknande symptom ett par dagar, men blir verkligen inte sjuka.

Så varför går inte alla mina kollegor dit och gör det här? Under loppet av några minuter, när jag tänkte tipsa dem om att det inte var en käft där, så väntetiden var noll, fick jag höra följande hjärndöda kommentarer:
  1. "Jag tillhör inte riskgruppen"
  2. På påpekandet: Men du smittar ju de som gör det, när du blir sjuk? "Men jag går ju inte till jobbet när jag är sjuk"
  3. "Det är väl bara Panchisar som gör det?"
  4. "Nej, jag tror man blir sjukare av sprutorna"
Ska vi ta och reda ut dem i tur och ordning?

1. "Jag tillhör inte riskgruppen"
Jag skiter i om du tillhör riskgruppen. Bortsett från att det drabbar min vinstdelning att du inte producerar för att du är sjuk, så bryr jag mig inte om dig. Men jag bryr om att du sprider skiten till de som faktiskt kan dö av det. Alltså, vidare till...

2. "Men jag går ju inte till jobbet när jag är sjuk"
Det där är inte sant. Du kommer att gå till jobbet tills du är för sjuk för att kunna jobba. Andra, tredje dagen med feber, som är tidpunkten när du väljer att inte komma hit, har du redan smittat i över en vecka. Värst smittar du faktiskt strax innan symptomen bryter ut, när du fortfarande känner dig friskt. Och dessutom har du ju sannolikt ignorerat signalerna i tre dagar. Så jo, du kommer visst till jobbet när du är sjuk.

3. "Det är väl bara Panchisar som gör det?"
Se ett och två

4. "Nej, jag tror man blir sjukare av sprutorna"
Du jobbar på ett företag som arbetat med system för att hantera testresultat i läkemedelsindustrin. Du borde ha grundläggande koll på vad tester av sådant här är. Hur det funkar. Den här typen av vaccin har man delat ut i ganska många år nu. Ungefär likadant. Smärre modifieringar för nya stammar av influensavirus, men i princip samma sak. Hur ofta har du hört om någon som faktiskt blivit sjuk av vaccinet? Ens ryktesvägen? Inte ens kvällspressen brukar skriva att någon blivit sjuk av vaccinet.

Notera att uttalandet dessutom kom från ett pucko som tror att det är meningsfullt att käka c-vitamin i brusform, trots att alla vet att kroppen kan ta upp ganska lite c-vitamin per tid (det är alltså mycket effektivare att äta en apelsin i timmen), och att nästan allt i den där tabletten kissas ut, och att dessutom modern vetenskap visat att c-vitamin har nästan ingen effekt alls på immunförsvaret. Så kanske, med hänsyn till min 10-månadersbebis, alla dina gravida väninnor och alla gamlingar, att du kunde ta en spruta som inte ens känns, som inte ger några biverkningar och som, för dig, är gratis, istället för alternativet.


Djävla puckon och skitstövlar, ni är så fett på min lista, hela bunten! Jag tänker fan inte bjuda er på mig på någon konferens som mest är tågresa ändå. Jag stannar hemma. (Ja, det skulle jag gjort ändå, men...)

Uppdatering
Hur kommer det sig att annars förståndiga, naturvetenskapligt orienterade människor plötsligt förfaller till hokus-pokus-ryktesspridare och puckon?

Några länkar:



*Bilden lånade jag från Läkartidningen

tisdag 29 september 2009

Inspiration, Religion och Tedrickare

Den här bloggen startades sedan en vän och jag diskuterat tedrickarna över några öl och hämtmat på en vacker plats. Vi enades om att det vore gratispoäng att skriva elakt om dumma människor, och välja fokuset tedrickare. Vi skulle låta oss inspireras av olika idoler i bitterhetsträsket, och hon förmedlade raskt bekanta på facebook, vars statusrader nästan ensamma utgjorde stoff till det här.

Nu har jag som sagt hittat en egen inspirationskälla på Fejjan.

"idag blir det lek&pyssel på XX Församling och sen kompislek i eftermiddag."

Visst, är man föräldraledig får man väl ägna sig åt Lek & Pyssel. Och kompisar är ju bra för all del. Men...

Hur kommer det sig att just Svenska Kyrkan erbjuder alternativ till Öppna Förskolan, komplett med sångstunder och pyssel? Kyrkans Barntimme? (Jag var inte döpt, men det var ingen som berättade det, utan jag släppte in ändå, som liten). Det är indoktrinering. Faktiskt, bara det.
Det är en gåva med förbehållet att Jesus får delta. "Titta på oss i Kyrkan. Vi är så snälla och tycker om barn." Stalin pussade också bebisar.

Ju äldre jag blir, desto mindre har jag till övers för religion, oavsett gud. Jag får numera krypningar på ryggen, svindel och illamående när jag av någon anledning (läs: dop & bröllop) tvingas besöka en kyrka, även om det var rysligt vackert sist. Jag tar det som en personlig skymf att utdelarna av Kyrkovalsröstsedlar tror att jag är med i deras Klubb för Homofobi, Vetenskapsfientlighet och Överdriven Konservatism (KHVÖK). Ser jag Jehovas i trädgården kommer baseball-träet fram. Deras framfart i tredje världen som iofs hade varit underhållande, om det inte varit för att folk dör som flugor på grund av kristendomen, är ju närmast Schyffertsk ironi. Svenska kyrkan spenderar några procent av sina enorma tillgångar på välgörenhet, och påstår sig vara stora välgörare. Usch. Det finns ingen ände på eländet ascocierat med religion.

Men hyckleriet som de ICKE troende ägnar sig åt, är emellanåt nästan värre. Folk som inte skulle få för sig att be till gud eller hävda gamla testamentet för att få slå sina barn har inget problem med att sätta sin fot i denna, av Jesus finansierade, barnindoktrineringsinstitution. Nej, Pyssel på församlingshemmet är helt ok, men att hur många präster som helst vägrar homosexuella en massa rättigheter och allierar sig med Sverigedemokraterna, det kan de gnälla på.

Själv tar jag inte i skiten med tång. Verkligen. Det är så att jag ibland överväger att inte delta vid vigseln när mina bästa vänner gifter sig, för att jag inte vill vara i en kyrka. Men där brukar jag bli pragmatisk och sätta vännerna först, även om jag har svårt för önskan att gifta sig där.

Ni, alla djävla hycklare, ni är på min lista. Och där blev listan nog nästan dubbelt så lång i ett svep.