Humor och avsaknaden därav

Vad är egentligen roligt? Det är faktiskt helt ovidkommande för det här inlägget. Idag handlar det om existensen av humor. Och avsaknaden hos somliga individer.

Humor kräver intelligens. Avancerad, riktigt bra humor, kräver i allmänhet ganska mycket intelligens. En människa med ett begränsat intellekt förstår inte humor över nivån dratta-på-rumpan. En av de mest begåvade humoristerna i hyfsat modern tid kan ha varit Kafka. Inte bara vara han skicklig på att skriva och hittade på en spännande vinkling, han förutsåg dessutom både försäkringskassan och CSN nästan hundra år innan de blivit riktigt djävliga. Och dessutom i ett annat land.

Emellanåt springer man på folk utan humor.

En gång hörde jag en flicka i de tidiga tonåren lägga ut, vad som faktiskt var ett ganska avancerat, resonemang, som ledde fram till att alla människor var identiska. Jag minns inte sammanhanget, men jag tyckte det var roligt. Flickans mamma sa med ett fromt leende att "Nääääää, alla människor är olika, men alla människor är lika mycket väääääääääääärda." Detta skämt svepte förbi modern som en sunnanvind och var borta, och hon hade inte ens märkt det. Swosh för en döv, liksom.

Inte så sällan läser man någon av de bloggar, vilka denna blogg försöker göra anspråk på att kunna ascocieras med, och ständigt hittar man, en bra bit ner, en kommentar från någon som totalt missat vari humorn i inlägget bestod. Fullständigt. Det märkliga är att dessa bloggar i allmänhet har som primärt syfte att underhålla. Att vara roliga. Sällan har de ett reellt samhällsviktigt budskap. Bortsett från det självklara att folk är puckon.

Tedrickare är i allmänhet för dumma för humor, utöver den som Hugh Grant förmedlar i sina Romantiska Komedier. Den som går ut på att någon tappar byxorna eller spiller soppa på sin date. Clownerier utan för stora skor. De är ofta seriösa, och allvarliga och "djupt konstnärliga" på ett oerhört ytligt plan. De ler ofta fromt och nöjt, men skrattar, det gör de fan aldrig.

Smaken är som baken - full av skit, och världen kryllar av folk med undermålig smak, men vi kan väl alla åtminstone enas om det faktum att både den här bloggen, och många andra, primärt är humor, om än inte roliga i din handikappade smak? Tar du det som skrivs här på allvar? Är du sugen på en politisk diskussion därför att du tycker att det som skrivs här är fel? Att det är ett utslag av någon elitstisk moderats syn på den stora massan, eller menar du måhända att det du läser tyder på att någon okunnig, arbetsskygg bidragssnyltande hobbykommunist skrivit?

Då ska jag berätta en sak för dig:

DU HAR KOMMIT FEL DITT DJÄVLA APSKAFT!

Läs partiorganet istället och håll käften!