måndag 9 november 2009

Varför?

Om någon talar om bra musik och dålig, i sin blogg, i uppenbart syfte att provocera, och någon annan säger emot, och talar om annat bra och dåligt, varför tar han då illa upp, när han blir ifrågasatt?

Hur tänker folk?

Varför är världen så full av pretentiösa dumma människor som tror att det existerar något sådant som rätt och fel i musiken? Som tror att det de själva tycker om är bra, och det de inte tycker om är dåligt?

Varför är det olagligt att slå dem hårt tills de håller käften?

10 kommentarer:

  1. Den här egenskapen är det många som har i musikerkretsar kan jag be att få tala om...
    Irro

    SvaraRadera
  2. Men, visst är det också märkligt att de som faktiskt verkligen kan, de riktiga proffsen, de talar sällan i de termerna. De talar inte om bra eller dålig musik/litteratur/film/vaddetnuär, utan bara i termer av antingen hantverket (slarvigt producerad, inte så duktig gitarrist...) eller som musik de säger att de tycker om.

    Det är bara de där som tror de kan men egentligen inte varken kan spela, filma, skriva, eller sjunga, eller något att tala om av teorin bakom som har de där starka åsikterna.

    Puckon!

    Och ja, Huskatt! Det är, tyvärr kriminellt, om än etiskt försvarbart.

    SvaraRadera
  3. Va? vem gör så? ut med namnet...

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  5. Det existerar rätt och fel i musiken. Jag har själv flera gånger funderat på i vilka banor man borde straffa de som köper dålig musik. Alltså riktigt dålig musik i stil med Booten Anna, Crazy Frog, Aqua och all annan vad man skulle kunna kalla -viblåserkidsenpåpengarochhjärntvättardempåköpet-musik. Man måste ju på ett aktivt sätt visa att detta inte är ok. Man borde ha kontrollanter i skivbutiker som kan ge dem stryk när de köper usel musik. Visst man kanske inte måste ge dem stryk men någon typ av straffskatt borde det vara. Funtar man på att skatta ut tjockisarna kan man lika gärna ta de som inte har någon musiksmak samtidigt.

    Det är min åsikt och den står jag för, tills jag tycker något annat.

    Ps. Jag får inte tala om detta hemma längre då min fru tycker att jag tjatat för mycket om det de senaste 5 åren....

    SvaraRadera
  6. Jag är ledsen Jäl, men jag tror det råder en viss begreppsförvirring här.

    Det är väldigt svårt att tala om "bra" och "dålig" musik. Givet att man faktiskt diskuterar "musik". Boten Anna är inte musik. Det är bara oväsen. Till skillnad från väldigt mycket annat.

    Problemet jag syftar på uppstår när någon säger att Guns n Roses suger för att det inte är Jazz, eller att Louis Armstrong suger, för att det inte är Metal.

    Själv kan jag till och med sträcka mig till jobbig, wailande soul är musik, att japans Noise Metal är musik, att udda industrisynth från 80-talet är musik, att frijazz är musik och att "klassiskt"* är musik. Till exempel. Därmed inte sagt att jag uppskattar att lyssna på dem allihop.

    * Hur kan man bunta ihop all musik gjord före 1880 i en genre?

    Är du med?

    SvaraRadera
  7. Hehe förstår precis. Och...vad är då en klassiker??

    SvaraRadera
  8. Ja, inte är det klassiskt iallafall!

    SvaraRadera