söndag 29 november 2009

Källkritik? II


En av de saker som retar mig i debatten om FRA och fildelning är att så många av dem som bråkar om det, är så väldigt lätta att associera med diverse anarkistiska varianter och vänsterextremister och liberalextremister, vilket ju i någon mening är ungefär detsamma som anarkister, fast med ett finare ord. AFA, drogliberaler och allsköns puckade människor som tror att de har rätt och andra har fel och därför har de rätt att skita i demokratiska regler och göra som de vill tills de får som de vill. De är våldsamt lätta att likna vid godtycklig treåring, som är stor nog att skrika att han vill, men inte stor nog att begripa varför han inte får.

Jag kan bara inte ta de människorna på allvar. Om det är samma människa som med halsduk för ansiktet kastar molotovkocktails på poliser och slår deras hästar med cykelkedjor, ja då ska de fan inte ha någonting. De ska inte ha någon djävla ungdomsgård. De ska inte ha någon kvällskurs i drejning, de ska inte ha någon fotbollsplan, de ska inte ha varken cigg, sprit eller braj och de ska fan inte ha någon uppmärksamhet heller. De ska ha spö av djävligt många civilister. Jag vill se mammor med brödkavlar, pappor med paraplyer, mustasch och flint. Jag vill se gamla Agda dänga sin handväska i huvudet på de djävla "Aktivisterna".

Och de ska inte ha gratis film. De ska få betala för andras arbete och tid likaväl som alla andra. Varför ska busschaffisen ha betalt för sin tid, men inte manusförfattaren? Nej, just det. Det ska han ju inte. Planka.nu ligger ju i samma linje. Jo, men säkert, djävla spån. Vi får nog gratis kollektivtrafik med världens högsta kvalitet (för det har vi faktiskt i Stockholm) bara för att du skiter i att pröjsa? Skulle inte tro det. Varför dina anarkistkommunistliberalkompisar från Hemliga Partiet inte får något gehör i kommunfullmäktige för idén om fri kollektivtrafik? För att ALLA VI ANDRA SOM BOR I SAMMA STAD SOM DU TYCKER ATT DU ÄR EN DJÄVLA SKITUNGE SOM AVSAGT DIG ALLA DINA RÄTTIGHETER OCH SKA HA SPÖ OCH VI ÄR EN MILJON OCH NI ÄR TIO!!!!

Polisen vi har representerar en demokrati. De är makten som ska se till att våra demokratiskt skapade regler efterlevs. Skitungarna representerar dess motsats, i det att de aktivt väljer bort demokratiska medel för att lösa sina problem. De väljer en explicit ickedemokratisk väg. Jag vill att mina representanter slutar dalta med dem. Jag vill att man förklarar samma krig tillbaka. Jag vill se tårgas och batonger när skitungarna ockuperar hus eller kastar gatsten. Jag vill se dem inlåsta på ett sätt som innebär att jag slipper dem på gatan. De hotar mig. MIG! Personligen. De hotar det samhälle byggt på demokratiska principer som är garantin för att jag och mina barn ska kunna leva i trygghet. Jag skiter i om de är höger, vänster, liberala eller anarkister. Vägrar de demokratin, ska demokratin vägra dem tillbaka.

Varje gång jag ska skriva om det här, blir jag upprörd, och allt flyter iväg, och jag blir osammanhängande, och det blir aldrig så bra som det borde.

Bilden lånade jag från Aftonbladet (utan att betala eller fråga om lov. haha!). Den har blivit Årets Bild 1985 eller något, och dessutom århundradets bild vid någon omröstning. Den är tagen av Hans Runesson, som bodde två kvarter från mig när jag var liten, och som mina föräldrar hängde med. Sådeså.

Och nu, Emster, är jag arg. Nu är jag pissarg.

Källkritik?

Hm
Staten, i Sverige, är hyfsat demokratisk. Det finns ganska många instanser som övervakar varandra. Vi har hjälpligt fria medier*, även om en och annan TV4-reporter tar betalt för att göra ett avsnitt om någon kriminell och hur han kanske inte är så kriminell.

Vilka känns mest trovärdiga, dessa vedertagna kanaler eller någon AFA-rättshaverist som menar att upphovsrätt är fel, och därför ska ignoreras? Hur kommer det sig att så få poliser blir fällda när de blir anmälda? Är det bara kåranda, eller kan det vara så att det finns en djävla massa puckon som inte begriper att om man ska vistas i ett samhälle, så får man följa de regler samhället skapat?

Läs och döm själva...

Siten hittade jag som fb-status hos en bekant med digitalanarkisympatier.


*Nej, kvällspressen är inte ett "media" i den bemärkelsen utan mer en styggelse i pappersform.

Förorten, eller På Landet

Jag var nyss i det lokala centrumet i Förorten (inom tunnelbanenätet!). Döm om min förvåning när en liten, larvig Skoda Fabia kommer rullande över parkeringen med dunkande "musik" på en volym jag är säker på att bilen inte var byggd föroch nedvevade rutor. "Musiken" var dansband. Inte ens schlager.

Vad är det för fel på folk?

fredag 27 november 2009

Kay Pollock

Det är något förhäxat med den människan. Det sista som skrevs hos Idolerna, Tidningen Varför!, var ett inlägg om hur han förvandlat deras liv.

No pressure, nu. Ingen press. Ingen press. Det är bara en knapp procent av den vanliga mängden besökare en vanlig vecka som frågat om jag är död. Min svägerska var och lyssnade på honom häromdagen. Igår, kanske?

En bekant insisterade på att jag skulle läsa hans bok "Att välja glädje". Det är en tedrickarbibel. Den är förfärlig, och skriven precis för att attrahera tedrickare. Gräslig smörja.

Vi kan börja med att sammanfatta hans budskap:
"Om någon är dum mot dig, så är det för att de är dumma. Om du inser det, kan du lite överseende le åt dem, tycka synd om dem, och låta det rinna av dig." Ganska arrogant. Antingen är det ett spån, och då är det rätta att blogga anonymt om människan, eller kanske skvallra med en gemensam bekant och baktala honom. Eller också har han rätt, och då är de fan upp till dig att göra något åt dig. Inte, likt en tedrickare, säga "Jag är en stark person som säger vad jag tycker och en del har svårt att ta det." utan inse att du är en idiot som säger dumma saker.* Han behövde dessutom ganska nära två hundra sidor för att reda ut detta.

Nu till formen, för den är faktiskt värre än innehållet. Jag kan köpa att man mår bättre om man väljer att lägga sin energi på det som gör en lycklig, istället för det som gör en olycklig. Ens blogg blir förbannat tråkig, men det kan det ju vara värt. Men formen. Gud hjälpe mig! Men jag är ateist, och kommer inte undan. Formen!

Han menar att man ska ta hans små visdomsord, som han har här och där, ungefär som affirmationsstenar eller andra dumheter, och skriva på lappar och bära med sig och titta på ofta, för att påmninna sig. Han är noga med att man ska lägga ifrån sig boken ofta och reflekteeeeeeeeeeeeeera över hans kloka ord. Han är inte lite arrogant när han tror sig ha skrivit en ny bibel! Han instruerar också i udda typsnitt hur man bör läsa nästa stycke. Det kan se ut som "läs stillsamt...." eller på något annat tedrickarvis. Läsa stillsamt? Gärna med en kopp te i handen kanske?

Man är också sannolikt inte mogen för andra delen förrän man läst första två gånger med ett halvårs mellanrum. Jag sträckläste. Det gick rätt fort...

Nej, i helvete! Inget te. Ge mig en stor kopp kaffe, en whisky och hagelbrakare, så ska vi nog fan se till att mina medmänniskor håller käften istället för att säga saker jag ska behöva ödsla energi på att ignorera!


*"Du säge' dumma saaaake'!"

torsdag 19 november 2009

Sweet victory!


Slaget vid Lepanto

Inte bara lyckades jag vänta ut belägringen, så att de till slut alla gick hem, jag vann dessutom slaget så till den milda grad att jag fick dem att i panik överge hela sin tross!

Nu har jag precis ätit en halv cheesecake, tjugo (små) lussebullar och tre hundra gram pepparkakor. Och druckit kaffet som blev över. Bin Ladin kommer att vara president i Amerikas Förenta Stater innan jag somnat. Givet att jag inte kräks upp alltihop, kaffet inkluderat.

Det är farligt att plundra sina fiender.

Om någon undrar, kan jag berätta att hustrun är en djävel på cheesecake. (Ostkaka?!)

Sammanfattning: I'm back, and I'm BAD!

Under Siege

Steven Segal, släng dig i väggen! Jag är belägrad. Hela bottenvåningen är full av tedrickare. Jag och grabbarna har förskansat oss med ett lager pepparkakor vi stulit från kalaset där nere. Och saft.

Det kom tusen stycken. Alla dumpade sina jackor i mina armar, och ville ha te. jag gjorde kaffe.

Hur ska detta sluta?

Har ni inte hört från mig om två timmar, så snälla, kom till undsättning.

Hjälp! De kommer upp!

Snälla, kom fort! Jag finns på

Barnklädesparty - Ljusparty II: Disclaimer

Hustrun låter meddela att hon inte är en tedrickare. Hon skulle aldrig ta i ett ljusparty med tång. Tvärtom, är detta "party" ett ställningstagande mot tedrickarkulturen. Huset är inte en inredningsfilosofisk uppvisning, utan ett hem som är helt och rent. På sin höjd. Dessutom är det som ska krängas ett led i kampen mot tedrickarnas Rosa Prinsess/Spindelmannen könsstereotypa kläder.

Jag ska alltså ikväll få uppleva en gerillaattack mot tedrickarna, maskerat som "Home Party".

Ibland blir jag ganska stolt över min fru. Faktiskt. Trots att hon köper doftljus på IKEA.

onsdag 18 november 2009

Barnklädesparty - Ljusparty II

Min fru förfaller å det grövsta. Imorgon kväll är det Party här. Party är ett anglosaxiskt låneord, vars innebörd kommit att innebära allt annat än den fest britterna avsåg. Det betyder numera "Samla alla djävla tedrickarmammor i kvarteret och pracka på dem kläder de kan Oooa och Aaaa om ihop och sedan köpa och sedan beundra på varandras barn."

Gissa vem som tänker låsa in sig på muggen med en laptop!

söndag 15 november 2009

Tidningsdöden är inte konstig

När DN:s förstasida pryds av ett ägg och rubriken "Rockpojken Peter LeMarc har vuxit upp", då läser jag fanimig bara serierna.

Någon som vet vad man kan vinna, om man har alla rätt och extra allt och Finn Fem Fel?

onsdag 11 november 2009

Älskar mitt radhusområde!


Hej alla gullisar!
Jag ville bara visa hur underbart det är att bo här. Vi har fin utsikt från trädgården med kvälls sol, vi har nära till naturen, och ändå ganska nära till stan. Det tar bara en dryg halvtimme med bil, om man åker tillräckligt tidigt. Fast jag brukar ju bara köra in mitt på dagen.

Och framförallt älskar jag våra grannar. De är precis som vi. Inte för att jag är rasist, men det kan ju bli lite jobbigt med en massa konstiga människor som firar en massa konstiga saker mitt i nätterna, och som tycker man är dum för att man tar en drink när det är fest. Eller som ska ha en böne utropare i kvarteret. Och våra grannar är inte såna där konstiga typer som dömer en bara för att man inte pluggat hundra år på universitetet. De är ju trevliga utan det. Och vi pratar ofta om intressanta saker, som heminredning och trädgården. Det är så jätte kul att ge varandra idéer. Fast min trädgård är nog ändå finast. Tihi.

Vi brukar göra en massa kul saker ihop också, som att ha ljusparty och sånt!

Bilden har jag förresten tagit när jag provat sol nedgångs läget på min fina kamera!

Pussipuss!
/Tedrickaren

tisdag 10 november 2009

Underbara hösten!



Hej alla Fans!
Jag bara älskar hösten! Jag har tagit bilder, och jag är jätte nöjd. Jag har använt det speciella höst bilds läget på min fina kamera, och det blir så himla bra! Det är så härligt med höst ljus och de vackra färgerna.

Nu är Älsklingen hemma också, och är föräldraledig. Det är så bra för då kan han fixa allt som måste göras här hemma. Snickra och bygga och ordna saker. Det kostar ju rätt mycket pengar att han inte får hela sin lön, men det kan det ju vara värt några veckor.

Kjamizaj på er allihop!
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

måndag 9 november 2009

Varför?

Om någon talar om bra musik och dålig, i sin blogg, i uppenbart syfte att provocera, och någon annan säger emot, och talar om annat bra och dåligt, varför tar han då illa upp, när han blir ifrågasatt?

Hur tänker folk?

Varför är världen så full av pretentiösa dumma människor som tror att det existerar något sådant som rätt och fel i musiken? Som tror att det de själva tycker om är bra, och det de inte tycker om är dåligt?

Varför är det olagligt att slå dem hårt tills de håller käften?

lördag 7 november 2009

Kay Pollock

Jag hoppas jag snart får tid, ork och lust samtidigt att skriva vad jag tyckte om att välja Glädje.

Jag har mycket att tycka, men ni kan ju överväga att tills vidare "läsa stillsamt" några ord om lycka och en pretentiös typ som på allvar tror att alla förhåller sig identiskt till sina medmänniskor och deras negativa sidor. Eller iallafall borde gör det.

LjusParty?

Är det när du ser stjärnor för att någon till slut slagit dig i huvudet?

Häromdagen återfanns en handskriven lapp i vår brevlåda. Jag scannar det inte, för jag vill inte hänga ut enskilda människor. Idag.

"Intresserad av heminredningsparty*?
(Fokus på ljus)
Öppet hus visning**.
Ring för mer information

"

Alltså, vem är så satans desperat att hon (ja, knappast han, även om det nog vore en het idé för att träffa tedrickarbrudar) ringer någon anonym typ och bjuder in vederbörande för att ha ett "ljusparty". Det låter ju djävligt roligt. Men se det framför er. Åtta tedrickarkärringar, i ett tedrickarhem, som sitter och diskuterar... olika ljus. Doftljus som luktar parfymerat stearin, men är i olika färger och former. Men ljus, va fan. Det finns dyra och billiga. De dyra håller längre. De billiga kan köpas i bulk på IKEA. Och sedan räcker det. Skärp er. Inga djävla LJUSPARTYN!

Fast ändå. Frågan är om man inte borde ordna ett ljusparty bara för att få en tjysst chans att, som ensam kille, få stöta på en handfull utsvultna förortsmammor. Som säkert vill ha tedrickarhannen som är så djävla off att han ordnar ett tedrickarparty.

Pinsam tystnads-rekord? Jag tror vi skulle kunna skapa den på under fyra sekunder faktiskt.



*Nej, inte särskrivet, faktiskt!
** Ja, Särskrivet. Det kom det.

onsdag 4 november 2009

Finn fem fel!


Eller, ett räcker.
Hörrni, djävla SockiPlast-wannabe:ar...

Hur tänker ni? "Helt gratis!"
"Gratis" = "jag slipper betala" = "Priset = 0"

Sedan när är 39 spänn gratis för ett par sunkiga strumpor?

Hjälp mig mailbomba "Soft Flexi" (eller, mikkelsenmedia.dk som tillhandahåller tjänsten)
Testa någon av följande adresser (jag har inte testat själv än!)
info@mikkelsenmedia.dk
kundtjanst@mikkelsenmedia.dk

Och berätta för dem vad "gratis" betyder.

Saknaden är inte ömsesidig

Någon gav mig en länk till någon av alla de vansinniga diskussionerna på Familjeliv. Jag var lite slug, och registrerade mig under "falskt namn"*. Jag har en hotmailadress till vilken jag ganska framgångsrikt lyckas styra all smörja jag får för att jag vill kolla på olika saker.

Ofta berättar nu Familjeliv.se att de saknar mig. Men se, jag saknar familjeliv som jag saknar ett stort hål i huvudet, en kniv i mjälten eller en spik i foten. Förvånad, någon?


*Jag är visst ofta Hemlig på Internettet.