onsdag 19 november 2014

Sociala medier, nej tack.

Nu har jag kört instagram i ett halvår. Jag har ett stort fotointresse, och tänkte att det kunde vara något för mig.

Det var det inte.

Dels drunkar materialet av värde i ett hav av efterätter, rumpor i bikini och solnedgångar, men framförallt är det något annat som skaver.

Jag kände det idag, och bestämde mig för att lägga ner även det.

Många har sagt det före mig, och många säkert betydligt bättre, men ändå. Folk kommunicerar inte. De sänder. De personer jag redan har kontakt med följer mig. Jag följer dem. En del av dem tar bilder jag tycker mycket om, men Instagram är faktiskt en idiotgrej, på många sätt. Framförallt att alla bilder måste vara så små. Bilder ska ses större, för att uppskattas, om det är bra bilder. Jag frågar nite ens mina barn vad de åt till lunch, så varför i helvete skulle jag vilja veta vad främlingar åt? Bra bilder vill jag gärna se, men de ses inte bra på instagram. Faktiskt.

Vad gör jag själv då? Jag tar mina bilder, företrädesvis de jag själv tycker är bra, och kastar ut dem i tomma intet. Varför? VARFÖR visar jag upp de här bilderna? Självklart visar jag dem för andra för att andra ska tycka om dem. Jag vill att någon ska säga: "Va duktig du är". Det är ganska sällan någon gör det. Jag får en handfull likes på nästan varje bild jag lägger ut. Nästan samma människor tycker om varje gång. Jag har mycket svårt att skilja rutin-likes och artiga likes från de uppriktiga, som stammar från att någon faktiskt tycker om bilderna. Då blir det... ingenting. Jag lägger tid på att kasta bilder rakt ut i tomma intet. Faktiskt. Mina bilder är inte bra nog för att attrahera anonyma följare.

Vad är grejen? Varför ska jag överhuvudtaget hålla på med Instagram?

Jag la ner, och skrev att de som vill mig något, hemskt gärna får kontakta mig. Tycker du om mina bilder, hör av dig, så visar jag. Vill jag se DINA bilder, så hör jag av mig.

Varför inte lyfta luren och ringa?
Eller skicka ett mail.

Kommunicera med MIG. Jag vill inte vara en anonym mottagare. Jag vill att du ska prata MED MIG! Jag vill inte heller kasta ut mina bilder rakt ut. Jag vill att någon ska säga "Jag tycker om dina bilder", inte rutinmässigt klicka på hjärtat på alla bilder i flödet.

Nä, jag skiter i det. Jag orkar inte.

Jag finns här, om någon bryr sig. Om du inte orkar engagera dig mer än ett klick på ett hjärta, då kanske det inte var så viktigt.

torsdag 25 september 2014

orkar inte längre

Jag kapitulerade. Gav upp.
Förr orkade jag liksom, likt Don Quixote ta mig an all världens dumhet, men det gör jag inte längre. Jag orkar inte ens debattera cyklism på facebook.

Jag orkar inte med all dumhet, och hur ingenting någonsin blir bättre.

Jag skiter i det.

Ibland, om jag kommer på något som faktiskt gör nytta, så gör jag det. Har jag 500 spänn över, ger jag dem till Läkare Utan Gränser eller så. Eller köper den tidningen som hemlösa säljer. Om jag hittar någon som är nykter som säljer den.

Och så försöker jag hålla igen på min egen dumhet. Men andras, den får vara.

Jag har kommit fram till en förklaring och en lösning. De som inte begriper, de är faktiskt dumma i huvudet, och det kan jag inte göra något åt. Man kan inte debattera bort lågt IQ.

fredag 9 maj 2014

Jag har enkonspirationsteori

Svenskarnas Parti, Sverigedemokraterna, och de andra nazzarna, är EGENTLIGEN människorättsaktivister, med en enorm konspiration för att svartmåla de rasistiska ideologierna.

De lyckas rätt bra i att visa hur dumt det är, och jag undrar om det verkligen är möjligt att vara så dum, och ändå gå upprätt.

Fast vissa längst ut på högerkanten har skrubbsår på knogarna och mustaschen nästan ihopväxt med hårfästet, strax ovanför ögonen. De kanske är på riktigt.

tisdag 29 april 2014

Nazister har fan inte här att göra

De har hetat BSS, NSF, och just nu kallar de sig Svenskarnas Parti och Svenska MotståndsRörelsen (SMR). De vill demonstrera.
De vill avskaffa demokratin, men kräver demokratiska rättigheter för att göra det.

De är otäcka på en hel rad grundläggande punkter. Jag har ett namn som iofs gör mig ganska lätt att hitta, men jag väljer att ändå offentligt skriva under på saker som det här:
Nazister bör inte ges tillstånd att demonstrera

Det finns rätt, och det finns fel. Ibland är det inte gråskalor eller luddigt, utan bara just rätt och fel. Den dag någon tittar tillbaka, ska mitt namn synas bland de som valde Rätt. Att inte säga emot, är att acceptera. Utan den Tysta Massan, hade aldrig historiens otäcka massmördare kunnat göra det de gjorde. Jag tänker inte vara en del i den.

torsdag 24 april 2014

Inte bara en väska!

Nej, hörrni.
Jag tittade snabbt på tradera. Jag är ju en stor entreprenör som använder sociala medier lite sådär modernt för att kränga prylar och tjäna stora pengar, att sedan investera i nya fräscha entreprenader. Eller också har jag råkat komma över ett litet parti saker som lämpar sig väl att säljas på tradera. Och så råkar jag tycka det är lite kul. Ibland.

Ibland blir man sådär in i själen trött på mänskligheten. Det inträffade sist för en liten stund sedan, när jag noterade att någon sålde en "Multiväska". En multiväska är alltså en väska i vilken man kan ha OLIKA saker. Både fiskesaker och träningssaker och... ja... andra saker.

Det ni.

En multiväska. Vad varje man behöver.

fredag 4 april 2014

Om att debattera på Internet

Detta är också fotboll.
Nej, hörrni. Jag orkar fan inte.
Jag orkar inte, verkligen, bokstavligen, orkar inte, argumentera med folk på internet. Inte ens i relativt städade forum.
Det är i princip omöjligt för mig att få någon endaste människa att ändra åsikt. De flesta jag möter vet inte ens vad debatt är, principen för att möta sakpåståenden med andra sakpåståenden eller logiska resonemang för att lösa sakfrågan.

Jag bara orkar inte. I alla forum märker man väldigt fort att det alltid är samma personer som yttrar sig, och att argumenten alltid är desamma från samma personer.

Varför ska jag lägga energi på att bli förbannad på en fotbollsfanatiker som hävdar att det inte, i grunden, är kulturen runt fotbollen som skapar fotbollshulliganerna? Det finns faktiskt ingen som helst anledning för mig att göra det. Jag kan inte få honom att ändra åsikt. Inte någoning. Han anser att det är hans mänskliga rättighet, som hammarbyanhängare, att få stå på gatan och skrika obscena saker om andra lag, att på en arena med tusentals andra, i kör skrika obscena ramsor.

Jag orkar inte debattera alternativ"medicinens" vansinne med new-age-apor. Om du tror att homeopati är en bra idé, är du i total avsaknad av kritiskt, rationellt tänkande, och då är även mina argument helt dödfödda. Så varför?

Vill jag åstadkomma något, måste jag engagera mig politiskt, och försöka påverka lagar. Människor som lyckats bli vuxna utan att lära sig kan inte omvändas, kan inte utbildas, kan inte förstå, och därför måste skadeverkningarna av Dumhet begränsas med lagar. Förbjud kvacksalveri. Kräv, med lagar och ekonomiska styrmedel, att fotbollskulturen själv tar ansvar sitt ansvar för sin skit. Det är inte en slump att just fotbollshulliganer slåss. Javisst, det finns många fina fotbollsklubbar, där barn får lära sig gott sportsmannaskap, och sedan får stryk därför att de vägrar toppa ett lag med 8-åringar, som möter lag, där barnens föräldrar utan att skämmas står på läktaren och skriker "djävla negerhora" åt prepubertala flickor, och pojkar också för den delen. Det finns tillräckligt många pappor som lär sina söner att skrika "HATA BAJEN!" så att det ekar mellan husen i innerstaden, för att bara en lag som tvingar fotbollsklubbarna att själva städa ut skiten funkar. För fotbollsklubbarna vill ha en klack som skriker ut sitt hat över planen. Det peppar spelarna. Som med fördel också hatar sitt motståndarlag, och därmed är motiverat att vinna. Glöm inte att det viktigaste inte är att vinna, utan att besegra motståndaren. Kampen om bollen och kampen om järnröret skiljer bara i uppsättningen regler gränsen för mängden våld som får användas.

Jag orkar bara inte med all djävla mänsklig dumhet. JAG ORKAR INTE!

torsdag 3 april 2014

Spån i debatten

Det är svårt att engagera sig att diskutera, när man upplever att alla andra i diskussionen antingen är sociopater enkom ute efter att Provocera genom att säga skitkorkade grejor, och inte debattera, eller bara är för dumma för konceptet debatt.

När andra reagerar som jag gör nu, brukar jag tycka de är idioter.

Men jag är ju annorlunda.

Skadeglädje är glädje den också

När någon sett ner på dig, och berättat att "det är ju bara att..." om något du lagt två veckor på att reda ut, då känns det rätt bra att se, att även den personen behöver över en vecka på sig för att riva ditt arbete och göra om det, EFTER att förutsättningarna ändrats kraftigt vilket gjort uppgiften markant lättare.

Det är också skönt att höra dem säga ett "Jahaaaaaaaaaa...." till andra kollegor, som förklarar den där nya lösningen inte alls löser deras behov, (vilket den gamla gjorde, eftersom jag tagit höjd för de problemen, vilket, såklart, gjort lösningen mer komplex).

Ja, lite skadeglädje värmer.

Fast... Det är inte egentligen skadeglädje. Det är värmen av upprättelse. Jag var inte fullt så dum som någon annan lite diskret insinuerade. Det var visst inte fullt så lätt, som det först verkade. Nu, däremot, när han fortfarande inte är klar, nu är det bra djävla mycket lättare, än när jag skulle lösa det.

Så.... tugga på du. Den äckliga sörjan som åker runt runt i din mun, utan att bli tillräckligt liten för att svälja, har jag redan tuggat och svalt en gång.

fredag 28 mars 2014

Om kommunikation på jobbet

Det är konstigt det där. Jag har normalt väldigt lite prestige på mitt jobb. Jag vill göra ett bra jobb, jag vill gärna att andra säger att jag gör ett bra jobb. Om någon säger att jag gör ett dåligt jobb, blir jag ledsen.

Däremot har jag inga problem med att någon, på ett konstuktivt vis, förbättrar det jag gjort, eller kommer med tips och förslag på förbättringar. Jag har inte heller problem med att lämna ifrån mig uppgifter till någon annan om det är lämpligt.

Att en uppgift däremot ligger på mitt bord, så vitt jag vet, jag tas med i diskussionen om göra om den, därför att ny info framkommit, så den lösning jag redan gjort inte här helt lämplig längre, och jag sedan får veta att de nya besluten fattats, utan att jag fått vara med, och att någon annan dessutom löst uppgiften, som jag trodde låg på mitt bord, gör mig sårad. Jag blir ledsen.

Det är som när "kompisarna" i skolan gick iväg och gjorde saker, och var noga med att inte bjuda in mig, för att jag inte var bra nog på ett eller annat vis. Det är inte kul.

Det är inte svårt att prata om saker. Men det är djävligt otrevligt att bara gå bakom ryggen på sina kollegor, särskilt när dessa sitter och inte har mycket att göra, och väntar på att få besked om den här uppgiften. Djävligt snopet att upptäcka att den bara är klar då.

Det blev inte roligare än så idag.
Jag är sur. Humorlös.

onsdag 26 mars 2014

Äckligt

Kan man säga till en vuxen människa, till synes normalbegåvad, att för helvete stänga munnen om sitt djävla tuggummi och sluta smaska?

lördag 15 mars 2014

Kommunal läxhjälp?

Men.. är det inte det som är Skolan?

torsdag 6 mars 2014

Om att göra Om.

Varje gång någon ny tar över rodret, skall vederbörande prompt sätta sin egen djävla prägel* på omgivningen. Ju högre upp man är, desto mer tilltalande är Omorganisation. Ofta för att allt** ska bli tydligare.

Ja, jag vet. Vi gör om allt, som folk äntligen lärt sig och fått på plats, för då blir det... TYDLIGARE!

Som att bajsa på golvet för att hålla det rent.

Och nu hittar jag inga dokukment längre.

* läs Olla
** Struktur, ansvarsfördelning, kontaktvägar, beslutsordning, incidentrapportering...

fredag 14 februari 2014

Varför hädelse inte ska vara ett brott.

Lyssna noga!
Det är en viktig poäng att INGEN har rätt att slippa bli ifrågasatt för sina val eller sin övertygelse. Det är inte en mänsklig rättighet att gå genom livet utan att att bli förolämpad. Religion får aldrig bli ett frikort från kritik, för när det händer, kommer folk att kunna göra vad som helst i religionens namn, så som de gör överallt där religion inte får ifrågasättas.



lördag 8 februari 2014

De kristna har fel

Helvetet är inte något som drabbar oss om vi missköter oss. Det är redan här.


Detta kan också förklara den bizarrt hör andelen rövhål i världen.

tisdag 4 februari 2014

Hundägande kvinnor

Det finns en speciell sorts tedrickande kvinnor, som skaffar hund istället för barn. Jag har inget emot hundar. Tvärtom, jag älskar dem. Jag har inget emot barn heller, åtminstone inte mina egna. Men de där kvinnorna, ofta singel, som skaffar hund istället för barn, de blir vidriga. De pratar om sina hundar, som om de vore barn, och behandlar dem som om de vore barn.

De sitter och skryter om hur de matar dem med chips vid tv:n. Och hur fantastiskt smarta de är, och vilken fantastisk personlighet de har.

De är fan värre än självupptagna föräldrar som lever för sina barn.

tisdag 21 januari 2014

Om att jobba gratis

Ja, minnsann.
Fortum har svarat, sådär lite lagom arrogant och klappande på huvudet, och ja, jag blir faktiskt lite förbannad.

Fortum är ett kommersiellt, vinstdrivande företag. De kommer till mig, och ber mig hjälpa dem, med deras affärer. De tycker, på fullt allvar, att det är rimligt att jag avsätter en hel, dyrbar vardagskväll, för att Fortum ska kunna tjäna mer pengar, utan att de ska behöva betala för det. Ja, visst, jag kan tacka nej. Och det gör jag, såklart. Så det tjongar om det, men bara det att de ens frågar, är så djävla fräckt att jag spyr på dem.

Såhär svarar de på min fråga om vad deras "premie" är värd, i pengar, och senare, när jag inte fått svar, på mitt mail om att jag då förutsätter att den inte är värd ens i närheten av de 2000 kronor bruttolön som vore rimligt. (Det skulle min nuvarande kund betala för att ha mig sittande en kväll.)

Hej Tehataren,

Eftersom detta är ett frivilligt deltagande där det just handlar om en gåva som ersättning är den inte att jämställa med lön. Fokusgrupper är en vanlig modell för att ha en dialog med kunder och något som många företag använder sig av. Oftast brukar det då också handla om just en gåva som tack för kunderna engagemang och feedback. 

Jag skiter fullständigt i om andra företag är lika djävla fräcka som ni. Jag jobbar inte gratis, för att ni ska kunna tjäna mer pengar. 


Om Sverigedemokraters intellektuella förmågor

Återigen har en ledande sverigedemokrat illustrerat begreppet "förmåga att tänka i flera led" genom att inte göra det.
Detta är faktiskt deras gängse debattmetod. Det är oerhört skrämmande, men nästan varje gång SD "debatterar" ser det ut såhär. Jag tror jag skrev om det nyligen, så jag skriver inte igen, men Erik Almqvist kan vara en av minst intellektuellt bemedlade som någonsin suttit i riksdagen.
 
Att folk inte genomskådar det är ännu mer skrämmande. Att det här nog, på ganska många ställen, möts av ett "Höhö, där fick hon!" ger mig mardrömmar, och får mig att tvivla på demokratin som styrelseskick.
 
Nöjesguiden har Sonja skrivit mer om detta.

 
 
 
 
 

söndag 19 januari 2014

Lokalt?


Äggen produceras och packad Lokalt.

Jo. Allting är ju Lokalt någonstans, men att Gotland skulle vara mer lokalt än någon annanstans i Sverige blir ju rätt larvigt.

Och jag blir förbannad. Någon försöker utnyttja min önskan att vara miljömedveten. Jag vill inte känna mig utnyttjad. Gärna närproducerat, men ljug inte om det.

posted from Bloggeroid

Lars Adaktusson är ett spån


Nej, Lasse. Du har så djävla fel men västvärldens kristna gilla sin offerroll.

De flesta som förföljs för sin religion förföljs AV RELIGIÖSA. Sedär. Där ur vi den springande punkten. Lösningen är mindre religion, inte mer. Det är i te speciellt synd om kristna generellt.

Och vidare gissar jag att det är fel även rent statistiskt. Jag antar att du inte räknat in muslimer som förföljs av a dra muslimer, eller ateister.

Dessutom är du en religiös idiot som är en del av problemet.

posted from Bloggeroid


posted from Bloggeroid

fredag 10 januari 2014

Nej, Fortum. Jag jobbar inte gratis för er.

Jga fick ett mail från Fortum nyss. Fortum går bra. De tjänar tusen miljoner pengar i sekunden. De tar dubbelt så mycket betalt för att för länge sedan ha lagt kablar i jorden som jag betalar för den faktiska el jag konsumerar.

De vill veta vad jag tycker om en massa framtidstjafs. För detta, beräknat till 2h förlagt till kvällstid, betalar de en macka och en dricka samt "en spännande premie".

Jag vore inte Tehataren om jag kunde bara kasta mailet och strunta i det. Nej, man måste svara. Faktiskt.

Vilken är min "spännande premie" som utgör betalningen utöver en macka och en dricka (värde  20kr) för två timmars kvällsarbete åt ett vinstdrivande företag? Jag debiterar normalt 850 kr per timme kontorstid.

mvh
/Tehataren


Uppdatering
Fortum svarar lite lagom Goddag Yxskaft som väntat:
Hej Felix,
Tack för din fråga. I vår ambition att arbeta för ett ökat kundfokus inom Fortums elnätsverksamhet vill vi gärna föra en dialog med våra kunder. Vi genomför därför diskussionsgrupper där vi lyssnar till våra kunders behov. Som tack för deras deltagande ger vi våra kunder en premie som denna gång är några nyttiga produkter som förbättrar din energihantering. 
Vänliga hälsningar
 
Jag svarar:
Hej
Om jag ställer frågan lite rakare då?
Hur mycket är min premie värd?
Ni är ett vinstdrivande företag och ber mig arbeta för er. Då vill jag såklart veta hur mycket jag får betalt.
Med vänliga hälsningar
 
 
På detta behagar inte Fortum svara.

torsdag 9 januari 2014

Lite om Mäns och Kvinnors porträtt

Apropå bland annat det här som jag såg en länk till igår. Kort handlar det om hur kvinnor och män porträtteras olika i alla möjliga sammanhang.

Jag noterade det själv idag. På LinkedIn, som inte är till för att sälja sexiga underkläder, eller bilar till män med för liten kuk. Det är ett närverk för professionella relationer. LinkedIn erbjuder en sida med folk man kanske känner, för att man ska kunna få ännu fler professionella kontakter. Det är två kolumner med rutor med bilder



Alla män poserar i Manliga poser, med Starka Ansiktsuttryck, medan alla kvinnor har väna studiobilder, där de ska se lagom ofarliga, sexiga och söta ut. Män har i allmänhet tekniskt dåliga bilder, något som kompisen knäppte i fikarummet med sin telefon, medan kvinnor har betydligt proffsigare bilder. Män poserar ofta med ett fritidsintresse utomhus, något sportigt och manligt, medan kvinnor nästan uteslutande har prydliga porträtt, med stilig makeup och elegant hår. Män är orakade och har osmickrande ljus.

Som man kvittar det hur du ser ut. Du får chefsjobb även om du är tjock, orakad, har illasittande skjorta, och fiser i din presentation. Det får inte kvinnor.

Fast... det är väl bara något jag ser för att jag vill se det. Inget som finns egentligen.