Religion och maktmissbruk

Från Ryssland kan vi läsa om hur kyrkan utnyttjar sin makt för att hålla Putin om ryggen och göra landet riktigt vidrigt på många sätt.

I DN:s stockholmsdel kan vi läsa om en pingstpastor som våldtagit en församlingsmedlem.

Med jämna mellanrum kan vi läsa om nya pederaster inom katolska kyrkan.

Samtidigt menar sig religiösa ha monopol på etik och moral. Det står ju i deras bok att de har rätt, och där står också att det som står i deras bok är sant på en gudomlig nivå.

Men, hörrni, alla bevis talar för att de har fel. Religiösa beter sig ständigt djävligt illa. Den religiösa kan då hävda att ja, men det är ju för att de inte verkligen Tror och Förstår.

Jag menar att nej, det är det inte. Hela kulturen kring religion, hela grejen, skapar en gräddfil för rövhål att få makt. Religiös tro bygger, i den absolut fundamentala grunden, på att tro, utan att ifrågasätta. Religiösa fostras alltså in i någon sorts motsats till kritiskt tänkande och ifrågasättande samt lydnad mot auktoriteter, vilket i sin tur leder till att det enda stabila tillståndet inom religiösa kretsar (till exempel hela Ryssland, merparten av mellanöstern och stora delar av USA) blir att auktoritära rövhål som vet hur man säger till folk att göra som de är tillsagda för det har gud bestämt får makt.

Det är inte enstaka undantag när folk gör otäcka saker i religionens namn. Det är grundstrukturen, och hela syftet med religion.

Inte ens gud, om man läser de kristnas gamla testament, är ju särskilt sympatisk.

Lite om religiös auktoritetstro
5 Mos 31:12

Guds syn på grannfolkens existensberättigande. Styckena används som argument för att skjuta ihjäl palestinier.
Dom 21:10f
1 Sam 15:13