Vi är bjudna på bröllop. Det kommer att kosta oss 1500 spänn bara att delta, och då är eventuella nya kläder och present inte inräknade. En märklig klädkod som ingen egentligen förstår innebörden av är angiven, och alla förväntas sova över (bland annat därav den höga kostnaden).
Nu har jag dessutom blivit kontaktad av brudparet och blivit tillfrågad om jag vill göra ett jobb i samband med bröllopet som jag normalt skulle ha fakturerat ett par, tre tusen spänn för. De verkade fortfarande önska sig en bröllopspresent, men när jag föreslog att jag skulle göra det här jobbet lite mer seriöst, och att de då skulle få det i bröllopsgåva gick det bra.
Fast... lite fräckt... ändå. Kan jag tycka...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Besökare sedan 090601:
Ett otyg är vad det är. Fru Ribbing brukar råda folk att tacka nej, och det är precis vad jag gjort under perioder när föräldraledigheter och annat gjort att pengaprioriteringen känts fel. Vad tror folk? Att deras stora dag är alla deras bekantas stora dag? Bara möhippa/svensexa brukar gå på flera tusenlappar!
SvaraRaderaLite kastar jag sten i glashus, för vi gifte oss i norrland, vilket innebar en lång bilresa för de flesta, men då förbjöd vi presenter, och vi såg till att betala övernattningen för dem. (Ja, många tog med presenter i alla fall...)
Jag tycker det är helt ok att säga "Snälla hjälp oss finansiera kalaset iställer för att ge oss presenter" eller så. Bjöd ni dessutom på övernattning är det ju strålande.
SvaraRaderaVi förväntas övernatta OCH betala det själva. OCH ge present. och tydligen OCH ställa upp med kvalificerat jobb också.
Vi hade ju kunnat välja att stanna hemma, men nu gjorde vi inte det. Så vi ställer ju upp på det, men ändå. En bekant till mig, helt utan ekonomiska möjligheter till någonting alls, har för övrigt förväntats närvara vid utomrikes bröllop till kostnad av flera tusen kronor.
Ja, jag brukar också läsa Ribbings blogg.
Ibland undrar jag varför man gifter sig egentligen? För att folk ska få betala? Skandal.
SvaraRaderaJag hade en bekant som önskade sig pengar i 30-årspresent. Han la ut sitt kontonummer på fejjan och bad vänner om pengar istället för "meningslösa presenter" som han uttryckte det. Han är välutbildad och har ett bra jobb med fast, rejäl inkomst.Det kan ha varit bland det fräckaste jag varit med om. Jag sa det till honom oxå och efter det är vi inte längre vänner, jag vägrade ge honom pengar.
Kim
Jag reagerade mest på att de ville ha ett jobb gjort gratis. Jag hade åtminstone erbjudit någon sorts kompensation. Om du skall fotografera (?) så blir det ju dessutom mindre fokus på att "vara med" på vigselakten och festen i form av gäst, dvs du blir lite mindre bjuden än andra, om man uttrycker det så.
SvaraRaderaSvårt det där med att bara skippa, dock. Människor brukar i regel inte bara rycka på axlarna och tycka att "ja, det var nog fräckt av oss" och så är allt frid och fröjd. Alla dessa oskrivna umgängesregler...
Se det positiva, det kommer säkert några snygga tjejer !
SvaraRaderaAnonym: Ja, jag till exempel, kommer ju dit med en. Vidare kan jag se fram emot att få plåta folk som ansträngt sig hårt för att vara fina på bröllopet.
SvaraRaderaKim:
Det här tar ju priset. Det är så många fel i det där att man knappt vet var man ska börja. Så kan man, kanske, säga till mor- och farföräldrar, som så innerligt gärna vill ge en present, men som inte skulle känna igen en iPad om den hoppade upp och bet dem i röven.
Vad gäller alla andra är en Present något man får som ska visa omtanke, och i viss mån kanske kompensera för att man blir bjuden på fest. Att tro att folk bara ska ge en pengar, som om man på något vis hade rätt att vänta sig få betalt av sin omgivning för att man existerar, något man inte ens själv är ansvarig för, är så dumt att man kan gråta. Nej, någon sådan behöver man inte i sin bekantskapskrets.
Att man säger: "Jag skulle gärna vilja fira med alla er, men har inte råd att bjuda på kalas. Snälla, kan ni inte komma på knytas och skippa presenterna?" tycker jag däremot är heeeelt ok.