Prataomdet?

Det har snackats mycket på sistone om #prataomdet, som är någon twittervariant där man ska Prata Om problemen rörande våldtäkter, nästanvåldtäkter och alla de där gråzonerna där någon nästan säger att de vill fast de inte vill. De som säger ja, men menar nej. Och allt i spannet.

Tanken är, som jag fattat det, att om man pratar ordentligt om det så ska folk begripa. Problemet med lagstiftning är att västerländsk lagstiftning alltid* kräver att skuld ska bevisas, inte motsatsen. Man kan inte lagstifta bort våldtäkter, och man kan inte lagstifta på ett sätt så att alla, eller ens de flesta, våldtäkter resulterar i fällande dom. Det är hopplöst att bevisa våldtäkter, så det är djävligt klurigt om man vill få effektivare lagar.

Så vi ska prata om det, så att folk begriper att de där gråzonerna, dem ska man ha respekt för, och man ska ha respekt för varandra.

Prata om det.

Hörrni, jag ställer mig en smula tveksam. Jag har ett favoritresonemang på temat Prata om det. När jag var liten hävdade alltid min mor att man inte behövde slåss, för man kan alltid lösa problemet genom att prata om det. Ja, det är ju sant i en vettig grupp människor, där det finns ett reellt, praktiskt problem som ska lösas, där åsikter är relaterade till något rationellt. Men det finns rätt många exempel på när det inte funkar att lösa problemet med att prata om det. Mitt favoritexempel är den halvpackade grabben på krogen som faktiskt vill slåss. Hans primära problem är att han ännu inte har någon att ge på käften. Det problemet ämnar han lösa. Han har ett annat problem än jag har, när jag hoppas slippa bli just den som åker på spö. Vi har inte samma problem. Mina argument för att slippa få stryk är irrelevanta för killen som behöver någon att slå. Jag har bara de två alternativen att slåss eller fly. Prata är inte en av lösningarna på varken hans eller mitt problem.

Med våldtäkter och gråzoner är det lite samma sak. De som gör fel, de gör det för att de faktiskt skiter i det. Många av dem är folk som går igång på makten att kunna just skita i det. De behöver inte någon som berättar att de inte får, för deras problem är inte att de gör någon illa. Deras problem är att de letar efter någon de kan sätta på, i den trygga förvissningen om att de inte kan bli fällda.

Det är vanligt att djurälskare diskuterar vådan av att skjuta vargar med andra djurälskare, pengaälskare diskuterar skatter med andra pengaälskare, filatelister diskuterar frimärken med andra filatelister, feminister pratar med andra feminister och de lyssnar alla på varandra inom grupperna, men inte fan lyssnar jägarna på djurälskarna, kommunisterna på Kamprad, Motorburen Ungdom på filatelisterna eller, för all del, Guillou på feministerna. Prata gärna, men vad är poängen när de som behöver höra det inte lyssnar?

Puckon rent generellt är dessutom obenägna att ta till sig argument, ens när de är där och lyssnar. Det är liksom definitionen av ett pucko. Avsaknad av de intellektuella förmågor som är grunden till all rationell argumentation, varesig det rör sig om genetiska effekter i form av få veck i hjärnan, eller en avsaknad av träning av förmågorna de trots allt har anlag för.

Det finns ingen idag levande i Sverige som rimligen kan ha missat att våldtäkt är fel, konceptuellt. Ja, det finns en del som talar om heder, och kulturer där kvinnan är en egendom (Hells Angels traffickingföretag och så), men det är inte dem det handlar om, utan det handlar om alla de där vanliga typerna som sätter på flickvännen på fyllan fast hon inte vill, de där som sätter på tjejen som däckat av för mycket sprit eller andra droger, de där som brukar slå flickvännen när de blir sådär arga för att hon tjafsar, eller för att han förlorat jobbet eller något annat begåvat. Det handlar om folk som vet, men skiter i det och ofta Vanliga Människor. Verklighetens Folk i de vackra Kärnfamiljerna, liksom.

Varför, i helvete, skulle de bry sig om #prataomdet?

Fan för dumma människor. Man skäms över sin art!



*Nej, inte i skattemål i Sverige