Surrealistisk morgon

Jag tror jag behöver flytta. Det börjar bli svårt att skilja min verklighet från surrealistiska verk av Mattisse och André Breton.

Det finns ett enormt genomarbetat regelverk för hur det sociala livet ska fungera kring trohet, äktenskap, parmiddagar och gud vet allt relaterat. Det är skapat för eviga äktenskap och en massa konstigheter, och alltihop fallerar totalt när det börjar komma in skilsmässor i bilden.

Jaja. Det ordnar sig nog. Tack och lov är vi inte ovänner där hemma. Frun Exfrun erbjöd sig till och med att följa med mig och titta på lägenheter. Det var fint gjort. Nu blev det svårt med barn, och istället följde en vän med, på två av dem, och en av dem kollade jag helt själv. Den lägenheten vill exfrun ha. Fast hon ska bo kvar i huset, som hon inte är så förtjust i, men som jag tycker om. Kanske vi hyr ut till varandra. Hur i helvete räknar man då på det?

Suck.

Djävla röra.

Men det ska nog ordna sig.