Det händer att jag söker bekräftelse på andra ställen än i den här bloggen. Överallt jag kan, faktiskt.
Idag sökte jag lite av den enklaste och självklaraste man kan få. Jag berättade för Mamma att jag sprang ett lopp igår på en helt ok tid.
Hon gick och frågade sin drygt tjugo år gamla sportkollega, som sa "Det hade inte jag fixat."
Min egen mor tar alltså inte mitt ord på precis över 50 minuter på en dryg mil är en helt ok prestation för en gubbe som jag, utan måste gå och fråga en auktoritet innan hon bekräftar.
Det är fan inte konstigt att jag blivit som jag blivit.
Och så har jag gått första halvan av en retorikkurs också. Det behövde jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Besökare sedan 090601:
När jag var i runt 18 så hade jag två olika gäng dryckespolare. Gäng ett var dom coola grabbarna. Tyvärr blev jag lite blek, nästan osynlig till det andra könet när jag hängde med dom. Med gäng nummer två som var lite mer muppiga i sättet blev jag helt plötsligt Alfahanen, Förste påsättare, The King.
SvaraRaderaNu har jag egentligen aldrig haft något större behov av att synas eller höras, men när jag kände mig låg så var det alltid mycket roligare att gå ut och härja med gruppo ll.
Idag? Kan hända du går samma kurs som min kollega...
SvaraRadera