En olycka kommer sällan ensam

Samtidigt som jag är en smula stressad över mitt jobb eftersom jag måste jobba på gränsen av min kompetens och samtidigt som jag är mitt i en skilsmässa som, även om den är av det lite snällare slaget (Tack [insert diety here] för att jag valde en vettig tjej en gång i tiden!) ska jag nu ha magsår över den satans budgivningen på lägenheten jag så verkligen verkligen verkligen vill ha, och som jag är på gränsen att nog kanske verkligen få, med lite tur, precis på gränsen av min budgivningsförmåga.

Varför kan inte livet dela upp stressmomenten? Eller, kan det vara så att de är relaterade och accelererar varandra?

Suck.

Jaja. Det är inget som inte lite kaffe kan göra värre. Kan jag få en kopp till?