Grabbar

Vad fan är det med Whisky som gör att töntar känner sig så djävla manliga, då?!
"Det ska vara röööööööööööööööööööööökigt."

Dra åt helvete djävla töntar, ni tycker inte det är gott. Ni försöker bara vara tuffa.

Ett modeinlägg

Engla, det är tur att du är så djävla snygg, för då kanske inte folk lägger märke till hur gräsligt fult det är när fickorna sticker ut under kanten på jeansshortsen. Det är anskrämligt. Fixa fickorna.

Kön?

Lilla sonen drar i snoppen och förkunnar: "Bajstovv".

Snälla svenska barnserier och FlashBack

Jag letade efter en serieruta från den klassiska "Ensamma Mamman" av Cecilia Torudd, och sökte på det som är så roligt i den. "ensamma mamman mens äckel" petade jag in i google. Jag letade efter en ruta där Johan skriker "Djävla Mensäckel!" till sin syster. Vad tror ni jag hittade?

Jo, en tråd på FlashBack

Överväger att klösa ut min hjärna...

[uppdatering]
Nej, det var Familjeliv! Whooops!

jaja. Samma sak...

Dagens slugaste...

Peta ner bandyklubborna i avloppsbrunnen.



dagens ingenjör: han som fick upp dem igen. Nästa gång det händer använder jag samma rep för att surra deb skyldige ungdjäveln upp och ner halvvägs ner i nämnda brunn...

Ingenjörer och språk

Häromdagen var jag som sagt på retorikkurs. En inhyrd man i min föräldrageneration, från början språkvetare och språklärare (svenska), berättade om hur man kan strukturera framföranden för att övertyga. Han lade många gånger vikten på språket. Att använda exakt rätt konjunktioner, till exempel.

Han insinuerade också flera gånger under dagen att vi, i egenskap av ingenjörer, skulle vara dåliga på språk. Detta möter jag ofta. "Du som är ingenjör vet väl inte hur fel det är att särskriva."

Det är lite intressant. Jag är oerhört intresserad av språk. Mina högsta betyg, när sådana satts i ämnen och på kurser, har alltid varit språk. Jag läser ganska mycket skönlitteratur, och jag blir tokig på illa översatta böcker, och uppskattar vackra formuleringar. Detta gäller anmärkningsvärt många av mina kollegor och vänner i branschen. Anmärkningsvärt i förhållande till fördomen att ingenjörer inte kan skriva. I mitt yrke skriver man mycket, och det är viktigt att det blir rätt. Det är tråkigt nog att läsa ändå, utan att det är illa skrivet, och ett syftningsfel eller annan slarvig formulering kan kosta mycket.

Med en hård släng av sleven tillbaka till de språkvetare som inte kritiserat just detta hos mig, utan tvärtom storsint fortsätter att läsa det jag skriver, kan jag ju lite bittert konstatera att den gängse humanisten är ofantligt mycket sämre på teknik, än teknikern på humaniora, men skulle man göra sig lustig över det på festen, då är man en arrogant översittare.

Jag tror jag ska ta upp det där nästa tisdag, när det är dags igen, för den där gubben, han gör det utan att tänka på det.

måste köpa...

... en banjo.

Soundtrack till Hitchhiker's Guide To the Galaxy (radiopjäsen)

Mannen i kläm?

Återigen, tillbaka till min gamle vän. Han köpte sin första lägenhet när han var 17, för pengar han tjänat ihop på sommarjobb. Det var i början på 90-talet. Det var alltid städat och fint hos honom. Han lagade mat, och han skällde på grabbar som stod upp och kissade för det blev äckligt på hans dass. Han har alltid haft koll på pengar, och betalat räkningar, och inte förköpt sig. Han är en fin far, som älskar sina barn, är stolt över dem, och tar hand om dem. Han hämtar och lämnar på dagis.

Hans fru är en sopa. Hon gör av med pengar hon inte har. Hon kräver att få ta all föräldraledighet för att hon inte tycker om sitt jobb. Nå, men det gjorde inte han heller med det jobb han hade då. Han avskydde det. Hon använder regelbundet uttrycket "Ja, se karlar" fast det är han som har ordning, vet var saker finns, och handlar.

Han är iofs ganska blå och rosa, men inte som hon. Hon är värre. Rätt mycket värre, faktiskt.

Men, hela den sociala värld de vistas i, vänner, familj, hennes föräldrar (hans mamma dog tyvärr för ett par år sedan, saknad av många) står på hennes sida. Det är självklart för alla att han ska tillbringa semestern med att bygga om huset, medan hon åker till stranden med barnen. Han vill åka till stranden. Han vill inte bygga, men han måste. De har ett hus de egentligen bara har råd med om han fixar allt själv, och det gör han. Han kan. Han är hantverkare.

Men är är inte glad över det. Han är intvingad i en mansroll han egentligen inte helt och hållet passar för. Han vill vara mer med sina barn, framförallt. Han tar sitt ansvar hemma. Men, se han förväntas ta både hela mannens klassiska ansvar för allt praktiskt med bil och hus och hantverk, men han förväntas också ta hälften av hushållsarbetet. Han får alla nackdelar, men inget av fördelarna.

Strukturerna är egentligen bara fördel för de djävla grisar till gubbar som skiter i sina barn. Märkligt nog är det just de som, eftersom de har all markservice och inga skrupler, lyckas roffa åt sig all makt, medan så många andra knappt har tid att åka med överhuvudtaget, utan att ramla av tåget.

Vafan, sitter jag och skriver feministinlägg. Snart ramlar nog snoppen av.

Banken

Fyfan att behöva gå hit på lunchen. Hatar Nordea...

Vinprovning

Go Rocky, go!

Present till åttaårig tjej?

Jag har en vän jag tycker rysligt mycket om. Hans fru tycker jag mindre om. Hon är arketypen för en mor som klär sina barn i rosa och blått. Han är inte mycket bättre, men lite. Framförallt har han inget att säga till om hemma. Det finns en ganska stor organisation som ser till att han jobbar och hon ansvarar för barnen med argument som "Ja, se karlar". Han är rätt ledsen för att han inte fick någon föräldraledighet. Och nu kan alla gå på som de vill om att han borde stått på sig och allt det där, men även i en patriarkal värld finns det strukturer som slår mot män.

Men det var inte det där här skulle handla om, utan hon nu postat på fejjan och bett om tips på present till åtta-årig tjej. Och vad får hon för svar?

Smycken
Ridskola

BuildABear

MinaVänner-bok

Någon tipsade om upplevelser som Gröna Lund. Alltid något.

Själv skrev jag dit Radiostyrd bil. Alla kommer att tro att jag skojar.

Det här är för övrigt också en kvinna som beklagar sig över sin lott som kvinna, men är så satans dum att hon inte fattar att hon med grovt betong och armeringsjärn och grova kedjor murar fast även dottern i det där. Apskaft.

Lego

Som pappa ar d helt ok att leka med Lego. HURRA!!!!!!!

Insandare...

...denna underbara källa till bilder av svåra cerebrala handikapp.

Kan någon förklara sambandet mellan avknoppning av statliga bolag och den förmodade byråkratin kring lösningen av fotbollshuliganproblemen?

Misshandel

Varje gång jag läser i tidningen att någon spöat upp en förälder är min första tanke: "Hen skulle nog ha det. Det var 40 år av befogad, uppdämd ilska som till slut spräckte näsbenet på mor."

Om man skulle nita farsgubben, kanske? Jag tror de skulle förstå...

Mors dag

Hon visserligen inte min fru längre, men hon är fortfarande mor till mina barn. Jag borde tacka varje dag, men plockar åtminstone blommor i trädgården (hennes trädgård) och sätter sonen på Rita-Teckningsdetalj.

Han lade ner jobb, och ritade fint till Mamma. En sol, och gult och grönt, blev det. Den son som fortfarande sover kommer att ha åsikter om att han inte fått rita teckning till mamma, vilket kommer att bemötas med att det är klart han får. Här är papper och pennor!

Om...

...den feta kärringen med förståndshandikappad uppsyn och en dunk i handen som just promenerade förbi i foppisar är orsak till totalstoppet på E4 ska hon DÖ!

Inte konsneutral bil

"bilar ar av honkon. Det ar darfor de ar sa besvarliga"

Bekräftelse

Det händer att jag söker bekräftelse på andra ställen än i den här bloggen. Överallt jag kan, faktiskt.

Idag sökte jag lite av den enklaste och självklaraste man kan få. Jag berättade för Mamma att jag sprang ett lopp igår på en helt ok tid.

Hon gick och frågade sin drygt tjugo år gamla sportkollega, som sa "Det hade inte jag fixat."

Min egen mor tar alltså inte mitt ord på precis över 50 minuter på en dryg mil är en helt ok prestation för en gubbe som jag, utan måste gå och fråga en auktoritet innan hon bekräftar.

Det är fan inte konstigt att jag blivit som jag blivit.

Och så har jag gått första halvan av en retorikkurs också. Det behövde jag.

Suck

Och nej, MkM, jag kor inte nu utan star still...

Saker

Ett akvarium salt. En espressomaskin sald. En spjalsang bortgiven.
Heja mig.

Och en tjej at sitt Piller pa tunnelbanan. Kanns som dalig rutin. Paminn mig att inte dejta henne!

Naiva fotbollsälskare

Nu har visst någon slagits på en fotbollsmatch igen. Genast ska det bli ett djävla liv från alla håll. Fotbollshatare kräver att klubbarna ska pröjsa snuten, fotbollsälskare kräver att vi fotbollshatande skattebetalare ska stå för deras nöjen.

Men framförallt finns det många röster som försöker förklara för huliganerna att det de gör är fel.

Det är en angreppsvinkel som är fel på så många sätt att jag inte riktigt vet var jag ska börja. Nähä. Han hade lyckats bli, typ, vuxen utan att förstå att man inte får slåss. Men, det är nog för att ingen förklarat för honom, eller hur?

Man försöker förklara för dem att det inte är det fotboll handlar om. Mina personliga erfarenheter talar nästan entydigt om att det är precis det fotboll handlar om. Grabbighet, tävling, att trycka till andra, pennalism, bevis för vem som får vara med och vem som inte får och varför, och vem som får tjejerna som ett resultat av detta. Bitter? Moi? Ja, men det hör inte hit. Det är uppenbart att det är en kraftig tolkningsfråga, vad "fotboll egentligen handlar om", och jag tycker inte det är ett dugg märkligt att somliga menar att det handlar om att vara värsta huliganen på läktaren (eller planen). Nej, det var nog inte ett resonemang som fastnade.

Men, "de förstööööööööör ju för laget de älskar och för fotbollen". Jaha du? Säger du det? Det visste de nog inte. Kan det kanske vara så, att de kanske, lite, en smula, skiter fullständigt i det? Inte bryr sig? Kanske är det mina allierade fotbollshatare som helt enkelt tar ut sitt hat mot fotbollen? På lågstadiet fick de inte vara med och spela, och nu tycker de att då ska fan ingen annan heller få spela? Eller så är det bara samma människor som förstör i alla sammanhang, folk som tycker det är roligt att ha sönder och slåss. De finns. Det är inget konstigt. Varför skulle de inte finnas just där? Det är tvärtom det mest sannolika stället att hitta dem, givet Idrottens Fostrande Verkan, så som den ter sig i praktiken. Och det är ju ett gyllene tillfälle att samlas och slåss.

Framförallt, allt detta med att försöka förklara att det är fel? HUR DJÄVLA DUM I HUVUDET OCH NAIV FÅR MAN BLI?!

Antingen låser man in skitskallarna och blir av med dem, eller så låter man bli, och så slåss de. Det är inte så mycket svårare.

Norén och Kafka...

... har fått prozak och är nu vänliga och trevliga.

Jag och Exfrun sitter just och plockar ut bilder på henne och jag fick korrekturläsa hennes dejtingpresentation.

Det är riktigt trevligt. Som en kompisgrej. Trevligt. Vi drar det inte så långt som vi skojade om, att jag går på första dejten och godkänner och screenar alla ansökningar på Match.com.

En avslappnad värld är en bra värld.

om konflikter

Jag tycker inte om dem. Jag tänker hålla dem på armlängds avstånd.
Och här hade jag skrivit en lång text jag nu stryker för jag gitter inte bråka om det.

Nu, lite punk för att skildra sinnesstämningen.

Strömnen tillfälligt avstängd

En könsneutral bil

Fejjandiss, för att det är så lått

Första gången någon plåtade ett alldagligt ting, och utmanade någon genom att säga "Jag undrar om det här Aet kan få fler röster/fans/sparkar på pungen än B", var det lite innovativt och kul.

Det är inte kul längre. Lägg ner.

humor?

Om du, innan folk ens fått chansen att skratta, touretteskt måste poängentera "jag bara skojade" varje gång du inte är gravallvarlig, då kanske du inte är särskilt rolig.

Varför?

Privat eller personlig?

Ibland är det frestande att ösa ur sitt hjärta i bloggen.

Det är inte det den här är till för, måste jag ibland påminna mig. Kan jag inte få det cyniskt, tehatande, elakt och magsurt, då hör det inte hemma här.

Nej, det blir inga andra utbrott här idag.

Men det är magsurt av kaffet, kan jag berätta. Att solen skiner ignorerar vi tehatare i bloggen va?

Om jag jobbar lite kan jag säkert hitta något att gnälla över, ska ni se. Men det är svårare idag än vanligt.

fikakultur

Här på Hollänska kontoret hos Stora Kunden har man en bricka, med en påklistrad lapp-i-plastficka där allas muggar har varsin liten plats med namn. Den brickan tar den kaffesugne och går till kaffemaskinen och hämtar till alla.

jag tycker det är bättre när jag och kompisarna lyfter rumpan från stolen och går gemensamt och dricker kaffe någon annanstans. Här dricker de faktiskt oupphörligt kaffe. Jag har tappat räkningen på hur många gånger de gått och hämtat nytt...

Ny angestbok...

... till resan. Ifall jag saknar mitt "hem"...

Suck

Kallt kycklinglar o 4 urkokta, smaklosa pastaskruvar. 40 spann. Hata arlanda.

Illustration till forra inlagget

Bort igen

Nu ar jag pa vag Utomlands igen. Fast den har gangen har jag en kamera med mig, och jag tar ett tidigare flyg, och jag tanker njuta av min Complimentary Drink (en gratis Pils). Och Stora Foretaget far allt projsa internetforbindelse pa rummet, ety det icke inga. Det ar billigqre an pay-per-view-porr, ser snyggare ut pa fakturan och innebar att jag kan promenera till kontoret imorgon, nar jag fatt kolla kartan, sa de slipper taxinota.

Det ar roligare att resa nagon dag extra, sa inte tva kvallar pa rad gar till flyg och annu roligare att resa privat, men jag far en natt i tyst hotellsang sjalv. O jag tror vadret ar battre i Holland an har...

Och ja, det blir prickfri text pa telefonen...

Trött

Klockan tre vaknade ex-frun. Hon klev ur sängen och gick ut ur sovrummet och jag vaknade. Jag somnade inte förrän hon la sig igen en dryg timme senare. Jag sover nämligen så lätt att vingflaxet från en fjäril i Hongkong väcker mig.

Klockan fem vaknade jag och insåg direkt att det där med att somna om i trekvart var ju inte att tänka på. Så här sitter jag nu, och väntar på att det ska bli dags att väcka barnen. Hade det inte varit min dagislämnardag, hade jag varit på jobbet nu. Det hade varit bra.


Det är helt surrealistiskt att sova i samma säng som exfrun. Utan att gå in på detaljer i bloggen. Att överhuvudtaget bo ihop fortfarande är djävligt fel. Nåja. Jag flyttar om några veckor. Vi har redan delat upp veckorna i barndagar/vuxendagar med alternerande helger. Hon lär inte vara hemma mycket på sina Vuxendagar om jag förstått det hela rätt. Så åtminstone de nätterna slipper jag just den surrealismen.
Å andra sidan är huset hennes, och sängen likaså. Hur surrealistiskt är det att sova med sina barn i exfruns säng i exfruns hus med exfrun är... någon annanstans. Var det nu är.

Kafka och Norén gifte sig och fick mig. Tehataren - alias K Norén.



(Jag googlade på "skrik norén" och hittade bland annat den här märkliga bilden vilket känns lite märkligt. (OBS! Inte för kontorslandskapet!)

Djävla Bajsfejjan!

Jag har mycket nogsamt kryssat i "Friends Only"-profilen i "Privacy"-inställningarna. Jag har alla album markerade med "Friends only", och lik förbannat kan ALLA se min presentationsbild, som ligger i det albument, och alla kan se mina intressen och vilken TV jag tycker om, och en massa annan skit de inte har med att göra. Jaha? Och hur fan gör jag om inte alla ska se min bild då? Går det inte att stänga av?

Tydligen har det här gällt sedan december, men jag har varit för lat för att kolla det noggrannare. Inte så att det spelat någon roll, men ändå.

Djävla KUK-fejjan!

Det är...

... mindre dåligt idag. Kanske jag hittar ut ur tunneln någon gång. Det är väldigt mörkt här inne. Inte ens ett annalkande tåg.

Eller... Äntligen måndag, så jag slipper Norén i mitt kök. Han har flyttat in, för det känns liksom hemtrevligt där tror jag.

Eller... Jag slipper vara i det där köket, där han sitter.

nä

Det är faktiskt inte så bra.

meh, ÅH! som ungdomarna säger.

Orka bry sig om djävla självreferenade tabeller och M$ EF inte fixar det.

Bara funka djävla kodhelvete. Det är fan inte svårt.

dumma bajsdata!

Goddag, Dagsverket!

Hej hej Verket!
Jo se, jag är en smula missnöjd med den dag jag tilldelats idag, så jag tänkte att jag kanske kan få byta den. Eller, överklagar man hos Verk, måhända?

Ja, nu har ju drygt halva redan spenderats, men bara för att den redan var så dålig att den hindrat mig att ta den här kontakten tidigare.

Finns det en webtjänst där man kan överklaga den tilldelade dagen, och kanske få en ny, eller måste man skicka in pappersblanket ifylld i tre kopiar, påskriven och vidimerad av minst åtta personer som inte känner mig? Eller, nej, det var ju skilsmässopapprena ja.

Jaså, det var ett annat verk? Jo, för det var ju så lite papper att fylla i när man gifte sig, medan det var ganska bökigt att ogifta sig? Och ingen fest heller. Det är ju liksom inte mycket att fira som så.

Men nu handlade det om min dag.

Frågan är också, om jag nu skulle få min reklamation underkänd till vissa delar, kaffet var ju till exempel gott, liksom sällskapet just då, även om det inte gjorde mycket nytta rent praktiskt (kaffet, inte sällskapet), kan jag då be att få byta åtminstone vissa delar?

Inte det?

Dra åt helvete? Ja, det var ju liksom det som var huvudproblemet och en av de främsta anledningarna att vilja byta dagen. Det har nog redan hänt, är jag rädd.

Jodå, jag tror nog att jag levande fortfarande, åtminstone i en rent teknisk och biologisk mening. Inte helvetet då? Bara Livet? De är skrämmande lika, ska du veta! Just idag är det svårt att säga vilket som är vilket, faktiskt.

Blankett för att reklamera? Så det finns alltså? Jaha, nästa torsdag denna veckan? Hålla utkik efter de flygande grisarna som levererar?

Ja, men tack då. Skönt att veta att jag kanske i slutänden kommer att ha haft en dag som kan motivera mig att kämpa när jag ligger på min dödsbädd istället för det här stora suicidincitamentet som kallas den tolfte maj 2011.

Ja, adjö då.

dåliga val

• Att inte kontrollera var jag egentligen hade min träningsväska innehållandes bland annat löpskor
• Att välja den dag då jag tillbringat ovanligt lite tid sovandes natten innan som en lite längre dag att jobba igen någon timme
• Att falla till föga och äta lunchserveringens* foder hellre än att svälta
• Att i total förnekelse försöka kompensera det faktum att natten tillbringades på 35cm av 180 i sängen med Mer Kaffe, trots att jag vet att det inte hjälper ett skit längre.
• Att tro att jag skulle åstadkomma något idag
• Att idka djuriskt könsumgänge på Stora Företagets handikapptoalett**
• Att äta min "Mat" inomhus bara för att en kollega satt där.
• Att skjuta inköpen av fikaingredienserna och nya kalsonger till idag. Måste för helvete inte blanda ihop dem.
• Att inte spela död utan stiga upp

*Läs: Skolmatsalens
** I wish!

En liten insikt.

Ironiskt fult är bara ännu en variant av fult.

Lite om vetenskapskvinnor och förebilder och "Du Kan Allt Om Du Bara Försöker"

Idag vill jag slå ett slag för XKCD, en enkel serie med streckgubbar och sällsynt intressanta tankar.

Idag handlar om idén att du kan uträtta vad som helst, bara du försöker tillräckligt, och en mycket intressant twist jag själv faktiskt inte reflekterat över innan, trots att jag malt ämnet en del.

Alltså:

Tjuvlyssnat

Förälder till barn:
"Ja, ok då, men du får inte hoppa på andra barn..."

Va FAN, DN?!

vackra minnen

Nämnde jag förresten att jag hade det ganska bra i Milano för en månad sedan?

Kontaktannons

Du, Anonym, som kommenterade mitt inlägg "Fan" den 2/5:
Om du läser det här, hör av dig. Jag tappade lappen med ditt telefonnummer.


Svar till:
"Ensam i bloggosfären"



Och varför i helvete tog det fyra dagar innan mail-notifiering om kommentaren dök upp hos mig?!

pengar och lägenheter

Nu har "jag"* betalat handpenningen på min lägenhet. Nu e den, typ, liksom ba min!



* Läs: Mamma.

Ännu ett utbrott på kollegornas engelskakunskaper

Om man skriver texter i M$ Word får man röda och gröna understrykningar för felstavningar och grammatikmissar.

Om ens dokument ser ut som en stor vajande flagga från Pride-paraden, kanske man bör överväga att ta lektioner, se efter vad som är fel, eller be om hjälp.

Det är fan helt hopplöst att läsa en text där folk har svensk ordföljd, stavar som apor och varken får rätt på tempus eller tredjeperson-S på verb eller rätt former för helvete någonting.

Jag tänkte jag skulle ha tagit dokumentet, och sedan gjort det lite suddigt, så att ni fick se, men det funkade inte riktigt, tyvärr.

Men, vafan.
JENNY VI BEHÖVER DIG HÄR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ja, det går bra att gratulera.

Minsann, om jag inte fick den där lägenheten. Den där riktigt riktigt fina, superlägenheten som jag skulle ha. Den som passade mig som fisken i handsken!!!

En olycka kommer sällan ensam

Samtidigt som jag är en smula stressad över mitt jobb eftersom jag måste jobba på gränsen av min kompetens och samtidigt som jag är mitt i en skilsmässa som, även om den är av det lite snällare slaget (Tack [insert diety here] för att jag valde en vettig tjej en gång i tiden!) ska jag nu ha magsår över den satans budgivningen på lägenheten jag så verkligen verkligen verkligen vill ha, och som jag är på gränsen att nog kanske verkligen få, med lite tur, precis på gränsen av min budgivningsförmåga.

Varför kan inte livet dela upp stressmomenten? Eller, kan det vara så att de är relaterade och accelererar varandra?

Suck.

Jaja. Det är inget som inte lite kaffe kan göra värre. Kan jag få en kopp till?

Att uttrycka intervall på svenska

Det finns två sätt att på svenska uttrycka begreppet intervall.
1. Din väntetid är 6 till 10 minuter
2. Din väntetid är mellan 6 och 10 minuter

Att blanda de två (Din väntetid är mellan 6 till 10 minuter) är fel fel fel fel fel.

HÖR NI DET DJÄVLA APSKAFT PÅ TELE2?!
Jaja. Jag ringer ändå för att be dem stoppa upp sin fasta telefoni där solen aldrig skiner och därmed slippa betala dem.

Och ja, för den som undrar. Det finns rätt och det finns fel, och det är tydligt vilket som är vilket.

Att det dessutom fortsätter vara "mellan 6 till 10 minuter" fast det gått flera minuter är ett helt annat, om inte mindre, problem.

Folk?

Vem fan bryr aig om va svenska Folket tror?

Lägenhet

Den ena lägenheten jag bjuder på hade en jääääättestor Carpe Diem-skylt från tedrickarbutik på väggen, och fullt av "little Princess" i rosa och annat vidrigt i hela lägenheten. Fast de satt ganska löst, så de är nog borta när jag flyttar in, ifall jag köper den (det är andrahandsvalet) och skulle jag hitta sånt vid inflyttning, kommer jag att ordna en brasa full av symbolik och bjuda in utvalda gäster.

it's on...

Nu har den där djävulskarusellen av budgivning börjat. Jag bjöd först. Det är sekundärt i förhållande till att bjuda sist. Den här lägenheten vill jag verkligen ha.

Surrealistisk morgon

Jag tror jag behöver flytta. Det börjar bli svårt att skilja min verklighet från surrealistiska verk av Mattisse och André Breton.

Det finns ett enormt genomarbetat regelverk för hur det sociala livet ska fungera kring trohet, äktenskap, parmiddagar och gud vet allt relaterat. Det är skapat för eviga äktenskap och en massa konstigheter, och alltihop fallerar totalt när det börjar komma in skilsmässor i bilden.

Jaja. Det ordnar sig nog. Tack och lov är vi inte ovänner där hemma. Frun Exfrun erbjöd sig till och med att följa med mig och titta på lägenheter. Det var fint gjort. Nu blev det svårt med barn, och istället följde en vän med, på två av dem, och en av dem kollade jag helt själv. Den lägenheten vill exfrun ha. Fast hon ska bo kvar i huset, som hon inte är så förtjust i, men som jag tycker om. Kanske vi hyr ut till varandra. Hur i helvete räknar man då på det?

Suck.

Djävla röra.

Men det ska nog ordna sig.