tisdag 28 februari 2012

KD och SD

Det är anmärkningsvärt hur ofta KD och SD tillsammans tycker tvärtemot alla de andra riksdagspartierna. Nu senast, insemination till ensamstående.

Kommer KD att inse att deras "familjepolitik" faktiskt mest liknar nazism i sin konservatism?

Uppdatering:
Hanne Kjöler skrev idag i DN om en annan aspekt av singelinseminering som sällan kommer upp, nämligen det att det är ett sjysst skyddsnät för ett barn om det finns mer än en förälder, för den händelse att en förälder på ett eller annat sätt bli oförmögen att ta hand om sitt barn, till exempel på grund av sjukdom, olycka, missbruk eller något annat. Kristdemokraterna tycker det viktigaste är att barn har både mamma och pappa, för det måste man ju ha. Det vet ju alla.

Hanne Kjöler har ju en poäng. Barn mår bra av att ha flera vuxna omkring sig av massor av skäl. Å andra sidan kryllar det av folk som skaffar barn ändå, till exempel med Kreti Och Pleti på krogen, bara för att få barn. Å tredje sidan är det ju kanske så att man ska ge så många barn så bra odds som möjligt. Vilka regler ger barn bäst skydd? Ensamståendeinseminering, eller krav på mer än en förälder? Plötsligt handlar det inte om konservatism-moral, utan om barns rättighet till trygghet knuten till vuxna i närheten. För ensamstående-adoptioner, kräver man att den ensamme föräldern ska ha ett ordentligt kontaktnät av precis det här skälet. Kan man kräva samma sak vi insemination?

Kan man kräva av alla att de måste visa att de inte är totalkatastrofer som föräldrar, innan de får bli föräldrar? Obligatoriskt preventivmedel tills en ansökan godkänts, liksom? Hanne Kjölers resonemang närmar sig det där en smula. Och med hänsyn till barns rätt till trygg uppväxt kan jag nog tycka att barnkörkort skulle vara på sin plats, i någon sorts utopisk teori. Synd bara att det är så djävla svårt att säga vem som blir bra föräldrar...

2 kommentarer:

  1. Jo, i någon sorts diktatur skulle man väl kunna ha en myndighet som bestämmer vilka som får eller inte får bli föräldrar.

    Hela ordet "familjepolitik" ger mig gåshud. Politiken ska ge fan i familjelivet. Det är det mest privata vi har. (Nåja, nästan, åtminstone.)

    SvaraRadera
  2. Du har så rätt, Tobias.

    Allså, å ena sidan, tycker jag att förmynderi i de sammanhangen är ett djävla oskick. Å andra sidan är det så många barn som drabbas av vidriga föräldrar.
    De barnen har rätt att slippa de där vidriga föräldrarna. Å andra sidan har folk rätt att...

    eller fan. Har föräldrar rättigheter? Är det en rättighet att få barn? Eller något som måste förtjänas?

    SvaraRadera