fan

Jag borde jobba. Igen. Men får inte så mycket ur händerna.
Jag har ont i magen. Jag behöver flytta. Den djävla mäklaren som jag försöker få att värdera huset som exfrun ska köpa ut mig ur hör inte av sig.

Ingen berättar vad som händer. Människan som inte sörjer mig ett skit utan bara är ganska lättad att jag äntligen, efter flera års gnäll, tar mitt pick och pack och drar försöker få det till att allt är mitt fel och jag därför ska ha dåligt samvete och att allt är mitt ansvar. Och jag gör det. För jag vill därifrån med ett minimum av tjafs. Så smidigt som möjligt. Ut. Nu. Men det tar för lång tid. Det är ändå för mycket saker som inte är smidiga. Jaja. Det mesta av möblerna behåller hon, så flytten blir nog rätt smidig ändå. Kanske kan jag fixa det själv? Börjar bli för gammal för att be kompisar om flytthjälp, liksom.

Och jag måste bli klar med det satans djävla taket i badrummet jag aldrig kommer att bada i. Jag höll på att skära av mig handen med vinkelslipen i förrgår när jag skulle passa till det satans djävla spegelhelvetet i kaklet där den inte passade.

Jag har ont i magen och mår bara sådär.

Djävla kukhelvete alltihop.
Vafan skulle det bli såhär för?

Vem vet? Kanske jag bara behöver börja dejta så jag får ligga för att det ska kännas bättre. Undrar vad jag är värd på marknaden idag?

Hålla? Kortväxt trettiofemårig IT-konsult med flint och inte helt hundra fast buk, någon? Du får gärna vara ung, snygg rik och tända på gubbar.

djävla röv.

Våga vägra automatkaffe

Nej, fetto...

...ditt engelska uttal är inte bra. FAST du försöker härma alla amerikanska filmhjältar. Solly...

Fotboll och brist på bildning

En ny kollega mailade precis till fel mailinglista om att han vill se på fotboll med kollegor. "Fotbolls support" kallade han det.

Finn (minst) fem fel, någon?

Möten

Idag har jag varit på möten. Två stycken. Det ena var fel och det andra var rätt.
Samma projekt, samma benämning, ungefär samma människor. Men. Det första mötet, som var i rätt hus, visade sig handla om saker jag var obeskrivligt ointresserad av, till och med ur ett professionellt perspektiv. Så jag frågade om inte något blivit fel. Det måste vara ett misstag att jag var där. Det var det. Men det löste sig och jag kom till rätt möte en timme sent.

På det mötet avhandlades en hel del saker, och alla mina anteckningar rör saker jag ville skriva om här. Nästan allt handlar dessutom om en speciell kille med ganska bred stockholmska och ring i örat. Han ville gärna prata teknik. Jag avskyr att prata teknik. Han var tydlig med att han var en Unix-människa och att windows var dåligt. Han var tydlig med att han ville jobba med Java, för då skriver man allt själv, så då har man kontroll. Han var kort sagt en skrävlande idiot.

Han sa "Jomenvisstsattäääää..."
Han använde Hockeytermer. Jag spelade dummare än jag var på sportområdet. Jag hatar organiserad lagbollsport.
"Hockey, är det den där sporten där man sparkar på en oval boll?"
Han snackade om ofantligt många, för mötet, ovidkommande saker, och menade sedan, trots att övriga hållit sig till ämnet, att nästa gång måste vi hålla högre tempo. Eller, "sätta klubban i isen", som han uttryckte det. Så som han var byggd kan han knappast vara någon raket i rinken.

Mötet fick mig i övrigt att fundera över följande:
"Hur många ingenjörer behövs det för att dra åt en skruv?"
Svaret då?
"Fler och fler, ifall ifall man inte lyckas omedelbart, eftersom en grupp ingenjörer som inte kan enas hämtar ännu en ingenjör, vilket skapar en ny grupp ingenjörer, med ytterligare en vilja och åsikt varvid man inte kan enas och därför hämtar ännu en ingenjör..."

Jag var ute och sprang på lunchen, så det funkar inte riktigt att gå hem än. Fan.

Jaja. I helgen ska jag kolla lägenheter och sedan ska jag köpa en och sedan ska jag flytta. Det börjar bli... djävligt dags.

Fågelspindel...

Hemma hos GlitterFlickan

Jag fångade den.

Religion?

Radhusförortens altare, komplett med rökelse och djuroffer.

dop och religion

Jag har varit på dop idag. Inte som gäst, utan som mitt alter ego, fotografen.

Jag glömmer mellan varven hur obehagligt jag tycker det är med dop. Hela grejen, att tvinga in ett oskyldigt ovetande barn i något så stort som en religion. Alla löften, alla miljoner symboler för underkastelse av alla inblandade.

Barnet grät. Hon grät och grät och jag förstår henne. Främmande människor. Vatten och en massa annat. Och det tog lång tid innan det blev ordentligt med tröst. Usch. Den stackars lilla flickan hade rikligt med ångest. Varför? För att någon vill ha hokus pokus.

Usch!

På svenska, tack

Nej Lundberg Glasögonkrämare, det heter inte Titanium på svenska.

Helt ok

En tuff keps. Ett par balla glajor, sol, o mitt eget soundtrack i form av Paradise City. På väg till fotojobb.

Livet kunde varit sãmre

Roliga ord

Trosföreställning - striptease

Ännu mer om översättningar

I måndags fick jag låna en bok av en kollega. Det var Murielo Barbery:s "Igelkottens elegans". Den är tydligen rätt omskriven, har jag förstått. Han undrade om jag inte jobbat alls när jag varit bortrest när jag pratade med honom idag, och tackade för lånet och sa att jag tänkte lämna tillbaka den. Det är sällan folk imponeras av att jag slukar böcker, men nu hade jag gott om tid på flyg och flygplatser.

Om vi bortser ifrån att jag tyckte mycket om den rent allmänt så hade den ett fantatiskt språk. Tyvärr kunde jag inte stryka under, som jag brukar, eftersom boken inte var min, men jag var ruskigt sugen. Den var så väl översatt att det kändes som om den var författad på svenska från början.

Inte alls som en del annan smörja.

Observationer från Ovan

Vem i helvete köper fula smycken för många tusen på ett flygplan? Det känns ju bara aningen lite bättre än att köpa dem från bakluckan på en skruttig masta i ett parkeringshus i Skärholmen.

Jag lider...

Whos's yo daddy

Snart med bultsax

på Stora Företaget ska man låsa fast sin laptop. Det är företagspolicy. När man ska ut och resa tar man inte med sig mer än absolut nödvändigt, och där visade sig nycklar till det där låset inte ingå. Och jag ska ut och resa. Och jag behöver min dator med mig.

"Hej Supporten"
"Hej, kan du hjälpa mig med min dator? Jag ska resa i em och måste ha den. Den sitter fast:"
"Nej, vi har tyvärr inga extranycklar."
"Nähä. Då får jag väl åka ner på stan och köpa mig en vinkelslip då."

Fast det gör jag inte. Jag åker ner på stan och köper mig en bultsax. Jag har alltid velat ha en bultsax ändå. Och det är billigare och snabbare att göra så, i anslutning till lunch, än att låna en bil och köra hem.

Suck. Det var sista gången jag låste fast min dator.

språk i allmänhet och adjektiv i synnerhet

Varför lägger folk till adjektivändelsen "-isk" på ord som redan är adjektiv, som till exempel "genial".
Genial är ett adjektiv. Genialisk är det någon sorts dubbeladjektiv? Någon sorts metaegenskap?

Jag läste ett annat sådant igår, men nu kommer jag inte ihåg det.

jaja. Sluta med dumheterna iallafall!

Och ja, jag förväntar mig mothugg eller förklaringar eller medhåll från Språkvetarna.

Deklarerat

Det funkar!
Om jag bara lovar att fakturera kunder, kan jag köpa kameror utan moms.


YAY!

Sãsongsstart

Lite mer om vänner

Kan man vara någons nära och goda vän, utan att känna vederbörande?
Jag tror inte det. Att påstå sig känna någon, men inte ha en susning, är inte det en smula självupptaget?

Behöver jag en vän som inte vet vem jag är, men är djävligt självupptagen? Nej, det kan jag nog vara utan.

Solsidan

Ja, hörrni. Jag ligger ett par år efter, vilket har att göra med att jag princip bara använder tv:n för saker på skiva. Som Solsidan, ett år efter alla andra.

Jag vet att somliga som nog läser det här inte delar min uppfattning i allt, men jag skulle nog säga att man fått många av karaktärerna skrämmande rätt. Verkligen. Jag har träffat allihop. Jag ÄR ett par av dem. Tror jag. Såklart.

Om min mors värsta mardröm är att bli Alexanders mamma. Hon väljer därför att slå över på andra hållet. Lite jobbigt ibland.

Jaja. Nu måste jag in till plattan och skaffa något rejält att dämpa ångesten med och sova på.

Jehåvasjäveln

Nyligen läste jag boken Jehåvasjäveln av Henrik Pettersson. Det är en mycket intressant bok av ett avhoppat Vittne.

Idag besöktes jag av två unga prydliga män som ville ge mig en skrift och bjuda in mig till möte. Jag förklarade vänligt men bestämt att religion inte är välkommet på min tomt. De tackade för sig och gick vidare.

Precis när jag stängt dörren kom jag på att jag ju hade en plan. De här två var de ideala mottagarna, och jag sprang genast och hämtade boken. Jag drog på mig skor och sprang ifatt grabbarna, och förklarade att jag gärna ville lämna dem en liten skrift i utbyte, sa, "Varsågod. Du får den av mig."

Jag hoppas hoppas hoppas de läser boken, och förstår.

vänner?

Det är när livet stormar man märker vilka som verkligen är ens vänner. Det kan ibland vara lite uppfriskande att städa och rensa ut de man lägger energi på, men som inte står stadigt när det blåser. Men det måste ju blåsa lite för att man ska se vilka som är vilka.

Linslus

När man kommer som fotograf brukar de flesta acceptera en och låta en plåta. När man kommer som privatperson och försöker plåta kompisar möts man ofta av konstiga miner, och händer framför ansiktet och gnäll. Det brukar irritera mig en smula, särskilt om det kostar mig en bra bild.

Men det finns det som är värre, och där när man kommer som fotograf och möts av linslusen. Kvinnan som berättar hundra gånger att hon är modell och kräver fler bilder, för att hon inte blev bra på den förra, vilket kan ha att göra med att hon inte är snyggare än så. Och jag vet att tjejer på 155cm sällan är modeller. DE är lite jobbiga.

Faktiskt.

jaja. Det ordnar sig nog.

Märkliga människor

Jag gjorde ett fotojobb idag. Där träffade jag Doris från Jönssonligan. Alltså inte skådespelerskan, utan Doris.

Det kan dröja...

... innan jag är såhär ensam.

"Hej pa min kara ensam manniska!

Mitt namn ar Ekaterina, jag ar 27 ar gammal ..
Jag bor i Ryssland, i staden Sochi.
Jag soker den person som skulle forsta mig ..
Jag vill ha seriosa avsikter, och allvarliga relationer ..
Jag vill hitta karleken, jag vill hitta bra person som jag kan tillbringa hela mitt liv ..
Om du ar intresserad av mig om du vill studera om mig mer,
skriv till mig brevet!
Ekaterina!"

Man kan ju tillägga att det där kom på skräpadressen jag har hos Hotmail. Ohc det passerade hotmails spamfilter.

opraktiska kläder

I Sverige ser man ofta fjortisar som, trots att det är femton minus, är klädda i kort kjol, tunna strumpbyxor och en jacka de bara vägrar knäppa.

Här kan man se män som bär svart täckjacka trots att det är 27 grader i skuggan.

Världen tycks full av dumma människor, eller som vi brukar säga - Folk.

Varför...

... skulle någon, särskilt i den primära målgruppen Turister, köpa ett tygbälte med texten "France" i Milano?

Raggare

Hur tuff är man om man kör en svart liten oansenlig bil, med armbågen ut genom rutan, en cigg i mungipan, och Italiensk Sunkpop på högsta volym?

Landsmän

Hur kommer det sig att man alltid känner igen sina landsmän utomlands?

Igårkväll satt jag på en lokal sylta, som nog ändå bara var lite lokal och rätt turistig, för de hade meny på engelska. Vid bordet bredvid satt två svenska kvinnor och jag kände igen dem innan jag hörde dem. Svenska kvinnor från svensk småstad.

Efter ett tag kom ett gänga i kavaj gående längs gatan, och innan jag hörde dem över gatans liv, såg jag direkt på dem att de var svenska. Helt riktigt. De bräkte rejält på en sydländsk dialekt, inte helt olik min egen. Jag misstänker att de brukar säga att de jobbar med Media, fast de inte riktigt gör det, utan mest säljer telefonabonemang.

Vad är det med folk? Jag har svårt att dölja att jag är turist, men jag hoppas innerligt att det inte syns så tydligt att jag är Svensk!

Och så en kvällsbild på Tjörkan, bara för att det går...



... och en på en kille som Fattat Det.

Dåliga kalsingar och Kyrkans renoveringsfond

Det är intressant det där med Kyrkan och mina kalsonger.

Tycker jag.

Jag hade tuffa shorts, med lite häng idag. Och dåliga kalsingar. När det blir klibbigt får man liksom lite skav på insidan av låren då. Det påminner om känslan när man möter en stor sparbössa i en av världens ballaste kyrkor vars insamling sägs gå till Kyrkans Renoveringsfond. (Ja, det är samma i Notre Dame och Sacre Ceur...)

Vatikanen är en av världens rikaste organisationer. De har blivit rika på bland annat avlatsbrev och skatt och allsköns djävelskap. De hävdar Arvssynd? Nå, men har vi arvssynd, ska jag be att mina förfäders avlatsbrev räknas som förskottsbetalning till er djävla renoveringsfond. För att inte tala om all skit ni hade för er tillsammans med hitler och alla andra judeförföljare genom tiderna. Tror nog jag betalat färdigt och att kanske ni borde betala tillbaka lite. Så jag går nog in gratis jag, tack så mycket.



Hm. Bilden ser ut som skit här i bloggen. Klicka gärna på den.

Mode?

Kommer till Milano, och vad det första Mode som möter mig?

Lunch

Stackars mig.
Fast det VAR inte bästa pizzan någonsin.

Feminism?

För första gången i mitt liv var det en kvinnlig röst som presenterade sig som Kapten på planet. Minsann. Det går framåt!

Jag är viktig. Jag ska ha

Det finns alltid ett gäng Äldre Män (Gubbar) i nästan kostym som är Väldigt Viktiga och flyger första klass, och har bonuskort och stiger på först. Då passerar de tidningsstället. Tidningsstället innehåller ungefär 100 ex av fyra dagstidningar. Planet rymmer ungefär hundra pers. Hur många tar de viktiga gubbsen? De hoggar såklart ett nummer av varje allihop. Inte ta en var, olika, och sedan byta med varandra, så att alla kan få läsa? Nänä...

Det säger något om Gubbsens syns på sig själva i förhållande till sina medmänniskor, för jag har lite svårt att tro att de inte gör likadant i alla andra sammahang, varesig det gäller diamanter i Afrika, morgontidningar på planet, eller rätten att jättestor bil ensam från Östermalm till City.

Modelejon?

Får man lov att gå klädd i träskor, fotbollsshorts och magväska när man tänker flyga till Modets Huvudstad?

Finns det liksom ingen lägstanivå på dresscode vid incheckningen?

Och så lite Hyckleri om Hyckleri

Först och främst:
Jag är en hycklare, för jag har själv flugit idag. Det är en jobbgrej, och jag ser till att utnyttja det lite extra, genom att åka i förväg och få en dags semester.
Med detta sagt:

SAS erbjöd mig att betala extra pengar via SMS för att klimatkompensera. Jo, men tjena. Nu snackar vi Hyckleri i en lite annan liga, va? Typ, elitserien medan jag själv ibland är inhoppare i Korpen.

"Bra pris"?

På Arlanda imorse kom en säljare fram till mig när jag tittade på rakvatten. Hon berättade för mig att det var ett Bra Pris. Det kvittar väl för helvete om jag inte har 700 spänn att lägga på rakvatten. Dessutom hade hon inte den sorten jag ville ha.

jag hatar när säljare hävdar "Value for money" på de dyraste prylarna när jag frågar vad det kostar. Jag undrade inte om det var värt pengarna, utan hur många pengar det kostade.

Djävla sopa.

Alltid retar det någon

Det är SKITVARMT och soligt i Milano.
Det är jättesynd om mig.

Nu ska jag inte leka mer med datorn, utan gå ut och titta på italienare.

mer PowerPoint

Suck.
Vad hände?

Nu sitter jag och gör PowerPoint och går på Möten och har Diskussioner med Gubbar och en och annan Projektledare.

Jag har förresten omvärderat projektledaren. Hon ÄR bra. Och ganska rolig.

Puckade Brudjäveln och Fina Lunchkollegan

Puckade Bruddjäveln har varit på tapeten förr. Hon jobbar ganska nära Fina Lunchkollegan, som jag också berättat om förr. Fina Lunchkollegan kommer från ett spännande fjärran land och har mycket intressant att berätta och reflekterar över många saker. Puckade Bruddjäveln har bara Rätt, liksom. Alltid. Och säger "Ja, se karlar" och är helt enkelt... en puckad bruddjävel.

Jag och Fina Lunchkollegan (FLK) brukar stämma möte och sedan luncha ihop. Ibland kommer PBD med henne. Då blir samtalen mindre intressanta. Hon är ju så dum. Idag möttes vi, och hade precis satt oss, när PBD kom och satte sig hos oss, efter att vi avtalat om att mötas så att vi skulle slippa Gubbarna som ingen av oss gillar. Så PBL och en annan tjej satte sig hos oss, och samtalen blev genast tråkiga. FLK reste sig ganska snabbt och gick och diskade, och jag följde efter, och bredvid vasken viskade hon diskret "Next time, let's avoid not only the Gubbar, but also the Wives", och jag höll med.

Så berättade FLK om vilken djävla Bitch PBL är i sin yrkesroll, och hur hon gjort livet till en pina för FLK. Hur hon är elak och dum.

Nu ska vi, i fortsättningen, hitta en annan tid att luncha, så vi slipper det där.

Jo, men då förstår jag...

(Förmodligen) angående min hotellbokning i Milano för fredag kväll

Jag bor inte i pension, om (fredag ​​April 8) kommer före och efter incheckningen, vänligen skicka ett meddelande eller ett meddelande till numret XYZ ursäkt översättningen via Internet. Hälsningar ...

Eller, på engelska:
i do not live in retirement, can tell me what time is caming 8 aprile 2011? excuse the translation to internet;
regards

Hur vore det om folk i så kallade I-länder som jobbar i turistbranschen kunde ta och lära sig lite engelska? Suck. Sluta dubba film, djävla apskaft!

integritet

Det här blir nog ett rörigt inlägg, men du behöver inte läsa. Jag behöver dock skriva.

Integritet har för mig alltid varit svårt. Jag vet att det för vissa är självklart att stå på och göra det de tycker är rätt. Så inte för mig.

Båda mina föräldrar är väldigt kluvna till konflikter. De har inga problem att ta en konflikt på jobbet, eller med chefen eller att ryta till åt Scientologerna på Stortorget i Malmö, men hemma är de hopplösa. Bråka är något fult och allt som kan leda till bråk döljs, för ingen vågar ta i det. Man hoppas att saker som inte nämns inte ska finnas. Det funkar såklart inte. De skiljde sig för tjugo år sedan efter att min mor ertappat min far med en Affär som han påbörjat innan han avslutat äktenskapet han redan hade, som till stor del var så ruttet för att de var så värdelösa på att lösa problem.

Jag har ärvt det där. Jag blir enormt stressad och mår dåligt av konflikter. Därför viker jag mig ofta, även när jag vet att jag har rätt. Det har funnits tillfällen när jag haft jätteroligt med just det där, som när jag spelade TP i lag med min avskydde, yngre, styvbror och alltid lät honom välja, när vi hade varsitt alternativ, och han alltid hade fel, för han var sjuklig tävlingsmänniska, och om vi förlorade gick han i taket. Och han kunde inte skylla på mig, för jag hade ju haft rätt, så det blev ingen konflikt.

Varje gång jag låtit bli att ta en konflikt, eller ta tag i ett obehagligt problem, eller bara gett med mig, vilket varit det vanligaste har jag mått dåligt. Jag har krympt lite. I efterhand har jag ofta ångrat mig, och insett att plågan av saknad integritet i längden varit plågsammare än konflikten. Jag har inte lärt mig så fort eller effektivt, tyvärr.

Jag kan fortfarande minnas sådana konflikter. En var när en kille på fritids, ca 1983, burit sig väldigt illa åt på något sätt, och jag var ledsen och arg. Den skäggige post-progg-vikarien avkrävde honom ingen ursäkt. Jag krävde att de vuxna skulle ta tag i det, och jag ville höra honom säga förlåt, eller "det var dumt av mig" eller något annat. Inget sådant slet man ur honom. Nej, istället tyckte den Skäggige att vi både skulle skaka hand och sedan skulle det vara ur världen. Jag bråkade om det länge, och vägrade, men inför tre vuxna gav jag med mig. Det stör mig fortfarande. Jag vet mig, och gav bort min stolthet gratis och för vad? Ingenting.

Senare i livet har jag tagit konflikter. Jag lärde mig det en del när jag gjorde lumpen. Där var konflikter mer regel än undantag, och jag lärde mig att svinga min AK5-a mot den djäveln som tog en otillåten rökpaus. Jag gjorde det. Det var upp till honom att ducka där i mörkret, klockan tre på natten när tälten skulle lastas trots snön. Men jag lärde mig inte så bra. Men lite.

Senare har jag suttit i fackklubbsstyrelser och muckat med den ganska stora arbetsgivarens VD. Och det lite mindre företagets vidriga människa till ägare. Jag står på mig lite på jobbet.

Men jag börjar lära mig. 15 månaders terapi hos psykolog har visat mig en del om konflikter och hur jag förhåller mig till dem och varför, och hur jag faktiskt alltid mått bäst när jag tagit tag i dem. I dagarna har jag tagit tag i en tung grej som legat alldeles för länge.

Nu lämnar jag ett förhållande som inte längre är bra, och aldrig kommer att bli det. Det gör ont på mig, ännu mer ont på henne och kommer att innebära ett elände på många plan, men alternativet är värre, och nu gör jag det. Och jag viker mig inte för annat än riktigt, riktigt bra argument, och sådana har jag inte stött på än. Högst sannolikt kommer jag inte heller att göra det. Jag tänker inte bli bitter för att jag inte hade integriteten att göra det jag verkligen vet är rätt.

Och nej, det här handlar inte om min stolthet. Det handlar om att göra det jag vet är rätt, trots att många kommer att säga att jag har fel.

förlamad

Återigen.
Jag har hur mycket som helst att göra. Jag vet inte var jag ska ta tag i det. Sist det hände lyckades jag till slut reda ut det.

Nu är jag apatisk igen. Det är sol och riktigt vårväder ute. Inte fusk. Jag ska via en fotokund på vägen hem och få veta vad de förväntar sig av mig.

Det är snart sommar.

Jag kommer antagligen att kunna få min timpeng hos kunde uppförhandlad, vilket innebär mer stålars till mig. Jag har, tillsammans med alla Gubbar, löst det senaste av politik och fått nya instruktioner.

Och jag sitter som på min stol som en djävla Zombie på för mycket Gräs. Fan.

Märka ord

Jag avskyr folk som märker ord, men jag gör det gärna själv. Särskilt när jag kan hitta en omogen, låg, simpel humoristisk poäng. Idag kan man läsa hos min kompis Engla:
Söndagesångesten har förflyttat sig till måndagar? Nej jag vet inte vad det är men idag känns det lite extra tungt med allt. Tungt i brösten av olust…

Vi andra brukar ha ångest och olust i bröstet men det kanske mest beror på att jag är av hankön och inte ammar? Är det kanske lite synd om hennes karl, som väl antagligen inte får komma till då, när hon har olustiga tuttar?

Grundläggande engelsk grammatik. (igen)

Ja, jag har skrivit om det förr. Och ja det kan skrivas igen. Och ja, jag är PISSTRÖTT på skiten.

Följande kommentar återfanns idag i koden jag ska rätta


// deletes an User.

Snälla, kan inte någon bara slå Folk tills de får så mycket språkkänsla att jag inte måste döda dem? Det blir så bökigt med mitt uppdrag när jag måste gå runt och mörda Folk.

Mmm. Våren.

Den återvändandande solens tid, pånyttfödelse, Grönskans återkomst.




Eller... Bara, kallt, rått och djävligt.