Ship to Gaza, femtioelva

I dagens DN kan man läsa att några av de högröstade individer som kallar sig fredsaktivister inte egentligen visste något om en av huvudorganisatörerna, IHH, som, vid närmare granskning, visar sig vara raka motsatsen till fredsaktivister. De är militanta islamister som vill dö martyrdöden.

Minsann.

Är det inte en smart sak att kolla upp klubben innan man går med och skriker högt och riskerar både sitt och andras liv och muckar gräl med en hel nation? En nation känd framförallt för sin bristande humor, sin enkelspåriga litterära tolkning och sin överdrivet korta stubin?

Lite som att leta reda på en HA-snubbe, be att få bli hans kompis, och sedan skälla på Bandidos och i slutänden, när man fått rejält med spö, låtsas vara förvånad över att HA inte är den lokala underavdelningen till miljöpartiet, med en ovanligt ful maskros på ryggen.

Det där, herrar Mankell och Kaplan, kallas praktisk Darwinism. Är man tillräckligt dum tas man ur genpoolen.

Notera: Det här inlägget handlar inte om en värdering av staten Israel eller deras agerande, utan är att betrakta som en enkel analys av de mentala förmågorna hos några framträdande svenska medborgare som passerat gränsen från Naiv till suicidalt dum med god marginal!