Sleeping with the enemy

Idag har vi varit i Tedrickare-Mecka - Kungs Kurva i Stockholms södra utkanter. I Kungens Kurva hittar du IKEA, Babyland och samtliga lågpriskedjor som finns.

Tedrickare finns i olika ekonomiska nivåer. Somliga inreder sina hem med ting de köper på IKEA, andra med ting de köper på Coozie, och ytterligare några handlar på Svenskt Tenn. Tror jag. Rätta mig inte om jag har fel, för jag vill verkligen inte veta vad butikerna heter, men jag tror ni förstår. På IKEA har de mjukisbyxor och på svenskt tenn riktig djävla skitdyra mjukisbyxor.

Idag har jag och frun minglat med den förstnämnda gruppen. Tedrickaren i den kategorin uppmärksammas sällan här, men de är i alla relevanta avseende förvillande lika de som handlar på Svenskt Tenn. Visst, deras bilar är sunkigare, och de har mjukisbyxor bland folk, men det spelar mindre roll. Liksom främsta skillnaden mellan pojkar och män är priset på deras leksaker, är främsta skillnaden på tedrickare och tedrickare priset på deras servetter. På IKEA kan man dessutom köpa skitbilliga kuddar att lägga i soffan.

Hur kommer det sig då att jag kan sitta här och skriva nu, trots dagens äventyr? Jo, se, det är tydligen långt ifrån alla som varit lediga idag.Vilken lycka. Jag behövde inte döda så många.

Men så till Quissling-referensen:

Min fru köpte doftljus!!! Både ett stort och ett trepack. Efter middagen krävde sonen "Mysstund" med te och... tända ljus.

De är bortbytingar allihop. Jag svär! Det är en kompott! Någon har blandat äpplena med päronen!

Vi som älskar att mysa ♥

Nej, fan.
Nu är det illa!

Den facebookbenägne kan själv kolla!

En bekant gick alltså precis med i en grupp som engagerat över 50.000 pers! Den heter "Vi som älskar att mysa ♥".

Men herregud! Vad är det för fel på folk!!!!!?????!?!?!?!?! Gruppen har den fantastiskt informativa beskrivningen: "En grupp för alla oss som älskar att mysa! ♥ ♥ ♥ "

Fler hjärtan!
De enda meddelanden man kan utläsa från deras sida är att de blir fler och fler. Ganska fort. Läser man långt ner så pratar de om "fredagsmys". Här följer nu några underbara meddelanden från administratörerna:

• "♥ ♥ Ha en jätte mysig kväll med mkt mys pys!!! :D"
• "ha en jätte mysig torsdag! o snart är det dax för ..... ♥ ♥ "
• "♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ Jag sitter & bajsrunkar ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥" (författaren till detta är numera en av mina idoler!)

Vad säger ni? Ska vi införa galet höga skottpengar på de där? Helst innan jag får en regelrätt hjärnblödning!

Skönt med höstlov!

Nu när löven är gula och det äntligen inte är så varmt längre, är det skönt med höst lov. Jag har såklart tagit ledigt, och idag åkte jag in till stan. Jag gick i massor av affärer och tittade på alla fina saker. Det är så skönt att bara... gå runt och vara! Det var lång kö till Buttericks, men det gjorde inget. Jag stog där ändå, och sedan gick jag runt jätte länge och tittade på alla roliga saker. Det är snart Halloween fest. Det var så kul, för det var så mycket folk överallt.

Fast vissa människor fattar jag inte. De har så himla brått överallt. Som om det var viktigt att alltid springa. Man måste ta det lugnt ibland. Jag såg en som bara vände när han såg kön till Buttericks, och sedan, när jag stog och tittade på saker i en annan affär så bara trängde han sig förbi bara för att han inte ville vänta tills jag tittat klart. Suck.

När vi hade ätit middag var vi lite busiga, och tog Tisdagsmys. Vi tände ljus och drack te, och det var så himla fint! Jag passade på att ta en lite höst mysig bild, med min kamera. Den har ett speciellt höst mys läge, och det blir så himla fina bilder! Muggen har jag köpt på samma ställe som jag köpte min "Carpe Diem"-skylt, som hänger på köksväggen. Jag tycker det är bra att påminna sig själv att man måste liksom, Fånga Dagen...

Bokpush

Här kommer dagens bokpush.

Läs "Vi i villa" av Hans Koppel. Det är en fantastisk liten historia om en kille som helt kallt tar lagen i egna händer, och gör upp med alla tedrickare.

Morgonradio

Vad är det med morgonradio? Var kommer all meningslös dynga ifrån? Det finns grader i helvetet, men även P3:s, som håller avsevärt högre standard än reklamkanalernas är faktiskt helt hjärndöd.

Av olika anledningar körde jag bil till jobbet idag. Det händer sällan, och på vägen tänkte jag lyssna på P3. Det var så dumt. Det var tre människor som satt och inte sa någonting. Ingenting. Truten glappade, men de hade inget att säga. Inget. Inte ens Nour El-Refai som jag annars tycker mycket om och som brukar vara en rolig typ fick ur sig något annat än ööööö.

Det var som att sitta och lyssna på tre dementa alkisar.

Det som skiljar reklamkanalernas morgonprogram från P3:s är att på P3 har man människor som kan tala i hela meningar.

Nej, hörrni, morgonradio är för tedrickare. Faktiskt.

Fredagsmys

Hörrni, vad är egentligen fredagsmys?
På Fejjan har bekanta* gått med i en facebook-grupp (under "Other - Business"?!) vid namn "Vi som älskar fredagsmys".
Vad är det här för dumheter? Vad består det här myset i? Dagisbarn som är helt slut efter en hård vecka på dagis, och en lång dag och är hungriga och helst vill se på Teletubbies och kasta mat på varandra? Ska det förstås som familjelivsmys, dvs "knulla på köksbordet"? Betyder det att man kör den klassiska nordiska avslutningen på veckan med en stadig bläcka? Vad är det?

Man kunde i måndags läsa på gruppens sida "Nu går det undan - 10,000 NYA mysälskare på bara 2 dagar! Detta är hur underbart som helst, men det måste finnas fler mysälskare där ute - så bjud in några vetja. Kram på er alla!" Det finns alltså över 10 000 människor som ställer upp på smörjan. Eller, om man ska vara lite petig med svensk standard för matematik, tio pers, med tre decimalers noggrannhet. Noteras kan också att den djävla tedrickaren som ligger bakom hela skiten tycker om hösten.

"Så har man varit ute och plockat svamp en hel dag och totalt missat att vi spräckt 10,000 personers gränsen! Härligt med så många fredagsentusiaster. Mys lugnt i helgen. Kramkram"

(notera sär skrivningen)"Mys lugnt i helgen"? Vad vill den ha sagt med det? Det är ju helt sinnessjukt. Mysa lugnt? Antingen äter man, eller så knullar man på köksbordet, eller så super man skallen i bitar. Mys lugnt? Ja, hur skulle man annars Mysa? Hur mysigt är det att mysa med skrikande småbarn som hoppar upp och ner på en? De är fina, barnen, men fredagskvällar är de knappast just mysiga.

Eller, som det i fredags:

"Kanske ska man gå lite tidigare från jobbet idag? Man vill ju hinna hem, ta sig en fredagsdrink, ordna lite god mat och lugna ner sig innan myset börjar på riktigt. Ha en jättemysig fredag allihopa! *STOR fredagskram*"

Jaja. Det är iallafall inte "kjamizaj". Men drink. Ja. Det talar för att det är den klassiska svenska fredagsfyllan som åsyftas. Typiskt alkisbeteende att behöva en grogg för att varva ner.

Snälla, visa mig den som faktiskt orkar, efter jobbet och dagishämtningar och jag vet inte vad, laga den där fina middagen, som kan avnjutas i stillhet med ett par glas av något lagom exklusivt vin, i sällskap med småbarn. Visa mig den fan, som verkligen lever upp till det där, och han ska få en fet djävla propp!







*Återigen, varför kan man inte skilja på Vänner och Bekanta på Fejjan?

Pretentiösa bilder

Nyligen var jag i en stor europeisk huvudstad, och utövade min favorithobby, som råka vara foto. Jag är nog inte särskilt begåvad egentligen, men jag försöker. Jag förstår att vara en smula försiktig med spridandet av mina alster, och jag försöker hålla mig ödmjuk när jag gör det.

Jag har vänner som är väldigt duktiga. En del av dem sprider sina alster. Ödmjukt, men utan att skämmas, och det är helt rätt. För de är faktiskt duktiga.

På besöket i huvudstaden tillbringade jag ett par timmar framför en av stadens största sevärdheter, i alla bemärkelser, där hur många människor som helst poserade fram vänner och familj, på ett sätt som innebar att någon tog en bild där de såg ut att hålla uppe eller lyfta sevärdheten. Som är en enorm byggnad. De flesta hade enkla kompaktkameror, skrattade och var glada och hade roligt och skojade. De kommer att ha ganska kul när de kommer hem också, och tittar på sina bilder. Ur det perspektivet har de tagit bra bilder, i rätt sammanhang på rätt sätt, och använder dem förmodligen rätt. Med humor. Humor är vackert.

Men så kom jag att tänka på en god vän, som varit på kurs. På kursen hade hon mött en kliniskt pretentiöst humorbefriad människa. Den här människan hade sedan, helt utan att reflektera över de sociala koder som säger att adresser och nummer utbytta på kurs, konferens och charterresor inte är avsedda att användas, kontaktat min vän. I ett humorbefriat, pretentiöst ärende.

Hon hade en sidfot som standard i sina mail. Den innehöll en bild på henne själv, på en strand, i en solnedgång, poserandes så att det såg ut som om hon höll solen i sina upplyfta armar.

Detta, govänner, blir för mycket. Kom ihåg det.

Om den här bloggen. Tydligen

Ni som letat efter
"Internet 2",
"humor är intelligens vetenskap"
"demotivational"
"änglamark cleansing milk"
"ebba blitz" ("AOL sök", inte google!)
"inget jävla te i soffan" (danska google!)

känner ni att ni hittade rätt?

Ja, somliga av er måste ju ha hittat galet rätt iallafall...

Vad hände?

Emellanåt får jag en nästan obetvinglig lust att bära mitt hår i tre decimeter långa spikar mitt på huvudet, och ha det rakat på sidorna, bära en skinnjacka med nitar och dödskallar och ett par stora kängor och ringen från helvetet i näsan. Jag har lust att synas på stan bredvid en flicka i trasiga strumpbyxor, stora kängor och rosa hår. Jag vill se sura pensionärer ta tre steg bakåt i tunnelbanan och jag vill ta en cigg. Jag vill spela musik som får rutorna att skallra ackompanjerad av bland annat en skränande publik med ölflaskor.


Inte så sällan kliar det i hela kroppen efter att få sätta sig på en motorcykel och vansinnesköra E4:an söderut. Jag vill höra vrålet från 180hk producerade av en motor som snurrar 12000 varv per minut och vars ljud och avgaser pressas ut ur ett par sjyssta undertail-blås. Jag vill känna fartvinden i 280 som nästan sliter mig av maskinen. Jag vill känna hur hjälmen skakar och höra smällarna av insekter mot visiret. Jag vill känna hur maskinen går upp på bakhjulet på rampen ner från macken mot motorvägen. Och jag vill inte stanna. Jag vill fortsätta och fortsätta.

Men jag har inte längre hår precis där man ska ha en tuppkam. Jag reser mig för pensionärerna på tunnelbanan. Det är faktiskt bara jag och tonåringar med påtagligt sydlänskt påbrå som gör det. Jag har ingen motorcykel. Jag har en Toyota Prius. Jag spelar inte punk eller metal. Jag spelar ibland Hasse Alfredsssons sång om Styrman Karlsson för sönerna. Jag röker väldigt sällan. Öl dricker jag nästan aldrig. En folkis ibland. Jag brukar köpa två sexpack när jag storhandlar varannan månad, och jag har därför alltid hemma. Min skinnjacka är från JC och var ganska poppig för två år sedan. Den är fortfarande ok. Den har varken nitar eller bandmärken eller dödskallar. Mina jeans är hela. Jag har ingen piercing. Jag har en ganska stor tatuering, men den sitter så att den precis skymtar om jag har linne på mig. Jag jobbar 8-5. Jag betalar min skatt och diskuterar dagis med mina kollegor. Inte obskyra rockklubbar om vilka man tjugo år senare kan säga att man var med När Det Hände.

Det står blommor i mina fönster. Och jag har två foton av barnen på skrivbordet. De förtjänar att växa upp med en pappa som inte kört ihjäl sig för att han tankat en dödsmaskin med högoktan och radhusångest.

Jag lyssnade på detta när jag på Odenplan väntade på en vän att äta lunch med
spotify:track:3hY5Lp8WCdJzo4m4EvJCkI (för dig som har spotify...)

Jag köper alltid returbiljett när jag ska någonstans.

Vad hände?

Barn och fmailj och Toyota Prius ska inte underskattas. Jag älskar mina barn. Jag skulle inte byta bort dem om jag kunde, men nästa människa som försöker få det att låta som att livet inte kan innehålla något annat, som att allt var meningslöst innan de kom, som om det bara finns fördelar och inga nackdelar med svenssonlivet, som försöker säga att barn är all lycka och inget annat, kommer att få ett djävligt trasigt näsben. Lite blod på den välstrukna manschetten kanske kan kompensera en del.

Världen är upp och ner

Kvällspressens ansvariga utgivare har fått något djävligt intelligent ur sig idag, och visar, måhända i marknadsföringssyfte men ändå, på civilkurage och integritet. Vart är världen på väg?

Läs:

Åkesson visar sitt sanna jag apropå gårdagens debattartikel i Aftonblasket.

Och lite ytterligare uppdateringar:

SVD:s granskning

AftonBladets granskning

Ibland får puckona på käften, och alla tedrickarkärringar som sitter där hemma och tycker att man borde förbjuda slöjor och att det är hemskt som muslimska män förtrycker sina hustrur, kanske kan ta och fundera på om de har sopat rent framför sin egen dörr först. Det är inte specifikt för Islam, utan gäller rätt många religioner. Inte minst kristendom.

Puckon

Konst, datorer och individualister

En gång, för länge sedan, arbetade jag hos ett stort Telecomföretag. Där arbetade jag på serverdriftavdelningen, med att se till att företagets server-datorer gjorde det de skulle. Avdelningen var uppdelad i två underavdelningar. En för Windows, den lämnar vi därhän, och en för olika varianter av unix och linux. Där jobbade jag.

På den avdelningen fanns det gott om dumma människor. Inte bara, men många. Något som förenar linux-människor är att de ofta är individualister. De kör sitt eget race. Det är åt helvete i en industriell miljö. När resten av världen inser att standardisering är bra, sitter hela det här gänget och uppfinner hjulet varje gång. Hjulen är dessutom sällan runda, för det vore ju lite tråkigt, eller hur? De har en miljon dumma ursäkter och bortförklaringar till varför de upprätthåller detta vansinne, som i botten bara handlar om att de till varje pris inte ska göra som alla andra.

Tedrickarkärringar är en anmärkningsvärt homogen grupp. De är identiska. De tar identiskt värdelösa bilder på blommor, de hänger upp identiska gardiner, alla från samma dyra tyg som presenterats i samma heminredningstidning och finns att köpa för en bråkdel av priset på hemtex och IKEA, och de har alla samma frisyr och samma kläder och samma djävla Carpe Diem-skylt på väggen. Allihop.

Ska man vara konstnärlig, skapande och kreativ, då bör man vara individualist, och hitta på något som ingen gjort förut. Kopior är bara tröttsamma och meningslösa.

Här har vi alltså två gäng, som har mycket att lära av varandra. Om ni, alla linux-mongon i världen, kunde sluta jobba och börja hänga upp gardiner istället, och ni, alla tedrickare, kunde sätta er i ring och komma till ett konsensus om Hur Man Ska Göra, så skulle detta vara en vackrare plats.

Religiösa

Trodde du att religion handlade om Jesus* och Gud? Prova att säga det jag skrev i förrförra inlägget till en datornörd. Eller att påpeka att ingen skickar brev längre, till en filatelist, eller att nämna växthuseffekten för Motorintresserad Ungdom, eller "Varj" i Värmland eller...

Nyss gjorde jag misstaget att offentligt vädra min ilska över att den lösning att fömedla bilder till vänner och familj jag råkat välja visade på vissa brister på grund av att dumma människor tycker att det här:

 ...     Port 80     ServerName server.domain.tld      NameVirtualHost 111.22.33.44            DocumentRoot /www/domain     ServerName www.domain.tld     ...                    DocumentRoot /www/subdomain     ServerName www.sub.domain.tld     ...          

... är ett självklart sätt att uttrycka sig. Folk blir genast rabiata och menar att "En bra dokumenterad textfil är väl minst lika bra som ett bra gui, om inte bättre då man själv kan välja editor =)"

Det svar jag hade väntat mig från intelligenta människor hade varit en kommentar på huruvida mitt skämt var roligt eller inte.

Återigen, folk saknar humor. Religion rymmer nämligen inte humor. Eller tankar över huvudtaget. Bara blind Tro. Total hjärndöd. Avsaknad av reflektion. Och sedan spelar det mindre roll om du tror på Linus Torvalds pingvin eller Shiva.

Och tänk, detta att inte tänka, är inte det ett av tedrickarens signum? Hur ska vi generalisera? Är tedrickare en sorts religiösa i sin avsaknad av intellekt, eller är religion en form av tedrickande?




* eller annan lämplig profet/messias/gudsson

Tedrickare och deras kläder

Nyligen tänkte jag köpa en liten present till hustrun, i form av ett par fina strumpor. De var lite speciella. Och fina. Men... De fanns visst bara i en storlek. One size fits nobody, liksom. Särskilt inte när det är något stickat. Jaja, tänkte jag, de är ju fina, så jag tar dem iallafall.

HUR DJÄVLA TEDRICKARE TROR NI JAG ÄR NÄR NI TAR 800 DJÄVLA SPÄNN FÖR ETT PAR STRUMPOR?! Som säkert inte ens passar den småfotade ganska nätta hustrun, dessutom

Dra åt helvete.

Datormänniskor är iofs inte Tedrickare, i allmänhet, men...

Ett släkte vars främsta skillnad mot vanliga tedrickare är deras insikt gällande den egna avsaknaden av konstnärliga talanger är datornördar.

I kategorin Meningslös Information hittar vi bland annat klassikerna "När vill du åka/när vill du vara framme"-alternativen som finns på nästan alla resesiter och som dessutom nästan alltid har fel skönsvärde*. Hur många som "planerar" sin resa har gjort upp med den de ska möta om när de ska åka hemifrån, och hur många har bestämt hur dags de ska träffas någonstans?

Vidare hittar vi en ny favorit i en av Symantecs produkter. Hos Symantec anser man det lagom att köra en total virussökning av en dator som min en gång i månaden. När detta inträffar kan jag inte göra något annat på min ändå ganska vassa maskin, ety virussökningen tar alla tillgängliga resurser i anspråk. Jag är faktiskt, tro det eller ej, föga intresserad av hur länge denna arbetat, men jag är våldsamt nyfiken på när jag kommer att kunna börja arbeta igen. Vilken siffra tror ni presenteras? Ett motsvarande fenomen hittar vi i många telefonköer.

Användbarhet är enkelt. Det är faktiskt inte svårt att göra mjukvara som funkar för människor. Ändå är det något sällsynt, vilket säger en hel del om mina kollegor. Hade de haft mer pengar och strukit sina skjortor hade de passat som fisken i handsken med tedrickarkärringar allihop!

Anala, människofientliga djävla tekniksociopater, gå och lek på motorvägen!!!


* Den engelska termen Default Value översätts faktiskt med detta ord. På riktigt.

Kunskap i världen

En gång i tiden studerade jag. Jag lärde mig en hel del. Nästan lika mycket glömde jag. En del kom tillbaka när jag behövde det. Vissa saker var intressanta, andra saker lärde mig jag precis så mycket att jag fixade tentan, därför att kursen var obligatorisk om jag ville uppnå den åtråvärda Examen.

En av de saker som satte sig stenhårt och fortfarande sitter som en bult rakt in i pannloben kallades på kurserna jag läste för "Kunskap i världen", i motsats till "kunskap i huvudet".

Poängen är ganska enkel. Ju mindre jag måste lära mig utantill, desto bättre. Särskilt för saker som inte används så mycket.

Det finns några kardinalfel vi kan hitta på det här temat, bland annat den EU-standard för vägskyltar som infördes för några år sedan. Vad är mest intressant för mig som kör bil, att jag snart kommer att hus vid sidan om vägen, eller att jag får köra högst 50km/h. Eller var det sjuttio? Förr sket vi svenskar i stadsplaneringen, och höll oss till hur fort det var lämpligt att köra på en väg. Därför satte vi upp runda skyltar där siffran angavs. Numera sitter det skyltar som talar om vilken typ av väg eller bebyggelse vi passerar, och sedan ska vi, utantill, minnas vilka hastighetsbegräningsningar som gäller i samhällen, på motortrafikled, på motorväg eller på en väg som råkar vara Non Of The Above. Vilken variant är lättast för den som redan har svårt att få sinnena att räcka till musikanläggning, färddator, GPS, telefon, tre skrikande ungar och en hjärndöd Motorburen Ungdom i en rostig, sänkt Volvo 850 med plastspoiler som menar att tjugo centimeter till framförvarande och blinkande helljus är lagom?

Kan någon förklara för mig varför linux-världen krampaktigt håller fast vid textfiler för alla inställningar? Många console-fetischister menar att de arbetar mycket fortare när de skriver sin text, än folk gör som måste klicka med musen. Det finns en hel rad undersökningar som visar att så inte är fallet, men att folk upplever tiden som längre när de tillbringar delar av den med att vänta på ett grafiskt gränssnitt som inte svarar fullt lika fort. Men så var det det där med var kunskapen finns. Det handlar ju inte bara om att faktiskt utföra en befintlig, väldefinierad uppgift, utan också om att faktiskt lära sig den också. Ett system som berättar för mig vilka alternativ jag har går väldigt mycket fortare att lära sig, än ett som kräver att jag googlar mig blå i huvudet. Faktiskt. Jag är ledsen, men, som slutsat:

Linus, din gamle Spheniscidaeofil, du är fan på min lista. Och linux-burken i graderoben där hemma skulle åka ut om jag orkade göra om jobbet.

Qi Gong

Jo, jag kan köpa att det kanske är nyttigt att röra sig lite och att statisk träning och balansträning nog kan vara bra.

Men pretentiösa tedrickarkärringar som "så går upp i det" att de inte ens tar instruktionerna från instruktören, det kan bli lite för mycket.

Om man går på ett aerobicspass kan jag förstå att man inte hänger med. Själv skulle jag ha svårt till och med på ett lättare, tror jag, men i qi gong skulle jag fan inte vara en halv takt efter.

Hörrö, tanten, dags att satsa på en annan sport, kanske? Som... rabattrensning? Börja med en blomlåda på balkongen till din chica Paris-våning i närheten av Jardin Luxemburg.

Förbjudet att...

Säg mig, hur var den funtad, som gjorde den första skylten av det här slaget?

I Farlig Midsommar planterar Snusmumriken hattifnattar i Parkvaktens park, så att alla Parkvaktens knappar blir självlysande, och sedan eldar han upp alla skyltar med texter på temat i rubriken.

Varje gång jag ser en sådan, fylls jag av lust att, på rent djävelskap, trampa på gräsmattan. Jag förstår konceptet med regler. Det är smart att ha rödljus i trafiken (något en bekant inte förstått, utan bara blev förbannad på, ety "ingen skulle säga till honom vad han skulle eller inte skulle göra"), och jag förstår konceptet med ett samhälle till vilket vi alla bidrar på olika sätt. Men nej, jag förstår inte varför det ska vara förbjudet att beträda gräsmattan. Faktiskt.

Den där skylten gör ändå ytan så ful, att de hellre kunde asfaltera den.

Djävla tedrickare!

Notera förresten också att den engelska texten förbjuder gräsmattan. Inte beträdandet av den!

Pretentiösa puckon och Tedrickare

På min tur hem med tunnelbanan mitt i natten mellan söndag och måndag, hamnade jag strax brevid ett par i tjugofemårsåldern, som var ruskigt hippa. De var totalt humorlösa, fullständigt utan självinsikt, och helt fantastiskt, gudomligt jobbiga att lyssna på. Och ändå kunde jag inte förmå mig att plugga i min iPod och lyssna på något begåvat istället.

De satt och ältade, i evighet, sin egen förträfflighet, och hur allt socialt liv i världen stannade om de inte deltog. Hur fantastiskt roliga de var när de festade, hur de kände en plikt att kröka och vara roliga och underhålla alla varje kväll, och hur andra inte uppskattade deras storhet. Faktiskt. Bokstavligt. Det där inte min tolkning. Det var faktiskt så de sa.

Jag övervägde att gå fram till dem, och berätta hur djävla glad jag var att de inte ens fanns i periferin av min bekantskapskrets. Men så bestämde jag mig för att verkligen ta tag i det istället, att göra världen till en bättre plats, och att faktiskt lösa mina problem, genom att skriva det här blogginlägget.

FY SATAN VA NI ÄR TRÅKIGA, DJÄVLA PRETTOTEDRICKARE, OCH FAN VA GLAD JAG ÄR ATT NI INTE EXISTERAR I SAMMA SOCIALA UNIVERSUM SOM JAG!!!!

Och just det, de är på min lista också.

En dålig sak med Paris!

En sak jag inte förstår med Paris är alla ute liggare. De sitter någon i vartenda gat hörn och tigger.

Jag tänker inte ge mina pengar till någon som bara sitter där. Folk får faktiskt ta sig i kragen. De borde duscha och börja söka jobb. Klart det är svårt, men allting går om man bara vill tillräckligt. Man måste jobba lite på det, och inte ge upp. Skicka många ansökningar och så.

Nej, bara sitta där och röka kommer de ingen stans på!

/Tedrickaren

Paris är Ljuuuuuvligt!

Vi har det så ljuvligt här, jag och Älsklingen. Igår var vi och tittade på eiffel tornet, men jag vågade inte gå upp, för jag är lite höjdrädd. Överallt säljer de souvenirer, och jag kunde inte låta bli att köpa ett så vackert eiffel torn som var ungefär en decimeter högt. Jag vet precis var det ska stå när vi kommer hem. Det var inte ens dyrt! Bara fyra euro! Det kom fram en man med en kamera också och frågade om vi ville att han skulle ta en bild på oss, men bad en annan turist ta en bild med vår kamera istället. Den har faktiskt ett speciellt Porträtt Framför Sevärd Het läge som tar jättefina bilder. Så nu har vi en bild på oss framför eiffel tornet. Och en på mig, som vi skojade till lite. Jag ställde mig och höll ut armen och liksom ”höll” om toppen på tornet, och så flyttade sig Älsklingen så att det såg ut som om det var jag som höll hela tornet. Det ser jätte roligt ut! :-)

Hotellet är jätte trevligt och personalen är så trevlig. Fast rummen är faktiskt inte så fint inredda, tycker jag och vårt är ganska litet. Sängen är bara 1,40, men då kan man ju Mysa desto mer istället. Tihi! ;-)

Igår skulle vi titta på Notre Damme också, men det var stängt när vi kom dit, och det började regna jättemycket, så vi smet in på ett av kafeerna som ligger precis bredvid. Det så mysigt, och man känner sig verkligen riktigt fransk när man sitter där. Det är liksom genuint Paris kan man säga. Det är så många intryck härifrån. Jag såg människor som stog på broarna och målade, och jag blev lite avundsjuk, men jag har ju inte några målarsaker med mig. Jag får väl måla från fotona när jag kommer hem.

Nej, nu ska vi ut igen, och se om vi kan komma in i Notre Damme idag istället. Fast jag tror det regnar fortfarande. Eller också är det någon som duschar i rummet bredvid.

Kjamizaj på ej allihop! <3 <3 <3 <3

Internationella tedrickarstudier

I hotellets frukost-... utrymme satt jag i närheten av ett spanskt par i förtioårsåldern. Kvinnan var blonderad, sådär halvtaskigt, som folk blir som egentligen har sydländskt svart hår. Hon var inte så blond som gulhårig. Hon såg ut att vara en typisk tedrickare. Den där sorten som är hemmafru, tror sig kunna laga mat, fast hon egentligen bara behärskar den paella hennes mamma lärde henne laga som ingen av dem kryddar ordentligt, och som hänger upp fula gardiner och samlar på dockor i folkdräkter från länder hon besökt. Hon pratade non stop från det att jag klev in tills jag klev ut, och något så trött som maken mitt emot, som inte öppnade truten en enda gång på hela tiden har jag sällan sett. Kanske var han bakis? Jag kan förstå att han söp sig sönder och samman igårkväll.

Vid samma frukost serverar man också äckligt kaffe. Den kontinentala frukosten har för all del ryckt upp sig en smula. Numera får man både en liten burk yoghurt och en halv baguette utöver croissanten och kaffet. Eller. Kaffe och kaffe. Fransmännen har en stark kaffetradition och av alla flygbolag jag åkt med har Air France det bästa kaffet. Lätt. Men det de serverar till frukost vet jag fan inte vad det är. Kanske någon viftat lite med en burk snabbkaffe bredvid tjugolitersgrytan med hett vatten. Kaffe var det i alla fall inte. Och även om det hade varit det, hade det inte gått att dricka, för kaffekopparna är nämligen formgivna av någon tedrickare. De är väldigt låga, och ganska stora i diameter, vilket gör att man inte har några marginaler alls för skvalp, och dessutom är örat så djävla litet att inte ens jag, som köper mina handskar storlek S på damavdelningen, får in fingrarna. Således spillde jag kaffe på mina jeans. Det kan iofs kvitta, för de har inte riktigt torkar från gårdagens skyfall ändå i det här rummet utan ventilation, och luften ute får väl fortfarande sägas vara en smula… fuktig.
Idag tar jag med mig ytterligare studie av Tedrickare, i form av Kay Pollacks bok. Den är inte så stor. Den går nog ner i kameraväskan.

Snart på väg!

(Det fanns inte Internet på hotellet, så jag får skriva det här nu istället.)

Äntligen är jag och Älsklingen på väg till för att fira vår bröllops dag på en lång weekend. Just nu sitter vi på flygplatsen och väntar. Han är i väg och ordnar vår frukost. Det får bli te idag, och inte kaffe, för det är viktigt att ta det lugnt på semestern. Vi var här i god tid och tittade på shopping. Det är fantastiskt va billigt allt är här. De hade mina favoritviner i taxfree avdelningen, och de var mycket billigare än hemma, fast det är fina viner. Jag tycker bäst om vita viner, och det finns faktiskt många kötträtter som det är helt ok att servera vitt vin till, även om man brukar säga att det ska vara rött till kött.

Och så tycker jag de har det så fint här. Allt är rent, och så smakfullt inrett. Och alla serveringar serverar allting, även om jag tycker det är lite dyrt med 52kr för en smör gås. Förra året, när vi åkte till Thailand (Phi Phi Island är helt underbart!) blev planet försenat, och då fick vi middag här. Det var inte alls så dåligt som folk säger!

/Tedrickaren

Stoppa Pressarna!!!

Idolerna Outade som tedrickare!!!

Den mentala hälsans sista utpost har fallit. Den tredje statsmaktens granskare, (den fjärde statsmakten?) (femte? Jag kommer aldrig ihåg vilket nummer det nu är...) har intagits av fieenden. Det är nu regelrätt krig på öppen blogg!

"We're advising all our customers to put everything they have into canned food and shotguns!"
/Gremlins II

Allt tyder på att Fettlana överträffat sig själv och nu plöjer cynismträsket med ett stålskråv och 300 hk, men om hon faktiskt sjunkit, och tagit sig ut på andra sidan, i Tedrickarnas basläger, måste vi helt enkelt hämta henne, och gemensam ge henne starksprit från Baltikum och läsa högt ur kvällspressen. Och slå henne, tills hon kommer till sina sinnen igen. Vi har helt enkelt inte råd att förlora generalen i kriget mot Idioterna!

Sådeså!

FETTLANA - KOM TILLBAKA!!!!!!!!!!!!!!

Tedrickare och Facebook...

... ett aldrig sinanade ämne.

Hur kommer det sig att folk är så förbannat glada för den lilla "Like"- ("gilla")knappen på fejjan? Hur kommer det sig att det inte finns en "Skitpådig"-knapp eller en "Stopyerwhinin'"-knapp? Hur kommer det sig att folk är så djävla ruttna på att läsa innantill att de klickar maniskt på den där lilla gulliga tedrickarlänken? Den är uppenbarligen så skapad för att tedrickare ska kunna gilla varandras "kryper upp i soffan <3"-statusar att folk rutinmässigt trycker där.

Du, spån, som gillar att jag har ångest över tillvaron, och skriver något filosofiskt i min statusrad på temat, hur fan tänkte du?

Du är iallafall på min lista!

Pengar

30+ skrev häromdagen om tomheten efter ett avslutat projekt. Han illustrerar ganska väl hamsterhjulet så många av oss springer i. Inte minst jag. En tillvaro där en stor del tiden går ut på att fly från just den tillvaron. Tedrickaren påstår att hennes jobb som pappersvändare i ett avslägset hörn av mediabrnaschen är givande och att hon får träffa många intressanta människor, när hon i själva verket bara får prata med sin kollega på ett litet produktionsbolag för reklamfilm ibland. 30+ inser att nu, när projektet är klart, vad återstår då? Det är ju bara att hoppas på ett nytt projekt.

Själv sitter jag i motsvarande projekt. Det kan handlar om i vilken ordning en bank ska fylla i siffror när de beviljar eller avslår lån. JAG SKITER VÄL FÖR HELVETE i om Nisses kostnad för service på bilen, givet bilmodell påverkar hans förmåga att kanske betala lånet. Faktiskt. Till skillnad från tedrickaren hycklar jag inte med det. Mycket av mitt jobb är hjärnpussel, ungefär som Sudoku, men ganska mycket mer komplext, och det är ju kul men jag räddar inte världen. Det gör Bill Gates.

Det finns några få sätt att ta sig ur ekorrhjulet. Ett är att bli så ofantligt rik att man kan välja hur man använder sin tid på riktigt. Man kan komma på att man kan sälja Dos. Man kan ta alla pengarna ur ett stort valv med hjälp av en helikopter. För det förra krävs en människa med visioner, idéer, en väldigt stark bild av den egna förmågan, en önskan att Bevisa något och en drivkraft som ett kärnkraftverk. Det senare kräver ett kraftigt pannben och rätt kontakter.

Eller så kan man kasta allt man har och flytta någonstans där de tillgångar man har räcker för att starta ett meningsfullt projekt. Ett barnhem i Afrika eller något.

Själv platsar jag inte i någon av kategorierna. Mitt jobb är helt ok, givet alternativen. Men det är inte min drömtillvaro. Jag tillbringar inte min tid med att fotografera fantastiska bilder åt National Geographic eller Vogue. Faktiskt. Det gör jag inte. (Jag har en fin familj, iofs, men det har faktiskt Bill Gates också.)

Det gör inte tedrickaren heller. Hon är inte inte programledare för det spännande superprogrammer på TV, och hon är inte VD eller producent för det riktigt framgångsrika produktionsbolaget eller tv-programmet som får pris efter pris på galorna. Hon vinner kanske den lokala villaföreningens trädgårdstävling, eftersom det var hennes idé och ingen annan är intresserad nog att ens klippa gräset innan juryn kommer. Kanske hennes avkomma vinner en knattematch i ridsport eller fotboll, beroende på kön>, men de blir varken Zlatan eller Kyra Kyrklund.

Jag vet skillnaden och påstår inget annat. Det skiljer mig från den självgott leende tedrickaren. Mig ser ni bara le i skadeglädje när alla maskrosfjun blåst över staketet in på hennes tomt, och mutantbladlössen från helvetet äter upp hennes ljuuuuuvliga blommor.

Och så begriper jag att fly ibland. Mitt plan går 07.10 imorgon bitti...

Tedrickarpress

Igår damp det ner reklam i vår "Ingen Rekam"-märkta brevlåda.

En villatidning med information om hur man hänger upp gardiner och var man ska ställa soffan och en leende hemmafru på omslaget.

När jag får tid och behöver få utlopp för missnöje, tänker jag ta ut det på det tryckta eländet för allmän beskådan.

Fortsättning följer. Förmodligen.

Senaste flugan?

Några av mina vänner (Jo, jag har faktiskt sådana) ägnade sig med inlevelse åt danskurser för några år sedan. Ungefär tre år sedan. Redan när jag pluggade sent nittiotal hade jag vänner som ägnade sig åt danskurser. På temat Swing i olika varianter.

Dessa vänner har rikligt med goda egenskaper. Att vara på framkanten av vad som är hippt, inne och det senaste tillhör inte den uppsättningen.

I gårdagens DN Söndag kunde man läsa att Lindyhop (varför låter det som något ur Bamse?) är det allra senaste och ballaste.

Nu är jag inte med igen. Har DN anställt tedrickare?

En vacker höst lördag

Jag äääääälskar hösten! Alla färger och den friska luften. Den här bilden tog jag med digitalkameran vi köpte i somras, och jag är så himla nöjd med att den har ett speciellt höstlövs läge för att fånga de ljuvliga färgerna rätt.

Jag och Älsklingen firade vår bröllops dag i lördags. Vi hade pratat om att gå ut och äta, och jag tycker om att prova nya saker, så jag tänkte att vi skulle prova på Brunch, som jag läst så mycket om på sistone. Vi hittade ett helt underbart ställe där personalen var trevlig, och det var så himla fint inrett. De hade orkidéer överallt. De spelade Tomas Ledins senaste CD där också, som jag tycker är så fin. Jag bara älskar hans texter.

Jag tog en kopp Chai te latte istället för kaffe, för det känns så bra när man vet att gifterna lämnar kroppen.

Efteråt tog vi en promenad genom det vackra höst Stockholm. Löven var gula.

Innan vi tog tunnel banan hem, tittade vi lite i affärer och jag hitta jäääätte snygg kläder som han borde köpa på Åhlens.

Puss puss och Kjamizaj alla fina vänner!

/Tedrickaren

Humor och avsaknaden därav

Vad är egentligen roligt? Det är faktiskt helt ovidkommande för det här inlägget. Idag handlar det om existensen av humor. Och avsaknaden hos somliga individer.

Humor kräver intelligens. Avancerad, riktigt bra humor, kräver i allmänhet ganska mycket intelligens. En människa med ett begränsat intellekt förstår inte humor över nivån dratta-på-rumpan. En av de mest begåvade humoristerna i hyfsat modern tid kan ha varit Kafka. Inte bara vara han skicklig på att skriva och hittade på en spännande vinkling, han förutsåg dessutom både försäkringskassan och CSN nästan hundra år innan de blivit riktigt djävliga. Och dessutom i ett annat land.

Emellanåt springer man på folk utan humor.

En gång hörde jag en flicka i de tidiga tonåren lägga ut, vad som faktiskt var ett ganska avancerat, resonemang, som ledde fram till att alla människor var identiska. Jag minns inte sammanhanget, men jag tyckte det var roligt. Flickans mamma sa med ett fromt leende att "Nääääää, alla människor är olika, men alla människor är lika mycket väääääääääääärda." Detta skämt svepte förbi modern som en sunnanvind och var borta, och hon hade inte ens märkt det. Swosh för en döv, liksom.

Inte så sällan läser man någon av de bloggar, vilka denna blogg försöker göra anspråk på att kunna ascocieras med, och ständigt hittar man, en bra bit ner, en kommentar från någon som totalt missat vari humorn i inlägget bestod. Fullständigt. Det märkliga är att dessa bloggar i allmänhet har som primärt syfte att underhålla. Att vara roliga. Sällan har de ett reellt samhällsviktigt budskap. Bortsett från det självklara att folk är puckon.

Tedrickare är i allmänhet för dumma för humor, utöver den som Hugh Grant förmedlar i sina Romantiska Komedier. Den som går ut på att någon tappar byxorna eller spiller soppa på sin date. Clownerier utan för stora skor. De är ofta seriösa, och allvarliga och "djupt konstnärliga" på ett oerhört ytligt plan. De ler ofta fromt och nöjt, men skrattar, det gör de fan aldrig.

Smaken är som baken - full av skit, och världen kryllar av folk med undermålig smak, men vi kan väl alla åtminstone enas om det faktum att både den här bloggen, och många andra, primärt är humor, om än inte roliga i din handikappade smak? Tar du det som skrivs här på allvar? Är du sugen på en politisk diskussion därför att du tycker att det som skrivs här är fel? Att det är ett utslag av någon elitstisk moderats syn på den stora massan, eller menar du måhända att det du läser tyder på att någon okunnig, arbetsskygg bidragssnyltande hobbykommunist skrivit?

Då ska jag berätta en sak för dig:

DU HAR KOMMIT FEL DITT DJÄVLA APSKAFT!

Läs partiorganet istället och håll käften!