måndagen den 19:e mars 2012

Det arroganta i att vägra ta kritik

Det finns olika sätt att hantera kritik, och olika kritik att hantera.

Jag minns, för ganska länge sedan, hur min kusin, då ett sällsynt obstinat barn, idiotförklarade mig när jag påpekade någon olämplighet i vad hon nu tänkte göra. Det gick åt helvete, och efteråt påpekade jag, sådär lite lagom stillsamt "Vad var det jag sa?" när hon var fly förbannad och sur, varvid hon, riktigt surt, menade att hon "avskyr att höra VadVarDetJagSa".

Jaha? JA MEN LYSSNA PÅ FOLK OMKRING DIG I FÖRVÄG DÅ FÖR HELVETE DJÄVLA SOPA!

I helgen har jag haft en liknande diskussion, rörande ett annat sakförhållande. Min motpart har försökt att på alla sätt slingra sig undan ett erkännande om att ha haft fel. Med påståenden som "Jaja. Det finns inget rätt och inget fel" har hen* försökt påstå. Men det gör det. Och det faktum att inga motargument har givits, tyder på att jag hade rätt. Jag stod på mig, och menade att jag hade rätt. För en djävla gångs skull skulle jag faktiskt vilja ha en ursäkt för otrevligheter och dumheter. Det slutade med att vederbörande milt påpekade att hen avskyr att höra att hen gjort fel.

Ja, men om du inte säger emot, utan bara slänger ur dig ett enkelt "Ok, jag ska tänka på det.", så behöver jag inte gnugga dig i ansiktet med att du gjort fel. Om du, som en vuxen människa bara lyssnar, tar in det som sägs, och sedan lovar överväga det, så behöver det inte bli någon diskussion. Alls. Men du kräver att få säga emot mig, säga att jag har fel, och sedan ska inte JAG stå för min uppfattning? Nej, det funkar inte så. Vill du inte ha en diskussion, säg då inte emot.




* Hen är inte bara bra för att ersätta "hanellerhon", utan också ett behändigt sätt att inte behöva avslöja ens subjektets kön.

10 kommentarer:

  1. Argumentum e silentio (argument till tystnaden), att hänvisa till att debattmotståndaren inte har kommit med motargument, och därför dra slutsatsen att denne har fel.

    SvaraRadera
  2. Nej, Anonym. Det är inte det vi har här. Meningsmotståndaren var långt ifrån tyst. Meningsmotståndaren var ganska mån om att påpeka att den inte alls hade fel, men angav inga argument därför. Hade meningsmotståndaren varit tyst, alternativt kommit med något undflyende av typen "Jaha. Du tycker så. Det ska jag komma ihåg" eller något annat, så hade det här inlägget aldrig skrivits.

    Läs gärna igen.

    SvaraRadera
  3. Eftersom jag tror mig veta vad detta handlar om.. Och jag är med dej, det VET du! Men man måste välja sina strider. Precis som med barn. Du behöver inte bli obstinat för minsta lilla.

    SvaraRadera
  4. Tack, Sofie.
    Det finns mycket bakom det här. Detta var en strid jag valde, och det fanns skäl till att jag valde just den, och det var inte minsta lilla.

    Jag förstår att det kan framstå så, men det är så många strider jag valt bort, och någonstans måste man sluta backa. Det handlar inte om att låta bli att knuffa sig längre och längre fram. Det handlar om att någonstans sluta backa, sluta böja sig fram och dra ner byxorna, eller, om man vill, någon gång INTE sätta sig ner på knä, gapa och svälja.

    Den här gången var det den gången, och, som sagt, det finns många bakomliggande skäl.

    SvaraRadera
  5. Mmmm... men samtidigt så VET jag åxå att du är som en liten terrier! ;)

    SvaraRadera
  6. Ja, ibland, och särskilt i bloggen, men här har jag verkligen inte varit det. Förrän nu. Den här gången tog jag inte mer skit.

    När det gäller att vårda relationen inför framtida diskussioner, gör jag det på andra sätt, men den här gången behövde jag markera att det fick räcka.

    SvaraRadera
  7. "Och det faktum att inga motargument har givits, tyder på att jag hade rätt."

    SvaraRadera
  8. 1.
    Det är inte en vetenskaplig text du anmärker på.

    2.
    Att plocka meningar ur sitt sammanhang är en smula tveksamt oavsett.

    Anonym, vem är du och varför bryr du dig så förbannat? Jag skulle nästan gissa att du tror dig känna mig, och gärna vill säga att jag har fel. Antingen känner du mig, och då kan vi antingen diskutera vad det egentligen handlade om, alla de bakomliggande skälen till att jag valde att överhuvudtaget ta diskussionen från början, hur jag gjorde det, exakt vad det handlade om, eller också känner du mig, har på förhand bestämt dig för att jag är en idiot, och då har vi inget att diskutera, eller också är du bara ett troll.

    Vilket är det?

    SvaraRadera
  9. Den intresserade kan läsa mer om

    Argumentum e silentio på Wikipedia. Särskilt nr 2 bland "Textbook Examples" är relevant för det här blogginlägget.

    SvaraRadera
  10. Ja, jag använder faktiskt den argumentationstekniken den här gången så där, Anonym, har du helt rätt. Jag menar dock att jag gör det på ett korrekt sätt, och inte, som jag tolkade att du menade det, på det felaktiga sättet som nämns i Textbook Examples, nr 1.

    SvaraRadera