Låt mig återge en liten mailkonversation jag haft med någon som inte är så farligt tränad i Kommunikation, någon som gärna klappar någon på huvudet, och någon som försöker ta alla mina pengar, och dessutom inte ger intryck av att kunna sin egen bransch.
Meddelande:
Hej!
Jag håller på och letar flyttfirma för flytt av mitt hem.
Hur mycket vill ni ha för att packa och flytta (och eventuellt städa) en normalt belamrad trerummare på 68kvm, nedre botten, till ett radhus inom Södra Förorten den 2/5?
Naturligtvis är alla hyllor och väggmonterad TV och sådant nedplockat.
Med vänliga hälsningar
Tehataren
Svar:
Hej
En grov uppskattning är följande packning, 2 man = 788 kr/timme plus material flytt, 3 man och bil = 1.556 kr/timme
Priserna är inkl moms och avser dagtid vardagar. Packingen sker alltid dagen innan flytt (vardag)
Finn Fem (Nåja tre, men tre allvarliga) Fel
1. Detta är inte en offert, utan en timprislista.
2. Detta är inte någon grov skattning
3. Hur fan ska JAG kunna veta hur lång tid de behöver för att packa och flytta mina grejor?
Min nästa replik:
Hej!
Tack. Det var en bra början, men ungefär, i grova drag, hur många timmar är det då som behövs?
Jag skulle vilja veta, åtminstone ungefärligt, vilken slutsumma det skulle handla om.
Med vänliga hälsningar
/Tehataren
Svar:
Omöjligt att säga när vi inte har sett vad du har
Ok, här blir det ännu mer fel.
Omöjligt? Har du aldrig flyttat en normalstor trea? Har du ingen som helst koll på ditt jobb? En grov skattning vore något i stil med:
"Det tar ca 5-15 timmar att packa, och ca 2-4 timmar att sedan flytta sakerna, beroende på hur mycket grejor det rör sig om." Nog går det att göra en sådan här skattning, iallafall, åtminstone om man någon gjort jobbet tidigare, men Stockholms Stadsbud kanske inte har det? Isåfall är jag inte så sugen på att göra affärer med dem. Överhuvudtaget får jag så taskiga vibbar av den här firman att jag aldrig kommer att köpa en tjänst av dem!
Om man inte ens kan lämna detta, då har man fan ingen som helst koll. Skulle jag köpa in en hög flyttgubbar på löpande räkning, utan att veta om det kostar 5000 eller 50 000? Skulle inte tro det.
Min replik:
Då får jag vända mig till någon annan som kan lämna en offert.
Svar
Det har du all rätt att göra
No shit?! Det kan du ge dig på att jag har. Aldrig i livet att köper en tjänst av någon som är så oseriös. Hans chef står inte att finna på deras hemsida, utan bara samma kontaktformulär som jag redan använt.
Jag hoppas innerligt att inte alla är lika djävla oproffsiga.
lördag 31 mars 2012
fredag 30 mars 2012
Negativ kritik
För första gången, någonsin tror jag, har jag fått negativ kritik som bara runnit av mig av den enkla anledningen att människorna som sagt det är människor vars åsikt inte intresserar mig och som dessutom saknar inälvor nog för att säga vad som egentligen stör dem, nämligen att jag, som jag ser det, handlat med viss integritet.
Det känns lite bra.
Det känns lite bra.
posted from Bloggeroid
Earth hour
Jag deltar, så nu har jag gjort min del och kan fortsätta flyga till Thailand två gånger om året.
posted from Bloggeroid
Tjock?
Om man är så tjock att man, bokstavligen, behöver två säten i kollektivtrafiken, måste man då också betala för två? Man innebär vikten av två, energimässigt, och någon annan måste ju stå.
posted from Bloggeroid
torsdag 29 mars 2012
Vad räknas egentligen?
I ett förhållande blir det lätt en väldigt skev bild, där olika sysslor värderas olika.
I vissa förhållanden, ska vi säga lite mer konservativa, förhållanden, värderas
mannens förvärsarbete = kvinnans (eventuella) förvärsarbete + allt hushållsarbete
I andra förhållanden värderas uteslutande de klassiskt kvinnliga hushållssysslorna, medan allt som har med hus och bil, räkningar och annat manligt betraktas som engångshändelser som inte räknas, eftersom däck ju bara behöver bytas två gånger om året, även om det lätt finns 365 sådana sysslor om året.
Ibland anstränger sig båda för att avsluta allt som behövs.
Det tål att tänkas på, vad som värderas, och vad som inte värderas.
I vissa förhållanden, ska vi säga lite mer konservativa, förhållanden, värderas
mannens förvärsarbete = kvinnans (eventuella) förvärsarbete + allt hushållsarbete
I andra förhållanden värderas uteslutande de klassiskt kvinnliga hushållssysslorna, medan allt som har med hus och bil, räkningar och annat manligt betraktas som engångshändelser som inte räknas, eftersom däck ju bara behöver bytas två gånger om året, även om det lätt finns 365 sådana sysslor om året.
Ibland anstränger sig båda för att avsluta allt som behövs.
Det tål att tänkas på, vad som värderas, och vad som inte värderas.
Släpp ut mig!
Hög, bultande puls, svårt att andas, tunnelseende och en önskan om att fly, är det det som kallas panikångest?
Det är vad jag får av de ändlösa raderna av kläder, helt utan system, uthängda för att man ska vara tvungen att linjärsöka. Jag vet inte varför jag glömmer mellan varven hur vidrigt jag tycker det är med klädbutiker. Fy fan!
Det är vad jag får av de ändlösa raderna av kläder, helt utan system, uthängda för att man ska vara tvungen att linjärsöka. Jag vet inte varför jag glömmer mellan varven hur vidrigt jag tycker det är med klädbutiker. Fy fan!
posted from Bloggeroid
Volksvagen Passat
Volkswagen är ökanda för rutten service. De bygger Vanliga Bilar. De gör ingenting anmärkningsvärt sportigt eller spännande eller revolutionerande. (Nej, Golf GTI är inte anmärkningsvärd på något sätt)
Nu har de tydligen gjort någon ny variant på sin flaggskeppsversion av Vanlig Bil. Jag råkade klicka på reklamen på fejjan av misstag, och döm om min förvåning, då högvis (17 människor, att jämföra med varumärkets storlek och att de annonserar på fejjan med hur många miljoner användare!!!) av människor kommenterar detta som om den kunde flyga på solceller i överljudsfart eller som om plastbiten nertill fram spelade roll i sammanhanget.
Nej, den är inte cool. Nej den är inte snygg. Nej, det är inte en häftig bil. Det är en passat, för helvete. Och ovanligt tråkig, till och med för en passat. Som... som.... ärtsoppa i skolmatsalen, fast tråkigare.
FOLK?! Va fan är det för fel på dem?!
Nu har de tydligen gjort någon ny variant på sin flaggskeppsversion av Vanlig Bil. Jag råkade klicka på reklamen på fejjan av misstag, och döm om min förvåning, då högvis (17 människor, att jämföra med varumärkets storlek och att de annonserar på fejjan med hur många miljoner användare!!!) av människor kommenterar detta som om den kunde flyga på solceller i överljudsfart eller som om plastbiten nertill fram spelade roll i sammanhanget.
Nej, den är inte cool. Nej den är inte snygg. Nej, det är inte en häftig bil. Det är en passat, för helvete. Och ovanligt tråkig, till och med för en passat. Som... som.... ärtsoppa i skolmatsalen, fast tråkigare.
FOLK?! Va fan är det för fel på dem?!
ÄNTLIGEN fick jag till det!!!
Kollegan kliver in, iförd en likadan skjorta som jag, och jag kommenterar blixtsnabbt:
"You know what the difference between you and me is? I make this look GOOD!"
"You know what the difference between you and me is? I make this look GOOD!"
Ett steg på vägen, om än en bit kvar
Man kan anmärka på att alla docksaker är rosa, och man kan anmärka på att leksakerna i sig är pojk- och flickleksaker, men...
När det är spindelmannen som kör dockvagnen, och...
... en flicka kör trampebilen, och jag inte ens kan avgöra könet på barnet på trehjulingen, iförd rosa tröja...
... då har man tagit ett steg i rätt riktning.
Kanske man kan uppmuntra det här på något vis, så att de förstår att vi ser att de försökt, och att det lönar sig?
Det är långt kvar, men http://leklust.se/">Leklust ligger ändå ljusår före sin konkurrenter i kedjorna.
När det är spindelmannen som kör dockvagnen, och...
... en flicka kör trampebilen, och jag inte ens kan avgöra könet på barnet på trehjulingen, iförd rosa tröja...
Kanske man kan uppmuntra det här på något vis, så att de förstår att vi ser att de försökt, och att det lönar sig?
Det är långt kvar, men http://leklust.se/">Leklust ligger ändå ljusår före sin konkurrenter i kedjorna.
Kläderna säger vem du är
...och ett par hysteriskt dyra, vanliga svarta gummistövlar en vacker varm vårdag mitt i stan säger att du är en idiot med för mycket pengar.
posted from Bloggeroid
onsdag 28 mars 2012
Mellanchefer, who needs 'em?
Självgod mellanchef som aldrig åstadkommer någonting, utan bara snackar en djävla massa och är otrevlig och krävande:
"Vi borde ha en skylt här, där det står Leveranskultur, för det har vi här..."
Backa över honom!
"Vi borde ha en skylt här, där det står Leveranskultur, för det har vi här..."
Backa över honom!
tisdag 27 mars 2012
Jag är inte BARA en reaktionär gnällröv
Idag provade jag en "Liten Vanilj Latte" (Ja, särskriven) på Espresso House.
Så jag har smakat.
Nu är jag i min fulla rätt att säga:
NEJ TACK!!!!
Fan. Kaffe. Hur svårt kan det vara? EH, ni är på min lista.
Så jag har smakat.
Nu är jag i min fulla rätt att säga:
NEJ TACK!!!!
Fan. Kaffe. Hur svårt kan det vara? EH, ni är på min lista.
måndag 26 mars 2012
Finn fem...
... Eller nej. Fem räcker inte.
Finn MASSOR av fel!
Eller som vi också säger, nej, för ni är på min lista!
posted from Bloggeroid
lördag 24 mars 2012
fredag 23 mars 2012
Vetelängd - denna knastertorra styggelse
Hos Uppdragsgivaren är det officiellt Fika varje fredag eftermiddag. Det bjuds då på bakverk. Ofta muffins stora medicinbollar, eller kanelbullar som dasslock. Idag är det... VETELÄNGD!
Jag har aldrig fattat dem. Det är torrt sött bröd. I bästa fall.
nej, jag kommer inte att trycka mig full av onyttigheter om de inte ens är goda. Vetelängder är en styggelse.
Jag har aldrig fattat dem. Det är torrt sött bröd. I bästa fall.
nej, jag kommer inte att trycka mig full av onyttigheter om de inte ens är goda. Vetelängder är en styggelse.
Folk i kollektivtrafik
Du envisas med att ha din dyra gore-tex-jacka bakom dig på sätet, och själv sitta som om du vore en av de tuffa killarna i klassen, framhasad till hälften på stolen. Nåja. Trots att du är lång är det ändå inte dina knän som är mest i vägen, det är dina kanintänder, som jag nästan får i pannan.
Om du skulle ta och sträcka lite på dig, djävla sopsäck, då kanske vi båda skulle kunna få plats.
Om du skulle ta och sträcka lite på dig, djävla sopsäck, då kanske vi båda skulle kunna få plats.
posted from Bloggeroid
torsdag 22 mars 2012
onsdag 21 mars 2012
tisdag 20 mars 2012
måndag 19 mars 2012
Fotboll och fattigdom
Ibland blir jag lite... förvånad. Kan vi väl säga. Som till exempel när jag får höra om ett bistånds-/välgörenhetsprojekt i ett fattigt land, där man hjälper fattiga flickor att...
...
...spela FOTBOLL!
Ja, gott folk, ni läste rätt. i Ett Fattigt Land, där majoriteten av befolkningen är lycklig om den kan skrapa ihop tre års skolgång åt sina barn, där lägger man tid och energi på att hjälpa barn att spela fotboll. Man samlar in begagnade fotbollsskor från Sverige, för att barnen ska kunna spela fotboll.
Visst, det finns många olika former av välgörenhet, och visst finns det liksom alltid någon som har det värre, på något vis, men om man nu ska ta sig till andra sidan världen och hjälpa fattiga barn, varför i helvete väljer man fotboll? Varför prioriterar man fotbollsskor som extra bagage när man reser dit? Varför inte skrivblock och pennor och böcker? Datorer? Pengar att köpa skolmaterial med?
Varför fotboll? Varför betraktas denna djävla styggelse som så vansinnigt uppbygglig att den prioriteras över något annat?
Nej, så ta mig fan att jag begriper.
...
...spela FOTBOLL!
Ja, gott folk, ni läste rätt. i Ett Fattigt Land, där majoriteten av befolkningen är lycklig om den kan skrapa ihop tre års skolgång åt sina barn, där lägger man tid och energi på att hjälpa barn att spela fotboll. Man samlar in begagnade fotbollsskor från Sverige, för att barnen ska kunna spela fotboll.
Visst, det finns många olika former av välgörenhet, och visst finns det liksom alltid någon som har det värre, på något vis, men om man nu ska ta sig till andra sidan världen och hjälpa fattiga barn, varför i helvete väljer man fotboll? Varför prioriterar man fotbollsskor som extra bagage när man reser dit? Varför inte skrivblock och pennor och böcker? Datorer? Pengar att köpa skolmaterial med?
Varför fotboll? Varför betraktas denna djävla styggelse som så vansinnigt uppbygglig att den prioriteras över något annat?
Nej, så ta mig fan att jag begriper.
Hata är ett starkt ord...
... men inte för starkt för att användas om folk som skickar inbjudningar till idiotspel på fejjan.
Ja, jag skrev det i förra inlägget, men det kan gott skrivas två gånger.
Ja, jag skrev det i förra inlägget, men det kan gott skrivas två gånger.
Men, är du dum i huvudet?
Nej, jag vill fan inte spela ditt djävla Slot Machines på fejjan. Fatta. Jag har aldrig tackat ja till en enda djävla inbjudan till idiotspelen på fejjen från dig. Jag tycker inte om dig. Vi är fan inte kompisar. Sluta skicka skiten till mig.
Det arroganta i att vägra ta kritik
Det finns olika sätt att hantera kritik, och olika kritik att hantera.
Jag minns, för ganska länge sedan, hur min kusin, då ett sällsynt obstinat barn, idiotförklarade mig när jag påpekade någon olämplighet i vad hon nu tänkte göra. Det gick åt helvete, och efteråt påpekade jag, sådär lite lagom stillsamt "Vad var det jag sa?" när hon var fly förbannad och sur, varvid hon, riktigt surt, menade att hon "avskyr att höra VadVarDetJagSa".
Jaha? JA MEN LYSSNA PÅ FOLK OMKRING DIG I FÖRVÄG DÅ FÖR HELVETE DJÄVLA SOPA!
I helgen har jag haft en liknande diskussion, rörande ett annat sakförhållande. Min motpart har försökt att på alla sätt slingra sig undan ett erkännande om att ha haft fel. Med påståenden som "Jaja. Det finns inget rätt och inget fel" har hen* försökt påstå. Men det gör det. Och det faktum att inga motargument har givits, tyder på att jag hade rätt. Jag stod på mig, och menade att jag hade rätt. För en djävla gångs skull skulle jag faktiskt vilja ha en ursäkt för otrevligheter och dumheter. Det slutade med att vederbörande milt påpekade att hen avskyr att höra att hen gjort fel.
Ja, men om du inte säger emot, utan bara slänger ur dig ett enkelt "Ok, jag ska tänka på det.", så behöver jag inte gnugga dig i ansiktet med att du gjort fel. Om du, som en vuxen människa bara lyssnar, tar in det som sägs, och sedan lovar överväga det, så behöver det inte bli någon diskussion. Alls. Men du kräver att få säga emot mig, säga att jag har fel, och sedan ska inte JAG stå för min uppfattning? Nej, det funkar inte så. Vill du inte ha en diskussion, säg då inte emot.
* Hen är inte bara bra för att ersätta "hanellerhon", utan också ett behändigt sätt att inte behöva avslöja ens subjektets kön.
Jag minns, för ganska länge sedan, hur min kusin, då ett sällsynt obstinat barn, idiotförklarade mig när jag påpekade någon olämplighet i vad hon nu tänkte göra. Det gick åt helvete, och efteråt påpekade jag, sådär lite lagom stillsamt "Vad var det jag sa?" när hon var fly förbannad och sur, varvid hon, riktigt surt, menade att hon "avskyr att höra VadVarDetJagSa".
Jaha? JA MEN LYSSNA PÅ FOLK OMKRING DIG I FÖRVÄG DÅ FÖR HELVETE DJÄVLA SOPA!
I helgen har jag haft en liknande diskussion, rörande ett annat sakförhållande. Min motpart har försökt att på alla sätt slingra sig undan ett erkännande om att ha haft fel. Med påståenden som "Jaja. Det finns inget rätt och inget fel" har hen* försökt påstå. Men det gör det. Och det faktum att inga motargument har givits, tyder på att jag hade rätt. Jag stod på mig, och menade att jag hade rätt. För en djävla gångs skull skulle jag faktiskt vilja ha en ursäkt för otrevligheter och dumheter. Det slutade med att vederbörande milt påpekade att hen avskyr att höra att hen gjort fel.
Ja, men om du inte säger emot, utan bara slänger ur dig ett enkelt "Ok, jag ska tänka på det.", så behöver jag inte gnugga dig i ansiktet med att du gjort fel. Om du, som en vuxen människa bara lyssnar, tar in det som sägs, och sedan lovar överväga det, så behöver det inte bli någon diskussion. Alls. Men du kräver att få säga emot mig, säga att jag har fel, och sedan ska inte JAG stå för min uppfattning? Nej, det funkar inte så. Vill du inte ha en diskussion, säg då inte emot.
* Hen är inte bara bra för att ersätta "hanellerhon", utan också ett behändigt sätt att inte behöva avslöja ens subjektets kön.
söndag 18 mars 2012
Surrealistiskt föräldraskap
"Nej, lilla sonen, det är inte ok att slicka på sin bror."
posted from Bloggeroid
fredag 16 mars 2012
Erik Ohlsson fastighetsförmedling. Igen
Köper man bostad genom dem, skriver man tydligen också på för spam från BättreBolån.
Minsann.
Det känns ju tryggt att fastighetsmäklaren tjänar lite extra på sidan genom att sälja mina personuppgifter till sina samarbetspartners.
Minsann.
Det känns ju tryggt att fastighetsmäklaren tjänar lite extra på sidan genom att sälja mina personuppgifter till sina samarbetspartners.
om att må bra
Kroppens förfall och eländes elände. Senaste året har jag gått upp i vikt. Rutor på magen har jag aldrig haft, men jag har varit i helt ok form. Sprungit 15km på under 1.20. Inte haft något onödigt extra att släpa på.
Så är det inte längre. Jag har nu en stadig buk, med matchande valk på sidorna. Den där sorten som liksom väller över kanten på ett par lite tajtare byxor. Och alla byxor har ju liksom krympt. Jag får skavsår på valken av bältesspännena, och tröjor sitter lite för tajt. En gubbkropp med pinnben och rund mitt på. Som något ur en Dickens-roman.
Men jag har börjat göra något åt det. Det är onyttighetsstopp och imorse sprang jag till jobbet. Eller, första milen av sträckan till jobbet, och sedan tub några stationer. Jag fick ihop min mil på 1.08. Det betyder alltså att jag har 20 minuter att kapa på den sträckan. Och då hostade jag ändå blod vid Slussen, men nu är jag på rätt väg. Det går framåt. Jag ska i form igen. Jag ska må bra. Jag ska sluta släpa runt tio extra kilo fett, och jag ska sluta må illa varje gång jag tittar i en spegel. Kläderna ska passa igen.
Jag tänker må bra igen, både fysiskt och psykiskt.
Så är det inte längre. Jag har nu en stadig buk, med matchande valk på sidorna. Den där sorten som liksom väller över kanten på ett par lite tajtare byxor. Och alla byxor har ju liksom krympt. Jag får skavsår på valken av bältesspännena, och tröjor sitter lite för tajt. En gubbkropp med pinnben och rund mitt på. Som något ur en Dickens-roman.
Men jag har börjat göra något åt det. Det är onyttighetsstopp och imorse sprang jag till jobbet. Eller, första milen av sträckan till jobbet, och sedan tub några stationer. Jag fick ihop min mil på 1.08. Det betyder alltså att jag har 20 minuter att kapa på den sträckan. Och då hostade jag ändå blod vid Slussen, men nu är jag på rätt väg. Det går framåt. Jag ska i form igen. Jag ska må bra. Jag ska sluta släpa runt tio extra kilo fett, och jag ska sluta må illa varje gång jag tittar i en spegel. Kläderna ska passa igen.
Jag tänker må bra igen, både fysiskt och psykiskt.
torsdag 15 mars 2012
Folk...
En fotbollspappa döms till 40 dagsböter för ofredande sedan han knuffat en 16-årig fotbollsdomare under en diskussion där han inte uppskattade hennes hanterande av knattematchen.
Det är så fint med lagbollsport...
En kyrkopolitiker från Stockholm döms till böter sedan han försökt köpa sex. Kristendomen är så vacker. Suck...
Det är så fint med lagbollsport...
En kyrkopolitiker från Stockholm döms till böter sedan han försökt köpa sex. Kristendomen är så vacker. Suck...
posted from Bloggeroid
Hyckleri, igen!
Hur kan en kupévärmare som alternativ till att skrapa bilrutor vara ett miljöaltnerativ?
Den miljömedvetne tar inte ens bilen.
Den miljömedvetne tar inte ens bilen.
Hyckleri
Jag brukar tala illa om miljöhycklare här på bloggen. Jag brukar skryta över att jag försöker hålla igen på nöjesflygning, men erkänner att jag är lite hycklare där, jag också, och både i höstas och för två år sedan flög till Paris bara på nöje.
Jag brukar försöka bortförklara arbetsgivarens årliga utlandskonferens, med att det är jobb och arbetsgivaren kräver att jag deltar. För ett år sedan passade jag på att få lite Semester, när jag nu ändå kommenderades ombord på planet. I år gör jag likadant, och får tillbringa en semesterdag i sydeuropa, när jag nu ändå ska flyga.
Fast, jag vet inte. Det smakar lite av spya i munnen, ungefär som smaken av det godis som tidigare tillhörde det nu rödgråtna barnet. Min arbetsgivare har nämligen "Hållbar Utveckling" som tema för konferensen.
Det absolut bästa min arbetsgivare kunde ha gjort för miljön, en insats som vida skulle ha överskuggat allt vad Släcka På Kontoret På Nätterna och Använd Inte Mer Papper Än Du Måste I Skrivaren, hade varit att ställa in konferensen.
Fast... Den betraktas lite som en löneförmån.
Och jag åker ju med ändå.
Fan.
Jag är en svag människa. En ynklig liten hycklande mask. Det smakar lite kräks i munnen...
Jag brukar försöka bortförklara arbetsgivarens årliga utlandskonferens, med att det är jobb och arbetsgivaren kräver att jag deltar. För ett år sedan passade jag på att få lite Semester, när jag nu ändå kommenderades ombord på planet. I år gör jag likadant, och får tillbringa en semesterdag i sydeuropa, när jag nu ändå ska flyga.
Fast, jag vet inte. Det smakar lite av spya i munnen, ungefär som smaken av det godis som tidigare tillhörde det nu rödgråtna barnet. Min arbetsgivare har nämligen "Hållbar Utveckling" som tema för konferensen.
Det absolut bästa min arbetsgivare kunde ha gjort för miljön, en insats som vida skulle ha överskuggat allt vad Släcka På Kontoret På Nätterna och Använd Inte Mer Papper Än Du Måste I Skrivaren, hade varit att ställa in konferensen.
Fast... Den betraktas lite som en löneförmån.
Och jag åker ju med ändå.
Fan.
Jag är en svag människa. En ynklig liten hycklande mask. Det smakar lite kräks i munnen...
onsdag 14 mars 2012
Och på samma tema... Sarcozy
Med löften om halverad invandring, ingen specialmat till etniska eller religiösa grupper i skolmatsalen och krav på att EU ska hålla käften när Frankrike gör som de vill, och till exempel slänger ut Romer, har nu den franske presidenten ökat sina siffror inför valet. Fy fan vilken djävla skitvärld.
posted from Bloggeroid
De där invandrarna?
Som alla vet är det invandrare som rånat och våldtar, inte våra fina, blonda, blåögda hockeypojkar, för de har faktiskt fått lära sig om rätt och fel i omklädningsrummen...
Det blir liksom bara en diskussion när etniska "ickesvenskar" våldtar. Då representerar de gruppen.
posted from Bloggeroid
tisdag 13 mars 2012
Obs!!!!!!!! RARE!!!!!!
Samlarobjekt, som till exempel udda inspelningar på vinyl, eller vissa star wars-figurer är ibland sällsynta. Att på ebay sälja ett signerat, egentaget foto av Elvis innebär att man har ett bra tillfälle att lägga till "RARE!!!!!" i titeln.
Att lägga ut ett klipp på youtube, och påstå att det är sällsynt är en självmotsägelse. Finns det på youtube är det inte längre sällsynt. Då finns det på youtube. Det kanske VAR sällsynt, innan du lade ut det. Vad försöker man uppnå när man lägger till ordet "Rare" i titeln på ett youtube-klipp?
John Lennon sjungandes Yesterday känns framförallt inte särskilt sällsynt. Det kan vara en av de mest spelade hitsen från 1900talet.
Att lägga ut ett klipp på youtube, och påstå att det är sällsynt är en självmotsägelse. Finns det på youtube är det inte längre sällsynt. Då finns det på youtube. Det kanske VAR sällsynt, innan du lade ut det. Vad försöker man uppnå när man lägger till ordet "Rare" i titeln på ett youtube-klipp?
John Lennon sjungandes Yesterday känns framförallt inte särskilt sällsynt. Det kan vara en av de mest spelade hitsen från 1900talet.
Hjärtligt välkommen till 1999
Idag kan man hos Magdalena läsa om matskapelser
"Det senaste tiden ser man på TV i olika matprogram hur kockarna staplar upp maten till små torn."
Tänk jag trodde det var inne runt millieskiftet. Jag har inte sett torn på restauranger på många år.
"Det senaste tiden ser man på TV i olika matprogram hur kockarna staplar upp maten till små torn."
Håriga armhålor
Avslutades inte den debatten slutgiltigt på 70-talet?
Har man inte kommit längre än att folk har rätt att raka sig som de vill?
Människosläktet: Detta är pinsamt.
Har man inte kommit längre än att folk har rätt att raka sig som de vill?
Människosläktet: Detta är pinsamt.
Håriga armhålor
Det har skrivits så mycket om det befängda med internetmobbningen av någon med en orakad armhåla, att jag nog inte har så mycket att tillägga just där.
Utom på en punkt.
Hur mobbarna, framförallt de av hankön, ser sig själva i förhållande till den de mobbat. Det är intressant att så många av facebook-trollen själva ser ut som riksmongon, men ändå har mage att kräva att en annan människa ska uppfylla deras krav på exteriör. Som de klassiska skämten om fettot med stora flugor runt huvudet och trasig t-shirt och flottigt hår som sitter framför datorn kräver att få sätta på en ung, vältränad, välmejkad lättklädd flicka.
Jag kan vara hur sunkig som helst och gå in i en butik, och ändå kräva att få köpa en fin TV. Fine. Tjejen som visades på TV:n var inte en TV. Hon var en människa, en människa vars respekt var och en måste förtjäna, så som gäller med alla människor. Det känns som ett oerhört bakvänt resonemang på så många plan, att man kan betrakta en annan människa som en vara som man har rätt att kritisera, som vore hon en TV i en butik.
"Nej, jag ska fan ha rabatt, för den är repig på baksidan."
Nej, fetto, du får inte ligga med någon som har rakade armhålor. Och inte med någon som inte har det heller, varesig hon låter bli att raka dem som ett statement, för att hon tycker det är jobbigt, för att hon tycker tofsarna är fina, eller för något annat. Som det brukar heta: Är du så djävla bra själv då? Svaret är nog. Nej, FÖR HELVETE inte.
Och alla ni, som läser detta, och inte rakar er under armarna. Det har väl fan inte jag med att göra?!
Brasklapp: Jag lägger själv ingen värdering i charmhålor, så länge du faktiskt inte luktar illa i min närvaro. DÅ tänker jag förbehålla mig rätten att tycka du är äcklig. Oavsett kön.
Utom på en punkt.
Hur mobbarna, framförallt de av hankön, ser sig själva i förhållande till den de mobbat. Det är intressant att så många av facebook-trollen själva ser ut som riksmongon, men ändå har mage att kräva att en annan människa ska uppfylla deras krav på exteriör. Som de klassiska skämten om fettot med stora flugor runt huvudet och trasig t-shirt och flottigt hår som sitter framför datorn kräver att få sätta på en ung, vältränad, välmejkad lättklädd flicka.
Jag kan vara hur sunkig som helst och gå in i en butik, och ändå kräva att få köpa en fin TV. Fine. Tjejen som visades på TV:n var inte en TV. Hon var en människa, en människa vars respekt var och en måste förtjäna, så som gäller med alla människor. Det känns som ett oerhört bakvänt resonemang på så många plan, att man kan betrakta en annan människa som en vara som man har rätt att kritisera, som vore hon en TV i en butik.
"Nej, jag ska fan ha rabatt, för den är repig på baksidan."
Nej, fetto, du får inte ligga med någon som har rakade armhålor. Och inte med någon som inte har det heller, varesig hon låter bli att raka dem som ett statement, för att hon tycker det är jobbigt, för att hon tycker tofsarna är fina, eller för något annat. Som det brukar heta: Är du så djävla bra själv då? Svaret är nog. Nej, FÖR HELVETE inte.
Och alla ni, som läser detta, och inte rakar er under armarna. Det har väl fan inte jag med att göra?!
Brasklapp: Jag lägger själv ingen värdering i charmhålor, så länge du faktiskt inte luktar illa i min närvaro. DÅ tänker jag förbehålla mig rätten att tycka du är äcklig. Oavsett kön.
Mitt brev till Styrelsen
I Kapten Stofils anda skickade jag mail till föreningens styrelse och ifrågasatte deras vandalism av min blomma.
Häromdagen lämnade [styrelsemedlem] en lapp på en blomma vi ställt ut i trappen i samband med visningen av min lägenhet. Blomman stod, mycket noggrannt, ur vägen för alla, var välskött och grön och såg trevlig ut.
På lappen hänvisades till bland annat brandsäkerhet och framkomlighet, vilket, med hänsyn till blommans placering, är helt befängt.
Vi plockade undan lappen inför visningen, och avsåg att idag, måndag återigen ta in blomman, efter visningen. Döm om min förvåning då jag ikväll fann blomman med samtliga blad bortryckta.
Jag förutsätter att detta gjort av den enda som rimligen kan ha störts av den, nämligen den som satt upp en lapp på temat.
Maken till infantil skadegörelse trodde jag bara att påverkade tonåringar och barn för små att kunna tala ägnade sig åt. Inte bara är det sällsynt osympatiskt, utan också kriminellt.
Att förstöra andras egendom på det viset står inte ens i närheten av proportioner till det förmodade brottet att försköna en kal trappuppgång inför visning, vilket i övrigt gagnar hela föreningen, om det kan höja priset på lägenheterna.
Är det styrelsens allmänna policy att godtyckligt förstöra medlemmars egendom, då den återfinns på oönskad plats? Isåfall har styrelsen en och annan polisanmälan att vänta.
måndag 12 mars 2012
Grannar, är de på riktigt?
I samband med fotograferingen av lägenheten för ungefär en månad sedan ställde jag ut en medelstor, välskött trevlig växt, i en prydlig kruka, i trappen. Den stod ljust, i ett hörn väl ur vägen för allt och alla, och mådde bra och trivdes. Så i fredags, hittades den här lappen i krukan.
Lappen är undertecknad av en styrelsemedlem och lyder:
"Inga växter, mattor, barnvagnar eller lösa föremål i trapphusen. I händelse av brand skall trapphusen vara tomma på prylar. Underlättar även för städaren."
Blomman stod alltså i ett hörn. Bara en gravt förståndshandikappad människa med svår OCD går en väg som innebär att blomman står i vägen för att ta sig någonstans alls.
Vi tog såklart bort lappen eftersom det skulle vara visning, och Arga Lappar knappast är ett huvudargument för högt pris vid försäljning.
Idag, när jag hämtade den, hade någon ryckt bort alla blad på den.
Hej och välkommen till mitt hus, där envuxen äldre kvinna beter sig som en fyraåring med någon form av utåtagerande bokstavsdiagnos.
Ja, hon är ett undantag från de flesta grannar, men är hon på riktigt, eller är det någon som driver med mig?!
Bonus:
Hitta syftningsfelet!
"Inga växter, mattor, barnvagnar eller lösa föremål i trapphusen. I händelse av brand skall trapphusen vara tomma på prylar. Underlättar även för städaren."
Blomman stod alltså i ett hörn. Bara en gravt förståndshandikappad människa med svår OCD går en väg som innebär att blomman står i vägen för att ta sig någonstans alls.
Vi tog såklart bort lappen eftersom det skulle vara visning, och Arga Lappar knappast är ett huvudargument för högt pris vid försäljning.
Idag, när jag hämtade den, hade någon ryckt bort alla blad på den.
Hej och välkommen till mitt hus, där en
Ja, hon är ett undantag från de flesta grannar, men är hon på riktigt, eller är det någon som driver med mig?!
Bonus:
Hitta syftningsfelet!
Om att slå barn
Jag har ett nästan tvångsmässigt behov av att skoja om att slå barn, särskilt på dagis och med dagispersonalen.
Det är lite jobbigt.
Jag har svårt att hejda mig "Äh, de får stryk hemma sen, om de inte klär på sig fort nog!".
En dag kommer någon att tro mig. Jag är lite orolig för den dagen.
På mitt dagis, när jag var liten, var det tydligen en pappa (har mina föräldrar senare berättat) som erbjöd sig att komma och uppfostra barnen med livrem*. På fullt allvar. Hans adopterade dotter slutade som heroinmissbrukande prostituerad.
*Uppdatering pga syftnings...-problem.
...komma och, med livrem, uppfostra barn.
Det är lite jobbigt.
Jag har svårt att hejda mig "Äh, de får stryk hemma sen, om de inte klär på sig fort nog!".
En dag kommer någon att tro mig. Jag är lite orolig för den dagen.
På mitt dagis, när jag var liten, var det tydligen en pappa (har mina föräldrar senare berättat) som erbjöd sig att komma och uppfostra barnen med livrem*. På fullt allvar. Hans adopterade dotter slutade som heroinmissbrukande prostituerad.
*Uppdatering pga syftnings...-problem.
...komma och, med livrem, uppfostra barn.
Fixed gear
Nej, jag förstår inte poängen med att inte kunna bromsa. Det är absolut inte som metro påstår Retro. Redan på 20talet hade man frihjul och bromsar. Det är faktiskt bara korkat.
posted from Bloggeroid
söndag 11 mars 2012
Tinker tailor soldier spy
Jag tyckte den var pissdjävla skitbra. Den kommer att bli stilbildande och alla andra kommer att bli kass, för de kommer att missa fantastiskheten i den här. En sån här film funkar bara om den är superbra. Det går inte att göra den halvbra.
posted from Bloggeroid
Service
Jag: en Hof, tack.
Hon: Ni kanske vill pröva vår nya öl?
Jag: Nej tack. Jag vill ha en Hof.
Hon: Vill du ha glas till ölen?
Vill jag ha glas? Ja, det kan du ge dig fan på att jag vill, ditt snoriga lilla surmongo. Klart som fan jag vill ha glas. Ett ölglas hade varit fint men, ok. Jag nöjer mig med glas alls...
Hon: Ni kanske vill pröva vår nya öl?
Jag: Nej tack. Jag vill ha en Hof.
Hon: Vill du ha glas till ölen?
Vill jag ha glas? Ja, det kan du ge dig fan på att jag vill, ditt snoriga lilla surmongo. Klart som fan jag vill ha glas. Ett ölglas hade varit fint men, ok. Jag nöjer mig med glas alls...
posted from Bloggeroid
lördag 10 mars 2012
fredag 9 mars 2012
Hjärnmos
Hur fan jag ska kunna jobba till klockan fem idag, och hålla hela den här kedjan av tillstånd i huvudet länge nog för att kunna hitta felet i den, det begriper jag fan inte.
Sannolikt kan jag helt enkelt inte lösa detta.
Sannolikt kan jag helt enkelt inte lösa detta.
Om att Dela Det Allmänna Rummet. (Gästblogg från Jessica)
Jessica har för vana att komma med långa, insiktsfulla kommentarer nästan jämt. Idag har hon författat själv.
Mysk är en styggelse som borde förbjudas, är mitt enda tillägg. I övrigt tackar vi Jessica fint, och önskar henne en påse med igelkottar att lägga på sätet bredvid sig.
======
Det här är min enkla pendlarregel: det okej att ha sin påse/väska på
sätet intill, tills bussen blir halvfull. Då flyttar man den så att
hugade spickulanter kan få sitta.
Jag erkänner dock att jag ibland väntar tills bussen/vagnen är mer än
halvfylld innan jag flyttar min, detta av en enkel anledning: platsen
brevid mig går alltid åt först. Jag misstänker att det har att göra
med att jag är praktiskt pocket-format men det är likförbannat något
som irriterar mig, särskilt som jag ibland hänfaller åt
varför-alltid-jag-tänkande. Har jag en dålig dag så tänker jag "Men
VÄLJ NÅN ANNAN för en gångs skull ditt förutsägbara arsle!" och börjar
sen hata det stackars miffo som nobbar fullt funktionella säten,
alldeles intill dem, för att armbåga sig igenom hela bussen fram till
platsen brevid mig.
Därför låter jag ibland väskan stå tills åtminstone tre-fyra personer
tagit gång-säten först. För min mentala hälsas skull. Jag åker buss
sammanlagt kanske tre timmar om dagen. Det är ganska lång tid att
tillbringa med sitt personliga revir konstant invaderat. (Dessutom är
min väska en gigantisk ryggsäck, för det mesta fylld med gympakläder.
Jag väntar tills jag måste innan jag begraver mig under den. Särskilt
när det är varmt.)
Utöver detta är jag en psycho-magnet. De som vill sitta brevid mig är
alltid folk som vill berätta om hur DE hittade ett eget, enklare, sätt
att lösa kvadratiska ekvationer (hela fyrtiominutersresan), eller
sjunga ”Sinus å Kåsinus” i örat på mig, eller som vill sitta för nära,
eller som vill fingra på mitt hår, eller som luktar stomipåse. (Min
hemväg går oftast via det lokala lasarettet. Jag har olika rutter för
att det går att komma hem med två bussar, varav en med byte i
grannstaden – till jobbet går enbart en. En gång i timmen.) Jag ser
förmodligen vanvettigt vänlig och o-hotfull ut, så att folk som är
socialt känsliga tror att jag är en reko typ. Det är jag inte. Jag är
en jävla subba och jag hatar dem tills de dör för att de vill sitta
brevid mig. Knulla dem och deras lilla hund också, tänker jag. För att
de alla vill sitta med mig och jag vill vara ifred nån jävla gång. För
att de drar slutsatser om min person utifrån hur jag ser ut. Jag är
inte snäll för att jag har mjuka drag och jag är inte ofarlig för att
jag är liten. Hur vet de att jag inte är det största psycho de
någonsin delat buss med? De bara utgår från det pga mitt utseende.
(Notera att detta aldrig ändrat sig, trots att jag varit både punkare,
grunge och goth. Oavsett hur mycket corpse paint jag hade på mig ville
alla tanter sitta brevid mig. Okej, det var en överdrift. Jag hade
aldrig corpse paint. Men ni hajjar. De där jeansen var faktiskt
väldigt trasiga och jag använde MYCKET kajal. Oavsett hur hård jag
tyckte jag såg ut så tyckte tanter att jag såg trevlig ut. Det är ett
helvete att vara väluppfostrad. Jag jobbar dagligen med att sluta med
det och rekommenderar det inte till någon.)
Sen finns det de där.
De som åker samma buss regelbundet och har utsett mig till den de
_alltid_ ska sitta vid, oavsett hur mycket krångligare det är än att
bara ta närmsta plats.
I två månader hade jag en viss sätes-stalker. En dam i övre
medelåldern med Rogue-hår (Färgat rött med vit slinga i luggen.) och
pretentiösa böcker, vars personliga OCD yttrade sig i att hon hade
gett sig fan på att sitta brevid mig. Varje dag. Det drev mig till
vansinne. Jag sitter tusen gånger hellre brevid nån random tjockis som
tar upp halva mitt säte också, än brevid samma människa varje dag för
det ger stalker-vibbar. Faktum är att jag oftast föredrar tjockisar av
den enkla anledningen att jag inte behöver få tvångstankar över att de
sitter för nära - de har ju inget val, de _måste_ sitta nära och då
slipper jag undra om jag borde freda mig med tårgas. Dessutom är de
nästan alltid livrädda att folk ska tycka att de luktar illa, så de är
oftast nyduschade och mummade som daggfriska liljekonvaljer - till
skillnad från den genomsnittlige, normalviktige, Brittiske pendlaren
som luktar gammal rulltobaksrök, ännu äldre svett och kolbrasa. Eller
som i det här fallet – hormonplåster och billig myskparfym. Örk.
Hur som helst. Stalker-kärringen sket i det blå skåpet en morgon när
jag hade somnat till i mitt säte (på en då i princip tom buss) med
väskan kvar på sätet intill. Av nån anledning var det jävligt viktigt
för den passivt-aggressiva apan att väcka mig så hon kunde sitta
intill mig – och ingenstans annars. Det hade varit förklarligt om det
börjat bli ont om säten, men när jag tittade mig yrvaket omkring stod
det klart att bussen fortfarande var mer än halvtom. Sätet där min
väska stod var det första gång-sätet att gå åt och det fanns till och
med tomma tvåsitsare, med fönsterplats, lediga. Kärringen SKULLE sitta
brevid mig helt enkelt. Så jag frågade henne rakt ut: "Det finns
massor av säten, inklusive tvåsitsare, varför var det så viktigt att
väcka mig och sitta just här?" men hon bara stirrade i golvet, trängde
sig ner och öppnade en bok.
Jag ville fan inte sitta brevid henne då. Det var ju uppenbart att hon
rekryterade för någon liga som trafikerar medelålders kvinnor av
halvdassigt utseende till exotiska klubbar i Bayern, vars medlemmar
har märkliga preferenser. ("Der beste mittleren Alters, semi-fette,
alltägliche Zwerge club, Bayerns!") Det var bara en fråga om tid innan
det blev hasch-spruta i armen och omärkt taxi till hamnen där en
snubbe i Jena-outfit limmade fast mig på en lastpall och skeppade mig
till Lübeck för vidare leverans till München eller någon annan stad
med umlaut.
Det hade fan inte jag tid med. Jag har ju mina leverantörer att tänka
på. Så jag reste mig och bad att bli utsläppt så jag kunde sätta mig
på ett av de lediga dubbelsätena som tantan cederat till förmån för
att trängas med mig. DÅ SLÄPPER FANSKAPET INTE UT MIG. Jag harklade
mig. Sade ”Ursäkta!” i normal samtalston. Gastade "URSÄKTA MIG!" rätt
i hennes ansikte utan resultat (nej, hon hade inte lurar) så till slut
fick jag sparka mig ut medan jag gastade ”WHY WON’T YOU LET ME OUT?”
Jag tyckte bussen behövde se att hon betedde sig märkligt. När jag
klev av gav hon mig fingret.
Nästa dag vågade hon inte sätta sig brevid mig igen men hon kände ändå
att hon måste ha min närhet och satte sig därför framför mig. Och då
kände jag det där släppet. Det när man blivit provocerad bortom sin
smärtgräns och inser att man skiter i konsekvenserna.
Hon hade regnjacka med nerfälld huva, så jag tömde hela min
sportflaska i huvan, lite i taget, för att se om det stannade kvar
eller droppade ur (det stannade kvar), och hade sedan vällustiga
fantasier om hur hon hällde en halv liter vätska i nacken på sig själv
när hon klev av bussen och drog upp huvan mot regnet, alternativt när
hon kom fram till jobbet (dagcentret?). Det var ytterst
tillfredsställande.
När jag, triumferande, berättade hela historien för maken var hans
kommentar: "Så... du har antingen antagoniserat ett fullblods-psycho -
eller mobbat en efterbliven?"
Så kan man ju också se det. Men jag ser det som att jag slog ett slag
för människor med milda utseenden, världen över. Tanten är, enligt
mig, varken psycho eller retarderad – hon är en passivt aggressiv
subba som gillar att peta på folk med sitt vassa pekfinger för att,
som hon tycker, lära dem hennes egna idé om folkvett – men som håller
sig till folk som ser följsamma och vänliga ut, eftersom hon är ett
passivt aggressivt miffo och en feg mobbare. Hon ville leva ut sitt
missnöje med tillvaron på någon vars väska inte var ett problem för
någon i det givna ögonblicket, utan bara för hennes princip. Hon gav
sig inte på mig för att jag betedde mig illa. Hon gav sig på mig för
att det såg ofarligt ut och hon ville tracka nån. Jag är inte din
bitch för att jag ser snäll ut. Jag är _en_ bitch oavsett hur jag ser
ut. ”Don't push me cos I'm close to the edge, brav. You get me?” Typ.
I out-locoed the loca. Yeah!
Du vill ha ett ögonblick av billig, passivt aggressiv triumf? - Smaka
sportdryck, kärring!
Hon sätter sig numera så långt från mig som det går att komma. Utöver
det har mitt Falling Down-ögonblick inte haft några som helst
återverkningar. Ibland handlar det om att omfamna sin galenskap.
Embrejs dö krejsy. Ibland är enda sättet att hantera ett miffo att
ut-miffa dem. ”You NEVER go full retard” gäller bara film. I
verkligheten har det, ibland, sina poänger."
Mysk är en styggelse som borde förbjudas, är mitt enda tillägg. I övrigt tackar vi Jessica fint, och önskar henne en påse med igelkottar att lägga på sätet bredvid sig.
======
Det här är min enkla pendlarregel: det okej att ha sin påse/väska på
sätet intill, tills bussen blir halvfull. Då flyttar man den så att
hugade spickulanter kan få sitta.
Jag erkänner dock att jag ibland väntar tills bussen/vagnen är mer än
halvfylld innan jag flyttar min, detta av en enkel anledning: platsen
brevid mig går alltid åt först. Jag misstänker att det har att göra
med att jag är praktiskt pocket-format men det är likförbannat något
som irriterar mig, särskilt som jag ibland hänfaller åt
varför-alltid-jag-tänkande. Har jag en dålig dag så tänker jag "Men
VÄLJ NÅN ANNAN för en gångs skull ditt förutsägbara arsle!" och börjar
sen hata det stackars miffo som nobbar fullt funktionella säten,
alldeles intill dem, för att armbåga sig igenom hela bussen fram till
platsen brevid mig.
Därför låter jag ibland väskan stå tills åtminstone tre-fyra personer
tagit gång-säten först. För min mentala hälsas skull. Jag åker buss
sammanlagt kanske tre timmar om dagen. Det är ganska lång tid att
tillbringa med sitt personliga revir konstant invaderat. (Dessutom är
min väska en gigantisk ryggsäck, för det mesta fylld med gympakläder.
Jag väntar tills jag måste innan jag begraver mig under den. Särskilt
när det är varmt.)
Utöver detta är jag en psycho-magnet. De som vill sitta brevid mig är
alltid folk som vill berätta om hur DE hittade ett eget, enklare, sätt
att lösa kvadratiska ekvationer (hela fyrtiominutersresan), eller
sjunga ”Sinus å Kåsinus” i örat på mig, eller som vill sitta för nära,
eller som vill fingra på mitt hår, eller som luktar stomipåse. (Min
hemväg går oftast via det lokala lasarettet. Jag har olika rutter för
att det går att komma hem med två bussar, varav en med byte i
grannstaden – till jobbet går enbart en. En gång i timmen.) Jag ser
förmodligen vanvettigt vänlig och o-hotfull ut, så att folk som är
socialt känsliga tror att jag är en reko typ. Det är jag inte. Jag är
en jävla subba och jag hatar dem tills de dör för att de vill sitta
brevid mig. Knulla dem och deras lilla hund också, tänker jag. För att
de alla vill sitta med mig och jag vill vara ifred nån jävla gång. För
att de drar slutsatser om min person utifrån hur jag ser ut. Jag är
inte snäll för att jag har mjuka drag och jag är inte ofarlig för att
jag är liten. Hur vet de att jag inte är det största psycho de
någonsin delat buss med? De bara utgår från det pga mitt utseende.
(Notera att detta aldrig ändrat sig, trots att jag varit både punkare,
grunge och goth. Oavsett hur mycket corpse paint jag hade på mig ville
alla tanter sitta brevid mig. Okej, det var en överdrift. Jag hade
aldrig corpse paint. Men ni hajjar. De där jeansen var faktiskt
väldigt trasiga och jag använde MYCKET kajal. Oavsett hur hård jag
tyckte jag såg ut så tyckte tanter att jag såg trevlig ut. Det är ett
helvete att vara väluppfostrad. Jag jobbar dagligen med att sluta med
det och rekommenderar det inte till någon.)
Sen finns det de där.
De som åker samma buss regelbundet och har utsett mig till den de
_alltid_ ska sitta vid, oavsett hur mycket krångligare det är än att
bara ta närmsta plats.
I två månader hade jag en viss sätes-stalker. En dam i övre
medelåldern med Rogue-hår (Färgat rött med vit slinga i luggen.) och
pretentiösa böcker, vars personliga OCD yttrade sig i att hon hade
gett sig fan på att sitta brevid mig. Varje dag. Det drev mig till
vansinne. Jag sitter tusen gånger hellre brevid nån random tjockis som
tar upp halva mitt säte också, än brevid samma människa varje dag för
det ger stalker-vibbar. Faktum är att jag oftast föredrar tjockisar av
den enkla anledningen att jag inte behöver få tvångstankar över att de
sitter för nära - de har ju inget val, de _måste_ sitta nära och då
slipper jag undra om jag borde freda mig med tårgas. Dessutom är de
nästan alltid livrädda att folk ska tycka att de luktar illa, så de är
oftast nyduschade och mummade som daggfriska liljekonvaljer - till
skillnad från den genomsnittlige, normalviktige, Brittiske pendlaren
som luktar gammal rulltobaksrök, ännu äldre svett och kolbrasa. Eller
som i det här fallet – hormonplåster och billig myskparfym. Örk.
Hur som helst. Stalker-kärringen sket i det blå skåpet en morgon när
jag hade somnat till i mitt säte (på en då i princip tom buss) med
väskan kvar på sätet intill. Av nån anledning var det jävligt viktigt
för den passivt-aggressiva apan att väcka mig så hon kunde sitta
intill mig – och ingenstans annars. Det hade varit förklarligt om det
börjat bli ont om säten, men när jag tittade mig yrvaket omkring stod
det klart att bussen fortfarande var mer än halvtom. Sätet där min
väska stod var det första gång-sätet att gå åt och det fanns till och
med tomma tvåsitsare, med fönsterplats, lediga. Kärringen SKULLE sitta
brevid mig helt enkelt. Så jag frågade henne rakt ut: "Det finns
massor av säten, inklusive tvåsitsare, varför var det så viktigt att
väcka mig och sitta just här?" men hon bara stirrade i golvet, trängde
sig ner och öppnade en bok.
Jag ville fan inte sitta brevid henne då. Det var ju uppenbart att hon
rekryterade för någon liga som trafikerar medelålders kvinnor av
halvdassigt utseende till exotiska klubbar i Bayern, vars medlemmar
har märkliga preferenser. ("Der beste mittleren Alters, semi-fette,
alltägliche Zwerge club, Bayerns!") Det var bara en fråga om tid innan
det blev hasch-spruta i armen och omärkt taxi till hamnen där en
snubbe i Jena-outfit limmade fast mig på en lastpall och skeppade mig
till Lübeck för vidare leverans till München eller någon annan stad
med umlaut.
Det hade fan inte jag tid med. Jag har ju mina leverantörer att tänka
på. Så jag reste mig och bad att bli utsläppt så jag kunde sätta mig
på ett av de lediga dubbelsätena som tantan cederat till förmån för
att trängas med mig. DÅ SLÄPPER FANSKAPET INTE UT MIG. Jag harklade
mig. Sade ”Ursäkta!” i normal samtalston. Gastade "URSÄKTA MIG!" rätt
i hennes ansikte utan resultat (nej, hon hade inte lurar) så till slut
fick jag sparka mig ut medan jag gastade ”WHY WON’T YOU LET ME OUT?”
Jag tyckte bussen behövde se att hon betedde sig märkligt. När jag
klev av gav hon mig fingret.
Nästa dag vågade hon inte sätta sig brevid mig igen men hon kände ändå
att hon måste ha min närhet och satte sig därför framför mig. Och då
kände jag det där släppet. Det när man blivit provocerad bortom sin
smärtgräns och inser att man skiter i konsekvenserna.
Hon hade regnjacka med nerfälld huva, så jag tömde hela min
sportflaska i huvan, lite i taget, för att se om det stannade kvar
eller droppade ur (det stannade kvar), och hade sedan vällustiga
fantasier om hur hon hällde en halv liter vätska i nacken på sig själv
när hon klev av bussen och drog upp huvan mot regnet, alternativt när
hon kom fram till jobbet (dagcentret?). Det var ytterst
tillfredsställande.
När jag, triumferande, berättade hela historien för maken var hans
kommentar: "Så... du har antingen antagoniserat ett fullblods-psycho -
eller mobbat en efterbliven?"
Så kan man ju också se det. Men jag ser det som att jag slog ett slag
för människor med milda utseenden, världen över. Tanten är, enligt
mig, varken psycho eller retarderad – hon är en passivt aggressiv
subba som gillar att peta på folk med sitt vassa pekfinger för att,
som hon tycker, lära dem hennes egna idé om folkvett – men som håller
sig till folk som ser följsamma och vänliga ut, eftersom hon är ett
passivt aggressivt miffo och en feg mobbare. Hon ville leva ut sitt
missnöje med tillvaron på någon vars väska inte var ett problem för
någon i det givna ögonblicket, utan bara för hennes princip. Hon gav
sig inte på mig för att jag betedde mig illa. Hon gav sig på mig för
att det såg ofarligt ut och hon ville tracka nån. Jag är inte din
bitch för att jag ser snäll ut. Jag är _en_ bitch oavsett hur jag ser
ut. ”Don't push me cos I'm close to the edge, brav. You get me?” Typ.
I out-locoed the loca. Yeah!
Du vill ha ett ögonblick av billig, passivt aggressiv triumf? - Smaka
sportdryck, kärring!
Hon sätter sig numera så långt från mig som det går att komma. Utöver
det har mitt Falling Down-ögonblick inte haft några som helst
återverkningar. Ibland handlar det om att omfamna sin galenskap.
Embrejs dö krejsy. Ibland är enda sättet att hantera ett miffo att
ut-miffa dem. ”You NEVER go full retard” gäller bara film. I
verkligheten har det, ibland, sina poänger."
torsdag 8 mars 2012
Att faktiskt lösa problemet?
En av världens värsta krigsförbrytare uppmärksammas just nu i en ganska stor kampanj. En organisation vill göra världen uppmärksam på hans vidrigheter och ställa honom inför rätta.
Eller bara skjuta honom...
Vid närmare granskning visar det sig att organisationen som står bakom kampanjen inte är så himla mycket bättre än skurken de jagar. Själva förser de olika militära grupper, bland annat den efterspanades huvudfiende, och gerillagrupper i Sudan, med vapen och pengar. De stöttar grupper som är kända för att använda våldtäkter, mord och plundring av civilbefolkning som vapen.
Det finns två aspekter av det här.
1. Sluta ge dem uppmärksamhet och pengar. Ge det till dem som faktiskt gör nytta.
2. Så är det i krig. Det finns ingen annan sorts krig. Krig utan våldtäkter, tortyr, brinnande småbarn, och sönderhuggna mödrar och småsyskon finns inte. Så varför förvånas vi ständigt över alla tar till sånt i krig?
Eller bara skjuta honom...
Vid närmare granskning visar det sig att organisationen som står bakom kampanjen inte är så himla mycket bättre än skurken de jagar. Själva förser de olika militära grupper, bland annat den efterspanades huvudfiende, och gerillagrupper i Sudan, med vapen och pengar. De stöttar grupper som är kända för att använda våldtäkter, mord och plundring av civilbefolkning som vapen.
Det finns två aspekter av det här.
1. Sluta ge dem uppmärksamhet och pengar. Ge det till dem som faktiskt gör nytta.
2. Så är det i krig. Det finns ingen annan sorts krig. Krig utan våldtäkter, tortyr, brinnande småbarn, och sönderhuggna mödrar och småsyskon finns inte. Så varför förvånas vi ständigt över alla tar till sånt i krig?
Internationella kvinnodagen
Jag är av hankön så säger jag något kommer jag bara att få en djävla massa spö, i egenskap av representant för patriarkatet, men ändå...
Känns det inte som om våra vänner på Spotify blandat ihop dagen idag med den fjortonde februari?
Känns det inte som om våra vänner på Spotify blandat ihop dagen idag med den fjortonde februari?
Lättja
För Länge Sedan (tm) var några timmar en kort stund. Folk tog gärna en promenad på två timmar för att hälsa på någon.
För femtio år sedan tyckte man att det var långt att köra 30 minuter för att hälsa på någon, eller hjälpa till med något. Sent 60-tal och 70-tal gick många gärna i demonstationståg en hel dag när de tyckte något var tokigt.
Idag är uppoffringar som innebär mer än en minuts distraktion för mycket.
Jag läste precis följande, rörande något välgörande ändamål:
- Easy actions you can take in 30 seconds or less to help
- Event notifications
Alltså, man tipsar specifikt om saker som tar mindre än en halv minut. Visst, för de som inte bryr sig så farligt om ändamålet är det ändå en liten uppoffring, så man hoppas få med även dem, men ändå? Om man har något viktigt, som ändå inte är viktigare än att man tror att folk inte vill lägga mer än 30 sekunder på det, då kanske det inte är så viktigt? Eller?
För femtio år sedan tyckte man att det var långt att köra 30 minuter för att hälsa på någon, eller hjälpa till med något. Sent 60-tal och 70-tal gick många gärna i demonstationståg en hel dag när de tyckte något var tokigt.
Idag är uppoffringar som innebär mer än en minuts distraktion för mycket.
Jag läste precis följande, rörande något välgörande ändamål:
- Easy actions you can take in 30 seconds or less to help
- Event notifications
Alltså, man tipsar specifikt om saker som tar mindre än en halv minut. Visst, för de som inte bryr sig så farligt om ändamålet är det ändå en liten uppoffring, så man hoppas få med även dem, men ändå? Om man har något viktigt, som ändå inte är viktigare än att man tror att folk inte vill lägga mer än 30 sekunder på det, då kanske det inte är så viktigt? Eller?
onsdag 7 mars 2012
Har du två åkkort också, ditt apmongo?
JAG vet! När människan bredvid mig reser sig ställer jag min lilla påse, som likaväl kan stå på golvet, där, fast det står tio personer inom en radie av fem meter.
JAG vet!
Jag sätter mig på kärringens påse!
JAG vet!
Jag sätter mig på kärringens påse!
Innan och Före
För ett tag sedan ondgjorde jag mig över Före och Innan.
Äntligen har jag ett exempel på när det är en DJÄVLA SKILLNAD.
"Stegen görs i ordning, från noll och uppåt. Man KAN backa, och kan då betrakta de steg som ligger före det nuvarande som gjorda"
"Stegen görs i ordning, från noll och uppåt. Man KAN backa, och kan då betrakta de steg som gjorts innan det nuvarande som gjorda"
Se, det är helt olika innebörd i de där två.
Det känns gött att ha rätt.
Uppdatering:
Nej, mina kollegor var inte säkra på vad jag menade ändå.
Äntligen har jag ett exempel på när det är en DJÄVLA SKILLNAD.
"Stegen görs i ordning, från noll och uppåt. Man KAN backa, och kan då betrakta de steg som ligger före det nuvarande som gjorda"
"Stegen görs i ordning, från noll och uppåt. Man KAN backa, och kan då betrakta de steg som gjorts innan det nuvarande som gjorda"
Se, det är helt olika innebörd i de där två.
Det känns gött att ha rätt.
Uppdatering:
Nej, mina kollegor var inte säkra på vad jag menade ändå.
Hela sanningen, tack!
tisdag 6 mars 2012
Hen
Nog är väl "hen" framförallt ett alternativ till uttrycket "han eller hon"?
"Han eller hon" är subjekts-formen.
Vad är Objekts-formen av hen?
Hennenom?
Jag skulle gärna vilja göra rätt, se. "Jag skulle nämligen vilja kasta ruttna tomater på hen" känns som att skriva "Jag... på han" och det är ju inte rätt, eller hur?
Jag skulle gärna vilja göra rätt, se. "Jag skulle nämligen vilja kasta ruttna tomater på hen" känns som att skriva "Jag... på han" och det är ju inte rätt, eller hur?
Jante hade fan rätt ibland.
Folks övertro på sin egen viktighet håller på att driva mig till vansinne ibland.
Alla dessa människor som tror att världen går under om de inte är på jobbet, oavsett vilka virus de sprider omkring sig, alla dessa männikor som märker all kommunikation med "VIKTIGT!!!!!!!!!!" istället för att säga vad det handlar om och alla idioter som pratar högt och ständigt utan att ha något att säga.
SITT NER OCH HÅLL KÄFTEN OCH SE DIG SJÄLV I PROPORTION TILL VÄRLDEN DU LEVER I DITT DJÄVLA APMONGO!
Nu senaste en människa som lämnat en felrapport som vid en första anblick tycktes handla om Prio!!!!!! men vi närmare granskning visade sig handla om en förmodad krasch i vår applikation under vissa omständigheter - en krasch jag inte kan återskapa, och således heller inte felsöka, vilket jag försökt förmedla. Tror vi han svarar? Nej, det var tydligen inte viktigare än så.
Ok, här är ett svar på din bugrapport:
1. Det är fan inte du, ditt djävla apmongo som prioriterar mitt arbete, det är min chef som gör det, och du är för dum, okunnig och omedveten för att ha en djävla susning om vad som är prio och vad som inte är det
2. Använd rubrikraden till den den är avsedd för, nämligen en rubrik, inte ett misslyckat försök att framhäva din egen betydelse. Obönhörligen misslyckat, ety du är ett svårt fall av DJÄVLA APMONGO!
Alla dessa människor som tror att världen går under om de inte är på jobbet, oavsett vilka virus de sprider omkring sig, alla dessa männikor som märker all kommunikation med "VIKTIGT!!!!!!!!!!" istället för att säga vad det handlar om och alla idioter som pratar högt och ständigt utan att ha något att säga.
SITT NER OCH HÅLL KÄFTEN OCH SE DIG SJÄLV I PROPORTION TILL VÄRLDEN DU LEVER I DITT DJÄVLA APMONGO!
Nu senaste en människa som lämnat en felrapport som vid en första anblick tycktes handla om Prio!!!!!! men vi närmare granskning visade sig handla om en förmodad krasch i vår applikation under vissa omständigheter - en krasch jag inte kan återskapa, och således heller inte felsöka, vilket jag försökt förmedla. Tror vi han svarar? Nej, det var tydligen inte viktigare än så.
Ok, här är ett svar på din bugrapport:
1. Det är fan inte du, ditt djävla apmongo som prioriterar mitt arbete, det är min chef som gör det, och du är för dum, okunnig och omedveten för att ha en djävla susning om vad som är prio och vad som inte är det
2. Använd rubrikraden till den den är avsedd för, nämligen en rubrik, inte ett misslyckat försök att framhäva din egen betydelse. Obönhörligen misslyckat, ety du är ett svårt fall av DJÄVLA APMONGO!
Om att lyssna och tvingas höra
Med mindre jag lyckas koncentrera mig riktigt ordentligt, vilket händer allt mer sällan, kan jag inte filtrera ljud. Jag hör "allt". Jag hör alla samtal omkring mig samtidigt, och vad alla säger. Jag hör TV:n och registrerar det mentalt. Det är pissjobbigt. Jag önskar jag kunde slippa höra allt dumt som sägs överallt. Inte minst samtal omkring mig på jobbet.
Även kollegor tycks kunna ha de mest hjärndöda konversationer om saker som torde vara utredda och mer för ganska många år sedan. Vi snackar alltså om saker som "vad folk slänger i soprummet trots att man inte får.", att man "egentligen borde gå med i styrelsen för bostadsrättsföreningen och göra något åt problemen" men folk där är ju så dumma, sådär som bara grannar kan vara. Ja, men du kanske är en av dem? Eller?
Och mer därtill.
Tack gode Ingenjör för hörlurarna som låter mig lyssna på musik jag själv väljer istället för andras brist på intellekt. Snälla, allihop, håll käften och låt mig tro att ni inte är lika dumma som alla andra.
Även kollegor tycks kunna ha de mest hjärndöda konversationer om saker som torde vara utredda och mer för ganska många år sedan. Vi snackar alltså om saker som "vad folk slänger i soprummet trots att man inte får.", att man "egentligen borde gå med i styrelsen för bostadsrättsföreningen och göra något åt problemen" men folk där är ju så dumma, sådär som bara grannar kan vara. Ja, men du kanske är en av dem? Eller?
Och mer därtill.
Tack gode Ingenjör för hörlurarna som låter mig lyssna på musik jag själv väljer istället för andras brist på intellekt. Snälla, allihop, håll käften och låt mig tro att ni inte är lika dumma som alla andra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Besökare sedan 090601: