Häromdagen avgick en minister. Inte av politiska skäl, utan för att skvallerpressen ringer hans barn och frågar om hans skilsmässa. Inte ens oppositionen på plats i Almedalen valde att dra växlar av det. Samma människor som skäl motståndarnas dag med att campera i förre stadsministern Ingvar Carlssons trädgård inför pressen (Mötte honom på Slussen idag, förresten) valde att inte plocka poäng på att en minister avgår.
HAN AVGÅR!!!!
För att klåfingriga "journalister" gräver så djupt i hans familj att hans barn blir lidande och han inte vill ha kvar sitt jobb.
Vad gör Aftonbladet? Ber de om ursäkt? Nej, de skryter på förstasidan om sin skuld i detta föga demokratiska beteende.
Granska gärna korruption, kriminalitet, dåliga politiska val, men för helvete, någon gräns får det väl ändå vara, åtminstone för politiker som, till skillnad från andra kändisar, har ett viktigt jobb att sköta?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Besökare sedan 090601:
Jag hoppas att varenda jävla idiot som jobbar på en kvällstidning, samt alla som köper kvällstidningarna, får sina egna barn och familjer förföljda av drevet.
SvaraRaderaTyvärr är det nog först då skiten kan få ett slut.
Folk verkar ju inte haja att det är deras kåthet på snaskiga stories som föder sån här skit.
Det ligger ju obestridligen något i det där att kvällspressen bara ger folket det folket vill ha. Vore det annorlunda skulle de kursa.
SvaraRaderaMen vad är det för människor som köper skräpet? (Retorisk fråga.) Av princip - just på grund av den här typen av händelser - har jag svurit att aldrig, aldrig köpa vare sig Aftonbladet eller Expressen. Deras löpsedlar sticker mig i ögonen varje dag, och de blir bara värre och värre!
SvaraRadera/ Sur gammal gubbdjävel
Word
SvaraRaderaJag hade som fått för mig att det var något om något brott?
SvaraRaderaFörlåt men vem har trakasserat hans barn? En journalist ringde i misstag till ett av hans barn då han låg på sjukhus. Den förste som nämnt barnen vid namn offentligt är SO Littorin
SvaraRaderaJust_J:
SvaraRaderaHur tänker du nu? Hur sannolikt är det att en journalist vid en kvällstidning ringer en ministers barn "av misstag" och sedan fortsätter att intervjua detta barn om hur det ser på faderns sjukdom? Känns det som ett misstag?