onsdag 12 maj 2010

Krig - ganska svårt

Min treåriga son såg idag en bild på en soldat i tidningen. Han frågade varför han var grön i ansiktet, och vad han hade i handen.

Så jag försökte börja förklara. Vapen, krig och soldater. Det var snudd på omöjligt, för det är faktiskt ofattbart dumt. Bokstavligen ofattbart dumt. Jag begriper det inte själv.

Hur kan det faktiskt vara möjligt att skapa en armé och få hundratusentals människor att åka till andra sidan jorden för att döda andra? Hur kan så många vara så dumma? Vad kan vara värt det?

Hur är det möjligt att så mycket energi lagts av så många människor att vi ens ha skjutvapen? Hur kan krig existera?

Krig förutsätter att oerhört många människor blir ofattbart dumma och får tag i vapen. Hur kan det hända? Hur kan inte den stora, kloka majoriteten sätta stopp för det lilla fåtal som är så ute och cyklar att de tycker krig är en god idé?

Jag förstår verkligen inte. Hur är det möjligt?!

6 kommentarer:

  1. Därför att människan av naturen är dum i huvudet. Det är min teori.

    SvaraRadera
  2. Testosteron. Den enskilt största bidragande orsaken. Det är jag övertygad om.

    Det, i sin tur, åstadkommer sådana känslor som hat, avundsjuka och maktbegär. "Nej nu djävlar, nu gjorde han något som jag inte gillade och ska få igen tiofalt" och så är drevet igång...

    Sedan har vi det i kombination med skickliga ledare, masspsykos med mera. När kriget sedan väl är verklighet är det nog inte så svårt att få de sina med sig.

    Man skulle kunna skriva metervis om krig. Jag nöjer mig med att säga att jag tyckte det du skrev var väldigt träffsäkert, och det var en kul synvinkel - att försöka förklara för en treåring ställer verkligen saken på sin spets!

    Jag förstår helt och fullt att det blir krig, men ja, visst är det ofattbart dumt! Och hade ingen behövt berätta om krig för de som idag är tre år, är det inte ens säkert att det skulle bli några krig när det är den generationen som styr i världen! De skulle inte komma på tanken...

    SvaraRadera
  3. För mig är det obegripligt med krig. Fattar inte helt.
    När mina ungar slåss brukar jag dra följande..
    "Men om jag blir arg på den där tanten på macken, tänk om jag gick in och drog henne på käften...hur skulle det bli om alla gjorde så?"
    Och tänk om alla löste sina gräl med ett vapen i handen...idiotiskt.

    SvaraRadera
  4. Jo, jag förstår ju också hur det blir krig. Allt med historia, religion, kulturkrockar, karismatiska ledare och allt det där. På ett rationellt plan.

    Men samtidigt inte. Hur kan hundratusentals människor välja att ta ett vapen och gå ut och döda? Det är ju så galet. Inte bara illa och dåligt, utan verkligen helt vansinnigt.

    Som de sa i Men In Black: En människa är intelligent, trevlig och smart. Folk är korkade aggressiva dumma djur.

    Men ändå.
    Försök förklara mekaniken bakom krigets existens och arméer för en treåring som inte vet vad ett skjutvapen är.

    SvaraRadera
  5. Jag tyckte att det i allra högsta grad var tänkvärt, och jag hoppas att jag själv slipper att någonsin behöva försöka förklara krig för en treåring. Religion, nämner du. Det är väl den största krigskaparen, skulle jag tro, och redan religion verkar rätt krångligt att förklara för en treåring...

    Nä, jag håller verkligen med dig. Rent rationellt går det att begripa, men inte känslomässigt.

    Men In Black minns jag inte så bra, men jag konstaterade för mig själv för bara ett par veckor sedan, att jag tycker om människor, men jag verkligen avskyr folk! Men det är mer på nivån att jag inte gillar folk som envisas med att stå ivägen när man ska av tunnelbanan, som slänger fimpar överallt eller som bara i största allmänhet agerar utan att tänka efter.

    Tack för en kul blogg, förresten. Ofta pricksäker. Jag skall fortsätta följa den.

    SvaraRadera
  6. Tack för fina ord!

    Notera att människor i allmänhet inte slänger fimpar på marken, men folk gör det.

    SvaraRadera