Bamse - en kritisk granskning av snällheten

När jag var barn läste jag Bamse. Ganska länge. Kanske lite längre än många andra. För några år sedan, i samband med 30-årsjubileet av Bamses första nummer, började man ge ut hårdinbundna böcker med sex nummer i varje bok. Omsättsblad, insändarsida, baksida med "Här skulle ditt namn ha stått om du prenumererat" och hela köret. Och dessutom intervjuer och texter om Rune Andréasson och andra. Och jag började prenumerera på böckerna. Jag läste inte det där som inte var tidningarna. Lite för att jag tänkte läsa om vad jag mindes som bra serier, och jag är en stor serieälskare och började med Bamse och... Ja. Och dessutom tänkte jag att det vore kul för barnen om de, när de började läsa, kunde ha hela Rune Andréassons produktion av Bamse i ett sträck. Komplett. Det är ungefär en hyllmeter med de där böckerna.

Men....
Redan i första numret noterade jag en sak. Bamse var inte jättesnäll. Vad sägs om citatet "Nä, jag tänker inte slå er. Jag kastar upp er i luften, så får ni slå er själva när ni ramlar ner!"

Bamse blir "sällan"* arg, men när han blir arg blir han jättearg! Och då hotar han med våld. Alla vet hur jättestark Bamse är, och det är faktiskt bara hans dunderhonung som håller alla asociala element i schack. Utan Bamses dunderhonung hade Knocke och Smocke, Vargarna och Krösus härjat vilt. Ofta talar han om att det är viktigare att vara snäll än stark. Och det är ju, som Lille Skutt brukar säga, lätt för Bamse att säga. Lille Skutts snällhet är inte mycket att ha, utan Bamse, för den blir bara skrattad åt av alla. Bamse hävdar gärna att han inte skulle klarat något utan sina snabba och smarta kompisar. Ja, det är ju sant, för särskilt smart är han inte. Men vad använder då Skalman sitt intellekt till? Ibland trycker han dit Krösus eller andra som försöker sig på astrologi eller annat hokus pokus eller fuskar i tävlingar, men för det mesta är det storyn att Bamse hamnar i knipa utan dunderhonung, Skalman tänker ut ett sätt att få den till honom, och Lille Skutt springer dit och lämnar den, varefter Bamse går ifrån sin knipa utan att öppna dörrarna innan han passerar. Klart. Råstyrka is the shit.

Och det där är historierna Rune skrivit manus till. Sista boken jag fick var den som först innehöll Runes sista nummer, jubiléumsnummer 200. Det håller samma stil som de tidigare, men vad ser jag i nästa nummer? Det första som författats av någon annan? Visserligen granskat av Rune, men ändå tillverkat av någon annan...


"Smock Tjoff" på bläckfisken, och så är saken biff. Som Fantomen, men sämre tecknat.** Fenomenet upprepades senare i samma nummer för övrigt.

Å andra sidan gjorde han likadant redan i andra numret. Visserligen mot en otäck dinosaurie, men ändå? Det var ju inte precis snällhet och smarta lösningar som räddade situationen.



Bamse är inte särskilt snäll. Och ganska korkad, som sagt:
"Jag vill ha min egen häst, jag vill inte dela!"***
"Är det inte roligare att gå i skogen som är allas, än att sitta i sin egen lilla trädgård?"
Finn fem fel på det resonemanget! Eller hundra. Det är gratispoäng.

I ett av de första numren finns en faktaruta om Vietcong, och deras förträfflighet. Det var kanske tiden, men ändå.

Nej, Bamse tål faktiskt inte granskning!


* Bara i nästan varje historia i varje nummer
** Ja, Fantomen har jag aldrig haft mycket till övers för, faktiskt. Generellt, de spännande serierna har jag aldrig uppskattat.
*** Vänta, har vi inte hört den förr?