De ljuva småbarnsåren

Har jag skrivit det här inlägget förut? So sue me...

Nästa kärring som berättar för mig om de Ljuva Småbarnsåren* åker på spö. Den djävel som säger något om att den tiden är så kort, och går så fort får en fläskläpp värre än alla gamla karikatyrer på afrikaner. Första bästa rikspucko som antyder att jag borde njuta ska få frakturer med ett hårt, trubbigt föremål. Många.

Det är fan inget djuvligt med en svettig, klibbig, skrikande klump med en kroppstemperatur på 41 grader C, öroninflammation och bajs som läckt ur blöjan ända till skuldrorna.

Det är inget djuvligt med förnimmelse jag har i hela ryggen och långt ut i armarna av att ha burit nämnda barn snudd på varenda minut han varit vaken. Undantaget den dryga timme vi väntade på vårdcentralen därför att läkaren hade tryckt fel i tidbokningssystemet och markerat att hon var klar med oss**, för då satt han i vagnen. Faktiskt. Eller, en del av den tiden.

Det går inte fort. Det är en djävla evighet av motsatsen till sammanhängande sömn och ett schema som, trots att inget vettigt görs utöver att fostra de blivande goda samhällsmedborgarna***, snudd på totalt förbjuder all träning utom 04.00-05.00 och 21.00-22.00.

Tiden då de måste fösas ur sängen med Cattleprods och smältvatten mitt på eftermiddagen och aldrig är hemma på nätterna kan inte komma fort nog. Jag ska fan förse dem med både sprit och röka, om de bara lovar att stanna hemifrån hela natten, så jag får sova.

Tanken att mina barn en dag kommer att ha en mycket bestämd åsikt om vad man bör ha på sig när man går ut, och att de kommer att ta på sig detta själva, och sedan gå ut, utan mig, ter sig som utopia, i jämförelse med att behöva bokstavligen slåss för att få på dagisbarnet mer än bara kalsonger när det är femton minusgrader och han ska leka ute till lunch. En gång släpade jag faktiskt ut honom, iförd just kalsonger, på förstubron när det var femton minus, och sa "Nu går vi till dagis då!". Han började gråta och det dröjde ända till dagen efter innan han återigen med emfas hävdade fördelarna med tunn klädsel trots vädret. Fördelarna var en smula oklara, men bestod huvudsakligen i hans motvilja mot påklädningsprocessen.

En dag då jag inte måste vara aktiv i varje kroppsfunktion mina barn exercerar ter sig också himmelsk. Den dag något av mina barn kan gå på muggen och få allt gjort korrekt, utan att jag behöver upplysas om det eller bidra på något sätt, ska jag fira. Med tårta och cigarr.

Småbarnsåren ljuvliga? SKA DU HA BANK, DJÄVLA DEMENS-KÄRRING!!!!!



*Finn fem fel
** Läkare borde förbjudas handha datorer och all annan avancerad teknik.
*** Läs: Rökande knarkande våldskriminella gangsters som präglats på sin stressade, förvärsarbetande, skötsamma förortshatande förortsbo till far.