Ibland blir jag lite trött på mina medmänniskor.
Jag har ett helt ok jobb, jag tjänar helt ok. Det gör inte min fru. Hon är student. Vi har två barn, den bil man mer eller mindre måste ha i förorten och ett hus, som inte är riktigt gratis. Inte särskilt dyrt, relativt sett, men långt ifrån gratis.
Totalt sett har vi ganska lite pengar kvar efter fasta utgifter. Detta inser inte somliga medmänniskor, och det stör mig. Det gör mig förbannad.
När jag kommer med min två år gamla systemkamera, som utgjorde ett enormt hål i kassan och är Canons enklaste, säger somliga "Men den där kan du ju inte ha. Du måste ju köpa en ..." och föreslår något som motsvarar en nettomånadslön för mig. En nettomånadslön av vilken jag brukar kunna lyxa upp ca 5%. Max 10.
Jag behöver en hemsida och bad om lite tips på lämpligt program för att slippa skriva koden själv. Någon föreslår att jag ska köpa en Mac, för då blir det så smidigt. En Mac? En mac kostar skitmycket pengar och är något jag verkligen inte behöver på tusen olika plan. Hemsidan ska användas av ett företag som kommer att omsätta max 10000 om året, för vilka jag dessutom planerar att köpa kamerautrustning. Ska jag köpa en mac, för att göra en hemsida till ett företag vars enda tillgång kommer att vara den där mac:en? Det är så djävla korkat att jag kan gråta.
Det lustiga är att det alltid är samma människor som föreslår "Men köp en..." något dyrt, och som gärna påpekar att det jag har inte duger. Hm. Varför har jag köpt den utrusning jag har? För att jag trodde att det inte fanns något bättre? Eller för att jag helt enkelt inte har pengarna? Jag brukar svara: "Men om du tycker att jag borde ha en sådan, kan inte du då, som uppenbarligen simmar i pengar, köpa den åt mig?"
Nej, govänner. Jag har inte 25000 liggande över så att jag kan promenera iväg och köpa en ny kamera. Och inte 25000 till att köpa ett objektiv för. Jag får nöja mig med det jag har, hoppas jag får några uppdrag, och sedan, kanske, om ett par år eller så, uppgradera med nytt kamerahus.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Besökare sedan 090601:
Men fy! Jag har full förståelse och blir irriterad bara av att höra det!
SvaraRaderaDet närmaste jag kan relatera till, är när jag fortfarande gick i skolan. Då fick jag då och då höra "men skaffa..." det ena och det andra, av kamrater som antagligen inte hade så mycket egna pengar men som verkade få allt de pekade på av sina föräldrar. Mina föräldrar hade det inte direkt knapert, men heller inte fett. Jag konstaterade nyligen att jag under så gott som hela mitt liv ständigt fått nöja mig med lite "halvdana", men ändå helt ok grejer.
När jag pluggade på högskolan, då gick det plus vissa månader och minus vissa andra. Var det en CD jag ville ha (ja, jag är så gammalmodig), fick jag ibland vänta en månad eller två. Eller tre. Så jag har full förståelse!
Jag har länge varit intresserad av DJ:ing och när jag fick mitt första jobb köpte jag en dubbel-CD-spelare och en mixer. Sådana prylar hade jag suktat över i ... 3, 4 år? De kostade tillsammans knappt 2000 spänn och CD-spelaren var begagnad, men så mycket att bara "lyxa" för hade liksom aldrig funnits på mitt konto! Men, här är det fina: Vad jag uppskattade prylarna! Att få sukta och spara och äntligen få råd med någonting, det har verkligen sin charm!
Jag tror att det är väldigt nyttigt för en människa att ha haft det lite knapert i livet, åtminstone någon gång! Jag kommer förhoppningsvis aldrig att glömma hur det var att konstatera att man får vänta 4-5 dagar med att gå till ICA, för att det helt enkelt gick på minus den här månaden.
Tilläggas ska att jag inte har det särskilt knapert som så, men de pengar jag kan lägga på leksaker och lyx, är ganska lite. Jag har ganska mycket finare kameraprylar än de flesta, och det har hänt att mina föräldrar hjälpt till (Ja, jag är snart 35) när det krisat.
SvaraRaderaMen att gå och köpa ett nytt kamerahus för 25000 det finns inte på kartan. Och det finns de som inte förstår det.
Har man mycket pengar ser man sällan pengar som något "problem" alls.
SvaraRaderaDet är en del förunnat att ha det så. Man får försöka att inte bli förbannad på dom för det. Att de har bristande empati och är uppenbart dumma i huvudet...DET kan man bli förbannad på. Det är legitimt.