John Holmes kommer upp till diskussion. Puckade Bruden (hon ska snart introduceras i annat inlägg) börjar nämna centimetertal. Jag flikar in att jag helst inte diskuterar centimetertal vid lunchen.
"Det märks minsann att du inte umgåtts mycket med tjejer, du! Tjejer kan va MINST lika fula i mun som ni karlar."
Är du dum i huvudet? Skulle inte jag ha umgåtts med kvinnor? Och flickor? Jag hade fan varit ensam grabb på ridläger (övernattningsvarianten) innan jag fyllde 12, och därifrån har det gått utför. Jag har hört grovheter från fina flickor som fått tapeterna att krylla sig. Men i rätt sammanhang.
Jag är inte pryd. Jag kan säga både kuk, knulla och fitta. När det passar sig. Lunchbordet på jobbet med jobb-bekanta är inte ett sådant tillfälle. Att DU bruddjävel aldrig träffat en civiliserad man innan, utan bara den där gorillan du råkar leva med, är väl för fan inte mitt problem. Att du själv inte har mer social kompetens än att du för en sådan diskussion på jobbet säger betydligt mer om dig, som gör det, än om mig som vill slippa.
Puckade bruddjävel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Besökare sedan 090601:
Men för fan. Jag är nog fulast i mun av alla jag känner, men jag har varken Tourettes eller histrionisk personlighetsstörning så jag väljer mina sammanhang. Lixom. Mina arbetskamrater vill inte höra, och ska inte behöva höra, den sidan av mig.
SvaraRaderaDe vill äta sin lunch utan att behöva ocd-visualisera penisar.
Du inser att om du orkade bry dig så har hon begått ett solklart fall av sexuella trakasserier?
Lite som när min första brukare när jag var assistent drog en handtralla mitt framför näsan på mig och när jag inte gillade det sa "Har du aldrig sett nuppar förr?"
"Jovars, och jag tvättar den gärna åt dig dessutom (fast det verkar du ju klara själv) men jag vill inte ha din sexualitet upptryckt i ansiktet. Det är en helt annan sak. En penis är bara ännu en kroppsdel - tills du bestämmer dig för att använda den till att kränka mig."
Sa jag inte, för jag var 19 och mesig. Men jag vägrade gå tillbaka.
//
Jessica
Tack!
SvaraRaderaDet sexuella trakasseriet låg inte i att hon pratade centimetrar. Det var bara otrevligt, utan i att hon försökte förlöjliga mitt önskemål att få slippa.
Men ja, du har rätt.
Var du alltså någon sorts personlig assistent åt någon som gärna drog en handtralla när du var bredvid? Hur fan är man då funtad?
Suck...
Exakt. Centimetrar, schmentimetrar - det var det faktum att hon förminskade din rätt att ha en invändning som var själva trakasseriet.
SvaraRaderaJapp. Mitt allra, allra första jobb, direkt efter gymnasiet. LSS var så nytt att jag nog med fog kan kalla mig en av de första personliga assistenterna i Sverige. Rollen var odefinierad och sköttes än så länge av kommunen vilket gjorde att den blev lite luddig. Hemtjänst plus, kan man säga att det var på den tiden och många av de första var nedskurna undersyrror, så det var lätt att få intrycket att det var ett vårdande yrke och inte ett serviceyrke, som det egentligen är. Sen dess har brukarens roll stärkst, vilket är bra, men assistenterna har, om något, försvagats.
//
Jessica
jag gillar inte heller att säga kuken och sånt. bara när jag är fullgumma. annars: pryd.
SvaraRadera