Nu har han börjat på storbarnsavdelningen och där är det tydligen ok att göra pistoler i snickarverkstan, med vilka man sedan leker Pang Pang på resten av dagis.
Idag kom frun för att hämta barnen och hittade stora sonen i en täckjacka (yttertyg i bomull) i hällregnet, genomvåt. På frågan om varför han inte hade regnjacka svarade personalen att han inte ville det.
Ja, jag vet hur han låter när han är lite trött, inte vill och blir grinig. Men, hörrni, om jag här hemma, som trött förälder med känslomässiga band till ungen, kan förmå honom att bära den där djävla regnjackan vid behov, då borde ni, som är proffs också fixa att inte låta en treåring sätta reglerna för vad som gäller för kläder ute i ett regnigt oktober. Finge han bestämma själv skulle han ha shorts, sandaler och den skitigaste favorittröjan han kunde hitta i tvättunnan. Bara. Och köra sparkcykel på motorvägen och bada i sjön och äta lunch till frukost och aldrig gå och lägga sig, utom mitt på eftermiddagen.
Prio 1: Barnen skall hållas hyfsat varma, torra och hela.
Prio 2: Barnen skall lära sig det som står i läroplanen, annat som är bra, och helst inte för mycket av det som är dåligt.
Prio 3: När ovanstående är uppfyllt skall barnen få bestämma så mycket som fungerar och är rimligt själva.
Förlåt, men under vilken djävla sten har de skrapat fram er? Är ni på riktigt? Det börjar bli läge att hitta annat dagis!
Besökare sedan 090601:
Besökare sedan 090601:
Tråkigt att det funkar dåligt :(
SvaraRaderaNär dagis är som bäst, då är det rätt okej och när det är som sämst, då blir det fort kaos.
Ja men satan. Vad är det för förskola? (Kolla, jag skrev inte dagis.)
SvaraRaderaByt!
Oj. Fast jag undrar vad du som förälder hade sagt om du hade sett mig på min tid som förskolevikarie brottas i din treåring i overall/regnjacka/stövlar?
SvaraRaderaI egenskap av icke-pedagog fick jag lite av rollen som enforcer (naturligtvis inte med våld, men med envishet värre än en arg treårings) och det finns säkert föräldrar som blivit galna om de sett hur jag helt sonika plockade upp barnen och stoppade ner dem i overallerna. ("Jonathan FÅR göra så")
(Tacken för denna min envishet blev att alla bara lämnade dagens tantrumit till mig och koncentrerade sig på de glada barnen. Visst är det praktiskt att pedagogerna kan koncentrera sig på att pedagoga men ibland blir man lite ledsen över att behöva vara "sur-fröken" jämt. Men jag blev lite tröstad när jag upptäckte att ett par av våra särskildare barn började gå friviligt till mig när de kände att de började tappa kontrollen över sig själva. Det nästan stod "Hejda mig!" i pannan på dem.)
Att ha med barn att göra är lite att känna sig som ett gigantiskt misslyckande dagarna i ända. Jag gjorde fel _hela_ tiden. Så det var såna små ljusglimtar jag levde på.
Men jag kan ju lätt säga att pedagogiken inte gjorde någon större förlust när jag bestämde mig för att ägna mig åt statistik istället. Jag fick bättre betalt och barnen fick snällare personal. Win-Win.
//
Jessica
Jessica, om du, i egenskap av anställd på förskolan tryckte ner min son i regnkläderna när han inte ville, och jag stod bredvid skulle jag säga:
SvaraRadera"Kära son, du vet ju vad som gäller. Klart du inte kan gå ut och bli genomblöt! Jessica har helt rätt!"
Jag har heller aldrig skällt på personalen för att sönerna haft blåmärken eller smuts på sig när de kommit hem. Det får man om man har roligt.
Att däremot låta en treåring fatta ett så dåligt beslut själv, det fimpar förtroende!