Ta hand om ditt djur.

Jag tycker om djur. Alla djur. I någon mening tycker jag nog att djur generellt har större existensberättigande än människor. Jag är dock inte starkare än att jag hycklar och ändå äter kött. Ett och annat djur har jag själv tagit livet av, i avsikt att äta det. Min fru har två katter, och ska jag vara helt ärlig tycker jag nog faktiskt om dem. Jag skulle fortfarande aldrig själv köpa mig en katt, men det betyder mest att jag inte har så mycket ut av deras sällskap, generellt, inte att jag inte tycker om dem. De har inte gjort något ont, generellt. Inte som människor som gör en massa ont hela tiden och dessutom har ett intellekt som innebär att vi förstår vad vi gör.

Jag har, eftersom jag menar mig besitta detta intellekt, också insett att alla djur är olika. Människan utmärker sig med ett klart överlägset intellekt som vi använder för att förstöra allt i vår väg. De flesta andra djur är rätt korkade. Särskilt katter. De är faktiskt skitkorkade på en massa sätt. De är helt oförmögna att lära sig något så enkelt som Röd Gubbe och Övergångsställen och 70-väg.

Det finns en del människor som tror att det inte är så. De tror att just deras individ är StreetSmart. De tror att katter måste vistas ute för att må bra.

Dessa människor har fel. Sorry.

För några veckor sedan höll jag på att köra över grannens katt ute på gatan. En god väns katt blev ihjälkörd i vintras. Katter springer sällan bort, som man brukar säga. Sanningen är att de blir ihjälkörda.

Imorse, på väg till jobbet vid 6-tiden, passerade jag ett grått bylte med vitt reflexhalsband. Jag stannade, släpade liket till vägkatnen, och knäppte upp halsbandet, och tog det med mig.

Det var inget blod, men käken och tungan hängde i en tunn sträng från skallbenet. Hela garnityret dinglade löst. Ögat var punkterat och platt. Mosat. huvudet var väldigt deformerat. Likstelheten hade inte hunnit sätta in, men den var kall.

På insidan av halsbandet stog kattens namn, och ett mobilnummer. När jag tränat klart vid halv åtta ringde jag numret i halsbandet.

"Hej, mitt namn är Tehataren, förlåt att jag stör såhär tidigt på morgonen. Har du en katt som heter ?"
"Jaaaa, hurså?"
"Jag har tyvärr hemskt tråkiga nyheter till dig."

Det måste vara förfärligt att få telefonsamtalet som innebär att man vet att den älskade, varma spinnande kompisen man brukar ha i knäet nu är ett massakrerat lik i en vägkant, med skallbenet krossat, och tungan som en slamsa. Jag led med henne, och det var inte ett roligt samtal.

Och samtidigt...

Katter blir överkörda om man släpper ut dem. SÅ GÖR FÖR HELVETE INTE DET!!!!!!!!