Jag tror att ideologier är något dåligt. Teorier kan vara bra. Ideologier är dåliga. Etik och moral och teori kan inspireras av ideologier. Ideologerna tenderar ju trots allt att tänka igenom sina saker rejält först. Ibland hjälper det föga, men nog har de tänkt, alltid.
Alla ideologer har velat göra världen bättre. Somliga har haft alla människors bästa som sin ledstjärna. Andra har haft bara de viktiga människornas bästa som mål, med en stark övertygelse om att sådana finns, i kontrast till de andra. Ideologier tenderar att få ett egenvärde som är högre än lösningen på det problem de ska avhjälpa.
Alla ideologier hittills har, såvitt jag vet, gått riktigt rejält åt helvete när de verkligen praktiserats ordentligt, och inte bara bidragit med lite filosofi åt pragmatiker. Kommunismen mördade miljoner. Nazismen mördade miljoner. I Mellanöstern mördar religiösa ideologier hur många som helst. I princip alla krig handlar om en ideologi mot en annan, istället för att lite praktiskt se till att folk bara får det bättre. Har man råd att kriga, borde man ju rimligtvis ha råd att ställa mat på bordet också, kan man tycka.
Så låt mig nu, med några väl valda foton, illustrera min bild av ideologier.
Nazister
Vietnam
Iran
Vietnam (igen)
Afganistan
Nej, hörrni. Ideologier kan jag vara utan. Jag vill ha någon som i första hand är ute efter att lösa problemen, och bara i andra hand tycker att vägen dit och dess namn är det viktiga.
Räcker inte pengarna, ta ut mer skatt.
Behöver någon hjälp, hjälp dem.
Finns det pengar så det räcker, sänk skatten.
Se till att folk inte skitar ner så förbannat.
Se till att folk är snälla mot varandra, och att vi har en lag som styr det vettigt och ett rättsväsende som ser till att lagen följs.
Gör allt ovan med en rimlig etik och moral.
Det känns inte som om det verkligen är så förbannat svårt som folk vill göra gällande. Åtminstone inte om man inte måste hänvisa till sedan länge döda gubbar och deras enda bibel.
Besökare sedan 090601:
Hm. Ditt resonemang får mig osökt att tänka på populism. Är det månne det du tycker är det bästa sättet att styra ett land på? Då tillgodoser man ju vad "folk i allmänhet" vill. Det kvalificerar sig väl inte riktigt till att vara en äkta ideologi?
SvaraRadera(OBServera att jag försöker att inte lägga någon värdering till begreppet "populism", som ju idag ringer negativt i mångas öron, fastän det en gång i tiden var något av ett honnörsord.)
Jag tror att om vi bara kan luska ut hur folk kan se att det är en människa bakom hudfärgen, eller bakom det som är mest poppis att döma mänskor för just nu; bakom islam, så tror jag det finns hopp.
SvaraRaderaTobias:
SvaraRaderaPopulism brukar väl handla om att komma med ganska orealistiska, ogenomtänkta saker, framförallt att lova guld och gröna skogar, för att få röster? Det är ju inte riktigt detsamma som att ha en genomtänkt strategi för att lösa problem, och försöka övertyga väljarna om att man faktiskt har bästa lösningen. Din tanke var annars god.
Så nej, populism är nog inte det jag pratar om.
Krille: Ja, det håller jag med om. Som jag ser det faller det under etik och moral att se till individen och inte till färgen, så det är indirekt redan löst.
Är pragmatism en ideologi?
Förvisso. Populism kanske inte alltid är så genomtänkt.
SvaraRaderaJag gillar ditt resonemang om att huvudsaken är att man hjälper människor och ser till att det bästa utövas, oavsett ideologisk synpunkt. Skillnaden mellan olika ideologier är väl inte huruvida man vill förbättra världen eller inte; det är snarare olika uppfattningar om hur man på bästa sätt gör det. Och där finns väl inga absoluta sanningar?
Jag tycker det är högst beklämmande att valet alltmer fick formen av en tävling, "vi mot dem". Inte att man tävlade om vem som faktiskt hade den bästa politiken, utan om vem som kunde få flest röster. Det är inte nödvändigtvis samma sak.
Tobias, helt rätt.
SvaraRaderaFramförallt, som jag ser det, är problemet med ideologier främst att ideologin efter ett tag tenderar att överskugga allt. Ideologin skall fram till varje pris. Vi måste rädda vietnameserna från kommunismen, så vi skjuter ihjäl dem och förgiftar deras land.
Vi måste rädda världen från kapitalismen, så därför skickar vi 50 000 000 människor till Gulag. Ideologin framför allt.
släpper man ideologin, så inser man rätt fort att varken Gulag eller Agent Orange är till mänsklighetens fromma...
Jag instämmer.
SvaraRaderaSå härmed känner jag, att du får bli president! Och jag är lite kär idig nu :D
Tack!
SvaraRaderaJag är nog lite kär i dig också.
Det har ju jag vetat hela tiden. Att du är presidentmaterial, alltså.
SvaraRaderaJag tänkte förresten förklara min anledning att rösta ideologiskt, för det gjorde jag:
SvaraRaderaJag röstade på ett parti vars ideologi jag kan identifiera mig med och stå bakom, för att det, i möjligaste mån, borgar för hur det partiet kommer att ställa sig i frågor som inte dykt upp ännu. Med andra ord har jag inte låtit sakfrågor i sig styra mitt val (även om jag även där håller med dem om det mesta).
Därmed inte sagt att ideologin skall försvaras till varje pris; den är bara ett redskap för att ta ställning i olika frågor.
Det är ju förstås ganska slugt.
SvaraRaderaTill skillnad från ideologerna har jag inte tänkte maniskt i flera år på min icke-ideologi.
Å andra sidan har jag sett hur partierna betett sig de senaste åren. Flera av dem har inte följt de formella ideologierna särskilt väl.
Om jag måste välja ideologi, för att kunna resonera som du, är det inte så svårt att välja ideologi, men det är ganska svårt att hitta ett parti som faktiskt står för det. Då är man plötsligt torsk.
Men din tanke är god.
Nä, helt säker kan man ju inte vara på att de följer sin ideologi. Hur liberalt är det till exempel att vilja förbjuda burka och niqab? Men det är den bästa chansen man har - såvitt jag vet finns det ingen lag om att hålla enskilda vallöften heller.
SvaraRaderaTycker man att socialism är en bra ideologi är det nog trots allt smartare att rösta på S än på exempelvis C. Chansen är, så att säga, större.