När det börjar bli så att alla pojkar springer runt och slåss, och alla flickor leker söt affär, då tycker jag inte det är ok på dagis.
Hur mycket fri lek bör barnen ha? Kanske man ska försöka styra den?
"JAHA, MEN VEM SKA DÅ BESTÄMMA VAD BARNEN SKA LEKA DÅ? VI FÖRÄLDRAR KANSKE? SKA PERSONALEN HA MÖTE VARJE GÅNG POJKARNA SÄGER LEKSAKSBIL ELLER? VA VA ?!"
Ja, du, herr puckad pappa. Kanske... personalen, som är utbildad och som har betalt för att inte bara se till att barnen inte blir överkörda, utan också tillföra lite pedagogik kan hjälpa barnen att hitta på mer konstruktiva lekar? Kanske denna personal och kan försöka bryta de ganska starka könsmönster som somliga föräldrar försett sina fyra-åringar med?
KANSKE PERSONALEN SOM HAR BETALT FÖR DET SKA GÖRA DET, EFTERSOM DU, DITT SATANS APSKAFT, ÄR EN AV DEM SOM LÅTER DIN SON GÖRA NARR AV DEN CYKELHJÄLM MED BLOMMOR SOM MIN SON TYCKER ÄR JÄTTEFIN?!
Fy fan för andra föräldrar.
Ja, när du är för dum, blir mina barn ledsna. Helt i onödan. Ibland blir jag så djävla sugen på att berätta för sådana pappor om hur djävla bögigt det är att sitta tolv nakna grabbar i ett omklädningsrum efter fotbollen. Bara för att jag vet att det vore att slå dem riktigt hårt i magen precis där det gör som mest ont. Inte för att jag på något sätt missunnar någon att älska (med) den de vill.
Eller att låta dem få spö av en tjej. Jag känner ett par som nog skulle fixa det.
Jag vet vilka grabbar som kommer att ha svårt att prata med flickor i de tidiga tonåren, helt enkelt för att de inte övat.
Usch.
Jag blir arg på dumma människor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Besökare sedan 090601:
Jag tycker att alla barn borde leka lite av varje.
SvaraRaderaMina barn leker gärna med dockor, bilar, bygger koja, cyklar och vem vet vad för dumheter de hinner hitta på under en dag.
Och son 2 blev just idag strålande glad över en ny jacka. För den hade lila färg på dragkedjan.
Men det finns idioter till precis allt. Det tråkiga är att man inte får avliva dem.Jaja, sen det uppenbara..att man tvingas leva i samma värld som "idioter".
Tack!
SvaraRaderaBarn ska få leka vad de vill. De ska inte tvingas avstå kompisar på grund av kön, och de ska inte behöva avstå lekar på grund av kön.
Mina söner bland också besinningslöst bilar, dockor, cyklar, sagor, målande och skrålande. Än så länge. Vi får se hur länga dockorna finns kvar...
Djävla skitskallar till föräldrar, de andra. Tack och lov mobiliserar nu frun i den här kampen på dagis.
Det är något obehagligt över en del vuxnas önskan att tvinga på barn egenskaper/identitet de inte har.
SvaraRaderaFör mellan 3-5 års ålder skapar man en bild av vem man är, utifrån vad andra säger till dig. (enligt psykologerna då alltså och vem vet egentligen hur mycket dom gissar..)
Som det här "Pojkar pratar inte om känslor, de slåss"...det där är ju bara skitsnack och ett inlärt beteende.
Word, honey, word.
SvaraRaderaDet är därför vi är så satans noga med att tillhandahålla dockor. Bilar lär de sig leka med på dagis, även om vi såklart tillhandahåller även det hemma.
Vi är också noga med att uppmuntra sonens åsikt att Rosa är favoritfärgen. Spindelmannen lär de honom på dagis.
Häromdagen fick den lite äldre pojken svar på tal:
"Har du blommor på cykelhjälmen?" (i lite försmädlig ton, som sonen missade helt)
"Ja, visst är den FIN?"
"mmmm hö, va?! öh. Ja...."
Kan vi få detta att vara bara ett år till, tills han är kanske 5, då har vi kommit väldigt långt, och förhoppningsvis hjälpt honom att kunna välja sitt liv i oerhört mycket större utsträckning själv, och påverkar väldigt mycket mindre av andra. Jag vill gärna att han ska få välja själv. Han kan få bli intresserad av bilar, han kan få ägna sig åt macho-lekar, han kan få klä sig i spindelmannenkläder, men han ska få välja det själv, inte för att hans omgivning väljer åt honom.
Tack och lov är hans bästis, som han ska gifta sig med när han blir stor, flicka, och delar på många plan hans syn på det, och hennes föräldrar också.
A MEN ÅÅHH! Hur Jävla dum får man bli?! Säg åt personalen att damma av den där Jävla OBLIGATORISKA pärmen med genusarbete och börja modernisera verksamheten. Skicka dem på kompetenshöjande kurser, tvinga dem att se bortom INDIVIDER och se STRUKTURERNA bakom som fållar in ungarna i STEREOTYPER istället för att låta dem utforska och komma underfund själva. Finns inget jag retar mig så mycket på som 'ja men de vill ju ha det så här själva', eller 'ja men min Kalle leker minsann med dockor och Klara kör motocross'. BULL!
SvaraRaderaJa, jag har druckit alkohol. Och ja, jag tänker sno din omklädningsrumskommentar. Och ja, jag tänker visa upp det akademiska trumfkortet även här. Syna mig.
Nej, Jenny. Riktigt så lätt kommer vi inte undan. Inte gratis iallafall...
SvaraRaderaDe är inte så dumma att de inte följer de formella reglerna. De HAR en jämställdehetsgenuspojkarochflickorplan. De förstår den bara inte riktigt. De skulle aldrig erkänna att de omedvetet förstärker könsstereotypa beteenden. De är dock inte intresserade av att lyssna på att något sådant beteende skulle existera, så det är ju lite svårt att göra något då.
Jag ska nog också dricka alkohol. Barnens stackars mor har varit förbannad i tre dagar nu, och kallat in sina allierade. De där som är pålästa som fan. En engagerad lågstadielärare som jobbar på dagis och har koll, och en psykolog som är duktig på att prata och inte låter sig luras av mellanchefer med maktbeteenden.
Tehataren, du är min idol! Den dagen jag får barn tänker jag ringa dig och pumpa dig på vartenda tips jag kan få om att undvika könsstereotyper!
SvaraRaderaJag har gjort jädrigt klart för min flickvän att våra (eventuella) ungar INTE ska tvingas på några könsroller, och ser med avsmak på hur hennes brorsbarn (ett av vardera kön) bl.a. har tydligt rosa och blå kläder, trots att ingen av dem fyllt 3 än. När jag häromsistens hade ett ärende på BR Leksaker, och inte hade varit i en leksaksaffär på 20 år, skrämdes jag av hur tydligt den var uppdelad i "pojkleksaker" och "flickleksaker". Jag blir skrämd och äcklad.
F.ö. blir jag lite glad varenda gång min flickvän säger något i stil med "ja, men du är ju så tjejig" efter någon kommentar jag fällt. Jag vet att hon menar något gott med det.
Tack Tobias. Det där var fint sagt.
SvaraRaderaSjälv har jag ägnat mig åt ridning. Det innebar att jag lärde känna alla tjejerna. Som ensam grabb på ridläger är man tuppen i hönsgården, även om man är yngst.
Men det är en bisak.
Vi har en så arketypisk situation på vårt jobb som liksom illustrerar konsekvenserna av inställningen hos de beskrivna föräldrarna. Här befinner vi oss i nåt slags dubbelsituation där kvinnor kontinuerligt befodras till chefstjänster och har höga befattningar, men där indelningen man kvinna är stenhård i vardagslivet. Typ: på jobbet är vi alla kollegor, men så fort det inte handlar uteslutande om jobb så blir de Brittiska kvinnorna plötsligt våpiga, efter att nyss ha haft kompetens sprutande ur öronen, och de Brittiska männen blir grabbiga och dryga efter att nyss ha varit könsblinda under ett möte. Skönt naturligtvis att slippa det i jobbsituationen, men därför också rätt frustrerande när det är dags att umgås utanför jobbet och folk man trodde att man gillade plötsligt blir miffon.
SvaraRaderaDet sociala spelet är därför lite prekärt och generellt finns de vänskapsband som finns mest mellan folk av samma kön, med undantaget som vi kan kalla Bob. Bob, med sina två storasystrar som han beundrar mycket, har helt naturligt kvinnor med i blickfånget när han letar själsfränder. Så kallad "banter" flödar fritt från honom. Han är bekväm med kvinnor och han håller samma ton oavsett vem han slänger käft med.
Detta har gjort att, låt oss kalla honom Kevin, har fått för sig att Bob flörtar med allt kjoltyg i världen och att han har något slags animal magnetism som Kevin gärna vill veta var fan den kommer ifrån. "Vad ser kvinnor hos Bob?" gnäller Kevin, nästan dagligen. Vad ligger bakom denna Bobs fantastiska framgång hos det motsatta könet? Han skyller det hela på Bobs förflutna som rugbyspelare och på hans 1,97m över marken. "Korta snubbar" säger Kevin (ca 1,68) "har ingen chans hos fruntimmer, för de är så ytliga." Man måste se ut som Bob, slår han fast innan han fortsätter med att gnälla över att hans exfru gått ner massor i vikt och färgat håret sen hon begärde skilsmässa.
Vad Kevin inte vet och aldrig kommer att fatta är att det inte alls är flört som pågår mellan Bob och alla hans "damer". Det är vänskaplighet. Det är att trivas tillsammans. Bob är svårt monogam (och ja, han är hettro, jag har träffat hans sambo) - han är helt enkelt bekväm med kvinnor och kvinnor är bekväma med honom: just för _att_ han inte flörtar. Han är rolig, nördig och vänlig - _alla_ gillar Bob, men Kevin ser bara att kvinnorna gör det.
Man skulle vilja veta vem de här papporna du beskriver skulle vilja att deras söner växer upp till: Kevin eller Bob?
//
mvh Jessica
Ps. Bob och Kevin heter andra saker, men allt annat stämmer.
Jessica, som så ofta slår du spiken mitt i huvudet.
SvaraRaderaPå min arbetsplats funkar faktiskt det där ganska bra. Det är skönt. Det har väl att göra med att de flesta av männen inte är särskilt manliga och fotbolliga, för det är man inte i grabbar i min bransch. Tjejerna, å andra sidan, är det ofta just precis det, så då jämnar det ut sig och blir lite androgynt. Ganska fint. Men jag har provat annat.
Jag blir frustrerad, för jag känner att om de här puckoföräldrarna kunde ge fan i sina dumheter bara ett eller två år till, så skulle så oerhört mycket vara vunnet. Det är precis nu som stora sonen börjar lära sig, och det nummer hans syn på sånt här kommer att sättas. Det är preciiiiiiiiiiiiis nu det är som allra viktigast att göra rätt, och då kommer de och fuckar upp.
djävla apskaft.
Straffet för att befinna sig i Wien fyra dagar är tydligen att alla kloka ord redan har sagts i den här debatten. Jag har inte så mycket mer att tillföra än: word!
SvaraRaderaOch att det inte är utan att man bävar lite för det där med barn när man hör historier som den här. Å andra sidan så kan ju inte barnalstrandet bara vara intelligensreserven förunnat eftersom att det skulle leda till total fördumning av samhället (i ännu större utsträckning), så jag får väl dra mitt strå när andan faller på.