Ibland skäms jag lite...

... för somliga nära och kära.
Min fru har både Carola och Ulf Lundell i sin spellista på Spotify.

Fredagsfika? (Gästinläg)

Det är så mycket i världen som är fel, snett och till och med förkastligt. Ta bara dettta med fredagsfika på arbetsplatsen. Jag förstår tanken. Tanken är god. "Nu ska vi tillsammans samlas och fira (genom att äta såklart, hur annars?) att vi slipper träffas i två hela dagar." Detta ska antagligen ge försmak på helgens "bag in box"-syndande, om man så vill, en lite "förfest".

När jag blir president ska jag införa måndagsfika. Vilken annan dag i arbetsveckan kan vara mer lämpad för uppmuntran genom socker? I allafall jag har störst behov av snabba kolhydrater och trevlig samvaro när jag efter en hel helg med barn och man, utpumpad och slutkörd, inser att jag faktiskt är ännu tröttare nu än jag var innan helgen.

Äh, va fan. Ge mig fika varje dag. Det kan jag behöva!

/Sexminuterste


(Och Tehataren tackar!)

Kostnadsfritt?

Japp, såhär såg det ut i Förorten igår. Jag tänkte ägna dagens inlägg åt uttrycket "Kostnadsfritt". Brukar det inte vara så att de där sekterna, efter ett tag, tacksamt tar emot "frivilliga" donationer? Att de tar all ens tid? Att de gärna tar ens förstfödda till hjärntvätt och vapen emot dig, skulle du vilja sluta "donera"?

Ja, och så det där religiösa med att de ber en komma för att kunna donera ens själ åt sin gud.

Kostnadsfritt? My ass!

Nej, du är inte min kompis

På Fejjan huserar märkliga typer. Jag har iofs i princip lagt ner, men ville kolla ifall mina bilder från igår var nämnda. Det var de inte.

Däremot snubblade jag över något annat intressant. En person jag fotograferat med en gång och utbytt max tjugo ord med, som ändå ville bli "kompis" på Fejjan har gjort många konstiga saker där de senaste två månaderna. Bland annat har han roat sig med att tafatt stöta på en nästan gift vän till mig, en tjej med man och barn och radhus. Det är ju bara klumpigt och relativt harmlöst och i namn av De Kollegiala Egenskaperna har jag låtit bli att radera honom. Idag hade han uppdaterat sin status:

"Såg precis en blatte sno soppa på macken, han susa förbi maskin innan jag hann uppfatta situationen. Synd det! Hade blivit en platt bil!"

Nej, din djävla lantisrasist. Obildade djävla sopa. Förbannade illiterata apa! Du är INTE min kompis. Jag vill fan inte ha med dig att göra, djävla nolla. Du och din förbannade norrtäljeraggarkeps med hårt böjd skärm och reklam för ett företag med stora maskiner.

Dumma it-maskin

Min skrivare rätt gammal. Och lite sliten. Ska man skriva ut på annat än vanligt skrivarpapper (som fotopapper), ja, då får man mata ett papper i taget.

Det suger.

Miss i dagens DN

I dagens DN har man, antingen av tekniska skäl, eller av spariver, gjort delar av tidningen svartvit. Den svartvita delen slutan mitt i ett uppslag om valspurt, rött mot blått. På vänster sida en bild på Mona och Tomas Östros, på höger en bild på Fredrik och Anders Borg. Det är lite kul. Bilderna gränsar båda mot mitten på uppslaget, och de är väldigt lika i sin komposition. Väldigt medvetet och kul. Ena sidan mot den andra på en hel rad olika plan, men...

Sossesidan har blivit svartvit, och moderatsidan har blivit i färg. Gissa vilka som ser trevligast och gladast ut!!!

Informationssamhället?

När jag gick på gymnasiet var det poppis att prata om Multimedia. Det är idag lite svårt att hitta en dator som inte kan både ljud och bild i ok kvalitet, jämfört med de standarder som gällde 1992. Jag hörde till och med någons mamma stolt berätta att hon köpt "en multimedia".

Sen 90-tal pratade man om internetrevolution och hur fantastiskt det var.

I en blogg jag börjar reta mig på mer och mer, efter att ha uppskattat den förr, talade man idag om Informationssamhället.

Jag börjar bli djävligt trött på floskler. Varför inte dela med dig av dina egna hatord i kommentarsfältet?

Folk med mycket pengar och ingen insikt.

Ibland blir jag lite trött på mina medmänniskor.
Jag har ett helt ok jobb, jag tjänar helt ok. Det gör inte min fru. Hon är student. Vi har två barn, den bil man mer eller mindre måste ha i förorten och ett hus, som inte är riktigt gratis. Inte särskilt dyrt, relativt sett, men långt ifrån gratis.

Totalt sett har vi ganska lite pengar kvar efter fasta utgifter. Detta inser inte somliga medmänniskor, och det stör mig. Det gör mig förbannad.

När jag kommer med min två år gamla systemkamera, som utgjorde ett enormt hål i kassan och är Canons enklaste, säger somliga "Men den där kan du ju inte ha. Du måste ju köpa en ..." och föreslår något som motsvarar en nettomånadslön för mig. En nettomånadslön av vilken jag brukar kunna lyxa upp ca 5%. Max 10.

Jag behöver en hemsida och bad om lite tips på lämpligt program för att slippa skriva koden själv. Någon föreslår att jag ska köpa en Mac, för då blir det så smidigt. En Mac? En mac kostar skitmycket pengar och är något jag verkligen inte behöver på tusen olika plan. Hemsidan ska användas av ett företag som kommer att omsätta max 10000 om året, för vilka jag dessutom planerar att köpa kamerautrustning. Ska jag köpa en mac, för att göra en hemsida till ett företag vars enda tillgång kommer att vara den där mac:en? Det är så djävla korkat att jag kan gråta.

Det lustiga är att det alltid är samma människor som föreslår "Men köp en..." något dyrt, och som gärna påpekar att det jag har inte duger. Hm. Varför har jag köpt den utrusning jag har? För att jag trodde att det inte fanns något bättre? Eller för att jag helt enkelt inte har pengarna? Jag brukar svara: "Men om du tycker att jag borde ha en sådan, kan inte du då, som uppenbarligen simmar i pengar, köpa den åt mig?"

Nej, govänner. Jag har inte 25000 liggande över så att jag kan promenera iväg och köpa en ny kamera. Och inte 25000 till att köpa ett objektiv för. Jag får nöja mig med det jag har, hoppas jag får några uppdrag, och sedan, kanske, om ett par år eller så, uppgradera med nytt kamerahus.

Bonniers marknadsundersökning

Det här fick jag idag:

Du är nu inbjuden till en undersökning med några frågor för Bonnier Publications A/S. Formuläret tar omkring 3-5 minuter att fylla i och är öppet till och med den 23 maj. 2010 eller tills vi har fått in tillräckligt antal svar.


Som tack for hjälpen är du med i utlottningen av 5 st elektroniska korkskruvar

Alltså, det där, i fetstilt är visserligen inte mycket betalt, men det är själva principen, att de är tacksamma för min tid. Att det inte är jag som ska vara tacksam för att jag får lov att säga vad jag tycker.

Vem ger sig på Lars Vilks?

Fiktiv konversation:
"Hej. Lasse e dum. Han säge' dumma sakä'."
"Ja, men ja vet! Vi bränner ner hans hus!"

Resultat:
Lars Vilks helt oskadd.
Lars Vilks hus i princip oskatt
Den ene förmodade attentatsmannen: Så brännskadad att han inte kan transporteras från lasarettet till tingsrätten för att höras.

Ytrandefriheten vs Religiösa Puckon: 1-0

Och den där djävla hunden var ju inte ens särskilt rolig, så att säga att någon gjort sig lustig över Mohammed är ju lite som att kalla sig terrorist när det är man själv som hamnar på sjukan.

Andreas Carlgren har gjort det igen - Övergödning i Östersjön

Algblomningar och bottendöd i Östersjön beror huvudsakligen på övergödning. Det är i princip alla (utom möjligen Sveriges fiskarkår) överens om. Till och med Andreas Carlgren har insett det.

Den i särklass största boven bland gödningsutsläppen är, inte helt oväntat, bönderna. Så vad gör man? Man tar bort straffskatten på konstgödsel, och sedan kör man en helt genial lösning för att få bönderna att gödsla mindre.

Man ber snällt!!!

Jahaja? Men om det var en bra idé, varför han man inte gjort det tidigare? Det är ju gratis, lätt och enligt Andreas Carlgren funkar det fint. Jordbrukarna i Sverige är faktiskt inte, även om du är centerpartist, pucko, en grupp som gjort sig känd för sitt miljöengagemang. Faktiskt. På allvar. Jag skojar inte.

Andreas Carlgren, exakt hur många gånger blev du tappad över trappräcket med huvudet för som liten?

Fredrik, hur fan tänkte du när du satte den här sopan på en ministerpost?

Nej, det handlar inte om mina politiska färger till höger eller vänster på skalan. Det handlar om en enskild individ som är bra djävla mycket dummare än riksgenomsnittet. För få synapser. För få veck i hjärnan. Han är uppenbarligen patologiskt korkad.

Fredrik, gör om gör rätt!!!

Ruggigt bra

Jag är nog kär i Uffe

"Jag ska döda alla dummisar i skogen!"

Ovanstående citat klämde grannpojken, knappt fem år, ur sig idag. Han hade "vapen" i fickorna (Läs: Pinnar och en stekspade) och skulle gå ut i skogen efter maten. Där skulle han "döda alla dummisar i skogen."

Det där tycker jag är ett mycket intressant uttalande från en så liten pojke. Det är extra intressant sett ur perspektivet 30+ hade, när han skrev det här.

Jag tror absolut att författaren av texten 30+ refererar till har många viktiga poänger. Men jag är lite nyfiken på hur applicerbart det är på små barn. Den här grabben har massor av leksaksvapen av alla slag, han leker ofta Våld av olika slag när han är ute och leker. Han är ytterst sällan våldsam per se, gentemot andra barn eller djur eller så, men han leker ofta våld. Allt han tar i förvandlas till svärd och pistoler och gevär.

En liten leksakspanda blir Kung Fu Panda, as seen on TV, tillsammans med en liten falskt framförd melodi som jag gissar kommer från tv-spelet.

Det där stör mig. Jag blir obehagligt berörd när ett litet barn pekar en naturtrogen replika av ett av de vanligaste vapnen när det gäller att faktiskt döda andra människor. Jag tycker det är obehagligt. Jag har mycket erfarenheter av vapen av alla slag. Jag har jagat mer än många, jag har gjort 15 månaders värnplikt och skjutit med nästan allt som finns, och jag har tävlingsskjutit både pistol och gevär. Jag tycker det är obehagligt.

Och jag tycker inte det är ok att en fyraåring planerar att gå ut och "döda alla dummisar i skogen."

I-landsbloggproblem

Det är fan inte lätt att vara cynisk, elak, hatisk och agiterad när man haft soligaste dagen på tusen år, lugn och ro, fin löptur i skogen i gudomligt väder, och sällskap en snutt, lekt ute med barnen utan att behöva ta på dem mer än ett par skor, utöver vad de redan hade, blivit bjuden på middag och whisky och fått överlämna den fina mors-dagspresenten som omöjligen kunde vänta två veckor.

Det finns risk att jag ligger lågt tills hösten kommer med inspiration.

Lyxig Kristi Him...

I torsdags var det en kristen högtid. Jag och sönerna högtidlighöll vaddetnuvar Jesus gjorde på den här dan för dryga två tusen år sedan.

Vi samlades runt bordet, som en riktig familj. Plasttallrikar till barnen. Själv lade jag ner rejält med jobb på maten, för jag tycker det är viktigt att inte slappa till, utan jag vill lära mina barn hur man verkligen gör när man lagar mat, och jag vill att de ska lära sig det där sociala med att äta middag.

Jag snålade inte heller på råvarorna. Det var riktig spagetti, dagen till ära, och inte bara snabbmakaroner. Vi åt äkta svensk falukorv till. Alltihop hoprört i en kastrull. Varsin gaffel, även om bara två av oss använde den, och Willys-folkis direkt ur burken för mig. Inte bara kranvatten, alltså. De kunde helt enkelt inte få nog, utan åt tills de höll på att spricka, de små gourmeterna. Ja, jösses, så fint vi hade det.

Inget slarv, när det handlar om Jesus!!!

Gnälliga tjatiga barn

Människor vars avkomma är gnällig och eller tjatig, på det där viset som treåringar är, borde rimligen få ytterst få avkommor som uppnår könsmogen ålder, varför anlagen borde försvinna ganska fort.

Empiriska studier av små barn tyder dock på det motsatta resultatet i flera avseenden. (Ja, jag menade precis vad jag skrev!)

1. Det verkar finnas skitmånga gnälliga ungar. Snudd på alla.
2. Många som skaffat många barn (med undantag. Ni vet vem ni är!) tycks ha fått de värsta.

Bamse - en kritisk granskning av snällheten

När jag var barn läste jag Bamse. Ganska länge. Kanske lite längre än många andra. För några år sedan, i samband med 30-årsjubileet av Bamses första nummer, började man ge ut hårdinbundna böcker med sex nummer i varje bok. Omsättsblad, insändarsida, baksida med "Här skulle ditt namn ha stått om du prenumererat" och hela köret. Och dessutom intervjuer och texter om Rune Andréasson och andra. Och jag började prenumerera på böckerna. Jag läste inte det där som inte var tidningarna. Lite för att jag tänkte läsa om vad jag mindes som bra serier, och jag är en stor serieälskare och började med Bamse och... Ja. Och dessutom tänkte jag att det vore kul för barnen om de, när de började läsa, kunde ha hela Rune Andréassons produktion av Bamse i ett sträck. Komplett. Det är ungefär en hyllmeter med de där böckerna.

Men....
Redan i första numret noterade jag en sak. Bamse var inte jättesnäll. Vad sägs om citatet "Nä, jag tänker inte slå er. Jag kastar upp er i luften, så får ni slå er själva när ni ramlar ner!"

Bamse blir "sällan"* arg, men när han blir arg blir han jättearg! Och då hotar han med våld. Alla vet hur jättestark Bamse är, och det är faktiskt bara hans dunderhonung som håller alla asociala element i schack. Utan Bamses dunderhonung hade Knocke och Smocke, Vargarna och Krösus härjat vilt. Ofta talar han om att det är viktigare att vara snäll än stark. Och det är ju, som Lille Skutt brukar säga, lätt för Bamse att säga. Lille Skutts snällhet är inte mycket att ha, utan Bamse, för den blir bara skrattad åt av alla. Bamse hävdar gärna att han inte skulle klarat något utan sina snabba och smarta kompisar. Ja, det är ju sant, för särskilt smart är han inte. Men vad använder då Skalman sitt intellekt till? Ibland trycker han dit Krösus eller andra som försöker sig på astrologi eller annat hokus pokus eller fuskar i tävlingar, men för det mesta är det storyn att Bamse hamnar i knipa utan dunderhonung, Skalman tänker ut ett sätt att få den till honom, och Lille Skutt springer dit och lämnar den, varefter Bamse går ifrån sin knipa utan att öppna dörrarna innan han passerar. Klart. Råstyrka is the shit.

Och det där är historierna Rune skrivit manus till. Sista boken jag fick var den som först innehöll Runes sista nummer, jubiléumsnummer 200. Det håller samma stil som de tidigare, men vad ser jag i nästa nummer? Det första som författats av någon annan? Visserligen granskat av Rune, men ändå tillverkat av någon annan...


"Smock Tjoff" på bläckfisken, och så är saken biff. Som Fantomen, men sämre tecknat.** Fenomenet upprepades senare i samma nummer för övrigt.

Å andra sidan gjorde han likadant redan i andra numret. Visserligen mot en otäck dinosaurie, men ändå? Det var ju inte precis snällhet och smarta lösningar som räddade situationen.



Bamse är inte särskilt snäll. Och ganska korkad, som sagt:
"Jag vill ha min egen häst, jag vill inte dela!"***
"Är det inte roligare att gå i skogen som är allas, än att sitta i sin egen lilla trädgård?"
Finn fem fel på det resonemanget! Eller hundra. Det är gratispoäng.

I ett av de första numren finns en faktaruta om Vietcong, och deras förträfflighet. Det var kanske tiden, men ändå.

Nej, Bamse tål faktiskt inte granskning!


* Bara i nästan varje historia i varje nummer
** Ja, Fantomen har jag aldrig haft mycket till övers för, faktiskt. Generellt, de spännande serierna har jag aldrig uppskattat.
*** Vänta, har vi inte hört den förr?

Mer om krig

Det skulle vara mindre krig i världen om fler lyssnade på Linda Bengtzing, vars hemsida skulle behöva placeras hos en mer stabil leverantör...

Linda Bengtzing på Spotify - så bidrar DU till världsfreden!

Krig - ganska svårt

Min treåriga son såg idag en bild på en soldat i tidningen. Han frågade varför han var grön i ansiktet, och vad han hade i handen.

Så jag försökte börja förklara. Vapen, krig och soldater. Det var snudd på omöjligt, för det är faktiskt ofattbart dumt. Bokstavligen ofattbart dumt. Jag begriper det inte själv.

Hur kan det faktiskt vara möjligt att skapa en armé och få hundratusentals människor att åka till andra sidan jorden för att döda andra? Hur kan så många vara så dumma? Vad kan vara värt det?

Hur är det möjligt att så mycket energi lagts av så många människor att vi ens ha skjutvapen? Hur kan krig existera?

Krig förutsätter att oerhört många människor blir ofattbart dumma och får tag i vapen. Hur kan det hända? Hur kan inte den stora, kloka majoriteten sätta stopp för det lilla fåtal som är så ute och cyklar att de tycker krig är en god idé?

Jag förstår verkligen inte. Hur är det möjligt?!

Så var det igång

En apokalyptisk vinter. En vår som varit förvillande lik mina hemtrakters vintrar, och så en dag av sol. En.

Och när jag vaknade för en stund sedan satt det en sån här på min mage. Den gick det öde till mötes dess art förtjänar!

Hello Kitty?

Gillar du inte heller Hello Kitty?






Tack till www.photoshoptutorials.ws för blodstänkspenslarna...

5xM

Idag gästades tydligen det lokala centrumet av vad jag antar var organisationen 5xM:

Märkliga Mustascherade Män Med Midjeväskor.

Flera av dem pratade underliga språk och luktade illa.

Ännu ett...

... av de närmast ändlösa skälen till att rationella människor så ofta har svårt för religion.

Förortsbo

Hej.
Jag är en förortsbo. Jag, min fru, och våra två små barn och två katter bor i ett radhus. Vi är glada för vår tomt är tre gånger så stor som grannarnas, eftersom vi har ett ändhus.

Förr bodde vi på söder. Då hade våra grannar projekt. De kämpade för Chiles befrielserörelse, eller satt i styrelsen för Stockholm Pride. Eller drev ett kombinerat fik/second hand-butik. Eller jagade den fantastiska musik som bara kan uppskattas av recensenter och mamma. Där hade barnen Polarn från 70-talet. Vintage. Brunt. Pojkarna var långhåriga.

Här har barnen moderna kläder från Polarn. Pojkarna blått, flickorna rosa. Men vi har faktiskt projekt här i förorten också. Jag har t.ex precis haft besök av en hantverkare, som eventuellt ska fixa ett nytt badrum åt oss. Lite vardagslyx, liksom. Tänk vilket fredagsmys man kan få till i ett stort badkar när barnen somnat. Om man inte måste gå upp för att de vaknat.

Likt en Lax på väg uppströms, som vet att oddsen är minimala att han någonsin får ligga (bildligt talat) utkämpar även jag en fruktlös kamp i löpspåret. Ständigt uppförs. Jag blir inte så mycket större, men jag har ändå en kula. Den syns över kanten på de ganska, men inte extremt, hippa jeansen jag kombinerar med sneakers, för att det inte ska synas att jag bor i radhus i förorten och fyller 35 om en dryg månad. Precis som alla mina grannar.

Om du äger en hagelbrakare och har vägarna förbi, snälla, skjut mig.

De ljuva småbarnsåren

Har jag skrivit det här inlägget förut? So sue me...

Nästa kärring som berättar för mig om de Ljuva Småbarnsåren* åker på spö. Den djävel som säger något om att den tiden är så kort, och går så fort får en fläskläpp värre än alla gamla karikatyrer på afrikaner. Första bästa rikspucko som antyder att jag borde njuta ska få frakturer med ett hårt, trubbigt föremål. Många.

Det är fan inget djuvligt med en svettig, klibbig, skrikande klump med en kroppstemperatur på 41 grader C, öroninflammation och bajs som läckt ur blöjan ända till skuldrorna.

Det är inget djuvligt med förnimmelse jag har i hela ryggen och långt ut i armarna av att ha burit nämnda barn snudd på varenda minut han varit vaken. Undantaget den dryga timme vi väntade på vårdcentralen därför att läkaren hade tryckt fel i tidbokningssystemet och markerat att hon var klar med oss**, för då satt han i vagnen. Faktiskt. Eller, en del av den tiden.

Det går inte fort. Det är en djävla evighet av motsatsen till sammanhängande sömn och ett schema som, trots att inget vettigt görs utöver att fostra de blivande goda samhällsmedborgarna***, snudd på totalt förbjuder all träning utom 04.00-05.00 och 21.00-22.00.

Tiden då de måste fösas ur sängen med Cattleprods och smältvatten mitt på eftermiddagen och aldrig är hemma på nätterna kan inte komma fort nog. Jag ska fan förse dem med både sprit och röka, om de bara lovar att stanna hemifrån hela natten, så jag får sova.

Tanken att mina barn en dag kommer att ha en mycket bestämd åsikt om vad man bör ha på sig när man går ut, och att de kommer att ta på sig detta själva, och sedan gå ut, utan mig, ter sig som utopia, i jämförelse med att behöva bokstavligen slåss för att få på dagisbarnet mer än bara kalsonger när det är femton minusgrader och han ska leka ute till lunch. En gång släpade jag faktiskt ut honom, iförd just kalsonger, på förstubron när det var femton minus, och sa "Nu går vi till dagis då!". Han började gråta och det dröjde ända till dagen efter innan han återigen med emfas hävdade fördelarna med tunn klädsel trots vädret. Fördelarna var en smula oklara, men bestod huvudsakligen i hans motvilja mot påklädningsprocessen.

En dag då jag inte måste vara aktiv i varje kroppsfunktion mina barn exercerar ter sig också himmelsk. Den dag något av mina barn kan gå på muggen och få allt gjort korrekt, utan att jag behöver upplysas om det eller bidra på något sätt, ska jag fira. Med tårta och cigarr.

Småbarnsåren ljuvliga? SKA DU HA BANK, DJÄVLA DEMENS-KÄRRING!!!!!



*Finn fem fel
** Läkare borde förbjudas handha datorer och all annan avancerad teknik.
*** Läs: Rökande knarkande våldskriminella gangsters som präglats på sin stressade, förvärsarbetande, skötsamma förortshatande förortsbo till far.

The Internet: Where religions come to die