Svar till Pelle och Gänget

Här kommer så det utlovade svaret till Pelle och övriga SD-anhängare.
Det här är min blogg, så jag bestämmer formerna för detta. Syftet med den här bloggen är inte primärt politisk debatt, utan förlöjligande av Tedrickare, varför vi håller oss till dessa inlägg och sedan inte mer. Det är dock viktigt att svara, åtminstone lite grann. Ni får varsin chans att svara, varefter jag får sista ordet, och sedan är ni inte välkomna här mer, utan får debattera på mer lämplig mark.

Jag vill också ta tillfället i akt att påpeka att, även om jag menar att hans psykologiska analyser av SD:s partiprogram var både underhållande och väldigt relevanta, var det som fångade mig mest hans sista stycke och rubriken. Dessa är nämligen bara filosofiska, och oerhört pricksäkra, och enkla att ta till sig. Det debatteras idag huruvida SD åtnjuter ens de åtrvärda 4% av Sveriges röstberättigade som krävs för riksdagen. 4% är inte mycket. Det är en liten minoritet. Betydligt mindre, om jag inte är fel på det, än samtliga muslimska svenska medborgare. Även utan dessa sistnämnda, är de en pyttegrupp. Detta gör dem väldigt osvenska, vilket i sin tur, enligt deras eget partiprogram, föranleder deportation. Jag håller med. Kasta packet i sjön!
Vidare:

Jag tänker inte anstränga mig för att ge mig på SD som helhet eller deras ideologi eller politik, utan vi håller oss till diskussionen kring den aktuella debattartikeln, samt de svar som redan lämnats i kommentarsfältet till förra inlägget.

Mitt svar blev för långt för ett inlägg, så det får delas upp på ett par, tre olika, och texten var inte skriven när Uffe kommenterade nyss, och nu orkar jag inte skriva om, trots att han sammanfattat elegant.

Vi tar folk i tur och ordning. Först Pelle, eftersom han varit mest aktiv och mest verbal.