Mattelärare

Det har varit en hel snack om svenska gymnasieelevers mattekunskaper. Och en hel del snack om högstadielevernas. Och inte så lite om högskolestudenternas. Och folk i gemen är djävla ruttna på att räkna. Faktiskt.

Jag har själv jobbat som gymnasielärare i matte på en skola med samhällsprogrammet och idrottselever. Kanske några av de minst tacksamma matteelever man kan föreställa sig. Men de hade ett par saker gemensamt allihop. De avskydde matte. De trodde att matte på deras nivå (Ma A, gymnasiet) var något man antingen begrep eller inte. Att det handlade i första hand om talang, och att de alla saknade denna nödvändiga basegenskap.

Jag vet att de hade fel. Bara folk med någon form av handikapp, dyslexi, dyskalkyli eller förståndshandikapp har något biologiskt att skylla på. Alla andra kan faktiskt lära sig den matten. Skrämmande många av mina elever, som gått ut nian med godkänt, borde inte ha gjort det. De uppfyllde inte ett enda av kraven för Godkänt från grundskolan 9 veckor efter att betyget satts. De kunde inte ett skit. De hade svårt för de allra mest basala begrepp inom matematiken, sådant som man ska klara i årskurs 3. De fyra räknesätten.

Jag har en teori om det där. Det handlar inte om för lite specialresurser. Det handlar absolut inte om talang i de flesta fall. Det handlar om någon sorts attityd i samhället. Matte är svårt, heter det. Och det är helt ok att inte kunna det. Man kan håna kungen för att han inte kan läsa, för det ska ju alla begripa, men att om någon inte kan lägga ihop två med två, då heter det att de tillhör den enorma majoritet av befolkning som "inte har fallenhet".

Vad säger ni? Tror ni att den Vanlige Lågstadieläraren hade matte som favoritämne? Tror ni hon (ja, det är en hon!) tyckte bäst om fysik när hon gick på högstadiet? Det tror inte jag. Jag tror att en överväldigande majoritet av sveriges småskolelärare suger apballe på matte själva. De har inte förstått det. De tror att det är en bra idé att lära sig ställa siffrorna i rätt mönster (liggande stolen och andra vansinnigheter) så kan man räkna. Då klarar man sig.

De har fel.

Om svenska elever ska bli så duktiga på matte, att majoriteten gör sig förtjänta av sitt Godkänt i matte från nian, då måste vi lära de där djävla humanisterna i lågstadiet att räkna. Och förstå. Och förklara så att eleverna förstår. Inte lär sig utantill.

Det kommer inte att hända. Och när de som kan matte, och har valt det spåret, väl får fingrarna i de små glinen i årskurs 7, ja, då är det för sent. Då har de redan tillbringat sex år med lärare som själva tycker att de inte har fallenhet för matte, och därmed inte gärna kan kräva av någon annan att de ska förstå.

Vad säger ni? Ska vi börja kräva något av lärarhögskolorna, som är erkänt bland det slappaste av allt slappt, särskilt på de låga nivåerna, och kräva att de djävla soporna som pluggar där, får lära sig räkna?

Nej, matte är inte något man lär sig utantill. Det är något man förstår.

Ni, djävla sopor, som inte begriper vad ni ställer till med, när ni släpper igenom en massa snorungar som inget kan, inget får lära sig och inget begriper, och sedan kallar dem lärare, ni är på min lista som fan!!!

Behöriga lärare? Vad ska vi med dem till när behörigheten inget betyder?*



*Och alla som läst lite mängdlära och logik, inser såklart att det faktum att titeln "behörig lärare" inget betyder, inte säger något på andra hållet, nämligen att alla som har den skulle vara värdelösa...