onsdag 19 november 2014

Sociala medier, nej tack.

Nu har jag kört instagram i ett halvår. Jag har ett stort fotointresse, och tänkte att det kunde vara något för mig.

Det var det inte.

Dels drunkar materialet av värde i ett hav av efterätter, rumpor i bikini och solnedgångar, men framförallt är det något annat som skaver.

Jag kände det idag, och bestämde mig för att lägga ner även det.

Många har sagt det före mig, och många säkert betydligt bättre, men ändå. Folk kommunicerar inte. De sänder. De personer jag redan har kontakt med följer mig. Jag följer dem. En del av dem tar bilder jag tycker mycket om, men Instagram är faktiskt en idiotgrej, på många sätt. Framförallt att alla bilder måste vara så små. Bilder ska ses större, för att uppskattas, om det är bra bilder. Jag frågar nite ens mina barn vad de åt till lunch, så varför i helvete skulle jag vilja veta vad främlingar åt? Bra bilder vill jag gärna se, men de ses inte bra på instagram. Faktiskt.

Vad gör jag själv då? Jag tar mina bilder, företrädesvis de jag själv tycker är bra, och kastar ut dem i tomma intet. Varför? VARFÖR visar jag upp de här bilderna? Självklart visar jag dem för andra för att andra ska tycka om dem. Jag vill att någon ska säga: "Va duktig du är". Det är ganska sällan någon gör det. Jag får en handfull likes på nästan varje bild jag lägger ut. Nästan samma människor tycker om varje gång. Jag har mycket svårt att skilja rutin-likes och artiga likes från de uppriktiga, som stammar från att någon faktiskt tycker om bilderna. Då blir det... ingenting. Jag lägger tid på att kasta bilder rakt ut i tomma intet. Faktiskt. Mina bilder är inte bra nog för att attrahera anonyma följare.

Vad är grejen? Varför ska jag överhuvudtaget hålla på med Instagram?

Jag la ner, och skrev att de som vill mig något, hemskt gärna får kontakta mig. Tycker du om mina bilder, hör av dig, så visar jag. Vill jag se DINA bilder, så hör jag av mig.

Varför inte lyfta luren och ringa?
Eller skicka ett mail.

Kommunicera med MIG. Jag vill inte vara en anonym mottagare. Jag vill att du ska prata MED MIG! Jag vill inte heller kasta ut mina bilder rakt ut. Jag vill att någon ska säga "Jag tycker om dina bilder", inte rutinmässigt klicka på hjärtat på alla bilder i flödet.

Nä, jag skiter i det. Jag orkar inte.

Jag finns här, om någon bryr sig. Om du inte orkar engagera dig mer än ett klick på ett hjärta, då kanske det inte var så viktigt.

4 kommentarer:

  1. Du har sååå rätt. Vi borde träffas irl, ta varsin kopp te i soffan och förbittra oss i timmar över det misslyckade it-samhället.. Nä allvarligt, jag funderar varje dag på hur all denna hets kan fortsätta trots att alla säger att de är trötta på det? Jag vill inte sitta vid datorn! Jag vill inte vara uppkopplad! Jag vet att det är hemskt men jag drömmer nästan varje dag om apokalypsen så jag äntligen kan få ro i själen.. Tänk om all elektricitet helt plötsligt slutade fungera som i tv-serien Revoloution. Herregud vad underbart, helt plötsligt slocknar alla lampar, alla skärmar släcks, alla fläktar, datorer, element, radioapparater, tåg, mobiltelefoner. Efter några timmars hysteriskt tjabbel på kontoren, fabrikerna och alla arbetsplatser så börjar folk gå ut på gatorna och prata med varandra igen.. som för 30-40 år sen.. Men framförallt, föreställ dig tystnaden.. Helt fucking amazing!! Jag hatar verkligen det här samhället. "Men flytta ut i skogen till en stuga utan el då!" Problemet är jag fortfarande vill vara bland andra människor. Jag vill vara en del av samhället, fast inte IT/hets-samhället.. USCH!
    I want out!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tystnad är underskattat.
      Jag är annars en markant del av IT-samhället, i egenskap av IT-konsult, och delar av det uppskattar jag, men det är inte för mig ändå, på något vis.

      Radera
  2. Bra artikel: http://www.dn.se/dnbok/varfor-skriva-om-allt-ar-meningslost/

    Glädjen i igenkänningen, när man kan enas över Dumt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Man verkar kunna ladda ner en hel del av hans texter här:
      https://archive.org/search.php?query=Emil%20M%20Cioran%20AND%20mediatype%3Atexts

      Min franska är tyvärr inte tillräckligt bra för att läsa honom i orginal, men det kanske hans inte heller var.

      Radera