Om kommunikation på jobbet

Det är konstigt det där. Jag har normalt väldigt lite prestige på mitt jobb. Jag vill göra ett bra jobb, jag vill gärna att andra säger att jag gör ett bra jobb. Om någon säger att jag gör ett dåligt jobb, blir jag ledsen.

Däremot har jag inga problem med att någon, på ett konstuktivt vis, förbättrar det jag gjort, eller kommer med tips och förslag på förbättringar. Jag har inte heller problem med att lämna ifrån mig uppgifter till någon annan om det är lämpligt.

Att en uppgift däremot ligger på mitt bord, så vitt jag vet, jag tas med i diskussionen om göra om den, därför att ny info framkommit, så den lösning jag redan gjort inte här helt lämplig längre, och jag sedan får veta att de nya besluten fattats, utan att jag fått vara med, och att någon annan dessutom löst uppgiften, som jag trodde låg på mitt bord, gör mig sårad. Jag blir ledsen.

Det är som när "kompisarna" i skolan gick iväg och gjorde saker, och var noga med att inte bjuda in mig, för att jag inte var bra nog på ett eller annat vis. Det är inte kul.

Det är inte svårt att prata om saker. Men det är djävligt otrevligt att bara gå bakom ryggen på sina kollegor, särskilt när dessa sitter och inte har mycket att göra, och väntar på att få besked om den här uppgiften. Djävligt snopet att upptäcka att den bara är klar då.

Det blev inte roligare än så idag.
Jag är sur. Humorlös.