Sociala medier - djävla bajs

Nu börjar skiten om.
Först försöker alla vara kompisar med alla på fejjan. Ett tag hade jag hela mina gamla gymaniseklass där. Alltså, inte den jag gick i, utan den jag var mentor för. Varje måndag bombarderades jag av av inlägg med bilder från helgens fyllor.

Nej, hörrni, jag känner inte er.

Till slut insåg de flesta att alla man någonsin känt inte var ens vänner, och därmed inte heller intresserade av att se era nya "affirmationsstenar" eller veta när ni bakat ett fantaaaaaaaaaaaaaastiskt surdegsbröd eller köpt en ny bil eller varit på sonens fotbollsmatch.

Det lustiga är att folk tror att det är helt andra regler på Google+. Nu börjar det om. Folk jag inte vet vilka de är tycker att vi ska läsa varandras hjärndödheter där. Det finns ännu ett ställe där jag inte tänker skriva statusuppdateringar av det enkla skälet att i princip inget jag gör har någon offentlig bäring. Bryr du dig, så ringer du. Bryr jag mig, så ringer jag. Är det inte ens värt att lyfta luren, då kan det fan kvitta.

Så, Hörrni, om vi inte ens är bundis på fejjan, då är chansen rätt liten att jag är bundis med dig någon annanstans. Utom LinkedIn. Alla affärskontakter är goda kontakter.