Ända sedan jag lärde mig prata, vilket lär ha varit ganska tidigt, och innan jag gick, har jag pratat mycket. Min mor gör sig alltid lustig över mitt ändlösa prat, och jag får ofta höra hur mycket jag pratar. Jag försöker låta bli, men lyckas illa.
Jag undrar om Magdalena Ribbings frågare är en av mina kollegor
Jag tycker på det hela taget det är jobbigt, för jag försöker hålla käften.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Besökare sedan 090601:
Nu måste jag bryta in här lite snabbt och klargöra lite. Småbarn frågar ju mest hela tiden medan vuxna människor som pratar mycket oftast försöker framstå som bättre, mer världsvan osv än den dom pratar med eller så beklagar dom sig för att dom aldrig får ligga. Vad är du för pratare?
SvaraRaderaJag får väldigt ofta höra typ: "Det ante mig att du skulle fråga det"
Generellt är jag båda typerna. Just nu får jag ligga så det räcker och blir över, så det behöver jag inte beklaga mig över, men generellt.
SvaraRaderaDet finns en till, och det är de som vill uppträda genom att vara underhållande på olika vis - berätta historier eller vara roliga eller så.
Jag är den typen också.
Den sista typen där känner jag igen som "den som mår dåligt när han inte står i centrum" och därmed avbryter folk som redan berättar en historia. Eller avbryter när någon berättar hur han bröt tummen i fjällen med att han också minsann har trillat... fast han trillade på månen, över månbilen Rover, och bröt bägge nyckelbenen, och fick någon med sjukdom som ingen någonsin hört talas om. Hur ofta är du han?
SvaraRaderaJag är rädd att jag är en lightversion av den där. Jag brukar inte avbryta, men om någon har brutit benet har jag nog också gjort det. Men jag har inte gjort det på månen. Och du får berätta din historia färdigt.
SvaraRaderausch.
Måste hålla käften.