Det där med att ha tid för sig själv har jag funderat mycket över. Jag har ett, som jag själv uppfattar det, stort behov av att få vara ensam ibland.
I äktenskapet jag tidigare hade funkade det väldigt dåligt av en hel rad olika skäl, och jag var nästan aldrig sådär själv. En eller ett par gånger i månaden kanske, var jag ensam och bestämde själv över min tid, utöver kvällar efter att barnen sov, förstås, men då var man ju ändå så djävla trött.
Jag vet att man i vissa familjer kommer överens om att man har varsin kväll i veckan att självständigt disponera över precis som man vill, eller någon helg. Somliga gör avancerade poängsystem för att det ska bli rättvist.
Ja, och så finns det ju då de som måste slåss för att få träffa sina barn istället.
Jag är väldigt nyfiken på hur folk löser det där?
Hur gör ni?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Besökare sedan 090601:
Jag tillhör väl inte målgruppen för din frågeställning men jag svarar ändå.
SvaraRaderaVi spenderar mesta delen av vår lediga tid isär. Jag vill slappa och vara för mej själv, han vill träffa kompisar och det ska hända något hela tiden.
Ibland går det lång tid då vi inte umgås ordentligt men då bestämmer vi ett datum då vi ska träffas, även om träffen är i soffan.
Det funkar toppenbra men i början var jag ovan och kände mej lite ensam. Nu blir jag galen om jag inte får vara ensam. Häpp