Det jag egentligen ville säga med förra inlägget var att höstångesten infann sig idag. Det blev kallt, mörkt, vått, rått och djävligt och jag ser framför mig tio månader av mörker och kyla och skrikiga dagislämningar med overaller och trötta barn som inte kan släppas ut för lek, eftersom dörren inte går att öppna för all snö.
Varje höst, och lite tidigare varje år, undrar jag hur fan jag ska överleva, vad det är för ett djävla liv som ska tillbringas till fem sjättedelar i mörker och kyla och ångest. Är det värt det? Är det lönt? Är de två sommarmånaderna värda tio vintermånader? Det är fan inte självklart hörrni.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Besökare sedan 090601:
men augusti, sept oktober är ju de bästa fotomånaderna.
SvaraRaderahur kan en regnig mörk kväll vara bra fotoläge?
SvaraRaderaSe det positivt, nu kan du med gott samvete sitta inne och dricka en kopp te i soffan med en pläd runt benen. Doftljuset sprider både stämning och väldoft i rummet... Åh...så MYSIGT!
SvaraRaderaTack. Nu känns det mycket bättre. Lite som jag föreställer mig ett fängelserövknull med Slobodan och hans bror Slopodeg flåsandes i örat.
SvaraRaderaVassego!
SvaraRaderaja just det jag glömde ju att folk med riktiga jobb inte får vara utomhus dagtid.
SvaraRaderaTyp så. Och folk utan har sällan råd med kamera, så det är ett rätt begränsat utbud på den marknaden, kan man säga.
SvaraRadera