Kvinnlig?

I dagens DN kan man läsa en artikel med rubriken "Läkare åtalas för miljonfusk". En läkare har gjort helt andra saker än hon uppgett till socialstyrelsen, och därmed fått alldeles för mycket pengar. Det är ju djävligt, men har inget med den här bloggen att göra.

Däremot har följande det. I ingressen till artikeln används det personliga pronomenet "hon" inte mindre än tre gånger i lika många meningar. Ändå inleds sedan resten med orden "Den kvinnliga läkaren...".

Det där är vanligt. "Den kvinnliga polisen", "den kvinnliga advokaten" eller, framförallt, "den kvinnliga läkaren". Det blev extra tydligt i samband med läkaren som åtalades för att ha tagit livet av ett sjukt spädbarn som ändå skulle dö. Ständigt talades det om att hon var kvinnlig.

Är det så, att om man bara säger "läkaren" så är det en man, trots att man skrivit hon tre gånger nyss? Så som det är formulerat här, och ofta annars, är den rimliga tolkningen faktiskt inte det, utan snarare att det är en läkare med ovanligt stora rattar, korta kjolar och långa naglar och [godtyckliga kvinnliga attribut här].

Är det verkligen så att det viktiga, eller ens något av vikt över huvudtaget i sammanhanget, är att det inte är en man? Jag får för mig att det väsentliga är att en läkare som får landstingspengar har fuskat, inte att hon saknar snopp. Hade det varit en man, hade man inte skrivit "den manlige läkaren" och hintat om välväxt Tom Selleck-mustasch och kraftiga axlar och stadig haka. Då hade man skrivit, kort och gott, "Läkaren".

Fundera över det där, nästa gång ni ser ordet "kvinnlig".