Floskler

Det finns en del uttryck jag bara inte står ut med. Anmärkningsvärt många av dem är intetsägande, dumma, tomma floskler man ofta ser i de presentationer Tedrickare skriver på nätforum eller dateingsiter (hur stavas det egentligen, och kan någon ge mig en vettig svensk översättning?).

Carpe Diem är ju såklart en klassiker. Tedrickaren tillbringar dagen med att på ett eller annat sätt pryda sitt hem eller sin hemsida med detta, för att imorgon kunna leva bättre än idag. Jag tror uttrycket blev riktigt stort i samband med filmen Dead Poet's Society på 90-talet. De Tomas Ledin-lyssnande tedrickarna har ännu inte kommit över Robin Williams för all del lysande insats. Man fångar inte dagen. Och det är INTE något som gör dig speciellt för att du säger det. Att bara påstå att man faktiskt har en privat slogan är så pretentiöst att jag kräks. Nej, du har inte förstått något ingen annan vet för att du påstår dig fånga dagen. Sorry.

Man kan göra vad som helst om man bara vill! är en variant på The American Dream. Och det är bluff. Det är båg och dumheter. Det finns en massa saker en anmärksningsvärt stor del av jordens befolkning aldrig kommer att kunna få, hur gärna de än vill. Som att äta sig mätta. Det finns vissa männirkor som är extremt begåvade och kombinerar detta med goda förutsättningar i övrigt, och därför tycks lyckas med allt de gör. Musiker som börjar i fattiga kvarter, men spelar tills fingrarna blöder, dygnet runt, aldrig inser det rimliga i att ge upp, och till slut lyckas. Men för varje stor musiker som kämpat sig upp från fattigdom finns det tusen som inte gjort det. De kunde inte, fast de inget hellre ville än att stå på en arena-scen och spela sin musik. De platsade inte ens i uttagningen till Idol, fast de spelat, sjungit och dansat sedan de var små barn. Och det hjälpte inte att de satsade allt. De förlorade ändå. Och nu har de inget. Det säger sig självt att inte alla kan bli störst, eller ens stora, för bara få kan vara stora i förhållande till andra. Det ligger i konceptets logiska natur. Stor är relativt andra. Alla kan inte vara stora. Men snudd på alla vill det. För somliga är det viktigare än det är för andra, men även givet det, går det tusen misslyckade musiker, konstnärer och börshajar för varje framgångssaga. Och många får inte ens chansen att försöka. Den lille pojken som letar efter riskorn i sanden för att inte dö, vill leva hellre än någon någonsin velat bli musiker överhuvudtaget, eller han ville, så länge hans kropp fortfarande tillät en önskan.

Det ordnar sig alltid för snälla människor. Det där körde min mor med hela min uppväxt. Jag tror hon försökte göra mig till en fin människa. Bamse kör det gärna också, men som hans kompisar säger, "Det är lätt att vara snäll, när man är världens starkaste...". Nej, det ordnar sig inte alltid för snälla människor. Sett generellt i världen är det nog snarare det omvända som gäller. Det ordnar sig betydligt oftare för de som inte är så farligt snälla. Nu ser jag nog hellre att mina barn lever ett mediokert liv med gott samvete, än tvärtom. Men ändå. En lögn. Det ordnar sig inte alltid för snälla människor.

So there.

Nästa gång jag ser sirliga citat på något av ovanstående teman på en vägg ska jag dra ner byxorna och pissa på dem!