Vad är det som gör att barn förväntas stå ut med dålig musik? Jag kan förstå att man vill förse barn med musik där texten är på ett språk de förstår, men varför måste det vara lågbudgetarrangemang i billigaste muzak-stil? Varför måste musiken vara gjord på en synt för 119.90 från Konsum? Varför kan man inte ha vettiga musiker? Varför kan man inte göra musik som är mer spännande än det du hör på Coop Extra en torsdagsförmiddag?
Och varför, varför, varför, förutsätts barn tycka om musik som framförs av andra barn? Det låter inte bra. Små barn är generellt inte duktiga på att sjunga! Det tar många år att lära sig sjunga rent och att få en röst som håller. Det har inte små barn. Inte ens om de hjälps åt i kör. Det låter illa.
Det är falskt.
Och nej, det hjälper inte med plaststråkar från BR...
Och det här med texter. Varför är den ordbajsande Lennart Helsing så stor? Han är husgud hos svärfar. Aaaaaaaalla barn tycker så mycket om hans musik. Jag tvivlar. Snälla, någon, ta och läs igenom hans nonsenstexter en gång! Det är inte ens ord. Det är bara en massa stavelser på rad. Bah, humbug!
Mer rock åt småfolket!
Djävla tedrickar-arrangemang!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Besökare sedan 090601:
Jag var med dig fram till Lennart Helsing. Sen började jag gråta.
SvaraRaderaJag hann släppa iväg ca 150 små knattar - i omgångar - till lågstadiet innan jag lessnade på att vara dagisfröken och började programmera istället och kunde konstatera att barn gillar det de gillar, och det är de mest disparata varianter man kan tänka sig - djembetrummor för fred, Hammerfall och Arvingarna i en salig röra. Med tanke på hur svårt det är för en femåring att säga Einstürzende Neubauten så vill det till att de gillar dem för att försöka.
Det går nästan inte att förutse vad ungar kommer att gilla. Jag håller med om midisyntharna, men den som sett femton småmonster plötsligt sitta andäktiga och hänga vid ens varje ord när man plockar fram Sjörövarboken inser att jo - de gillar visst Lennart Helsing och de skiter i om du gör det eller inte. De skiter också i hur det går för frökens fingrar på gitarren när de gastar "Hearts on Fire" för fulla muggar i samlingsringen - de behöver inte versen, de kan chanta enbart refrängen i tio minuter om man inte hejdar dem och ibland smyger de upp intill en, tar en i handen och viskar andäktigt: "I går var min bästa dag i livet, för då spelade Arvingarna i Slotsskogen" med lysande ögon.
Själv sket jag fullständigt i musik tills jag såg Bergmans version av Trollflöjten vid åtta, och då hade han ändå castat en kolloratura som var något sämre än vad hon behövde vara. Det drev min pappa till vansinne, för det var minsann inlektell skit för folk med blommiga kalsonger.
Barn är skvatt galna, och de gillar vad de gillar. Alla försök att påföra dem ens egna smak resulterar bara i sängvätande.
mvh
Jessica - Jolly Roger i Topp!
Lilly Allen gillar mina monster så F Y :)
SvaraRadera