Det finns bra musik och det finns dålig musik. De två är inte kopplade till genre, med undantag för dansband, som generellt är dålig musik rakt av. Det ligger i dess natur.
Det finns också duktiga musiker och dåliga musiker. Det är inte nödvändigtvis kopplat till vilken musik de spelar. Det finns duktiga musiker som spelar dålig musik. Det omvända är nog mer sällsynt, men jag föreställer mig att även det existerar.
Den som faktiskt anstränger sig, och lyssnar och försöker hålla ett lite öppet sinne kan oftast identifiera vad som faktiskt är bra musik. Man behöver inte tycka om det, för att det är bra. Det finns massor av musik jag tror mig kunna identifiera som ganska bra musik, innovativ, skickligt framförd och så vidare. En massa jazz till exempel, som jag inte står ut med att lyssna på. Men jag kan acceptera att andra gör det.
Men så kommer vi till det andra. Världen är full av duktiga reggeamusiker. Varför väljer någon att lyssna på illa framförd, falsksjungen reggea med dåliga texter, för att den är på svenska och emellanåt har "ett budskap"? Syftet med musik är att skapa känslor, gärna behagfulla sådana, med ljud. Det är harmonierna och arrangemangen som är det viktiga. Inte ett budskap i text. Har du något viktigt att säga, skriv en debattartikel eller en bok. Ställ dig på torget med en megafon. Men påstå inte du gör musik bara för att du råkar ha åsikten att kärnkraft är dåligt, att det är synd om förtryckta människor eller att bävrar inte borde utrotas. Det blir inte musik bra musik för att du tror dig ha något att säga. Sannolikt har du inte det heller. Proggarna försökte några år i början på 70-talet. De trodde att det var budskapet och viljan att spela som räknades. Att du inte behövde kunna sjunga för att sjunga. Att du inte behövde kunna spela för att spela. Att det viktigaste var att alla fick vara med. När, utom i musiken hävdar folk sådana vansinnigheter. Du behöver inte kunna rida för att sätta dig på en häst. Du behöver inte veta vad en växelspak är bara för att köra bil.
Nej, hörrni. Djävla hippie-tedrickare, som inte förstått det mest grundläggande syftet med musik, oavsett genre, ni är fan på min lista, med ert förpestande av den audiella miljön!
måndag 24 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det perfekta rockbandet för tedrickare = U2. Man får lite radiorock, lite lagom edgy, lite fin politik. Man får digga tillsammans med Dalai Lama och Agneta Sjödin.
SvaraRaderaOch så svänger det som en linjal.
Ja, eller tomas ledin.
SvaraRadera