måndag 8 november 2010

konsulteri, som prositution

Jag är alltså formellt "konsult". Jag har dock aldrig, förrän de senaste månaderna, suttit på plats hos kund, utan alltid arbetat från min egen arbetsgivares lokaler, tillsammans med mina egna kollegor. Det är inte detsamma.

Att sitta hos min egen kund innebär att varenda sekund av min arbetsdag är ett säljmöte, lunchen inkluderad. När den lunchen innefattar människor jag har svårt för, som för diskussioner jag har svårt för, då blir det lite jobbigt.

Faktiskt.

4 kommentarer:

  1. Ja, lite. Men jag får betalt för det, och det är en del av dealen, och, som med så många andra jobb, passar det inte kan jag säga upp mig. Eller gå till chefen och be om ett annat uppdrag. Då får jag sluta utan att säga upp mig. Kanske.

    Och många har det bra mycket värre än så på sitt vanliga jobb, där det är deras egna riktiga arbetskamrater som de inte kommer ifrån hur fan de än gör, om de inte bränner ut sig!

    SvaraRadera
  2. Jag göttar mig ofta åt att jag slipper vara en del av det företag som jag är konsult på. Visserligen får jag äta ifred och tycker (tillräckligt mycket) om de kollegor jag har där, men det sätt som företaget drivs på och den situation som personalen har... puh! Nä, det är skönt att man tar betalt per timme och dessutom slipper ha en miljon saker som måste tas hand om hela tiden.

    SvaraRadera
  3. Appselut.

    eller, som det heter numera:
    Ord, killen!

    SvaraRadera