Jag förklarar för Sonen att på tredje stationen ska vi av. "Ska du räkna dem? På tredje efter den här ska vi av."
"Jaaaaa! Det är såhääääääääääääääär många, lillebror". Storebror håller upp tre fingrar. Sedan räknar han, finger för finger, till tre. Han börjar på tummen, därefter håller han upp pekfingret och noterar "två" och sedan visar han hela vagnen vilket finger som är nummer tre.
Det blir ett par muntra miner från övriga i vagnen.
Det är kul att åka tunnelbana med sönerna. När de säger vad jag tycker om världen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Besökare sedan 090601:
Pratar sönerna också med din dialekt, eller kör dom mer me ståkkålmska?
SvaraRaderaSönerna talar numera den lokala dialekten, även om båda, innan de började på dagis, sa "ja" ungefär som jag gör.
SvaraRaderaDe skrattar dessutom högt åt mig, när jag försöker med hemspråksundervisning och talar ordentlig Malmöitiska, och tror att man inte kan låta så på riktigt.
Härlig kille :D
SvaraRaderaHm...hur stor måste man bli, innan man inte längre kommer undan med sådan bravad?
You did good! I att lära kidsen fingerfärdighet alltså.
SvaraRadera