Skitnödiga AD-apor och konstiga humanister

Något är djävligt skevt. Det kryllar av folk som hylla iPad, iPhone och blir närmast religiösa när man säger Mac. Jag minns en föreläsning som hölls på Lunds Universitet för de studenter som skulle få koppla upp sig från sina studentrum, där en ingrodd IT-administratör från någon skitnödig institution berättade för alla hur man kopplade upp en mac.*

Ruskigt många människor som recenserar program och användbarhet talar om mac, och alla program för mac. Och iPhone. Enligt InUseful är kanske inte iPhone störts på mobilsurf snart? Nähä? Kan det vara så att folk tyckte att något som hanterar 3G kan vara kul? Något som inte kräver ett Telia-abonnemang? Något som finns till flera märken? Skumt...

Men hörrni. Mac-användarna. Ni är en liten skitnödig minoritet. Jag vill inte uttala mig om vad skälet är, men ni är fan inte många. Enligt w3Schools.com utgör ni sketna 7,1%. Bill Gates har 90% av av övriga i sitt grepp. Så hur vore det om vi valde att hjälpa den stora massan, och inte lägga 90% av jobbet på de skitnödiga 7,1% som är AD och har fula glasögon och skriker högt eller är konstiga doktorander som lever kvar i 1987 när Apple var de enda med ett vettigt grafiskt gränssnitt?

Linux ska vi bara inte prata om. Nästan ingen använder det. Faktiskt. Och det finns ett skäl. Jag lovar. Jag är proffs...

Ja, Mac är snygga, men fan vad jag är trött på deras hypande, skitnödiga, fulgalsögonprydda AD-anhängare.


* bara en procent av de närvarande använde mac.

Vinnarskalle

Häromdagen såg jag i DN:s ekonomidel (GUUUUUUUUU va vuxet!) en rubrik som innehöll ordet "vinnarskalle" och att man skulle använda det för att få jobb.

Jag hatar ordet vinnarskalle.

Min erfarenhet av många idrottare, särskilt dem som tränar i de stora lagsporterna - och ni vet ju alla vad jag tycker om dem vid det här laget - är att de är oerhört sugna på att vinna. Att vinna är det viktigaste, oavsett nivå. Jag förstår att man, om man spelar tennis eller golf på högsta internationella nivå är rätt sugen på att vinna. Det handlar om oerhörda summor pengar. Både prispengar och sponsring och allt man senare kan tjäna på sitt namn. Där hade jag nog också tyckt att det viktigaste av allt var att vinna. Men nu är det inte det det handlar om.

De där människorna jag pratar om, den stora grå massan av folk som på sin höjd når division vaddetnuheterovanförkorpen, de vill också vinna. De kanske får en plakett för att vinna. Och så får de lite applåder av de tjugo flickvänner och pappor som står på läktaren. Men vinna måste de. De är väldigt stolta när de vunnit. Oerhört. De berättar historier om det i efterhand. På mellanstadiet kan det till och med vara så att den som höll på det vinnande laget i division-långtner-matchen i bandy, utan att ens stå på läktaren, ändå menar sig ha vunnit i skolan dagen efter. Detta utan att faktiskt ha åstadkommit ett skit.

Men att vinna, är det verkligen det viktigaste? Jag är bara sekundärt intresserad av att vinna. Faktiskt. Är jag dum i huvudet? Nej, men jag har tänkt lite längre. Jag är nämligen djävligt taggad på att vara bäst. Och det betyder långt ifrån alltid att man vinner. Det finns nämligen en massa människor, för vilka det viktiga inte är att vara bäst, utan att vinna. De fuskar, de kör fula trick, de drar reglerna i det längsta, de filmar, de hävdar konstiga undantag till höger och vänster. Och de vinner, men inte för att de är bäst. Jag minns typexemplet från min grundskoleklass. Han var faktiskt inte bäst i klassen på handboll. Trots att han var den enda på högstadiet som på allvar hävdade att han skulle bli proffs. I handboll. Och han platsade inte ens i årgångs-a-laget i det sämre av småstadens två lag. Men han skulle vinna. När det var tävling såg han gärna till att bara tävla om de bästa inte var med. Han var inte bäst. Han var en sopa, men han vann ganska ofta. Han körde alla trick i boken, och en del andra också. Han skrek alltid högst när det valdes lag, för att det var orättvist att han hamnade i det lag som var sämst. Den som var bäst, han bekymrade sig inte om i vilket lag han hamnade, och för honom fick alla vara med, alla fick en passning, och han gnällde aldrig på den som missat sin målchans. Han var bäst, och visste det.

Vinnarskallen är någon som främst vill vinna, och inte har något problem att suga åt sig segerns sötma när han först dopat sig, sedan köpt domarna, och till sist sparkat motståndaren i pannan trots att han spelat basket. Vinnarskallar behöver vi inte. Vi behöver folk som vill vara bäst, och det är inte detsamma.

Vi i Villa, ny chefredaktör!

Satans hantlangare på jorden har nu fått ett namn, ett ansikte, och ett par djävligt fula glasögon.

Noteras kan att liknande klipp är "Mr Bean goes to the swimming pool" och "Hon säljer sin oskuld på auktion". Det är gudomligt ingripande på YouTube, faktiskt.

Vill du inte heller få, till journalistik illa förtäckt, reklam i din brevlåda? Varför inte ringa Stina Abenius (chefredaktör) på 08-731 29 73 eller Christian Rudén (VD, eller som hans kompisar kallar honom "Rudis") 08-731 29 00? De går såklart också att maila på Stina.Abenius@viivilla.se samt Christian.Ruden@viivilla.se


Stort tack till Trettio+ för tipset!

Om att skriva

Jag läser rätt många bloggar. Alla möjliga sorters. Jag läser min svägerskas, där det står att hon träffade kompisar och åt lunch. Hon har rätt bra koll på språk, men sällan något att säga, men det är ok.

Jag läser bloggar om foto. Där står nästan alltid bilder i centrum och får tala för sig själva. Språket är hyfsat universellt, och i de bloggar jag läser kan man stava på det språket.

Jag läser seriösa, samhällskritiska, granskande och vassa bloggar, som den här. De skrivs också i allmänhet av folk som har ett intresse för språk och är måna om att få ihop det. Även om jag ibland slinter på något ord som inte kommer med. Det är följden av att lära sig maskinskrivning som tolvåring. Man blir lite för snabb. Men...

Jag läser också en del andra bloggar, som skrivs av proffs, folk som skriver på sin arbetstid, och vill få något att säga till om på sitt fackområde.

Då är det inte ok att blanda ihop orden tillförsikt och försiktighet. Har folk faktiskt så dålig koll på sitt modersmål? Om du inte begriper de svåra orden, använd dem inte då! Pucko. Om du inte kan ditt språk, skriv då inte.

SOPA!

Nordea, jag hatar er!!!

För länge sedan köpte jag och frun ett radhus. Lånen råkade, ganska mycket av en slump, hamna hos Nordea. Några dagar senare fick vi ett barn. Och en bil. Dagarna efter varandra, faktiskt.

Vi har varit föräldralediga och vi har haft betydligt lägre inkomster. och ett barn till. Och plötsligt är det ingen som vill ge oss det lån vi redan har och har skött exemplariskt i över tre år. Så vi har fortfarande vårt huslån hos Nordea.

Varje månad har jag, eftersom jag är lat, summerat de tre, fyra dellånens kostnader, och rundat av uppåt, till närmaste tusenlapp och satt in på kontot från vilken autogirot dras, och när jag häromdagen fick ett kontobesked, visade det sig, att visst blivit nästan 15000 på tre år. Som jag inte tänkt på. Alls. Så hur kommer jag åt dem då?

Jo, jag går ju dit och ber att få ett kort, så att jag kan logga in på datorbanken och flytta pengarna därifrån. Nej. Inte. För man kan inte flytta pengar utanför sfären av de egna kontona, om man inte har ett personkonto eller ett "transaktionskonto"*, och sådana konton måste öppnas på banken. Jag kan öppna hur många oanvändbara mongokonton vars enda noterbara egenskap är att man inte kan ta ut pengar ifrån dem som helst. Vad i helvete?!

Så jag går till banken, och ber att få ett sådant konto öppnat åt mig. Nej, se, transaktionskonto vet inte de hjärndöda bankkärringarna vad det är. Och de är inte särskilt sugna på att ta reda på det heller. Nej, ett Personkonto måste jag ha. Eller som de brukar kalla det, ett Lönekonto. Men se, lönekonto kan jag bara öppna om jag styr över min lön och mina plastkort till dem. Som redan visat sig vara en skitbank. Den djävla kärringen börjar förklara för mig, som om jag var dum i huvudet, att numera beviljar de ju inte ens lån om man inte blir helkund. Och hon förklarar en massa andra självklarheter. "...förstår du" säger hon. Eller. Nej, det är inte självklarheter för oss andra. Som är vettiga. Så det är därför. "Men varför inte bara flytta allting hit?". "För att er datorbank är helt värdelös." "Jaha, det kanske du tycker, men så funkar det. Jag försöker bara förklara." Ja, men du gör det inte särskilt bra. Pucko. Det är du som är den dumma av oss. Det är jag som borde förklara för dig.

De håller alltså mina pengar gisslan för att jag ska bli kund. Känns det trovärdigt och serviceminded? De är ganska tydliga med att de överhuvudtaget helst inte vill veta av mig om jag inte blir helkund. Tonläge, ansiktsuttryck, formuleringar, allt visar tydligt att jag inte är välkommen på deras kontor.

Men, det går att lösa.

"Ja, men då får du väl ge mig tio tusen i kontanter då, så att jag kan gå över till en trevlig bank med dem."
"Jaha. Ja, om du vill det så *snörp*".
"Ja, det kan du tro att jag vill!"

Det är 2010. Jag har gjort i stort sett alla mina bankärenden, utom ett fåtal kontantinsättningar, på nätet i tio, femton år. Och nu måste jag gå med tio lax i fickan till en riktig bank, där allt med datorbanker, konton och transaktioner och möjligheter är gratis och självklart. Och gissa om killen där blev Fågelholk när jag förklarade varför jag hade 20 femhundralappar i fickan.

Nordea, ni suger apballe!!!



*tror jag termen var.

Och så lite till om direktreklam

Min nya idol presenteras på Arga Lappen.se!

Mer om direktreklam

Håller jag på att bli en vänsterradikal rättshaverist?

Om man googlar på Vad är direktreklam får man inte så mycket veta vad direktreklam faktiskt är. Man får däremot en massa tips om hur man bäst bär sig åt för att skicka sopor till folk som inte vill ha det. Mest. Men inte bara.

Man hittar nämligen också lite vänsterradikaler som, precis som jag, inte är så förtjusta i grejen. Där tar dock likheterna slut, är jag rädd. Jag har lite svårt att ascociera till formuleringar som "motpol till det kapitalistiska, imperialistiska och globalistiska systemet.". Det tycks dock inte Antikap ha.

Det är lite roligt med de där termerna. Varje politisk politisk inriktning har sitt fikonspråk för att säga "Du är dum som inte tycker som jag." För inte så länge sedan kunde vi se hur det såg ut för nynazisterna i SD. De talar sällan i samma termer, men principen är densamma. De hittar på egna ord som ska få det att låta som om de vet mer om världen än vi andra. I allmänhet vet de inte ens vad de egna orden betyder. Än mindre vet de något om resten av världen som vi andra inte vet.

Politiska extremister, ni är på den berömda Listan...


http://www.info14.com/2010-02-04-antikap_intervjuas_om_deras_kampanj_mot_direktreklam.html

Vi i Villa - Rond 4

Idag var de snabba. Det var dessutom ett svar med ett namn, och inte bara Redaktionen.

"Hej Tehataren,
Jag önskar jag kunde hjälpa till med detta och jag förstår att det kan kännas frustrerande, men det enda jag kan råda till är att tala med brevbäraren. Vi klassas inte som reklam så om du inte önskar tidningen så bör du kanske som sista lösning skriva ut det på brevlådan.

Med vänlig hälsning,"

Det är alltså förståelse, och nästan en ursäkt. Jag har en känsla av att det här är så bra det kan bli.

Vad gör vi nu då?
I menyn till höger har jag lagt upp en omröstning.

1. Ska jag försöka förmå deras annonsörer, som säkert ändå tycker det är bra att få ut sin reklam även där folk satt upp "Ingen Reklam", men kanske ändå kan förmås påstå att de inte är nöjda med att jag besudlar deras varumärken?
2. Ska jag kontakta Posten ODR och ifrågasätta att man kan köpa sig fri från "Ingen Reklam, Tack!"?
3. Ska man kanske erkänna sig besegrad, och acceptera att man inte kan göra annat än gå till den djävla pappersinsamlingen med andras sopor?

Är det någon som vet vilken bäring "ingen reklam tack" på brevlådan egentligen har, rent juridiskt? Hur kan det vara så att det är upp till Posten ODR att definiera vad som är reklam precis helt godtyckligt? Kan man anmäla Posten ODR någonstans som inte är Posten ODR? Är det Nedskräpning? Kan man med något som helst juridiskt fog påstå sig Kränkt? Det brukar ju vara poppis?

Alla tips emottages tacksamt!

Vi i Villa - Rond 3

Efter att 30+ mycket riktigt påpekat att jag inte alls bor i villa, och således med automatik borde slippa eländet, har jag nu författat ett nytt kapitel i korrespondensen, denna min batalj med väderkvarnar, dummare de som för flera hundra år sedan stod i utkanten av byn La Mancha.

Alltså:
"Hej!
Tack för informationen. Något måste ha blivit fel, ifall tidningen distribueras till "samtliga villa- och jordbrukshushåll i Sverige". Jag bor nämligen inte i villa, utan i radhus.

Vidare vill jag också påpeka att Posten ODR är en hopplös organisation, med en synnerligen bristande förmåga att hantera konstruktiv kritik, åtminstone om den kommer från deras undersåtar, som jag tycks vara en. Man kan dessutom tänka sig att det torde ligga i både ert och era annonsörers intresse att varumärkena inte släpades i den smuts mitt, och kanske andras, missnöje kan sägas utgöra.

Jag har aldrig bett att få tidningen. Jag har gjort vad jag kan, i form av en skylt med "Ingen reklam, tack", och tycker väl att det borde räcka. Hur vore det om ni, i egenskap av kund, förklarade för er underleverantör, att ni är måna om ert varumärke?

Med vänliga hälsningar
/Tehataren"

Vi i Villa - Ickesvaret

Nyligen spekulerade jag över mina chanser att slippa reklambladet "Vi i Villa"

Igår kom så svaret på mitt sura mail. Gissa om de har ett djävligt omständligt sätt att säga "Skit ner dig, djävla ensamdjävel som inte är tillräckligt många för att vi ska bry oss!"

"Hej,

Tidningen Vi i Villa är en Bonnierägd gratistidning som går ut till samtliga villa- och jordbrukshushåll i Sverige. Dock inte till fritidshus och box adress. Tidningen distribueras oadresserad av Posten tillsammans med gruppreklam. Tidningen får du automatiskt när du är mantalsskriven på adressen. Om du inte längre vill ha tidningen måste vi därför be er kontakta ert lokala postkontor. Vi i Villa styr inte själva över distributionen.

Vänliga hälsningar

Vi i Villa"

Hörrni, djävla sopor (pun intended): Jag har en idé. Vad sägs om att NI hör av er till posten, och säger till dem att för helvete skärpa sig. Det är era djävla sopor som jag så aldrig bett om. Jag ska inte behöver göra ett skit för att slippa dem. SÄRSKILT ska jag inte behöva ha att göra med "de Sinnesslöas Riksförbund" eller, som de också kallas, posten ODR, eller vad de heter.

Ok, här är ett tunt och vagt litet skrik från ett av stråna på rotnivå i den djävla gräsmatta ni betraktar som era undersåtar:

JAG PISSAR PÅ ER DJÄVLA TIDNING OCKSÅ!!!

Undrar om jag ska göra det bokstavligen, ta en bild och skicka dem? Tillsammans med det mer påtagliga fysiska resultatet?