Nordea, jag hatar er!!!

För länge sedan köpte jag och frun ett radhus. Lånen råkade, ganska mycket av en slump, hamna hos Nordea. Några dagar senare fick vi ett barn. Och en bil. Dagarna efter varandra, faktiskt.

Vi har varit föräldralediga och vi har haft betydligt lägre inkomster. och ett barn till. Och plötsligt är det ingen som vill ge oss det lån vi redan har och har skött exemplariskt i över tre år. Så vi har fortfarande vårt huslån hos Nordea.

Varje månad har jag, eftersom jag är lat, summerat de tre, fyra dellånens kostnader, och rundat av uppåt, till närmaste tusenlapp och satt in på kontot från vilken autogirot dras, och när jag häromdagen fick ett kontobesked, visade det sig, att visst blivit nästan 15000 på tre år. Som jag inte tänkt på. Alls. Så hur kommer jag åt dem då?

Jo, jag går ju dit och ber att få ett kort, så att jag kan logga in på datorbanken och flytta pengarna därifrån. Nej. Inte. För man kan inte flytta pengar utanför sfären av de egna kontona, om man inte har ett personkonto eller ett "transaktionskonto"*, och sådana konton måste öppnas på banken. Jag kan öppna hur många oanvändbara mongokonton vars enda noterbara egenskap är att man inte kan ta ut pengar ifrån dem som helst. Vad i helvete?!

Så jag går till banken, och ber att få ett sådant konto öppnat åt mig. Nej, se, transaktionskonto vet inte de hjärndöda bankkärringarna vad det är. Och de är inte särskilt sugna på att ta reda på det heller. Nej, ett Personkonto måste jag ha. Eller som de brukar kalla det, ett Lönekonto. Men se, lönekonto kan jag bara öppna om jag styr över min lön och mina plastkort till dem. Som redan visat sig vara en skitbank. Den djävla kärringen börjar förklara för mig, som om jag var dum i huvudet, att numera beviljar de ju inte ens lån om man inte blir helkund. Och hon förklarar en massa andra självklarheter. "...förstår du" säger hon. Eller. Nej, det är inte självklarheter för oss andra. Som är vettiga. Så det är därför. "Men varför inte bara flytta allting hit?". "För att er datorbank är helt värdelös." "Jaha, det kanske du tycker, men så funkar det. Jag försöker bara förklara." Ja, men du gör det inte särskilt bra. Pucko. Det är du som är den dumma av oss. Det är jag som borde förklara för dig.

De håller alltså mina pengar gisslan för att jag ska bli kund. Känns det trovärdigt och serviceminded? De är ganska tydliga med att de överhuvudtaget helst inte vill veta av mig om jag inte blir helkund. Tonläge, ansiktsuttryck, formuleringar, allt visar tydligt att jag inte är välkommen på deras kontor.

Men, det går att lösa.

"Ja, men då får du väl ge mig tio tusen i kontanter då, så att jag kan gå över till en trevlig bank med dem."
"Jaha. Ja, om du vill det så *snörp*".
"Ja, det kan du tro att jag vill!"

Det är 2010. Jag har gjort i stort sett alla mina bankärenden, utom ett fåtal kontantinsättningar, på nätet i tio, femton år. Och nu måste jag gå med tio lax i fickan till en riktig bank, där allt med datorbanker, konton och transaktioner och möjligheter är gratis och självklart. Och gissa om killen där blev Fågelholk när jag förklarade varför jag hade 20 femhundralappar i fickan.

Nordea, ni suger apballe!!!



*tror jag termen var.