Svenskt rättsväsende

Jag förstår det inte.
Vi har något vi kallar Kriminialvård, som formellt är tänkt att hjälpa vilsegångna element hitta tillbaka till den smala vägen.
Ändå har vi, i lagboken, tidsbestämda påföljder som i någon mening är tänkta att spegla hur allvarligt brottet anses. I den avvägningen kommer tydligen in hur vilsegången man var sedan tidigare. Således anses det som en kraftigt förmildrande omständighet att ha ett ordnat liv när man är nätpedofil och utnyttnar flickor, varför påföljden bara blir tre år istället för de 8 som åklagarna tyckte kändes rimligt.  (I DN idag)

Är brottet mindre allvarligt, och offren mindre skadade av att han har ett ordnat liv i övrigt? Skulle de ha lidit mer, vilket skulle gjort brottet värre, om han varit en knarklangare som levde på gatan?

Är inte själva defintionen av brottets allvarlighet det lidande som åsamkats någon annan? Ur det perspektivet, hur kommer det sig att de värsta brott du kan begå, sett ur den enda måttstocken vi har, nämligen påföljd, är de du begår mot Staten, som skattebrott eller bidragsbrott? Att fiffla med sådant ger betydligt mer än tre år, om man nu faktiskt åker dit. Vilket man ju inte gör.

I USA har man Straff. Folk som är dumma ska straffas, och det straffet ska stå i proportion till det brott man begått. Ett öga för ett öga, ungefär. Det har vi inte här.

Det har ju visat sig att den där vården som är en del av ordet Kriminalvård inte finns i någon större utsträckning. Bamse har nog rätt i att folk knappast lär sig empati av att sitta inlåsta. Mest tycks det skapa nya kriminella kontakter. Canadas rättsväsende är världens största enskilda arbetsgivare åt psykologer, och de har också världens lägsta återfallsfrekvens. Hur vore det om vi skrotade påföljder större än fortkörningsböter till förmån för Sluten Psykiatrisk Vård. Folk som är farliga för sin omgivning blir inlåsta och VÅRDAS tills de kan släppas ut igen. Ja, lite dyrare initialt, men nog skulle vi ha igen de pengarna sedan. Och de som inte kan vårdas till en fungerande plats i samhället kommer inte ut i det igen. Det är inte omänskligt eller inhumant. Det är extremt humant att skydda resten av befolkningen från människor som är farliga. Tänk på alla som är kriminella bara för att de är missbrukare. De skulle kanske kunna få lite missbruksvård då, och sedan komma ut och må bättre, istället för att bara sitta inlåsta.

Varför ska familjer behöva gå och vara rädda och frukta för sina liv för att samhället inte kan skydda dem från våldsamma män (det är nästan alltid män) som enligt lag måste släppas ut efter några månader, fast alla vet att det första de kommer att göra när de kommer ut är att ta en sup och klå upp sitt ex för att hon satte honom i fängelse? (En kvinna har mördats och en annan klarade sig på håret, kanske, sedan deras respektive trotsat besöksförbud. DN idag)

Nej, jag förstår inte.