Lite tankar om vänner

Ibland tänker jag att jag borde ringa någon viss vän. En människa jag försökt träffa länge, som jag sällan lyckas få ihop schemat med, men som jag brukar försöka få tag på. Och så känner jag plötsligt, att jag orkar inte göra det själv. Vissa vänner hör av sig och söker mitt umgänge och mina tankar. Dem är jag vän med länge. De är inte många, faktiskt. De där andra, det är människor jag tycker mycket om, som jag gärna umgås med, och som har roliga intressanta saker att säga och tycka. Men så känner jag att ibland att jag nog upplevs som oerhört påträngande, som inte kan ta en hint. När en människa inte en enda gång på över ett år försökt träffas, är det då en hint? Borde jag fatta något? Eller är det bara någon som har väldigt mycket för sig? Eller som har ett svårt pussel att få ihop? Eller är det en hint?

Jag är helt livrädd för att bli den där som inte förstår när det är dags att kliva tillbaka.





Och dagens soundtrack är Magnus Uggla.