om Engla och näthat

Näthät och sånt. Det är läskiga grejor. Den som läser här skulle kunna tro att jag ägnar mig åt det. Med undantag för Marcus Birro som jag verkligen, verkligen inte står ut med på så många plan, därför att han tycks vara den han tycks vara, så är det rätt begränsat.

Ta Engla, till exempel. Henne känner jag inte. Jag vet inget om henne utom att hon lever på en blogg där hon skriver om puttenuttiga saker och kläder och ibland en kombination av de två. Jag vet att hon förmedlar yta över intellekt i sin blogg på en nivå som jag finner en smula skrämmande. Jag vet att hon också förmedlar denna yta till sina barn, som stöps i väldigt blå och rosa formar, och jag vet att hon använder på tok för mycket smiley:ar och gullegull och för lite ordentligt språk, vilket kanske kan hänga ihop med att hon faktiskt säger väldigt lite i sin blogg, utöver vilka kläder hon har och att hon fikat. Vem vet? Hon kanske är värsta spännande tjejen på riktigt, men det hon förmedlar i sin blogg är i min värld något som faktiskt förtjänar en del kritik.

Man får välja vilken bild man förmedlar. Den Engla förmedlar är en bild jag inte sympatiserar med, och jag tar mig friheten att skriva det här.

Marcus Birro förtjänar kritik som person. Det är något annat.

I övrigt ger mig främst på anonyma människor, som tjejen med Britney Spears i lurarna, och lurarna utanpå mössan, så att alla kunde höra, och en enorm målarlåda i knäet, med vilken hon målade väldigt mycket svart i märkliga former runt ögonen.

Ja, och politiker som skjuter vargar. Eller säger andra dumma saker. Politiker SKA få mothugg. Det är hela poängen med ett demokratiskt samhälle. Dumma politiker SKA göras till åtlöje för sitt bristande intellekt. Det är en del av processen i att byta ut dem. Mot andra som tycks lika dumma, eftersom vettiga människor ofta (inte alltid) håller sig borta från det där.