Ett logistiskt helvete

Nu stundar planeringen inför sommaren.
Det kan bli tufft. Vi är många som ska få ihop semestrarna. Lever du i Kärnfamiljen? Tycker du det är tufft att få ihop era två uppsättningar semester? Jag ska få ihop min med exets, med hennes nye:s, med Glitterflickan och med hennes ex. Han har nog ingen ny som är så seriös att det ska pusslas semester, tack och lov. I år. Men det kommer säkert. Fan att han inte kunde få ihop det med mitt ex. Då hade det varit så lätt allting, men näääääääääj, hon skulle ju ställa en massa krav på sin näste grabb, bara för att hon liksom lite gick på pumpen sist. Håhå, ja ja...
Exet tänker dock plugga snudd på hela sommaren, så hennes önskemål om veckor var ganska spartanska. Jag, å andra sidan, har fem extra veckor sparad semester innestående. Jag tänker fanimig vara ledig i sommar. Det behöver jag.

Det ska finnas gott om tid att hälsa på Nära och Kära och åka till stranden och plåta och... Ja. Sånt.

Och Grilla.

Och fotografera. Sa jag det?

Om märkliga krav

I min bransch arbetar man ofta med explicita "Krav", där man så detaljerat som möjligt berättar vad det är man vill att mitt arbete ska åstadkomma. I de flesta andra branscher talas om specifikationer, men det är ungefär detsamma.

Det är så lustigt hur många människor som egentligen inte vet något om mjukvara och aldrig har läst böcker om hur kravställande (krävande?) ska gå till för att man faktiskt ska få det man önskar (Ja, det är en egen vetenskap, med egna professorer) ställer sina krav.
Ibland blir de fånigt detaljerade, medan de kan missa de mest grundläggande aspekterna av det de pysslar med.

Samma människa som inte ens med kniven på strupen skulle författa något skrivet om vad "regelverket" innebär i mer än det enda ordet "regelverket" skriver gärna
"Avsteg från regelverket ska generera relevanta felmeddelanden vid var tidpunkt."


Hörrö, du får gärna specificera vad detta Regelverket är, och vad, exakt, du menar med "relevanta felmeddelanden". Just nu är jag lite sugen på att byta ut några till "Error: Developer hungry. Input pizza and try again."

Men näj. Det händer inte.

Magdalena Ribbing och Lagen

Idag hänvisar Magdalena Ribbing till svensk lag. hehe...

Flytta

Jag ska flytta. Typ, hit.

Fusk?

Jättestor ny rqnge rover på väg ut från Berns. Med handikapparkeringstillstånd. Köpt?

Konstig?

Jag tittar på rivningshuset och tänker: fan vilken cool bostad det hade kunnat bli!

Borde...

... ha åkt skidor idag...

Udda plagg?

Herrskor med tofsar, för den sant homofobe kristdemokraten från Östermalm, och en solskärm i skinn. Och så har svenskar mage att kalla Bhurka ett bisarrt plagg som bör förbjudas!

fredag eftermiddag...

... och det är SÅ dött här. Nu vill jag gå hem.

Vad skulle NEMI göra?

Sannolikt bara vråla rakt ut: "trÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅKIGT!!!!!!!!!!" Sedan skulle hon hälla glitter i håret på chefen, dricka åtta öl, och gå hem med skylten i entrén som trofé.

Självrannsakan

Det är anmärkningsvärt hur ofta den där kvicka, observanta kommentaren man kläcker och tycker är så välformulerad och lagom ironisk, vid närmare granskning och bara med en halv minuts väntan, visar sig vara ganska korkad, lätt att missförstå och inte alls kvick.

Jag behöver jobba på min självkritik och på att använda den INNAN jag trycker på knappen. Tack för tipset att bara låta sakerna ligga en minut och sedan läsa igen.

Övriga Fikagäster

Jag och en vän lunchade i Kungshallen vid Hötorget. Vi tog också en kopp kaffe efteråt.
Bredvid oss satt två välmejkade kvinnor, med utstuderat hår och moderiktiga kläder. De hade med sig en bebis som väl får antas vara den enas, medtagen i syfte att beundras av den andra. Bebisen fraktades i en sällsynt töntig yttepyttevagn med kundvagnshjul som måste vara jättekul såhär års.

Bebisen (ca 6 månader) var försedd med guldörhängen och kjol och de korta blonda lockarna hade prytts med en sällsynt larvig liten vit rosett helt i onödan.

Mina fördomar sprutar ur öronen.

Har du två biljetter också, djävla apskaft

Tåget är fullt och folk får stå!

Tillägg:
Jag skulle bara en station och hade ingen anledning att göra något åt det.

Mer om näthat

Jag har deltagit i en diskussion i ett kommentarsfält. Jag har varit försiktig, saklig, mån om att framhålla omständigheter och måtta.
Jag har sagt att jag inte alltid, precis alltid, vill omges av barn, mina och andras, utan någon gång ibland uppskattar en stunds lugn och ro med bara vuxna, där jag kan tala en hel mening utan att bli avbrutan av märkliga ljud, utvält mjölk och snorsträngar till naveln.

Jag har inte varit aggressiv eller någonting, och jag har mötts av sådant ofantligt hat för att jag ens våga säga att jag någon gång ibland kan råka vilja göra annat än torka snor. Det spelar ingen roll hur mycket jag älskar mina barn eller hur mycket jag faktiskt ägnar mig åt dem (även om jag numera är varannanveckasförälder, så att jag har nästan överdrivet mycket Vuxentid), jag är ändå en dålig förälder för att jag vill ta en fika i lugn och ro någon gång. Jag brukar vara dålig på att ta kritik, ju mindre saklig, desto mer tar jag åt mig negativt. Men detta är bara så dumt att jag, förvånande nog, faktiskt inte suger åt mig ett dugg. Jag känner mig lite som en schäfer som blir skälld på av en chihuahua, och bara lägger huvudet på sned och tittar på den lilla råttan.

Är det såhär Marcus Birro känner inför alla som försöker förklara för honom vilket universum han lever i?

Torskmiddag?

Vad är en Torskmiddag? Betyder det att partiet slutgiltigt övergivet sitt miljöengagemang, till förmån för den fiskebåtsbyggande varsindustrin?

Är en Torskmiddag den dag prostituterade hämnas på sina kunder genom att äta dem?
Tvärtom? Är det dagen då LO-pamparna bjuder in medlemmar från "systerföreningen"?

Man kan ha sina sympatier var man vill, till höger eller vänster, men att välja en fd Metall-ordförande till el Sosse Supremo är faktiskt upplagt för skämt. Det finns ingen ände på alla vitsar som höger-ståuppare kommer att kunna använda för att sätta käkarna ur led på de som har råd att gå på sådana evenamang. Och äta torsk.

Tvingad, minsann?

Jodå, jag var där. Jag såg allt.
Han satt där, Steffo, fastknuten på en stol i en källare. Den nakna glödlampan gungade i taket och en liten rännil av blod tog sig sakta från ena näsborren mot läppen, medan valberedningens ordförande, i ställskap med sina kumpaner, långsamt och hånfullt förklarade:
"Ställer du inte upp vet du vad som händer. Då häller vi flott i håret på sönerna, kammar det bakåt, ger dem varsin flaska Dompa och ett paket Marlboro och skickar dem till Lundsberg. Så vad säger du? Ställer du upp?"

Tåg till...

... Åketjåv.
Eller, som det egentligen heter, Åkes-hov. Inte shov.

Fan va fel det blev i förra inlägget

Nej nej nej.
Inte "Metalls kvinnor." Utan "Metalls MEDLEMMAR".
Jag menade inte att Metalls kvinnor inte är kvinnor, utan att Metalls medlemmar inte är kvinnor.
Fy va fel det höll på att bli...

Ja, tack!

Fler såna här tubvagnar.

Stefan Löfven

 Så, alltså, sossarna kickade en kille som fifflat med bidrag och sa riktigt dumma saker lite för ofta. Istället plockar de fram... En gammal LO-pamp från Metall.

Min spontana gissning var att S nu officiellt kommer att skrota feminism och kräva Varsvindustrins ståtliga återuppbyggnad. Så läser Glitterflickan ur tidningen om hur han två gånger gått emot kvinnolönesatsningar. Fast, det var tydligen inte på grund av jämställdhetens vara eller inte vara utan för att det "inte skulle ge någon effekt för Metalls kvinnor". Nä, de är ju inte kvinnor.

Är det kanske så att man gått ur askan i elden?

Jag vet iofs inte så mycket mer än så om Stefan Löven. Mest har jag fördomar om människor som blir ordförande för fackföreningen Metall. Inte så långt ifrån den nidbild som tecknades i Galenskaparnas film om bruksstaden Rotum med sin vapentillverkning.

Har han en orange helly-hansen fibertröja? Errata i nyare inlägg.

Men kom IGEN!

Det borde fan va en mänsklig rättighet att slippa vinter.

... by referral

Jag är nyfiken på hur det gick till när någon hittade hit från Sofies Mode.

För att inte tala om ironin i att söka efter "Inget djävla the

gamla och äldre ord

Diskett vet inte Kidsen vad det är för något. Men Chromes stavningskontroll kan det. Den kontrollen behärskar däremot inte ordet "flexskiva".
Jag har bara hört två människor använda det ordet. Den ena var datorlärare på min högstadieskola, och den andra var min mor. Hon fick sin datorutbildning på en Apple II 1980. Då ingick Basic-programmering i ADB*-utbildningen.

Flexskiva är ett mycket längre och bökigare ord än Diskett. Det, i kombination med att datorintresserade bara läste engelska texter och inte kunde sitt eget språk särskilt väl, ledde till att det aldrig fick någon vidare genomslag.

*ADB: Administrativ DataBehandling

Nördar och gamla datorer

Internet är så stort att man, oavsett hur udda intresse man har, ändå alltid kan hitta likasinnade.

Jag har som sagt en gammal ABC80 stående. Många av er kan ha upplevt en sådan i skolan. Bruna tingestar tillverkade av Luxor från 1978-1986. Jag trodde, en gång för 20 år sedan, att jag skulle kunna ha roligt med den. Det hände liksom aldrig. Jag blev mindre och mindre nördig med åren, och nu har jag faktiskt flyttat den färdigt.

Jag lade upp min på blocket, och när jag sökte efter en lämplig bild på Internettet, kom jag direkt till
abc80.org. Det finns alltså en klubb för folk som är specifikt intresserade av just den här maskinen.

Kanske någon av dem vill ha den?

Notera för övrigt den vackra, tidstypiska färgen på skynket bakom.

Uppdatering:
En av medlemmarna i klubben ovan hörde av sig efter mindre än en halvtimme och sa "Jag hämtar den ikväll!"

Tehataren - en hipster!

Jovisst, govänner!
Undertecknad är en tvättäkta* Hipster. Jag bor söder om Slussen, har rakat huvud, och jag har en... Macbook! Ja, en något äldre modell, men man kan ju inte få allt. Själv brukar jag skoja och säga att den är "lite retro" till mina Hipstervänner, som alltid har det senaste.

Jodå, en äkta Mac. Från Apple!

Inbyggd flexskivestation. Glöm inte att flexskivan måste dras till

papperskorgen om du vill få ut den igen!

Du kanske invänder att en MacBook är en bärbar

dator, en sk "Laptop", medan detta inte är den

vanliga typen som går att fälla ihop, men den har

faktiskt ett handtag.

Nu, till det allra bästa.

Ja, det är sant. Den är till salu. På riktigt. Skicka mig ett mail på tehataren at gmail punkt com.

Faktiskt

Det står en ABC80 här också.

Uppdatering:
Jag har nu sålt den.



* Visst är det härligt med snubbar som behärskar slang och kan använda både "Undertecknad" och "Tvättäkta" alldeles naturligt?

Sköna Hem

Igår gav någon mig ett nummer av Sköna Hem. Jag känner mig smutsig.

nya saker is da shit.

Det har nog undgått ytterst få trogna läsare att jag arbetar med Teknik. Omkring mig har jag ingenjörer, dataloger, och allsköns tekniker.
När saker här inte funkar är lösningen alltid att köpa nya saker.


"Mina bilder blir inte bra. Köp en ny kamera!"
"Jag vinner inte när jag spelar datorspel. Köp ny dator"
"Ingen svarar när jag ringer och säger att jag vill umgås. Köp ny telefon"
"Folk utvecklar som förståndshandikappade lemurer på crack. Byt versionshanteringssytem."

Jag är så trött på det. Gör rätt istället. Saker är inte lösningen om du inte vet hur du använder dem. Den som inte vinner Ponny-cupen behöver inte en ny häst i första hand, om hon inte sadlat på en gris.

Lekland

De har fimpat ventilationen och tar nu en krona styck för plastmuggarna till vatten.
För att inte tala om vad de tar för kaffet.

War is hell, och man vet alltid att det sitter någon annan djävel, med en paraplydrink i näven, och täljer guld med pennkniv medan vi grunts skjuter myggor stora som Buicks, svettas floder, och vadar i skit till midjan med granaterna briserar omkring oss...

leka vuxen

Foto: Nick Brandt

Elephant Drinking, Amboseli, 2007. 

Killed by Poachers, 2009.

Jag har, som så många andra, svårt att se mig själv som vuxen. Jag har yrkesarbetat i över tio år. Jag kör en stor familjebil. Jag köper bostäder. Ja, inte ofta, och en i taget, men bor iallafall inte på studentrum eller hos mamma. Jag har barn. Jag har en buffert på banken, så att jag kan fixa ett trasigt kylskåp eller lösa ut bildjäveln när den gått sönder. Jag läser ledarsidorna i tidningen. Jag minns tvprogram som högskolestudenterna inte kommer ihåg. Jag är närmre förtio än trettio.

Allt yttre talar för att jag är Vuxen.

Ändå blev jag alldeles chockad igår när min chef nämnde att jag inte säljs som grön, nyexad konsult, utan som erfaren. Och när jag tänker efter... så.... har jag ju varit anställd på det här företaget i snart sex år, och det är inte mitt första jobb. Jag har hunnit med rätt många projekt nu. Och ett par tre yrken.

Men nej. Det sitter där inte ändå. Den där tryggheten vuxna alltid verkade ha, som i mina ögon var den främsta och mest åtråvärda vuxenegenskapen, den har inte infunnit sig. Det där att alltid veta, att alltid vara lugn och drabbas av mobbare (nej, jag är inte mobbad så jag märker det nu heller) och att tryggt gå till jobbet och veta man gjorde där och förstå skatter och hus och att bygga och renovera och betala räkningar. Jag är inte osäker på samma sätt som när jag var 17. Jag är osäker på lite andra saker, men jag är nog lika osäker, totalt sett. I förhållande till min omvärld känner jag mig lika liten. Jag har alltid hängt med folk som i sammanhanget varit duktigare och "större" än jag, när det gällt fritidsintressen, utbildning och arbete. Min far brukade säga att man borde göra det, för då utvecklas man, och ja, inte fan lär man sig av folk som kan mindre än man själv. Själv har han sett till att bli en av Kommunens Stora Män, medlem i alla Gubbklubbarna och med hög inkomst. Men han stannar i småstaden han bor i, för skulle han flytta hit skulle han inte Vara Någon. Själv har jag, av ren slump för all del, följt hans råd. Jag har utvecklats och växt, på många sätt, men inte i självkänsla eller självförtroende. Att alltid vara Minst är inte särskilt stärkande ur de perspektiven har det visat sig.

Nu hjälper det inte att byta till annat umgänge. Jag skulle kunna byta arbetsgivare till en där folk inte är Bäst, men jag vet ju ändå hur duktig man är när man är duktig. Jag skulle kunna gå med i en fotoklubb med bara nollor, men jag vet fortfarande vem Nick Brandt är. Jag skulle kunna spela gitarr i ett band med nybörjare, men jag vet fortarande hur Söderberg producerar musik och Slash spelar.

Det är bara att åka med, antar jag, och vara tacksam att jag får vara med i klubben och dessutom plötsligt betraktas som erfaren och lättsåld av min arbetsgivare, och att Glitterflickan tycker om när jag spelar (Vilket ju inte är det sämsta), och att en och annan faktiskt både betalat för mina bilder och rekommenderat mig till sina kompisar för bröllop och annat.

Jag kommer aldrig att bli bäst. Jag saknar både det driv och den talang som krävs för att bli Bäst. Frågan är om jag skulle nöja mig med att vara bäst. Min far har aldrig gjort det. Han har försökt kompensera. Som fotograf var han bäst, men det dög inte. I sitt nuvarande yrke är han också bäst. Det duger inte. Han är iofs trygg i sin yrkesroll, men som människa är han fortfarande liten liten liten, och inget han gör kommer någonsin att få honom att växa på insidan. Är det därför han skaffar fler barn på ålderns höst? Som förälder är man gud.

Själv är jag livrädd för att inte göra mig förtjänt av den beundran jag erhåller. Han är så desperat efter bekräftelse att han sätter fler barn till världen för att få den.

Och det här, hörrni, blev något annat än jag tänkt. Tydligen behöver jag också se över min förmåga att i text hålla en röd tråd. Trodde ni att jag skulle knyta ihop säcken lite elegant och inte bara flumma iväg? Tuff skit govänner. Jag är inte stor nog för sådana bedrifter.

Barnkalas

Imorgon är det Barnkalas på lekland. Hur fullt tror vi det är på ett Lekland en lördag i januari med sunkigt väder? Och nu släpper de in tjugo till. Barnkalas på lekland. Hm. Jaja. Jag ska dit med två barn iallafall. Men de är lite större. Inte de små. Och jag har en kamera med mig. Kanske kan jag hitta riktigt fula människor att håna här i bloggen. Kanske kan jag tjuvlyssna på riktigt korkade konversationer om Carpe Diem-skyltar. Det känns lite så. Stay tuned!

JA!

Idag är en bra dag. Kom ihåg det imorgon!

Mode

JAG vet!
Svarta "kostymbyxor" och neongröna joggingskor!

Nej, jag hann inte få bildbevis...

Jag eller väskan?

Tåget är överfullt, och bara jag ställer den ledande frågan "Är det ledigt här?" syftande på stolen med skateboardkillens väska.

Jag fick sitta.

Omoget

Kan jag skriva Penis på 32p i Ordfajten, då gör jag det.

"Debatt"

Det här, och "debatten" i kommentarsfältet, framförallt mr Hats sista svar, med avslutningen "... och så talar vi inte mer om det." kan vara bland det dummaste på länge, och bekräftar alla mina fördomar om snoppbärare med intresse för organiserad lagbollsport. Det, samt med min heterosexuella läggning, är exempel på varför jag under hela mitt liv föredragit att hänga med tjejer på ridskola, framför grabbar på "Fopoll". Ledsen, mr Hat, men det var bara för dumt. Jag har ingen som helst homofobi, utan anser att all* kärlek är fin kärlek, men jag har alltid funnit det så fascinerande att de största "böghatande" Riktiga Grabbarna är så sugna på att hänga i omklädningsrum med andra svettiga män, när det finns platser där den heterosexuelle kan få vara tupp i hönsgården. *Nej, inte All- all. Inte vuxnas osunda sexuella dragning till barn, den "Kärlek" som går ut på att lemlästa djur eller Björn Ranelids förälskelse i brunkräm och hårflott.

Mat?

Varför kommer jag att tänka pa Könssjukdom?

Kreationism som "alternativ" förklaring, bredvid evolution?

Nej.
Läs gärna själv en utmärkt utläggning av tyckande versus vetenskap Kreationism är hittepå, baserat på en jättegammal saga. Vetenskap är vetenskap. De har inte mer med varandra att göra än... än... Ja, jag kommer faktiskt knappt på något som har så lite med något annat att göra.

Snor?

Men för helvete människa, SNYT DIG!

Jag mår...

... sådär dåligt igen. Lider, liksom

Men... ?

Är inte hela poängen med kapitalism att den, i sitt grundkoncept, ska vara självreglerande och alltså implicit ansvarstagande?

Bestäm er.

Jag är så TRÖTT...

... på att läsa den här rubriken år efter år. Fatta, det ligger exakt i linje med idrottens väsen och fostran av Vinnarskallar.

Språk. Igen.

Börja med att reda ut skillnaden pa Var och Vart, innan du ger dig på överkurs som "ej".

Jag vet ej vart ditt språksinne sittor? I rövenen, månne?

Finspråk

Om du inte behärskar de mer avancerade formerna av kvasiakademiskt språk, snälla, försök inte.

Det blir liksom inte finare för att du skriver "ej" istället för "inte". Det ser bara pretentiöst ut. Till och med Word har fattat det...

Suck...

Stirra inte på den rosa elefanten

Mitt emot mig sitter en tjej med fantastiskt rosa hår, lila i kanten, lösögonfransar till hårfästet, en rosa stor väska i form av en gammal bergsprängare och de märkligaste skor jag sett på länge.

Jag tycker hon är fin. Hon har lagt ner timmar på att inte se ut som alla andra.

Men, det håller ju inte för en gubbe att sitta och stirra på ungdomen. Tänk om hon tror jag flörtar. Eller dissar hennes coola look?

Det känns lite som slöseri med allt det arbetet och sedan vågar bara de riktigt oförskämda stirra. Egebtligen skulle jag vilja ge en komplimang i all vänlighet, men hur gör man det rätt till en främmande människa?

Staaaackars...

... lilla rika flickan som inte får åka till Indien. Kanske skulle begärt ledigt INNAN ni bokade resan? Hur många bokar en resa utan att först ha fått semestern godkänd av chefen?

Fast... skolan är ju inte så viktig.
Nej, jag gillar inte snyftreportage om i-landsproblem.

De som stöttar talibanerna...

... och utgör deras rekryteringsbas har inte tillgång till internet, så nej, det funkar bara på ena hållet.

VM i naivitet

"Vi såg inte det hotet, att några skulle berika sig."

Här ligger en kappsäck full med pengar och du tror att ingen ska plocka upp den? Precis hur djävla dum i huvudet får man lov att bli? Jag hoppas det här var över gränsen. Du har skänkt bort mina och andras pengar till någon som redan har samtidigt som hundratals inte har tak över huvudet.

Lås in den fan!

GI-lunch...

... blir det om man råkar ta en matlåda utan kolhydrater.

mmmmmm, Köttfärssås. Bara. Med sked.

om Engla och näthat

Näthät och sånt. Det är läskiga grejor. Den som läser här skulle kunna tro att jag ägnar mig åt det. Med undantag för Marcus Birro som jag verkligen, verkligen inte står ut med på så många plan, därför att han tycks vara den han tycks vara, så är det rätt begränsat.

Ta Engla, till exempel. Henne känner jag inte. Jag vet inget om henne utom att hon lever på en blogg där hon skriver om puttenuttiga saker och kläder och ibland en kombination av de två. Jag vet att hon förmedlar yta över intellekt i sin blogg på en nivå som jag finner en smula skrämmande. Jag vet att hon också förmedlar denna yta till sina barn, som stöps i väldigt blå och rosa formar, och jag vet att hon använder på tok för mycket smiley:ar och gullegull och för lite ordentligt språk, vilket kanske kan hänga ihop med att hon faktiskt säger väldigt lite i sin blogg, utöver vilka kläder hon har och att hon fikat. Vem vet? Hon kanske är värsta spännande tjejen på riktigt, men det hon förmedlar i sin blogg är i min värld något som faktiskt förtjänar en del kritik.

Man får välja vilken bild man förmedlar. Den Engla förmedlar är en bild jag inte sympatiserar med, och jag tar mig friheten att skriva det här.

Marcus Birro förtjänar kritik som person. Det är något annat.

I övrigt ger mig främst på anonyma människor, som tjejen med Britney Spears i lurarna, och lurarna utanpå mössan, så att alla kunde höra, och en enorm målarlåda i knäet, med vilken hon målade väldigt mycket svart i märkliga former runt ögonen.

Ja, och politiker som skjuter vargar. Eller säger andra dumma saker. Politiker SKA få mothugg. Det är hela poängen med ett demokratiskt samhälle. Dumma politiker SKA göras till åtlöje för sitt bristande intellekt. Det är en del av processen i att byta ut dem. Mot andra som tycks lika dumma, eftersom vettiga människor ofta (inte alltid) håller sig borta från det där.

Lurar

Du, tjejjen, det är inte så lönt att ha lurar om det låter lika mycket utanför som innanför. Som den konflikträdde svensk jag är, biter jag ihop och ler hårt, brinner inuti och bloggar...

Slussen

Ja, hörrni. Hundratals, minsann. Är det verkligen så många som är missnöjda ned förslaget? Ja, hundratals av den miljon som bor i staden är ju förstås en förkrossande majoritet...

Äckligt

Varför luktar alla så illa på tuben?

Slussen

Ja, hörrni. Hundratals, minsann. Är det verkligen så många som är missnöjda ned förslaget? Ja, hundratals av den miljon som bor i staden är ju förstås en förkrossande majoritet...

Restaurangpriser

Men GUUUU va konstigt?!
För det har ju inte alla sagt sedan det där skulle införas. "Vargör i helvete skulle de sänka sina priser när folk ändå köper pizza och de kan höja marginalen?"

Det lönar sig...

... att gnälla på p-böter...

Bil..

... har vi visst också kõpt idag.

... och var var jag?

Det är fanimig för lite Rock n Roll i de lagom södra förorterna där jag hänger. För att inte tala om stadiga företag i finansbranschen där jag försörjer mig. Och på tunnelbanan jag åker därifrån och tillbaka. Jag måste nog börja hetsa barnen sönder och samman att bli stora rockmusiker, så de kan leva mitt liv åt mig. Den yngre har nog fått all talang OCH håret, så det får bli han. Storebror kan kanske spela trummor...

CP eller Dagens Icke-nyhet

"ALLA" tar miljonlån. Jag större lån än så!

Fördomar?

Ibland överträffar "verkligheten" dikten. Tack Engla

Ja, det är lite fult att göra narr av Engla. Hon gör ingen illa och menar väl och allt det där, men...
Det är liksom så lätt. Som att skjuta en två meter hög sittande plastanka med hagelbrakaren från tre meters håll.

Fast Engla, om du läser det här, snälla, räta upp horizonten en smula. Jag blir lite åksjuk, för att inte tala om hur åksjuk jag skulle bli av doften av bränd, rosa champagne.

Närodlat

Om "Närodlat" betyder att jag sätter mig i min mercedes 500 och kör till gården, undrar jag hur mycket man hade kunnat spara på att med en lastbil som drar mindre kör osten via centrallager i Jönköping och sedan till min lokala butik, hade kunnat spara i miljöpåverkan.

Grattis!

Idag är det fem år sedan mitt fantastiska barn klämdes fram. Han var lite klen, två veckor tidig, och somliga av proffsen som var där verkade lite oroliga och tyckte det var bråttom, men det gick bra. Min son, som, enligt naturen, inte borde ha kunnat varken bli till eller överleva förlossningen, men som tack vare modern medicinsk vetenskap både finns och är frisk och stark och vacker och smart och rolig och tycker om att fotografera.

Mitt mirakel som dessutom, genom sin blotta existens, gav sin mor den ofantliga hormonspark hon behövde för att bli mindre skev, och sedan kunna bli gravid, vilket gav oss lillebror knappt två år senare.

Han är min lycka, min sol och mitt allt, och snudd på på minuten när på sin femårsdag, kom han in i mitt rum imorse och berättade att han inte kunde sova.

Skit i det, sa jag, nu ska vi ha tårta!
Och så plockade vi fram tårta, och te och presenter, och klättrade upp till lillebror som fortfarande sov, och satt i deras säng (ja, rent tekniskt är det en säng, men den är 3,60 lång, och de sover i varsin ände), och åt tårta med tallrikar i knäet och drack te och saft, och sedan öppnade vi presenter. Sonen blev ofantligt lycklig över sin spargris, som är det enda han egentligen önskat sig senaste året, men inte fick i julklapp. Den var i guld och antik och köpt i begagnat-butik på Söder. Han fick en peng också, att stoppa i. Vi får se om han blir ingenjör eller går på Handels.

Sådeså.

Idag är det den viktigaste dagen på året. Eller, den ena. Det finns en till i början av december som är lika viktig.