Hm. Nja. Sådär, va

Vi jobbade ihop fram till för ungefär sex år sedan. Efter det har vi i stort sett inte hörts av alls. Innan det var vi inte precis jättetajta. Hon köpte loss en dator från jobbet, men betalade den aldrig, och Bra Chefen där, som lagt ut pengarna, fick aldrig tillbaka dem. Hon engagerade gärna kompisar, eller iallafall bekanta (hon hade inte så många kompisar) i sina GetRichQuickSchemes som såklart aldrig funkar. Om man inte är en superföretagare med en fantastisk produkt, ett sjukt driv, och dessutom är galet duktig och har tur, så blir man inte rik fort, om man inte redan är det. Det var inte hon.

Jag ser få fejjan (där hon ville vara kompis per i förrgår) att hon fixar med båten. Det är ingen billig båt.

Det kom ett mail i förrgår, där hon bad om datorhjälp. Och ett idag. Hon ville ha hjälp för hennes piratkopierade programvara funkade visst inte så bra. Och nu hade någon hackat hennes hemsida. Hon har ett jobb. Hon är anställd på ett företag som drivs av någon som fan har pengar.
"Kan du hjälpa mig? Jag kan betala..."

Vafan då klart jag kan få betalt om jag hjälper någon jag inte känner. Men hon kontaktar mig för att hon vill ha ett "kompispris" eller helst inget pris alls. Om du kan betala, varför inte gå till någon som är expert på det du behöver hjälp med. Det är inte jag. Jag arbetar med mjukvaruutveckling, inte PC-support. Det är lite skillnad. Faktiskt.

Jag svarade första mailet med att jag är mitt i skilsmässa och flytt och har två små barn, så jag har inte tid med extrauppdrag. Och då kom mail nummer två, med snyft och att hon inte vet vem hon ska vända sig till. Provat google? Gula sidorna? De finns på internet numera. Jag visste inte ens att hon var tillbaka i Sverige. Då kunde du dessutom ha kontaktat mig för att få träffa mig, om du faktiskt var intresserad av att träffa mig, och var du inte det, ja, varför i helvete ska jag då ge dig kompispris?